Lördag 27 mars 2010
REDAKTÖR: PETRA OLSSON • kultur@malmofria.nu • 040-12 59 91
plats
okej. Kanske till och med stenciler, alltså
en mall oftast utskuren i papp som man
håller upp och sprayar på. Ett par sekun-
der – sen är bilden klar.
– Med gatukonst testar man nog mer
gränsen för vad som är lagligt och när
man kan göra det. Sprayburken har bli-
vit symbol för något brottsligt.
– Om man skulle gå runt med en pen-
sel och måla så tror jag inte reaktioner-
na hade varit lika starka.
Graffitimålare tar ofta sikte på
reklamens utrymme i det offentliga
rummet. Varför?
– Antagligen för att det man gör blir
ifrågasatt och då börjar man reflektera
över vad som får synas. Men det handlar
nog om synen på samhället. Jag tror inte
att det är så många som målar som tyck-
er att samhället är perfekt. Då skulle
man inte måla.
MEN OLIKA UTTRYCK har olika förutsätt-
ningar att existera.
– Jag kan inte säga ”det är fult, ta ner
det!” om reklam. Det är accepterat och
man måste titta på det.
Egentligen vill Johanna Turner bara
måla. Ta plats. Hon gillar graffitistilen.
Spraytekniken. Det går snabbt, inte som
en oljemålning där färgerna behöver tor-
ka länge. Hon tycker egentligen inte att
det behöver vara en så stor diskussion.
– Det är inte vi som bestämt vad man
får och inte får göra, säger hon.
Johanna Turner tycker att graffiti är
en stark uttrycksform. Den har vuxit till
en egen värld med egna stora namn. Sin
senaste målning gjorde hon i Berlin. I
Malmö blir det mest på de lagliga väg-
garna även om hon målar på vanliga du-
kar också.
– Ute målar man för alla. Fler får se.
Det kommer alltid fram folk och frågar
och säger ”gud vad kul”. Och det är kul,
tycker hon.
Men känns det inte tråkigt att lägga
timmar på något som du vet kom-
mer försvinna?
– Jag tar ju en bild på målningen. Och
det kan räcka.
– Om du inte kan acceptera att din
målning försvinner så målar du inte.
DANINA MAHMUTOVIC •kultur@malmofria.nu
FOTO: JOHANNA TURNER
Graffitimålning i Lund av Johanna Turner.
”Det är vi som hjälper skattebetalarna att få skydd. Vi bidrar med möblering.”, säger
Carina Herly som är marknadschef på JC Decaux Sverige.
Vertiseit: ”Reklam är en
naturlig del av staden”
Utomhusreklamens utbredning
blir ofta kritiserad. Men hur går
diskussionerna om det offentli-
ga rummet hos företagen?
KONSTEN
ATT TA PLATS
Del 3: JC Decaux och Vertiseit
Det är framför allt två stora multinatio-
nella företag som äger reklamutrymmet
på våra gator. Clear Channel, som är
störst i världen, och så franska JC Decaux
som är näst störst. Det senare finns i
3 400 städer i 46 länder och marknadsför
sig själv som Sveriges ledande företag
inom gatumöblering. Det är nämligen JC
Decaux som äger många av de busskurar
och offentliga toaletter som står utställda
i städerna. De som är täckta av reklam.
– Vår affärsidé är att vi skriver avtal
med kommunen, oftast på 20 år. Det kan
handla om papperskorgar, belysning,
toaletter eller busskurer. Allt ska ha en
funktion – vara belyst eller ha tak vid en
busshållsplats. Det är vi som hjälper
skattebetalarna att få skydd. Vi bidrar
med möblering. Och så ser samhället ut.
Mer och mer blir reklamfinansierat, sä-
ger Carina Herly som är marknadschef
på JC Decaux Sverige.
Varför ska vi ha utomhusreklam?
– Det är ett otroligt effektivt medium
om man ska få ut ett budskap till många.
Utomhus kan man inte slå av som man
slår av en slogan eller en tv-spot. Det kan
man inte göra i det offentliga rummet.
Carina Herly tycker att reklamen har
stor plats i det offentliga rummet. Och
att det viktigaste är att gatumöblerna är
integrerade i sin miljö.
– Det kostar inte skattebetalarna nå-
got. Det lyser upp det offentliga rummet.
FOTO: GABRIEL FLORES JAIR
Tror du inte att kommunerna själva
hade fixat det annars?
– Jo, kanske, men de har inte så myck-
et pengar.
Carina Herly berättar att de självklart
diskuterar det offentliga rummet på JC
Decaux. Diskussionerna handlar oftast
om hur gatumöblerna ska utformas och
vad reklamen har för innehåll.
På det lilla företaget Vertiseit pratar
personalen mest om hur reklamen ska
integreras i samhället.
– Det ska inte vara för påträngande,
då får det motsatt effekt, säger Johan
Högberg, företagets VD.
Vertiseit har satsat på digital utom-
husreklam och tillhandahåller stora
skärmar. Kunderna får själva sköta sina
kampanjer via ett webbsystem. Men det
är inte bara reklam, exempelvis har Lin-
köpings kommun valt att informera
med hjälp av tavlorna.
– Vi ser samma förändring utomhus
som inomhus, det vill säga att allt blir
mer digitalt, säger Johan Högberg.
Vad har reklamen för plats i det of-
fentliga rummet?
– Reklam är en naturlig del av staden.
Det är viktigt att kunna få information.
Det finns ett behov av kommunikation
för att konsumenterna ska kunna göra
sina val. Utomhus är folk ganska mottag-
liga, till skillnad från i sina hem. Det är
svårt att nå ut till breda målgrupper ge-
nom tv-reklam. Sen tycker jag inte att
tryckt utomhusreklam är flexibel. Den
har svårare att anpassa sig efter mål-
grupp och vilken tid på dygnet den visas.
Varför är reklamen en naturlig del?
– Det är en förutsättning för ett nä-
ringsliv i en stad. Jag skulle inte vilja
leva i ett samhälle där man inte kan
kommunicera med budskap.
DANINA MAHMUTOVIC •kultur@malmofria.nu
KULTUR 5
Moto Boy är ett
med musiken
MUSIK
ARTIST: Moto Boy ALBUM: Lost in the call SKIVBOLAG: Songs
I wish I had written BÄSTA LÅTEN: If only your bed could cry
LINUS BJARNELO • kultur@malmofria.nu
Han har läppstift. Det är den första tanken som slår
mig när jag kollar på omslaget till Oscar Humlebos
andra album Lost in the call. Men det är inte Oscar
Humlebo som bär läppstiftet. Det är hans alter ego.
Moto Boy. En karaktär som vill ta tillbaka det osäkra
från rebelliska bad boys. Enligt egen utsago. Och se-
dan blir han ett med musiken.
DET TALAS OFTA BLAND musik-förstå-sig-påarna om
att man försöker bli ett med musiken när man gör
en skiva. Musikern försöker hitta en känsla, en text
som berör, och försöker sedan få musiken att tala. Ef-
ter bara några minuter med Moto Boy inser jag att
det här är en musiker som förstått vad som menas
med detta. Det är magiskt.
Lost in the call är melankolisk pop med försiktiga
elgitarrer och vackra stråkar. Han har komponerat
och skrivit låtarna själv, och hans talang för att blan-
da instrumenten i en lagom dos gör att till och med
eltrummorna funkar. Och mitt i all denna magi fin-
ner vi Moto Boy i egen hög person. Oscar Humlebos
alias som har en sådan ljuv stämma i sin röst att han
smeker låtarna med den.
INSPIRATIONEN SÄGER SIG Moto Boy ha fått från det
som händer på natten, och det säger en del om det
vackra och poetiska som märks tydligt i hans musik.
Jag har svårt att hitta hans influenser, men jag kan
inte låta bli att tänka på Jeff Buckley och hans cover-
version av Leonard Cohens Hallelujah när jag sluter
ögonen och lyssnar på bästa spåret på skivan: If only
your bed could cry. Det är en låt där Moto Boy verkli-
gen lyfter ens vemodighet till skyarna, och prickar
rätt i varje känsla så till den grad att gåshuden inte
vill släppa. Tyvärr är det den enda låten på skivan
som lyckas väcka dessa känslor och det är synd. Jag
vill ha mer.
DET ÄR EN VACKER SKIVA. Inget mästerverk, men
fortfarande mycket bra. Det är trots allt bara hans
andra album och jag vet att det fantastiska han lyck-
as med här inte är något jämfört med vad han skulle
kunna göra nästa gång. Det är helt enkelt en artist
som sitter på en stor talang.
Moto Boy är en av de svenska musiker som sticker
ut i dag. Och inte på grund av hans läppstift. Strunta
i det. Det är inget att haka upp sig på. Han sticker ut
för att han är ett med musiken. b
5 MOTO BOY:
• Oscar Humlebo är född 1980, i Hudiksvall, men är sedan
2002 bosatt i Malmö.
• Han har bland annat hoppat in som vikarierande gitar-
rist i The Ark, och varit förband till det amerikanska ban-
det Smashing Pumpkins.
Skivaktuelle Oscar Humlebo, alias Moto Boy, är verk-
sam i Malmö. FOTO: MAJA ATTERSTIG