Ariels Dagbok Fredagen den 17/9 2067

Kära dagbok

Idag har jag varit i skolan, det var ganska roligt. Jag hade svenska, men tyvärr så gick det inte så bra
på just den lektionen. Jag är ju inte så bra på svenska som du kanske vet.

Jag ska inte luras, jag saknar mamma lite grann. Jag hoppas innerligt att hon har det bra på
mentalsjukhuset. Hon tog det så hårt när pappa klippte av mina vingar att hon mördade honom när
han sov, det var i alla fall vad kriminal teknikerna kom fram till efter dem hade gripit mamma och
sänt henne till mentalsjukhuset. Tack och lov så hälsar jag bara på henne ibland, vilket i mitt fall
innebär 1 gång per halvår. Det känns bra att bara träffa henne ibland för att jag vill inte vara elak när
jag träffar henne trots att jag hatar henne. Så jag håller igen medan jag träffar henne och fortsätter
sedan att hata henne, igen.

Pappa är en annan femma, jag minns inte mycket av honom tack vare mamma som aldrig lät mig
leka med honom eller överhuvudtaget vara speciellt mycket med honom. Jag hoppas i alla fall han
har kommit till himlen fastän han klippte av mina vingar. Jag förstår honom och förlåter honom. Jag
hoppas att han därmed kommer till himlen för att jag accepterar att han gjort det och förlåter
honom.

Jag hatar det mamma har gjort, hon har förstört mitt liv. Jag har nu ingen mamma eller pappa som
tar han om mig, utan har tvingats till att ha foster föräldrar. Tack o lov så har jag ju mina bästa
kompisar som ”tar hand” om mig. Jag kan prata med dem om allt. De är min ersättning för pappa
och den mamma jag skulle viljat ha.

Jag hoppas att jag ändå får ett bra liv och att pappa fortsätter ha det bra i himlen.
Förresten så kanske pappas bror skulle hälsa på. Jag hoppas han är snäll och omtänksam då kanske
jag kan bo med honom och därmed få se ett nytt land.

Det var väll allt för idag

Din käraste Ariel

DS.

Kristoffer Nv1c