Tiraukah

Epilog
Av Emil Forslund och Petter Deregren

ISBN 978-91-7437-608-1 Copyright 2012 Emil Forslund Spelkulturfreningen Daaks Ord, Skvde Tredje upplagan Tryck: www.publit.se 3

Till Spelkulturfreningen Daaks Ord

Frord

Frord

ver ett r spelade vi en kampanj i Eon som handlade om resan till tirakernas urhem, Tiraukah. ventyret tog mycket kraft och energi frn oss och vi lade ned mycket av vra liv i resan. Under spelets gng flyttade en stor del av gruppen till Skvde dr ventyret fortsatte, med nya deltagare och en ny spellokal. Nr allt slutligen var ver och tirakernas urhem var funnet var det mnga som tyckte att det fortfarande fanns lsa trdar. Vissa karaktrer hade pbrjat saker som skulle hlla dem sysselsatta en lng tid framver och andra hade hemligheter som gjorde att bara de sjlva kunde frst deras handlingar. Allt detta resulterade i denna bok som blev en slags epilog p vr kampanj. Tack fr en fantastisk resa. - Frfattarna vren 2012

Frord

Lady Nyare

Lady Nyare

akom dem reste sig de spetsiga, snkldda bergen i all sin majesttiska glans. Deras toppar glittrade som kristallkronor i det klara mnljuset. Hr och var kunde man se ensamma snflingor som dalade frn sida till sida i den nstan obefintliga vinden. Oavsett hur tappert de n lyckats hlla sig vid liv under hela den lnga resan frn de ftaliga molnen, var det inte en enda av de glittrande kristallerna som lade sig och bildade tcke p den karga marken. Hr var grset grnt som i den fjrran norden nr sommarsolen sken som mest. Att det nnu var vinter i bergen spelade ingen roll; vrsolen kndes nd som ett vrmande tcke mot de stenhrda ansiktena. Deras gestalter mot den mrka klippvggen var skeva. Den ena av de tv var hg som ett hus och den andre hade en kvinnas former. Mer lt inte det annars klara mnljuset rja av deras detaljer. Nedan berget bredde en stor dal ut sig och hr var hsten nnu ung. Om vintern ngonsin skulle n ned hela vgen till dalens botten kunde endast tiden avgra, men denna natt utgjorde de vita blommorna som i ndlsa antal bredde ut sig ver dalen den enda kllan till vitt. Kvinnan andades lugnt, i kontrast till de djupa andetag som kom frn den vldiga mannens lungor. Han var en krigare sedan fdseln och nr hans brst hjdes och snktes frambringades ett dovt ljud som om en oxe sttt vid hennes sida. Han var spnd, hon kunde knna det. Mnaderna i isolation frn tirakerna i dalen hade 9

Lady Nyare satt sina spr p honom. Hela hans liv hade han levt i stammens mitt, alltid i nrheten av antingen glada rop och skratt eller hesa skrik och vld. Han var en krigare fdd, inte en tjuv som behvde gmma sig i natten. Han klagade dock aldrig, han visste vad som behvde gras och lt aldrig sina instinkter ta verhanden. nd kunde hon se glden i hans gon som lngsamt dog varje gng han tervnde frn ngon av hans nattliga jakter. I ett nrbelget trd brjade en fgel sjunga i klara toner. Nyare var uppvuxen i de lummiga lvskogarna i rikskonungadmet Soldarn och hade levt hela sitt liv till ljudet av fglar av alla de slag, men denna kvittrande varelse sjng i stmmor hon aldrig tidigare lyssnat till. De var en lng vg frn hem, till och med fgelsngen sjng om fjrran platser. Mannen bredvid henne tycktes inte ens ha mrkt den lilla varelsens pltsliga framfrande. Hans blick hade vandrat bort frn den lilla staden i dalen och istllet skt sig mot horisonten i st. Dr skulle solen inom ngon timme resa sig fr att illuminera den mrka omgivningen och tillknnage en ny morgons ankomst. Fr tirakerna lngt dr nere skulle detta vara signalen fr att g till sngs, och de som dragit de korta strna skulle f g upp, svrande, fr att vakta lgergrnsen under det brnnande gat. Tirakernas rda blick var gjord fr det skymmande nattmrkret, inte solens vita strlar. Deras gon brnde och trades nr de tvingades mta dagens obarmhrtiga ljus och ingen valde frivilligt att sitta uppe vid soluppgngen. Du r ovanligt tyst, Xakk. Jag kan inte minnas att du slagit mig i denna tystnadslek frut?

10

Lady Nyare Det tog ett tag fr honom att svara. Xakk tnkte mycket mer n de flesta trukher och i sina tankar vandrade han ocks ofta lngt mycket lngre n de andra. Hans tankar var hans fristad, den enda plats dr han kunde vara den han ville. Det hade tagit lng tid fr henne att frst honom, och fortfarande konfunderade hans beteende henne emellant. Utan att flytta blicken frn den nu vagt rda stern svarade han. Vi r framme, men nd har vi inte besvarat ngra frgor, bara gjort de svar vi redan hade svrare att se. Nyare tittade p honom. Ingen som sg hans svllande muskler spnna sig och strckas i vldsamma pulser under ett brinnande fltslag skulle tro att det fanns s mycket dolt i detta beplsade och verdimensionerade huvud. Hon hade dock lrt sig att tnka annorlunda om den vldiga mannen. Jag frstr att det r svrt fr dig, men hade du istllet valt att leva i en lgn, s vackert uppmlad av dina ledare och frebilder? Mannen bredvid henne snkte nu ntligen sin blick, bara fr att fsta den en bra bit ut i tomma luften. Deras diskussioner kunde ta evigheter, fr mellan varje mening tog hennes kamrat minst tio av sina vldiga andetag, som lngsamt drnerade dalen p dess luft. Nr han tillslut talade gjorde han det dock med eftertanke, ngonting som fler borde lra sig. En ltt ryckning i en mungipan kunde fr den uppmrksamme signalera att en underhllande tanke korsat hennes sinne. Hon frestllde sig Xakk p Stora Universitetet i Chadarians Hopp undervisandes de trngsynta eleverna i konsten att tnka fre man talar.

11

Lady Nyare Nr han slutligen gav efter fr tystnaden hade han bestmt sig fr att inte besvara hennes frga. Tror du verkligen att allt bara r en illusion? Kan vrt folk ha levt i rtusenden efter en bild som r s fel? Vi har dyrkat en gudom som sjlv inte r ngot bttre n det vi kmpat fr att frgra. Vad sger det om oss? Trukhen slutade aldrig att frvna henne. Lugnt och med eftertanke svarade hon sin vn. Historien r sllan ndig mot sanningen. I mitt yrke tvingas man ofta tampas med de desillusioner som omger alla myter och legender. Jag tror inte religion r speciellt annorlunda. Nyare vnde sig ter mot sin vldiga vn som i mnljuset sg rent ut sagt sorgsen ut. P hll hade hans ansikte ltt kunnat tas fr att vara hopbitet och bestmt, men hr med det korta avstndet som skiljde dem t sg hon rakt igenom hans mrka gon. Detta var en man, liksom vem som helst, och just nu tvivlade han. Vad sger att ni r smre bara fr att sanningen om er gudinna efter alla dessa r ntligen brjar flyta upp till ytan? Tirakerna r ett vldigt folk, bengna att och med frmgan att utfra stordd. Vem sger att ni mste flja den mrka gudinnans fotspr? Ta till dig fakta, analysera den, men dm dig inte sjlv fr det mrker den innehller. Din stam har lyckats med saker tirakerna varit ofrmgna att gra i rtusenden och jag tror inte allt det gjorts i er gudinnas namn. Ni kommer att vxa er strre n ngon annan stam och slutligen kontrollera hela tirakslktet. D kommer ni kunna bestmma hur saker skall g till och lyfta upp tirakerna

12

Lady Nyare ur det krr av vansinniga stridigheter och osmja som i generationer har plgat ditt folk. Ngonting mrknade i mannens blick. Hon sg ett sken av alla de slag han utkmpat, alla de personer, tiraker liksom mnniskor, som fallit fr hans svrd i de otaliga kampanjer hans stam tagit med honom p. Man blir inte knd ver hela Takalorr fr mord man aldrig begtt. Denne man var en livsfarlig mrdare, med nvar som kan krossa en mnniskokrigares skalle, men trots detta knde hon sig inte det minsta osker i hans sllskap. Hans sinne var inte fyllt av vldsamhet, det var fyllt av plikt. Hans tankar cirkulerade inte kring mord och lemlstning, utan kring ddsblet av de fiender han nedgjort. Han var inte en slaktare lika mycket som han var en ervrare och blott ord kunde aldrig rubba hans beslutsamhet. Han var en vn, och det skulle han frbli oavsett vad hon sade. Det betydde dock inte att han gillade det. Han vnde sig ter om mot den allt mer stundande soluppgngen. Stjrnorna ovan dem hade brjat falna och vid horisonten kunde de se en tydlig strimma av ljus blint famlande vid havets kant. Tv glas, kanske tre, och sedan skulle hela dalen mlas guldglittrande och grn av av den gyllene solen. Tystnaden verkade plga den store mannen, s istllet fr att tjura gav han upp och fortsatte diskussionen. Tnk om vi har fel. Legenden vi hrt kanske talar om ngon annan kvinna. Vem sger att det mste vara Mahktah? Och om det r mrkrets drottning som omnmns i sagan, vem sger att den ens r sann? Nyare tog hans hand i sin; den vldiga labben slukade hennes smala fingrar i sin vldighet. De bda tittade p

13

Lady Nyare varandra, med mnens blvita sken reflekterat i deras gon. Vad tror du? Har jag ngonsin psttt att det mste vara hon? Han tittade en lng stund p henne innan han svarade kort. Nej. Det r hon. Nyare stllde sig p t och gav trukhen en kort kyss p hans hriga kind. Lngsamt sjnk hon ter ned och slppte hans hand. Hon brydde sig inte om att vnda sig om. Hur gick det Regnpust? Xakk ryckte till vid hennes ord och brjade leta med blicken efter den lille krabaten. Han tycktes aldrig ana nr den lille misslan nrmade sig, och det strde honom ngot ofantligt. Hon hade lnge funderat p att avslja hemligheten om hennes alviska blick, men hon fredrog att se honom snegla avundsjukt p henne varje gng deras vn anlnde oannonserat. Frn bergets skugga steg en liten man, endast ngon meter lng frn t till huvud. Han var kldd i svart tsittande klder och vandrade med ljudlsa steg. De sista bckerna ingenting. r flyttade. Vakterna sg

Xakk gav misslan en mrk blick, men nickade lika s. Nyare svarade. Mycket bra. Det kommer inte drja lnge innan mnniskorna bestmmer sig fr att ge sig av,

14

Lady Nyare frhoppningsvis innan ngon upptcker att ngot saknas. Vi borde vila nu, det r snart gryning. Tillsammans lmnade den omaka gruppen klippan fr att ska skydd undan solens stundande strlar. Deras gestalter vxte sig mindre fr att till slut helt uppslukas av berget.

15

Ezka

Ezka
N
u var hon arg. P mnnen runt omkring, p de lttlurade krigarna som trott att de kunde eskortera henne in i staden och p mannen som startat det hela. Hon gick med raska steg ver de rjda gatorna med blicken fst mot stadens mitt. verallt tornade stenhgarna upp sig men hennes vg var rak. Mellan ruinerna kunde hon skymta eldar och runt dem satt, stod eller lg tiraker som inte hade vakt. Vissa hade brjat med nattens arbeten och i luften hngde ljudet av stenar som drogs, bars och krossades i arbetet med att teruppbygga tirakernas forna glans. Natten var nnu ung och hennes rda gon sg tunga moln som vilade ver dalen. Det skulle bli regn, kanske till och med storm. Redan slingrade sig de svarta fanorna som ormar frn de otaliga spjutet. Andarna var ilskna, precis som hon. Fr mnga lnga r sedan hade tirakerna regerat p denna plats. Varje liten svartbrnd sten hade en historia att bertta, varje gruskorn en krnika som skulle f barderna i norr att blekna. Detta kunde man inte tro nr man sg hur slappt ngra av de yngre krigarna drog ned brokorna och urinerade ver ruinen. Ezka tittade bort men fortsatte med raska steg. Hr fanns mycket arbete att gra. Efter den lilla grdkvinnan hastade krigarna fr att hinna med. Deras order var att fra henne infr trokkhathen om de sg henne nrma sig staden, men ingen av dem hade vgat stra hennes vrede. Hon 16

Ezka rrde sig nd rakt mot stadens centrum och de sg frmodligen ingen anledning att vredga henne ytterligare. Ezka var snabb fr sin lngd, ngot de utmattade vakterna bakom henne fick erfara. Hr och var vnde sig tiraker om fr att se vad det var fr uppstndelse p huvudgatan. Frn hennes srk hngde skallar och ben som gav ifrn sig ihliga lten nr de slog mot varandra, allt fr att ytterligare dra stadens intresse till henne. Hon skulle stlla saker till rtta, oavsett de trngsynta mnnen ville det eller ej. P hennes rygg stack det enorma Krnikrsvrdet upp, ett groteskt vapen i frhllande till hennes annars frsvinnande lilla kropp. Frn de sm lgren hrde hon mnga rster som ivrigt samtalade om hennes terkomst. Det var bra. De lt inte negativa, vilket betydde att den lgnaktiga dren inte lyckats trycka i fr mycket skit i dem nnu. Hennes raska marsch frde henne snart in i den inre delen av staden. Mycket av ruinerna var begravda under mnga tusen ton av jord efter undergngen, men hr och var stack fortfarande ett par torn och sporadiska mursektioner upp ur grset. Det var en vacker plats, stadskrnan. Palatsen och borgarna hade hr rest sig kanske tio vningar hga p sin tid och staden hade varit ttbebyggd, men nu var platsen ett grnt rike med bljande flt i mitten av staden. Endast de versta husen och balkongerna stack upp ur det grna havet av vildvuxen sknhet. Under en enda natt fr s mnga tusentals r sedan hade stadens de beseglats och staden hade frtvinat nr den lmnats fr vder och vind. Lava frn de vredgade vulkanerna hade svept ned ver hela n och begravt dess folk i ett hav av gldgad sten. Byggnaderna hade dock sttt starka, liksom de mn och kvinnor som n gng 17

Ezka uppfrt dem. Murarna hade avlett det mesta av den brinnande jorden som vllde ned, men delar hade nd slukats hela i deras vrede. Andra omrden hade krossats under de r av vldiga jordbvningar som fljde, men ingen skrek under dessa s som de gjort i elden, ty d var inte lngre ngon kvar att bevittna ns frintelse mer n andarna p ddens hav. Nu var dock platsen mycket vacker. Murarna stod nnu starka hr i mitten, ven om de slagits omkull p sina stllen. Innanfr dem reste sig vggar och pelare hr och var, men annars vxte endast trd, blommor och buskar p balkongerna. I st kunde man se havet kasta sig mot klipporna och strnderna. Det syntes vagnar dr. Det verkade som om trokkhathen pbrjat ett varvbygge lngre ner. Han hade varit flitig. Tirakerna lskade att se havet och de delar av staden dr utsikten var som bst hade varit de frsta att befolkas. Hr syntes tiraker i varje hus, till skillnad frn de nstan de vaktlgren som lg dr hon kommit in. En enda stenbyggnad hade lyckats behlla sitt tak genom ren. Det var ett vldigt och groteskt portvalv som en gng vaktat det inre palatsomrdet. Dr hade tydligen trokkhathen gjort sin boning, ty utanfr syntes mnga vlutrustade stamkrigare och frn taket vajade en svart fana med stammens vita hand p. Det var dit hon var p vg. Utanfr fanns en grd lagd med bastanta stenplattor. Hr och var hade tjocka frukttrd brutit sig igenom och dess tunga lvverk bildade ett himlavalv mellan hustaken. P trdens stammar vxte rankor med silvergr blommor. Deras kronor ls med ett himmelskt ljus och gav lunden en drmlik atmosfr.

18

Ezka Mellan trden stod tv tiraker och trnade mot varandra med bluntade svrd. Hon knde igen dem bda tv. Den ena var Thaar, en av krikkdrrerna som hon inte hade mycket till vers fr. Den andre var Gjarpan, en av Rokkaz sner. Hon hade inte talat speciellt mycket med honom, men hans blixtrande svrdsarm talade fr att han var en skicklig krigare. Hon fortsatte fram mot trokkhathens boning i snabb takt. Ngra av vakterna frskte stoppa henne. Frskte kanske var ett felaktigt ord, om de verkligen hade velat stoppa henne hade det inte funnits mycket hon hade kunnat gra, men hon talade med andarnas rst och nu var hon arg, ngot som inte undgick de stationerade tirakerna. Hennes stmma var som gldgat stl i en isande fors, ilsket frsande men fortfarande stark. Tirakerna beundrade styrka och fljde de kvinnor som stod upp fr sig sjlva. Detta mnade hon gra. En av vakterna hastade in i byggnaden fr att ge trokkhathen ngra sekunders frvarning om hennes ankomst. De andra stod t sidan och lt henne komma in. Porten var ny. Inget tr hade av frklarliga skl verlevt tidsldrarna, men runt staden vxte stora och mycket gamla trd, vissa av arter de nyanlnda aldrig tidigare skdat. Denna port var byggd av ett mrkt och mycket hrt trslag, passande d den vaktade mrkrets dttrars ledare. Innanfr var det trngt. Portvalvet var massivt byggt med tjocka murar fr att kunna st emot ett tungt anfall, men det lmnade inte mycket utrymme t bekvmligheter. nd hade tirakerna lyckats f in en stor tron i svart tr, tillrckligt massiv fr att den vldige trokkhathen skulle kunna sitta bekvmt i den. 19

Ezka Ovanfr hans huvud hngde en binderakkhammare med ett svart skaft. Hon hade inte sett den tidigare, s frmodligen hade trokkhathen bestllt den efter hennes avfrd. P ena vggen fanns skyttegluggar dr bgskyttar skulle kunna decimera ett fiendeanfall frn st. Genom dem kunde Ezka se havet lngt i fjrran. I rummets vstra del stod flera stora krigare, vissa av dem tidigare slavar, men ven Rokkaz, en av stammens krikkdrrer. P golvet lg en tjock bjrnpls och i taket hngde en massiv ljuskrona. Tirakerna behvde egentligen inte ljuset, men det hnde att de behvde studera en karta och d rckte inte deras egna, rda gonljus. Dessutom kastade det svaga ljuset lnga skuggor upp lngst vggarna, skuggor som nstan tycktes vaka ver rummets invnare liksom andarna i vrlden ovan dem ver tirakerna sjlva. Hon tog sig frbi de mnga krigarna som hastigt steg t sidan och tystnade i vilka konversationer de nu n haft. Tirakernas diplomati handlade lika mycket om tvlingar i brottning och armbrytning som i faktiskt samtalande och det mrktes att ngon nyligen krlat runt p den vldiga bjrnfllen som trots sitt nya skick redan var flckad med bde blod, svett och stinkande sprit. Nr hon kom fram till tronen gjorde hon en snabb bugning. Mahk, varfr mts jag nr jag tervnder till staden av veka stamkrigare som frsker intala mig att jag behver fras infr min trokkhath? Hon dmpade sin ilska nr hon talade med sin vn. Mahk var inte ansvarig fr detta, hennes giriga fre detta partner var. Nr krigarkonungen svarade verkade han trtt, som om uppbyggnaden av staden tagit hrt p hans styrka. Hon visste dock bttre. Att leda en 20

Ezka stam var inte tillrckligt fr att uttmma denna vldiga trukh p hans beslutsamhet. Att frska hindra dem frn att sl ihjl varandra var dock p grnsen. Var har du varit? Hans mrka rst var tung, men hon anade att det inte var lika mycket han som frgade som de andra tirakerna i rummet. Nr misstro vl satt sig var den svr att tvtta bort. Thakaz hade mycket att svara fr. Jag har varit i frfdernas tempel p Tiras brant, dr jag hindrade vr stam frn att g under. Vad jag undrar r varfr detta tvingar mig att tervnda som en flykting? Blickarna frn krigarna vxlade mellan hennes och deras ledares ansikte. Hon anade en viss frvirring. Detta var inte den berttelse de hrt tidigare. Vidriga lgnare. Folk talar mycket om dig och de andra. Om varfr ni lmnade oss. Det har sagts att ni frrdde oss. Hon lt inte den store trukhen fortstta innan hon snabbt klippte av. Oh kom igen Mahk! Du r inte dum. Hur hade vi kunnat frrda er? Det finns ingen annan p n att frrda er till! Och sg inte att det har sagts. Sg som det r. Thakaz har i sin frtvivlande kamp att lyckas tvtta sin smutsdrnkta heder utropat mig och de andra till frrdare s att ingen skall ifrgastta honom sjlv. Vad har vi gjort som gjort oss frtjnade att kallas frrdare? Det mrktes att hennes ord haft innebrd nr hon sg tirakernas nu tvivlande blickar. Alla var dock inte p 21

Ezka hennes sida, det mrktes klart. Mahk verkade dock inte bry sig. Han visste vad hon och hennes vnner gjort, men han ville inte frklara en av sina krikkdrrer och tillika vn en lgnare. Det hindrade dock inte henne frn att gra det. Jag r stammens schaman och vi har precis lyckats besegra den strsta utmaning ngon tirakstam ngonsin tvingats mta. En av krigarna tog ett steg fram och avbrt henne. Thakaz r ocks schaman. Han talar med andarnas rst nu. Det var droppen. Hennes blick svartnade nr hon frestllde sig den misslyckade krikkdrren ikldd en kldnad lik hennes egna vid en eld ngonstans i staden. Detta skulle han inte komma undan med. Thakaz en schaman? Jag blir frvnad om han ens lyckas f kontakt med en smngngare. Och vad tnkte han uppbda med det? Andarna som lever hr kommer frn en tid lngt innan mnnen korrumperade vr tro och satte sig sjlva p religionens topp. De kommer aldrig lyssna p en manlig schaman. Visst kan han frska, men vem r idiotisk nog att ta sina bner till en stum talare? Han r en girig och maktgalen lurendrejare och lgnare som inte tnker p ngot mer n honom sjlv, minst av allt stammens intresse. Mahk steg in mellan dem tv. Krigaren sg mycket arg ut och verkade ta hennes ord som en direkt frolmpning, ngot som kanske inte var allt fr lngt frn sanningen. Deras ledare ville dock inte se det legendomspunna svrdet p hennes rygg dras i sin egen hall. Han lade en hand p Ezkas axel. 22

Ezka Lugn. Drefter vnde han sig om mot krigaren och sade t honom att backa. Krigaren tvekade en sekund, kastade en blick p den vldiga krigaren och backade sedan. Nr Mahk ter talade stirrade krigaren ner i stengolvet. Thakaz var arg och tnkte inte. Ezka, Rakel, Xakk och Regnpust r inte frrdare. De r ter vlkomna i staden. Ezka r fortfarande stammens schaman, men om ngon hellre vill uppska Thakaz s r de vlkomna att gra det. Jag tnker inte se ngon splittring i stammen. Det mrktes tydligt att alla i rummet inte var njda med trokkhathens ord, men ingen ville mta den vldige trukhen i frgan. Mahk gjorde en gest och rummet brjade tmmas. Ett par individer stod dock kvar. Ezka rrde sig inte och inte heller tycktes krigaren som hjt rsten vilja lmna den trnga salen. Frutom Mahk fanns dr ocks nnu en individ, en som Ezka var glad att se. Det var Nihta, en kvinnlig trukh som gick fram och stllde sig bredvid Mahk. Ezka hade sett dem redan p bten och hon visste att det fanns ngot mer n bara vnskap dem emellan. Nihta, var r mina barn? Hon hade velat ska upp trukhkvinnan det frsta hon gjorde nr hon kom till staden, men plikt mste ibland g fre familjen. Hon hoppades bara att Thakaz inte hade nnu fler obehagliga verraskningar gmda fr hennes terkomst, speciellt inte om de involverade deras barn. Jag har dem hemma hos mig. Wekka tar hand om dem just nu. Noha har frgat efter dig. 23

Ezka Hon gav Nihta en tacksam blick och vnde sig mot Mahk. Jag kommer att behva stamkrigare. Jag tnker teruppbygga ett av templen som frintades. Det finns fortfarande andar dr som inte vill lmna ruinerna och jag hoppas p att det signalerar att vi vill hjlpa dem. Det var inte mnga som verlevde striden. Mahk nickade kort. Nr hon vnde sig om fr att se vad krigaren gjorde mrkte hon att han var borta. Det var bra. Hon litade inte p honom. Vem var det dr som talade tidigare? Mahk svarade inte utan istllet var det Nihta som talade. Det var Xathor, en av Thakaz understar. Han har brjat samla dem vid stra porten. Han r inte glad p er och tar varje chans han kan att vnda krigarna mot er. Ezka gillade inte alls dessa nyheter. Mahk var inte den ende som ville hlla stammen fri frn inre konflikter, men tydligen tillhrde inte Thakaz den skaran. Varfr kunde han inte bara vara njd med att vara krikkdrr. Han mste sjlv frst att Mahktah inte ville ha honom, att hans egna klumpiga frsk att hlla sina olika liv samman bara fr honom n lngre bort frn hennes mrker. Ngon behvde gra ngot. Hindra honom frn att slita snder stammen s som han tycktes gra med allt han kom ver. Han var ingen ledare, men tirakerna mste vara fr dumma fr att inse det. Mahk var kanske heller inte material fr en hrskare, men till skillnad frn Thakaz s innebar hans brister ingen 24

Ezka livsfara fr omgivningen. Hon var dock inte rtt person att stoppa honom. Om han fortfarande bara varit en krikkdrr hade hon kanske haft ett och annat att sga, men nu nr han frsakat den titeln och istllet frskte konkurrera med henne om platsen som stammens schaman s var lget frndrat. Bara Mahk kunde agera nu, f honom att inse vad det var han frskte gra. Thakaz girighet skulle dock hindra honom frn att kliva ner och Mahks lojalitet skulle hindra honom frn att tvinga sin vn. Hela hennes liv hade hon tvingats utst personer som honom. Nr Ezka bara var fem r gammal blev hennes stam anfallen av en mycket mktigare grupp tiraker. Deras egna krigare var stolta, men inte tillrckligt starka fr att frsvara deras lilla by. Processen hade varit kort ven om Ezka sjlv inte mindes speciellt mycket av den. De hade frskt fly. Hon mindes hennes mors snabba andning nr hon frskte springa undan de blodindrnkta tirakerna med tv barn p ryggen, men det hela hade varit lnlst. Hennes mor hade dtt den natten, frgiftad av en pil frn en av deras frfljares bgar. De hade kommit ikapp och funnit tv sm grdbarn som frtvivlat frskte dra sin mor bort frn ondskan och skrattandes lyft dem dr ifrn. De hade verlevt. Inte mnga hade gjort det. Hon fick aldrig lra sig den andra stammens namn, inte heller kunde hon minnas mrdarnas ansikten. De hade varit tiraker, men deras drag var hljda i dimma. Hon mindes inte mer frn frden, mer n att hon vaknade upp i en trbur under en stjrnklar himmel. Hon och hennes syster delade buren med tta andra grder. Det var s trngt att de knappt kunde andas, men de hade nd haft turen att hamna ytterst dr luften nnu var sval. Hon hade sett hus; hga hus som strckte sina 25

Ezka stenfasader upp, hgt ver trukhernas skallar. Hon mindes att hon aldrig tidigare sett ngot liknande, trots att husen senare skulle bli en allt fr obehaglig del av hennes liv. Hon hade blivit frd till Tiban, tirakernas stad, fr att sljas s att hennes moders mrdare skulle kunna fylla sina penningpungar med silver, mynt som de sedan skulle brnna bort p de lokala tavernorna med en stnande flicka i knt och en flaska plammbrnnvin p bordet. Hon skulle se mnga tiraker som var exakt likadana, fr kvinnan som budade hgst p deras bur var gare av ett liknande etablissemang. De frsta ren var inte s illa. Sorgen fr sin mor och sin stam tvingades hon svlja tidigt, fr dagarna p bordellen var lnga. Hon var nnu fr ung fr att fylla sin garinnas kassakistor, men de hittade nd arbetssysslor fr henne och hennes syster. De tmde pottorna p klienternas rum, serverade stinkande brnnvin till du frsupna tirakerna och skrubbade undan blod och spya frn mbler, vggar och golv. Efter ett par r bestmde sig garinnan fr att tiden var mogen fr dem att pbrja sin trning. Varje dag fick de iaktta de ldre flickornas arbete, lyssna p deras stnande och se hur de skar sina klienters ryggar blodiga med sina klor. De fick lra sig hur man gav mn liksom kvinnor njutning, trots att de var fr unga fr att sjlva frst vad kroppslig njutning innebar. Till bordellen kom alla mjliga folk, men det var inte den vackraste krogen i staden och allt som oftast var klienterna fulla och vldsamma. I stamsamhllet var det mycket dligt ansett att lgga hand p en kvinna d det var kvinnornas lagar som gllde dr, men hr, dr kvinnorna kptes fr sjmnnens silver, dr kunde de sl sig utmattade med endast garinnans girighet att tnka p. Ezka visade 26

Ezka tidigt tecken p att hon hade en kvinnas former och trots att hon inte var gammal nog att fda ungar sg garinnan till att hon kom i bruk. Fanns det mn som var villiga att betala fanns det enligt henne ingen anledning att lta deras lustar g otillfredsstllda. Varje gryning haltade hon med nya sr och blodiga vader tillbaka till loftet dr hon och de andra kvinnorna spenderade sina smrtsamma dagar. Det fanns ingen vnskap att f dr, annat n ifrn hennes syster. Vldtkterna gjorde med tiden hororna bittra och stndigt rdde en konkurrens om klienterna. En gng varje vecka brukade garinnan komma upp till loftet och kasta ett par mynt till de som bringat henne strst inkomst. De som fick mynten kunde antingen vlja att spendera dem snabbt p ngot kortvarigt nje eller spara dem och f dem stulna inom loppet av ngra dagar. Ezka hade mycket tur under ren som gick och lyckades allt som oftast f ett par silvermynt av garinnan, men detta gick inte undan de andra slavarna. Det mesta av silvret sg hon sjlv aldrig skymten av efter att hon frskt gmma det. Efter ett tag brjade hon helt enkelt spendera det redan samma dag d ngra frhoppningar om att en dag kpa sig och sin syster fria inte var inom synhll. Varje dag blev hon vldtagen av nya mn. Det fanns de stinkande och missbrukande sjmnnen som var indrnkta i sprit redan innan de kom till bordellen och inte hll ut mer n ett par minuter innan de sprutade sin ckliga sd i hennes allt fr unga kropp. Det fanns soldater och hyrsvrd som i r tvingats utst sina mstares sadistiska befallningar och nu tog ut sin frustration och sin vrede ver flickorna i huset. Det fanns de som ltsades vara snlla, som kom och gav henne gvor och verste henne med allt frn 27

Ezka smekningar till kyssar, som sade att de lskade henne och var helt ofrstende ver att allt de gav henne samma kvll skulle tvingas av henne av garinnan. Vissa kom tillbaka, hon visste att hennes kropp var till behag fr de flesta, tiraker liksom mnniskor, men de flesta slog henne blodig, klmde henne m och frustade in och ut ur henne tills dess att hennes mask inte hll och hon skrek som det nyfdda barn hon knde sig som. Vissa blev bestrta nr det hnde, som om de inte frstod vad de gjort fr fel. De krvde pengarna tillbaka fr sin trasiga hora och det var inget mot den behandling hon senare fick av sin garinna. Andra tnde p hennes skrik och tog i allt hrdare, bara fr att se om hennes underliv kunde ppnas lite mer fr deras anstormande mandomar. Med tiden lrde hon sig alla personlighetstyper och lrde sig ven hur man bet ihop och fortstta stna oavsett hur ont det gjorde. Genom att bemstra sitt sinne lyckades hon frtrnga den vrsta smrtan och frestlla sig hur hon en dag skulle fly dr ifrn med sin syster. Tillsammans skulle de resa bort frn Tiban, bort frn alla tiraker och se platser ingen grd ngonsin skdat. De skulle hmnas p alla som gjort dem ont och leva lyckliga i alla sina dagar. Detta hnde dock inte. En dag kom en kapten in p den lilla bordellen. Han var en tirak av Marnakhs stam och hans penningpung skramlade nr han gick av alla mynt som trngdes dr innanfr. Bakom honom gick ett flertal mn som troligtvis var en del av hans befl. Omedelbart blev Ezka och hennes syster beordrade att ta hand om kunden av deras giriga garinna. Det var en vanlig metod de lrt sig tidigt och nu var ngonting av en rutin nr ngon rik versittare kom in till deras gldjehus. 28

Ezka De stllde till med glad sng och spel i det trnga sknkrummet och aldrig fick kaptenen eller hans mannars glas st tomma. Bakom disken stod garinnan och noga rknade allt de drack. Ezkas syster lyckades tidigt avlgsna kaptenens penningpung och garinnan hade rknat det till tillrckligt. De skulle f allt de nskade ikvll. De hade rd att betala fr det imorgon. Kaptenen verkade f tycke fr Ezka trots att hennes syster var ver honom s mycket hon bara kunde. De lt dem klmma, fingra, utforska och knda, riva, slicka och gra precis vad de ville. De var deras egendom fr ikvll. Kaptenen tog snart Ezka ver axeln och bar henne upp mot ett av de finare rummen. Han lmnade hennes syster dr med hans fem beflhavare, och ropade ver axeln att de fick gra vad de ville. Han betalade, ty en stor segar hade de vunnit. Hela natten kunde Ezka hra ljuden genom vggen. Kaptenen lekte med henne och drog ut p det s mycket han bara kunde, s inte kunde hon lmna rummet. De var tilltna att smyga sig ut efter att deras herrar somnat, inte tidigare. Snart blev de fejkat upphetsade ljuden p andra sidan vggen till stnanden, och drefter till sm, korta och ynkliga ljud. De turades om att ta henne, och snart skulle hon inte orka st emot mer. Ezka kunde hra slagen genom vggen. De ryckte i henne, drog och slet och slungade hennes lilla kropp mellan varandra. De njt av att vrida hennes mjukare delar tills de blev bl och stack sina mandomar vart n de kunde. Snart stod hon inte ut mer. Hennes lten blev frst till sm korta utrop av smrta var gng de dnade in i henne och snart blev det hela till grtblandade skrik. De slet hennes hr av kroppen och fyllde henne gng p gng, tills hennes skrik pltsligt blev till ett gurglande hest rop p hjlp. 29

Ezka Efter att de strypt henne och hon inte lngre andades tog de en runda till med hennes livlsa kropp, men nu hrdes inte lngre hennes rst utan bara dova dunkanden frn trsngen och sjmnnens druckna skratt. Nr skymningen kom och kaptenen gav sig av lmnade han sin vlfyllda penningpung hos garinnan. Dr i lg guld nog att kpa hennes syster tv gnger om, och Ezka fick till och med ett par silvermynt som tack fr hennes insats. Hennes bldande och blslagna syster vaknade dock aldrig mer frn sin smn. Hon stod fortfarande i rummet med sina vnner p en plats lngt borta frn den slitna bordellen. Tiderna p gldjehuset hade satt sina spr, men nu var hon fri. Thakaz hade tagit henne drifrn, bara fr att utstta henne fr samma sak igen. I brjan hade han talat om att frislppa henne, men nd hade han visat att han tnkte ta henne nr helst han nskade nr han frskte vldta henne p bten. Mn var alla likadana. Porten slogs upp. In kom en man hon knde igen allt fr vl, tillsammans med krigaren, Xathor, som lmnat rummet tidigare. Tiden hade frsvunnit fort nr hon talat med Mahk och Nitha. Vad gr hon hr? Hon r en frrdare! Med raska steg gick Thakaz genom det lilla rummet och stannade framfr henne. God kvll, Thakaz. Jag har hrt att din vidriga och lgnaktiga tunga knappt vilat under min frnvaro. P sig hade han sin rustning gjord av ben frn en vrakh. Han hade dock dekorerat den med fjdrar och ben fr att frska frstrka bilden av att han var den nya schamanen. Mahk klev in mellan dem. 30

Ezka Inget mer om lgnare eller frrdare. Ezka r fortfarande schaman hr i stammen. Du verreagerade, Thakaz. Glm det nu. Jag vill inte att ni splittrar stammen i ert grl. Ni kan bda vara schamaner om ni mste. Ezka stirrade Thakaz djupt i gonen. Han var paranoid och hon hade lyckats placera sig sjlv p hans allt vxande lista ver personer han aldrig skulle vga vnda ryggen till. Det var dock ingenting viktigt. Det huvudsakliga var att han inte lyckades lura i fler tiraker hans osanningar. Hon brt deras tystnad och vnde sig mot Mahk. Vem skall d ta ver efter honom? Bda tittade frgande p henne. Thakaz snste. Vad ta ver? Jag r fortfarande hr! Ezka fortsatte att tala med Mahk, men hon hade blicken fst p Thakaz. Hon litade inte p att han skulle kunna behrska sig sjlv och inte lsa det hela med vld. Om Thakaz tar upp ansvaret som schaman kan han inte lngre vara krikkdrr. Ingen skall ha ansvar fr bde krig och tro samtidigt. Nr hon sg p de andra insg hon att ingen annan funderat ver detta. Desto mindre ansvar Thakaz fick ver andra, desto mindre risk att han stllde till med problem. Klart jag kan fortstta vara krikkdrr.

31

Ezka Han upptckte nog ganska direkt att de andra nrvarande inte delade samma uppfattning. Mahk skakade p sitt stora huvud och svarade. Nej. Om du skall vara schaman kan du inte lngre vara krikkdrr. Vi behver ngon annan. Han funderade en lng stund och ingen vgade stra honom. Detta var hans beslut. Thakaz sg otligt p sin vn och verkade inte alls glad ver utsikten att frlora den position han jobbat hrt fr att n. Nihta. Trukhkvinnan tog ett steg framt. Du blir vr nya krikkdrr. Krigarna lyssnar p dig. Hon nickade. Mahk vnde sig ter mot Ezka och Thakaz. Ni bda. Sluta upp med ert grl. Stammen mste st enade. Han brjade g mot utgngen. Ezka fljde efter, men Thakaz stod kvar. Nr de kommit ut stannade hon ledaren. Jag skall brja med teruppbyggnaden s snart jag sett att mina barn r skra. Vart kan jag ta krigare? Han funderade en stund innan han svarade. Det r inte bra om de som gillar Thakaz stts att arbeta fr dig. Det blir bara brk. Jag skall samla ihop en del du kan lita p. Hon tackade honom och de sade farvl. Nihta kom upp till henne och de brjade vandra dr ifrn. Hon ville bort frn Thakaz s fort som mjligt. De gick genom 32

Ezka ruinerna mot de norra delarna. Bakom henne lmnade hon grset, trden och buskarna, som lngsamt byttes mot svartbrnd sten. Hon och hennes barn skulle aldrig hamna under samma frtryck hon levt under hela sitt liv. Hon skulle se till det.

33

Rahnug

Rahnug D
et var en vacker dag n en gng. Solens strlar reflekterades i den lilla bcken och fiskarna plaskade runt. De frmmande fglarna sjng sina parningsmelodier i trdkronorna och de stora insekterna surrade runt den vldiga skepnaden. Rahnug greppade tag om sitt primitiva fiskespjut och spetsade en fet fisk p det. Han slickade sig ltt om munnen. Den hr sorten var Zezels favorit och skulle uppskattas av hans lskade. Med sina vldiga hnder lsgjorde han sedan fisken frn sitt verktyg och brjade bege sig hemt. Fglarna sjng som till hans lycka nr han gick ivg frn bcken. Den enkla stigen som trampats upp ledde honom genom den tta skogen med sina stora buskar och hngande trd. I de lnga vxte stora saftiga frukter som blev en perfekt sallad ihop med fisken. Rahnug slog ngra ltta slag mot stammen och ett par runda frukter fll ner i hans famn. Glad i hgen brjade han trava lngs stigen och kom till slut fram till sin lilla grd. Det lilla huset var belget i en glnta s att solen sken ner p den brdiga marken. Bergen reste sig i fjrran och havet kunde inte synas till hrifrn. Havsluften frdades hela sin vg genom ns terrng s att ven Rahnug kunde njuta av den. Sjlva byggnaden var av enkel modell. Det var inget msterligt bygge men det dg fr Rahnug. Brdorna satt dr de skulle och taket var gediget. Det lilla utrymme de hade byggt fr kycklingarna rckte gott och vl. Snart skulle de brja

34

Rahnug odla marken. Han hade redan gjort plats fr att stta ner de grdor som lg i sckar p utsidan av huset. Rahnug ppnade drren till sitt hem och steg in i hallen. Rummet var hgt i tak d han var lngre n en vanlig tirak. Dr inne fanns ett snidat skrivbord dr en bok lg uppslagen. En trkista stod lngs vggen bredvid den lilla murade eldstaden. Tv stolar och ett bord stod i mitten av lokalen. Lngst in i rummet lg det viktigaste. En stor dubbelsng dr hans lskade lg och vilade i vntan p hans terkomst. Rahnug lade undan sin fngst p bordet och nrmade sig sedan sngen. Zezel sov nnu men hon skulle troligen vakna snart. Han tog frsiktigt sin hand och frde den lngs sin krastes runda mage. Snart var det tid. Han skulle bli far t stora starka tirakbarn. Nr han hll p med sin behandling vaknade hans lskade Zezel. Hon klappade honom frsiktigt p hans kala hjssa och log mot honom. Rahnug log tillbaka och tnkte p vilken fantastisk tur han hade haft. Jmfrt med sitt liv som lrling till Thakaz dr han knappt lrde sig ngot var detta himmelriket. Han tog sin krastes hand och kysste den s mt han kunde trots sina betar. Sedan reste sig Rahnug fr att brja frbereda middagen. Imorgon skulle de resa in till staden fr att Zezels frlossning skulle bli sker och vervakad av en shaman. Deras enkla packning stod redan frberedd lngs husets ena vgg. Fiskens ben och ktt gav vika fr Rahnugs kniv. Nr det enda som terstod var tv fina filer hackade han snder de till sm munsbitar. Sen tog han fram sin lilla kniv och brjade tlja till tv enkla grillspett. Det tog inte lng tid och nr spetten var frdiga trdde han p fiskbitarna och lade tillrtta de i eldstaden. Detta skulle 35

Rahnug bli gott. Det som saknades nu var salladen. Han ppnade trkistan och tog ut en liten trskl. Han stllde den p bordet och tog sedan itu med frukterna han samlat. Han tog fram ngra av de han sparat sedan tidigare och brjade dela dem med kniv. De sta fruktjuicerna skljde ver bordet och spred en trevlig arom. Nr han delat alla frukterna lade han dem i sklen och vntade p att fisken skulle bli frdig. Han brjade hra ljud frn Zezels hll, vad som lt som sm gnyenden. Han tnkte inte s mycket mer p det dr han satt vid eldstaden, hon hade skert bara en mardrm. terigen hrdes hans lskade sm ljud och till slut gav han vika. Rahnug vnde sig om och sg hur Zezel lg och vred sig mellan de enkla lakanen. Hon verkade ha ont. Nr han nrmade sig skrek hon, ett skrik som skrde genom Rahnugs ben och mrg. Hans nackhr reste sig nr han observerade sin lskade. Hennes mage verkade utfra enkla rrelser. Det kunde inte ske nu! Barnen fick inte komma nu, de var alldeles fr lngt bort frn bde staden och shamanen. Han knde p sin krestas panna. Den var gldhet. Hon lg och gnydde och grymtade om vartannat. Rahnug insg vad som mste gras, han mste skta frlossningen sjlv, de hade inte tid fr ngot annat alternativ. Han frskte minnas tillbaka p vad han hrt om frlossningar tidigare. Den senaste var nr en av Krikkdrrerna blev far p bten men dr fick endast kvinnor vara nrvarande. Detta gav honom inte mycket hjlp, han skulle bli tvungen att improvisera, hoppas bara det var lika ltt som nr han hll p med improviserade besvrjelser. Rahnug placerade sig vid Zezels ben och frskte instruera s gott han kunde.

36

Rahnug Grymtandes brjade Zezel krysta, hennes smrta var uppenbarligen stor. Rahnug kunde bara sitta och ropa uppmuntrande ord till sin lskade, inkapabel som han var att lindra hennes pina. Nr ngra smrtsamma sekunder passerat hrdes ett gurglande ljud frn Zezels kropp och en stor mngd rd vtska rann ut p sngen. Rahnug ryggade tillbaka lite, han hade hrt att tirakers frlossningar var blodiga affrer men det hr verkade inte normalt. Skrikandes krystade Zezel nnu mer och mer blod fljde det tidigare. Rahnug brjade nu bli frtvivlad, s hr mycket blodfrlust kunde vara ddligt. Till slut kunde han se ngot i Zezels ppning, en kontur av ngot slag verkade bereda sin vg ut. Mer blod stjlptes ut samtidigt som hans lskades skrik blev mer frtvivlade. Rahnug brjade nu f trar i gonen, det var inte s hr det skulle ske. Knytet hade nu kommit en bra bit utanfr Zezels kropp och hade brjat utstta egna sm skrik. Nr Rahnug sg p sin avkomma trodde han inte sina gon. Den varelse som lg i sngen var hrls och nstintill misskapt. Inga klor eller huggtnder syntes heller p barnet vilket gjorde Rahnug n mer frtvivlad. Detta var inget tirakbarn, men det var inte heller ett mnniskobarn. Vad var detta han hade frlst nr hans kra lg i sdana avgrundsplgor? Hennes skrik hade avtagit d barnet lmnat hennes kropp och hon lg nu helt utmattad. Rahnug, ge mig mitt barn. Rahnug tittade n en gng ner p knytet och gav det sedan till Zezel. Hans trar kunde inte lngre dljas ven om han s velat. Frtvivlat krde han in sin vldiga nve i vggen fr att f ut sina aggressioner p 37

Rahnug ngot. Varfr hade det blivit s fel? Vad hade han gjort fr att frtjna detta? I hans dunkla minne framtrdde d ett scenario. Han mindes tillbaka till d han stod i ett vergivet tempel tillsammans med flera andra tiraker. Framfr honom lg en av stammens krikkdrrer Rokkaz ddligt srad. Ett stort sr hade ppnat sig p hans buk och krigarna hade insett att de var maktlsa. Nr de stod och observerade den dende tiraken hade en vldig vind blst genom den tomma salen. Denna hade sedan talat med en kylig stmma som ftt dem alla att rygga tillbaka. Ett arv fr ett de. Tirakerna hade tittat runt sig men inte kunnat finna kllan till rsten. Den hade n en gng ekat genom salen. Ett arv fr ett de. Rahnug visste inte vad som hade drivit honom, men i den stunden hade han ropat ut i nattluften. Jag gr det. Efter att han yttrat orden hade rsten ndrat karaktr och ett galet skratt hade ersatt den tidigare lugna rsten. Minnet av skrattet fyllde nnu Rahnug med rdsla, men d hade den snart ekat bort. Efter ngra f gonblick hade ett ljud hrts frn den fallna krigaren. Ingen av de andra hade talat, men krigaren hade verlevt. Efter hndelsen hade tiden frflutit och krigaren hade till och med blivit fader p nytt. Nu insg Rahnug vad som skett. Hxan hade menat allvar, det hr barnet var 38

Rahnug hans arv och det var nu hennes, i utbyte mot livet p en krigare som Rahnug knappt trffat sedan de anlnde till n. Han nrmade sig sin lskade och vad som han nu frstod inte var hans avkomma. Hon lg i mitten av blodhavet, som en vacker ngel p en bdd av silke. Det fanns inget i hennes gon annat n krlek och utmattning. Med sprucken stmma talade han. Zezel, det hr r inte vrt barn. Vi mste gra oss av med det. Hans rosliga rst frkldde illa sorgen han knde. Hur mycket det n skar i hans brst att sga det var beslutet ndvndigt. Detta var inte deras barn, det var en skymf, ett missfoster. Det kunde inte tilltas leva. Zezel kramade om den frvridna varelsen och verkade inte hra hans ord. Skriken frn varelsen blev bara vrre. Du inser vl att detta inte r vr avkomma, det r ett missfoster. Det kan inte tilltas leva. Orden som kom ur hans strupe hade svrt att formas d hans sorg fortfarande var stor. Hans lskade verkade dock fortfarande vara i sin egen vrld dr bara hon och den vanskapta krymplingen fanns. Zezel, lyssna p mig! Han hade hjt rsten, han kunde uppenbarligen inte f kontakt med henne annars. Hans kra lyfte lngsamt huvudet frn barnet och tittade frvirrat p honom. Rahnug... Vad menar du...? Hennes sklvande kropp kramade frtvivlat om knytet. Hans ord verkade inte finna ngon hrare. Till slut

39

Rahnug talade hon igen, med en sprucken rst som fick honom att vilja slnga sig frn den hgsta klippan. Inte kan vi gra oss av med vrt barn... Vrt barn, Rahnug! Hans enda krlek talade med en frtvivlad och fullstndigt frstrd stmma. Frn hennes underliv rann fortfarande blodet ned ver sngen, som en rd pil som visade vgen mot hennes sr. Han hade ftt kontakt med henne, men hon var nnu inte mottaglig fr den hrda sanningen. Deras skapelse var vidrig fr hans syn och frtjnade inte deras perfekta tillvaro. De skulle vxa sig gamla tillsammans, i detta hus lngt borta frn ruinerna. Det hade de lovat varandra, varje natt sedan de fr frsta gngen mt rrt vid varandras nakna hud. De hrde ihop, de var ett par, och denna styggelse var ingenting annat n gift i deras liv. Trarna klibbade fast i plsen nedanfr hans svullna gon nr han talade. Zezel, lskade, jag frstr att det r svrt. Men det hr r inte vrt barn. Det r en hxas arvinge, ett demonbarn som inte frtjnar oss. Den mste sttas ut i skogen! Hans ord var hrda, han insg detta. Men sanningen var hrd och kall och var tvungen att frmedlas. Rahnug. Det hr r vrt barn. Vi kan inte skada vrt enda barn, det inser du vl, lskade? Hennes ord var som knivar i hans sinne, han visste att hon hade rtt men samtidigt s sjukt fel. Det hr var inte alls deras barn, det var ett frvridet yngel skapat av en draktig pakt. Hans liv kunde dock fortfarande rddas. De skulle leva hr, i mnga r n. De kunde f 40

Rahnug nya kullar, nya starka krigare som skulle ha sin faders muskler och sin moders ljuva rst, aldrig sen till skrattet. Han skulle leka med dem ute i bcken och rufsa till deras blta pls tills dess att de inte kunde skratta mer. Hon skulle lra dem sjunga och spela bde fljt och trumma, visa dem hur man dansade de vilda danserna. Tillsammans skulle de visa dem all krlek som fanns att finna i den hr vrlden. Jag frstr att du inte vill erknna det min kra, men den hr inte hemma hr! Detta r ett missfoster, ett monster som inte kan tilltas leva. Jag kan ta med det ut i skogen, vi kommer aldrig att tala om det mer. Vi kan gra en ny kull, med riktiga barn. Zezels blick hade skiftat frn sorgens slja och nu fanns dr vrede i hennes gon. Han hade nrmat sig henne, men han insg nu att hon inte ville rra vid honom. Hon satte sig upp i sngen, fortfarande med den bleka skapelsen hrt kramat mot sitt brst. Nej, vi gr oss inte av med vrt enda barn, Rahnug. Hennes rst kom som en chock fr honom, frsvarade hon vad som var en hxas avkomma? Det r ett missfoster, ett demonyngel, vi mste stta ut det i skogen. Hans sorg brjade nu ersttas av vrede, hade hxan frvridit hans lskades sinne drtill? Hon skulle frst, hon var bara fr snll fr hennes eget bsta. Nu lyssnar du, Rahnug. Jag r detta barns moder och jag bestmmer vad som skall gras med det. Det hr barnet ska vxa upp till en stor krigare.

41

Rahnug Zezel reste sig vinglande upp ur sngen. Hon var fortfarande helt slutkrd och darrade som ett asplv. Han kunde inte tro sin ron. Detta var uppenbarligen en varelse skapade av hxkonst, det mste frgras. Jag tnker inte tillta demonyngel att leva, ven om det r mitt barn. Det r inte ditt barn endast. Jag r dess moder, och jag sger att detta barn skall beskyddas. Vi mste stta ut det i skogen! Du kommer inte vinna den hr striden, trukh. Jag bestmmer hr. VI MSTE GRA OSS AV MED DET! Inget sdant kommer s- Zezel tystnade nr hans handflata trffade hennes kind. Han insg vad han gjort, han hade ltit sin vrede skada det enda han lskade. Han drog snabbt tillbaka handen och backade ett steg. Ett lysande rtt mrke dekorerade hans krestas annars likbleka hud. Hon sg skr ut. Fdseln hade skadat henne djupt. Zezels blick var fylld av ilska och hat nr hon frsiktigt satte ned barnet och grabbade tag om sin dirkk. Hon hjde snabbt sin arm och frde vapnet mot Rahnugs strupe. Vidriga avskum... Frsvinn hrifrn. Du r aldrig mer vlkommen hr. Rahnugs trar ville inte sluta forsa. Hans lskade riktade en kniv mot honom. Vad hade gtt s fel? Han fann inget annat rd n att backa ut ur sitt hem och brja springa ut i skogen.

42

Rahnug Han sprang ut frn grden och ut i den nu mrka skogen. Han fljde stigen ett tag innan han frsvann ut i buskaget. Hans ben piskades blodiga av de vassa snren, men smrtan var inte p lnga vgar lika intensiv som den kniv som skar hans hjrta itu. Han grt som ett nyftt barn. Han liv, hans lskade, frsvann bakom honom dr han sprang s fort hans ben frmdde. Avskum. Det var vad hon kallat honom. Det var vad han var. Vidrig. Hans massiva ftter gjorde stora avtryck i marken dr han sprang som en jagad hund. Fglarna sjng inte lngre, natten hade kommit och beordrat dem att avsluta sin konsert. Insekterna bet i hans hud dr han sprang och trnen frn buskarna stack in i hans ktt. Trarna besljade hans blick och han sg inte vart han sprang, han brydde sig inte. Vart som helst utom hr, en plats han nu frknippade endast med sorg och frtvivlan. I sitt sinne mindes han tillbaka till den tid fr inte s lnge sedan d hans liv varit vackert och fullstndigt underbart. Det skar djupt i honom. Hennes ansikte svvade framfr honom dr han sprang. Han kunde se bilder frn deras liv frsvinna frbi honom dr han sprang. Hur han fr frsta gngen sg den vackra kvinnan som nu skrek t honom frn huset. Hur hennes vackra former trollbundit hans hjrta men ocks hur han varit fr feg fr att visa sina knslor. Hur han under den stora festen p skeppet frsvarat hennes heder mot en stupfull tirak och hur hon sedan bjudit honom till sin bdd. Det hade varit den bsta natten i hans liv, s fullstndigt lycklig att det kndes som om hans hjrta skulle sprngas. Deras liv hade varit s enkelt, s perfekt. Nu lg bara resterna av hans tillvaro p marken, som en spegel krossad av en stor hammare, 43

Rahnug och avspeglat i dessa skrvor fanns hans liv, hans minnen, hans hjrta och krlek. Men allt det var frbi nu. Det skulle aldrig kunna bli som frr. Rahnug avbrts i sitt tnkande d hans stora kropp fll till marken nr han snavade ver en utstickande trrot. Med sitt ansikte helt bltt av sorg vnde han sitt huvud om fr ett kort gonblick. Innan hans blick svartnade brnde sig scenen fast i hans sinne. Rahnugs sista bild av sitt forna liv var en rasande tirakkvinna som hll ett knyte som skrek okontrollerat ut i den mrka natten. Han skrek som ett vilddjur, innan han frtvivlad fll tillbaka och somnade bakom ett trd.

44

Nihta

Nihta
T
rettiofem. Hennes armar brjade knnas som trdsav dr hon hngde frn stocken. Andas in och andas ut. Med all den kraft hon kunde uppbda hvde hon sig upp tills stocken var i ansiktshjd, och fll sedan tillbaka ned igen. Trettiosex. Andas in och andas ut. Vrlden hade fr lnge sedan brjat svartna kring henne. Allt som fanns nu var hon och stocken. Hon spnde sina vldiga armmuskler och fick sin kropp att hjas. Stocken hnade henne. Graviditeten hade gjort henne svag. Lngsamt ned igen. Trettiosju. Andas in och andas ut. I hennes brst bultade hjrtat som en trumma under en stamfest. Hon tog i med allt vad hon var vrd och fick sin kropp att stiga mot skyn. Dr var barken igen. Hon skulle inte lta stocken vinna. Lngsamt ned, och sedan slappna av. Trettiotta. Andas in och andas ut. Ngonstans brjade en fgel sjunga. Nihta kunde inget om fglar. Det lt vackert, men samtidigt tragiskt. Hon frskte stnga ute den. Upp igen. Stocken uppenbarade sig framfr henne. Hela hennes kropp skrek t henne att tervnda till marken men hon hll huvudet kallt och snkte sig lngsamt till hngande lge. Trettionio. Andas in och andas ut. Snart skulle smrtan vara ver. Hennes barn skulle behva en stark moder. Hon fick inte lta svagheten ta ver. Upp igen, sista gngen. Hon hvde sig upp och knde senorna i armarna spnnas till bristningsgrnsen. Blodet pumpade genom kroppen och fick drorna att st ut ur tinningarna p henne. Hon var uppe. Nu var det bara 45

Nihta ned en sista gng, sedan var hon frdig. Lngsamt nu. Sja. Ner. Andas in och andas ut. Hon hngde frn stocken ett par hjrtslag innan hon slppte taget och fll ned mot marken. Vigt fngade hon fallet med sina vldiga ftter. I hennes mage sparkade ungarna frnjt. De gillade nr hon hoppade. Kanske kunde de knna hur marken lmnade dem dr inne. Kanske drmde de hur de flg ver natthimmelen de nnu aldrig sett. Hon lngtade tills hon skulle fda. Smrtan var ingenting mot gldjen som fyllde henne nr hon hll en nyfdd kull. Hon hade tre kullar sedan tidigare. Redan var hon knd som en fertil barnafderska och trukh till det. Hela stammen trdde henne, det visste hon. Men hon fick inte brja slappna av. Hon var tvungen att hlla sig stark, trots sina medfdda gvor. Frn en stubbe plockade hon upp en trasa och torkade svetten ur ansiktet. Efter det torkade hon av sin nakna kropp, bde ryggen, brsten och magen. Hon lade extra vikt vid magen. Det var kanske en mnad kvar tills dess att hon skulle fda. Redan hade hon vuxit sig enorm. Frmodligen skulle det bli en stor kull. Nihta hade lgrat mnga mn sedan deras ankomst till n. Nr det vankades festligheter brukade hon stlla upp som pris i brottningstvlingarna. Hon lskade att se de kraftiga mnnen slss fr hennes sak. Ungarna i hennes mage var dock inte frn vilken man som helst. Det fanns en trukh i stammen som vann oftare n resten och Nihta var sker p att ungarna var hans. Det var trokkhathen, Mahk, som tagit henne till sin bdd p bten och det var hans slag och sparkar hon knde frn insidan av sina revben. Deras barn skulle vxa upp till stora stamkrigare. En krikkdrr till moder och en trokkhath till far. det log mot dem. 46

Nihta Nr hon var klar med trasan var den dyngsur. Hon kramade ur den ordentligt innan hon hngde den p tork p en gren och brjade kl sig. Hon hade ingenting emot att g nck genom staden, men hon ville inte ge mnnen hela kakan p en och samma gng. Ville de se henne skulle de behva frtjna henne. Annars skulle hon aldrig f se ngra slagsml. Nr hon vl ftt p sig sina vida lderbyxor och hennes fjllharnesk slngde hon sin trasa ver axeln och plockade p sig sina vapen. Hon hade bett Wekka ta hand om Ezkas barn under kvllen, men midnatt var redan passerad. Hon bad ofta Wekka om hjlp, oftare n vad hon ville erknna. Nihtas egna barn var sedan lnge stora nog att klara sig sjlva, de som nnu levde det vill sga, men hennes vn Ezka hade bett henne att ta hand om hennes ungar. Detta hade hon grna gjort, de sm varelserna var urgulliga. De vxte snabbt och fick henne alltid att le. Tyvrr brukade det ofta bli Wekka som fick skta om dem d Nihta nstan alltid var upptagen med sina uppgifter som krikkdrr. Hon vred p huvudet ett par gnger tills nacken knckte till. Det kndes hrligt. Lngsamt brjade hon sedan vandra mot ruinerna. Nr Wekka fick egna ungar skulle Nihta hjlpa henne tillbaka. Vl innanfr stadsporten hrdes rop och lten. Det kom ifrn ett av de sm torgen som rjts fram nra utgngen. En stor samling tiraker hade samlats i en ring runt platsen. ven en del mnniskor hade smugit sig fram och bevakade scenariot frn ruinerna. Mitt bland folket stod tv krigare och slungade sina trpkar mot varandra i en storm av pareringar och motanfall. De bda hade bar verkropp och deras muskler glnste i mnljuset. verallt skrattade och pekade tirakerna var gng ngon av kombatanterna 47

Nihta hll p att vinna striden. Smbrk och grl brukade ofta resultera i dueller bland tirakerna. Ofta fick dessa svra skador som fljd, men det var sllan ngon dog. Nihta gick fram mot ringen av folk och fick dem att sra p sig. Hon ville se mer. Folkmassan delade p sig fr att lta henne komma fram. Hon var den mest eftertraktade kvinnan i stammen och samtidigt inte knd som en dlig krigare. ven mnniskorna visade henne respekt. Hon tyckte om att visa sin prakt fr de andra tirakerna. Hon skulle ha kunnat bli trokka i stammen, men istllet blev det Mahk som tog rollen som ledare ver alla. Han var dock en stolt tirak, vrdig positionen, ven om det egentligen borde vara en kvinna som styrde. Tirakerna i ringen for p varandra med vldsamma utfall. Det sg ut som om den ene hll p att vinna nr han lyckades drmma sin pk rakt in i kken p sin motstndare, men denne bara spottade ut en avbruten tand och fortsatte kmpa. De var vrdiga stamkrigarrollen. Nihta log. Arakk pstr att Drekhath stulit hans jaktbyte, men Drekhath pstr att Arakk r en fr dlig jgare fr att fnga ngot. Det var en av grderna, Zatokk, som hade talat. Hon brydde sig inte om honom. Arakk frskte d visa Drekhath att han visst var en tillrckligt bra jgare och skt drfr en pil i den fllda hjortens huvud. Drekhath frklarade d att det inte fanns ngon skicklighet att visa i att skjuta en dd hjort. D drog Drekhath en ny pil och satte den i foten p Arakk.

48

Nihta Nihta fortsatte att flja slagsmlet, trots grdens skrikiga rst lngt dr nerifrn. I hennes mage hade ungarna ter brjat sparka. De ville ocks vara med och slss. Drekhath blev givetvis arg nr han blev skjuten och krossade drfr Arakks bge med sin yxa. Jaktledaren, Merkhath, srade p dem och skrek t dem att sluta tjafsa. Drekhath anklagar nu Arakk fr att ha frstrt hans vackra bge och Drekhath anklagar Arakk fr att ha skjutit honom i foten istllet fr att slss som mn. Grden brjade verkligen g henne p nerverna nu. Hon knt nvarna och brjade andas s lugnt hon kunde. Hon spnde blicken i krigarna framfr henne som nu brjade se riktigt trtta ut. En av dem sg mycket riktigt ut att halta ltt p vnstra foten, men den andra verkade inte vara en speciellt bra p att hantera sin pk. Merkhath freslog att Arakk och Drekhath skulle ta upp problemet vid midnatt p torget istllet fr att brka ute i skogen. Om Arakk vann slagsmlet skulle han f bytet. Om Drekhath vann.. phfff... PHFF! Hon hade inte kunnat kontrollera sig sjlv. Hennes hgra hand hade nu naglats fast vid den lilla krabatens mun och hennes vnstra hll p att lyfte varelsen till gonhjd med henne. HLL TYST! Hon slppte taget om grdens mun och slngde honom flera meter bort mot ruinerna. DR! STICK IVG TILL MNNISKORNA DR DU INTE STR NGON! KOM INTE TILLBAKA HIT! 49

Nihta verallt stirrade tirakerna p henne. Hennes rst ekade bland stenformationerna runt omkring dem. Hennes mktiga trukhlungor hade spridit hennes rst till alla nrvarande. Hon var tvungen att lugna ned sig. Hon vnde sig ter mot slagsmlet, men hon kunde knna hur alla fortfarande tittade p henne. Andas in och andas ut. N? VAD STIRRAR NI P? FORTSTT SLSS! Det tog ett par sekunder innan tirakerna p marken terfick fattningen och brjade brottas igen. Pkarna lg bortglmda dr de tappat dem. Efter att brket uppgjorts och Drekhath gtt sin vg med hjorten brjade hon vandra tillbaka mot sitt hus. Hon var mycket sen nu, striden hade dragit ut p tiden. Frhoppningsvis skulle inte Wekka klaga. Vad skulle hon annars kunna ha fr sig? Hon verkade inte ens intresserad av mnnen i byn och var ganska klumpig i allt hon frskte sig p. Hon var dock bra p att ta hand om barnen. Hon vandrade upp lngst gatan och vidare norrut. Hon och Wekka hade byggt sig ett hus i stadens norra delar, mest fr att komma bort frn Thakaz och hans lrjungar. Vissa brk var bra brk, men inget gott kunde komma frn det munhugg som brukade uppst mellan Thakaz och Ezka p bten. D var det bttre att de bodde separat. Han var dock fortfarande intresserad av vad som hnde med deras ungar. Han hade satt en av sina galnaste hejdukar, Xathor, p att kolla till dem. Hellre han n Thakaz sjlv. Xathor hade tminstone vett nog att bete sig artigt nr de trffades. Ezka sjlv hade inte varit tillbaka mnga dagar innan hon ter satt av mot templet med sina nya krigare. 50

Nihta Andarna hade talat till henne och hon var nu deras tjnare. Nihta hade ter blivit ombedd att ta hand om hennes ungar, ngot hon grna gjort. Dock undrade hon vad som egentligen pgick dr uppe p berget. Det var en lng resa dit och inte precis ngot man gjorde fr att hlsa p. Ezka sjlv hade varit mycket tystlten om sitt arbete dr. Nihta fick helt enkelt lita p sin vn. Frden ledde genom trdgrdarna i stadens centrum. Vildblommor hngde frn hustaken och fick gatorna att se ut som djungeln hemma p Takalorr. Blommor i regnbgens alla frger lyste svagt runt omkring henne. Hr skulle till och med en mnniska kunna g genom natten utan att snubbla, ven nr mnen inte stod hgt. Inuti hennes inre brjade ungarna banka mot vggarna. Det gjorde lite ont, men inte lika mycket som det fyllde henne med gldje. Incidenten med grden glmde hon snabbt bort och istllet brjade hon drmma sig bort till Mahk och hans bdd. Deras barn skulle bli mktiga krigare, som skulle leda stammen lngt efter att de bda var gngna. Hon hade barn sedan tidigare. Tv av kullarna hade hon ftt med tiraker och den tredje med en annan trukh. Han var dock dd nu, han fll under en av striderna p bten. Hon hade dock inte srjt honom. Det var sdant som mnniskorna sysslade med. Hennes man hade slagits tappert och dtt som man borde, i strid med ryggen rak och yxa i hand. Hon brukade fortfarande fantisera om honom dr p dcket nr hon smekte sig sjlv om ntterna. Deras barn hade dock inte varit riktigt lika starka. Deras tid tillsammans hade bara resulterat i en kull om tv pojkar som nu var fyra r gamla. De kunde kanske fortfarande bli ngot av, men hittills hade ingen av de 51

Nihta bda visat ngra strre tecken p styrka, mer n det de fick genom hennes gener. Hennes tidigare kullar var redan vuxna. Sex sner totalt, alla stamkrigare. Ett par av dem hade dtt i kampen mot Rda gat. Nu fanns bara tre kvar. De arbetade mestadels i skogen och kom inte s ofta tillbaka till staden. Nr de s vl kom brukade de trffas, men det fanns inte mycket krlek dem emellan. Denna kullen skulle dock bli den bsta, det var hon sker p. Hon lmnade trdgrdarna bakom sig och fortsatte norrut. Hr och dr sg hon lger dr tiraker satt och grillade vad nu de lyckats fnga. Det var inte jttemnga tiraker som valt att leva hr. Detta var de som ogillade Thakaz och drfr valde att hlla sig borta frn stadens vstra delar. Hon trivdes i deras sllskap och hlsade flera gnger genom att hja sin yxa nr de passerade frbi. Det kndes tryggt att veta att hennes och Ezkas barn skulle vxa upp en bra bit bort frn den galne schamanen och hans anhang. Hon tog ett sprng ver en bred spricka i marken och reste sig upp p andra sidan. Hon var framme. Deras hus var inte det mest tillgngliga i staden, belget hgt p en kulle med utsikt ver staden. Det var lite som en borg med den vldiga sprickan runt sig. Byggnaden stod fortfarande relativt oskadd efter millennierna. Fem vningar reste sig ur ruinerna dekorerade med rankor och hngvxter. Det fanns ingen vg upp. En gng hade en trappa funnits hr, men ngon av alla jordbvningar som hrjat n i tirakernas frnvaro hade raserat den, kanske samtidigt som sprickan delade p kvarteret. Ville man komma upp var man tvungen att klttra och d var man hela tiden utsatt fr tirakernas pilar ovanfr. Fem krigare vaktade hela tiden boningen. Det hade Nihta sett till. 52

Nihta Hon brjade klttra. Det var en farlig lek, gjorde man ett felaktigt val och tog i ngon av de lsa stenarna kunde man slungas ned i sprickan dr nedanfr och d verlevde man inte. Hittills hade ingen fallit, och Nihta skulle inte vara den frsta. Hon hade klttrat hr varje natt i mnga mnader. Hon visste vart de lsa stenarna var och vart det var skert. Det visste dock inte Thakaz och hans anhang. Mjligtvis skulle Xathor kunna ta sig upp hr relativt skert. Han brukade komma p besk flera gnger varje mnvarv. Dock fanns det ingenstans dr man kunde hlla sig dold frn vakterna under klttringen. Vl uppe p den frsta avsatsen hvde hon sig upp och gick in. Det var en bred terrass dr en av vakterna stod. Frsta vningen gick inte att komma till, varken frn markniv eller frn ovan. Den var helt begravt under stenmassorna. Andra vningen hade tre terrasser i olika riktningar. De fljande tv vningarna hlls uppe av stora, tjocka pelare. Dr fanns mnga mindre rum dr som nu tjnstgjorde som bostder t vakterna. Vningen hgst upp sg ut som ngot form av tempel med en stor bassng. Regnet fyllde den med vatten och gav nring t de vxter som vxte kring dess kanter. P taket fanns en trdgrd dr barnen brukade leka, hgt ovanfr staden dr nere. Hon hlsade p Gritzakk, en av vakterna. Inuti byggnaden fanns en trappa som ledde upp mot vervningarna. Hon hade varit borta mycket lngre n vad hon trodde och brjade smskynda uppfr trappstegen. Hon ville trffa barnen. Nr hon kom upp till fjrde vningen sg hon en ryggtavla hon inte hade vntat sig framfr bassngen. Hela hennes kropp stelnade till. Det var Xathor. Han 53

Nihta hade kommit p besk igen, trots att han varit hr flera gnger denna vecka. Hon gillade det inte. Han stod och samtalade med Wekka medan de bda iakttog nckrosorna som flt omkring i bassngen. Bakom dem lekte de fyra barnen en brottningslek. Jag hade inte vntat dig tillbaka s snart, Xathor. Hon gick upp bakom dem medan hon talade. De bda vnde sig om och vlkomnade henne. Min krikkdrr, Nihta, det gldjer oss att ter skda ert storslagna yttre. Vi ber om urskt om vra besk har brjat belasta er gstfrihet. Wekka skrattade till och vnde sig mot beskaren. h, Xathor. Du fr komma s ofta du vill! Barnen tycker om dina presenter. Nihta suckade och brjade g bort mot hennes lskade vns smttingar. Vad har du gett dem den hr gngen, Xathor? Tiraken stod kvar vid bassngen. Endast ett tecken p vr och den hgvrdiga Thakaz krlek fr mstarens arvingar. Nu sg hon att barnen tycktes kmpa om en liten pse av ngot slag. Hon visste omedelbart vad det var. Ni skmmer bort dem. Starka krigare behver riktig mat och inte bara godis. Annars kommer de aldrig att vxa sig stora och tappra. Wekka rodnade och sjnk tillbaka i sig sjlv. Hon ville bara vl men skmdes om hon gjorde ngot fel. Xathor bleknade dock inte. 54

Nihta Vi vet inte om ni funderat ver det, men storlek verkar till skillnad frn andra grdungar inte vara ett problem fr dessa barn. Nihta reste p sig efter att ha rufsat till plsen p de sm varelserna. Vad menar du? Xathor log och gick fram till henne. Vad vi menar r att de redan vuxit lngt mycket mer n vad ett grderbarn normalt gr p tv r. De skulle kunna tas fr tiraker. Nihta suckade och vnde sig ter mot ungarna. Hon skulle inte lyssna p tirakens lgner. Hon hade sjlv varit med nr den dvarande schamanen dragit de skrikande liven frn Ezkas kropp. De var hennes egna, det visste hon. De kan redan g och snart kommer de att brja springa. Hur lng tid tror ni att det kommer att ta innan de vuxit sig lngre n sin rade moder? Nihta vnde sig ter mot dem. Hon hll ett av barnen, Noha, i sin famn. Flickan kmpade fr att ta sig tillbaka till marken dr hennes systrar nu ftt upp godispsen. Vad tror du egentligen? Grder fder grder, precis som tiraker fder tiraker och trukher fder trukher. Ezka r deras moder och drfr r de grder. Xathor bara log och vnde sig mot drren. Vi kommer inte att rapportera just denna diskussionen till den rade mstaren nnu, men ni br veta vad vi vet. Om ni ursktar oss fr att sga det, men ni kan ha 55

Nihta frblindats av er nra stllning till dem. Detta r inte grder, lika lite som vi eller vr rade mstare r det. Men inte heller r de tiraker. Dessa barn r ngot nytt, lika nytt som den kontinent vi nu har slagit oss ned p. Det kommer inte ta lng tid innan rykten brjar sprida sig i stammen om den nya tten. Vi vill bara att ni skall veta vem de viskar om den natt det sker. Den smala tiraken frsvann ned mot undervningarna. Kvar stod Nihta och Wekka helt stilla. Nedanfr dem frsvann den sista godisbiten ned i Varahs muntra strupe. Noha slog henne hrt i brstet fr att hon plockat upp henne. Hon hade mycket att fundera ver nr hon gick till sngs den morgonen.

56

Jeneres

Jeneres

immelen var klart bl och solen skimrade som en diamant i ster. Det var varmt i luften, trots att sommarsolen inte hade varit uppe mnga timmar. Jeneres klder var begrnsade till ett par hosor och en skjorta, men i ruinerna fanns inte mycket mer att tillg. Den tropiska sommarvrmen fick gatan han gick p att nga, men hans bara ftter hade vant sig vid hettan och blsorna hade vergtt till lderartad hud. Han gick med stadiga steg ver de smala gator som tirakerna grvt fram ur stenhgarna, noga med att inte skynda. Han hade redan sttt p tv patruller trots att tirakerna tycktes avsky den vrmande solen. Anade de att ngot var p gng? Frmodligen inte. Det var mer troligt att en grupp frnrmat trokkhathen och att han drfr satt dem p dagpatrullering. I en innerficka lg ett skrynkligt kuvert. Hans hand rrde sig instinktivt upp mot det, men snktes sedan ter. Han hade lst orden tusen gnger och kunde dem utantill. Nu var inte tiden. Vissa av ruinerna reste sig mnga vningar hga. Som hlgda spken frn en svunnen tid blickade de ned p dem som vgade betrda deras domner. Stenens groteska former kastade fantasifulla skuggor p marken, lnga skuggor som tycktes strcka sig efter ensamma vandrare denna varma sommardag. Jeneres var inte en fegling, men dessa ruiner var inte naturliga och kunde emellant ge ven honom kalla krar. Bttre var det inte i tirakernas kvarter. Dr hrjades man oavsett vart man gick av de ondsinta, rda gonen som ls p en ur varje hem och varje trappa. Hr kunde 57

Jeneres man tminstone undkomma blickarna, ven om patrullerna d och d bestmde sig fr att genomska ens fickor efter potentiella vapen. Ibland njde de sig med att ryta t en att fortstta om de inte fann ngonting vrt att ta. Annars kunde de kl upp en fr sitt egna hga njes skull. I hans fickor skulle de inte hitta mycket. Mer n brevet, och det skulle de inte f ta. Han passerade en korsning dr en ensam tirak stod och betraktade honom och fortsatte in p en sidogata med lugna steg. Sedan arbetet med staden pbrjats hade tirakerna brjat uppfra byggnader, bde i sten men ven utav tr frn skogarna, men dessa var huvudsakligen koncentrerade kring de stra kvarteren dr man kunde se havet i fjrran. Det fanns frrdsbyggnader, vakttorn, murar och bostder. En vg hade brjat byggas ned mot vattnet dr ett varv hade uppfrts fr att reparera det stora monstret till bt som tirakerna tagit med sig frn norden. Runt omkring det fanns ett ftal byggnader dr timmermnnen och skeppsbyggarna levde. De flesta var tiraker, men ett ftal var mnniskor. Staden lg mestadels fortfarande i de ruiner som inte sg mer ut fr vrlden n arma stenhgar. Det fanns berg som reste sig upp mot solen och det fanns dalar av inrasade kllarsystem som skar av vissa omrden. En av de tre floder som ursprungligen ledde genom staden strmmade fortfarande livligt och hr hade tirakerna uppfrt en hngbro. Det var dock sllan tirakerna nrmade sig de vstra delarna av staden. Dr fanns inte mycket skugga och det var svrt att se havet. Det var hr mnniskorna hade spridit ut sig. Vissa bodde i enkla kojor av material de brgat frn ruinerna, andra hade slagit sig ned i grupper i de ftal kllare 58

Jeneres som trots tusentals r inte rasat in. Det var mot en sdan kllare Jeneres var p vg och han hoppades innerligt att ingen av patrullerna eller utkiken sprade honom dit. Runt ett hrn och vidare upp lngst en av de smala gatorna. Det lg sten och brte verallt. Hans vandring bestod minst lika mycket av klttring och hopp som regelrtt promenad. Mnniskorna hade frskt arbeta upp ett par gator och rensa dem frn skrot. De hade ven flt trd borta i skogen fr att frska reparera ett par byggnader, men hittills hade tirakerna tagit allt virke som sg anvndbart ut och endast lmnat spill fr mnniskorna att bygga kojor i. Verktyg hade de ont om. Ett ftal hade gmt undan ett par sedan tiden p bten och det ryktades ven om att ett par personer tagit sig in i frrden nere vid varvet och stulit. Var dessa fanns nu visste han inte. Han sjlv gde inte s mycket som en fickkniv, men kanske skulle han lyckas byta till sig en om han hittade ngot vrdefullt i ruinerna. Hemma i Consaber hade Jeneres varit son t prsten i byn. Han hade levt vl i det lilla gula huset i byns mitt, trots att mnga av hans vnner hade det smre. Det hade varit svlttider i landet ville han sig minnas, men hans egna familj hade inte drabbats srskilt hrt. De hade ransonerat sina frrd och hans mors gryta bestod allt oftare av rovor n ktt. Vakterna i byn hade gng p gng tvingats kra bort tiggarna frn torget utanfr deras hus. Ett par hade till och med frskt gra inbrott i en av deras grannars matkllare. Tron var stark i den lilla byn, men nr tiderna var hrda gick inte ens en prsts familj sker. Han var nog aldrig den mest omtyckta mannen i byn och nr hungern vxte

59

Jeneres sig starkare var det f som tittade p kyrkan med uppskattning. Svlten hade varat flera r. Konungen hade frskt ltta p skattetrycket ute p landsbygden fr att hjlpa invnarna i smbyarna, men de lokala baronerna hade inte alltid fljt samma vg. Baronen i Jeneres hemby hade aldrig tyckt om sina bybor och speciellt inte nr de brjade krla sig i lorten och be honom om mat. Han snde sina soldater p byborna och slog dem tills de frstod meddelandet. Frn honom skulle de inte f annat n stveln. Det var till kyrkan de skulle vnda sig om de ville ha allmosor. I det gula huset vid byns mitt blev tiderna svrare. Vissa kvllar fick Jeneres g till sngs hungrig d det inte fanns ngon mat att tillg. Det vrsta var inte den gnagande knslan i magen utan den sorg han sg i sin mors blick var gng det skedde. Under vintern som fljde vxte sig snn hg utanfr fnstren men i kket eldade hans far fr fullt. Det tog lng tid innan vintern gav vika och landet vrmdes upp av den efterlngtade vrsolen. D hade inte bara vedfrrdet uttmts utan ven en hel del av mblemanget hade getts till elden. De hade varit lyckligt lottade. Snn som smlte avtckte ett femtiotal dda kroppar i den lilla byn. Ingen av tiggarna eller de hemlsa hade klarat sig undan vintern och det var med tunga steg hans far tog sig mot kyrkan fr att ge dem en sista frid och fr att lugna de verlevande byborna. De som hade klarat sig hade nstan alla varit fria bnder och kpmn. Tiderna blev bttre efter det. Jeneres var gammal nog att hjlpa sin far i kyrkan med att tnda ljus och stda stengolven. Hans far var en rttvis man och gav sin son ett par koppar fr besvren. Skrden blev riklig 60

Jeneres den sommaren och byborna sg noga till att fylla frrden till bredden. Baronen insjuknade och dog senare under hsten. Hans son som var tjugo vintrar gammal tog ver och lt byborna hamstra infr vintern som skulle komma. Om det var ngot han hade lrt sig frn sin fader s var det att levande bybor var bttre n dda. P sin sextonde namnsdag under middagen med sina frldrar, berttade Jeneres om sina planer att g till sjss. Svrigheterna i byn hade satt sina spr p hans sinne och han ville bort. Havet blev en symbol i hans inre fr frihet och han lngtade efter att f ge sig av frn allt och brja om. Han hade lnge sparat pengar fr att kunna ta sig till Calnia och utbilda sig till marinkrist, men hans far ville inte veta av det. Han blev inte arg, det blev han aldrig, men inte desto mindre var han bestmd. Hans son skulle ta ver den lilla stenkyrkan den dag han sjlv inte lngre kunde ta emot byborna och det liv han skulle leva skulle vara mycket bttre n vad ngon sjman kunde nska sig. Jeneres ville inte veta av sin faders planer fr honom och nstfljande natt gav han sig i skydd av mrkret ivg lngst med den smala landsvgen som ledde sderut mot Calnia. Han vandrade ver till andra sidan vgen s att skuggan frn ett av husen skyddade hans panna frn solen. Han hade brjat frlora sig sjlv i minnen p senare tid. Ibland kunde han g i timtal genom ruinerna utan att veta vart han var p vg, fast i sina egna dagdrmmar om det lilla gula huset dr han vxte upp. Inga fler patruller stoppade honom nr han under den gassande solen tog sig lngre och lngre vsterut. Det 61

Jeneres tog inte mer n ett glas att n platsen som hans vn talat om. Det var hr de skulle trffas och hra vad kapten Faradan hade att sga, utan ngra tirakron i nrheten. I hans ficka lg det skrynkliga kuvertet. Det kndes tungt mot hans brst men han frskte att inte bry sig om det. Han behvde hlla huvudet kallt, det var viktiga saker som skulle diskuteras. Utanfr vad som inte sg ut som annat n ytterligare en stenhg satt en ldre herre p en sten. Bakom honom fanns en trappa ned och en kllardrr. Stenarna i omgivningen hade rensats upp ngot och gatan var frhllandevis ren. Mannens vnstra ben hade en fot fr lite och istllet klamrade han sina beniga fingrar kring en krycka. Hans skgg var grtt liksom hans gonbryn, men hans skalle var blank, rdbrnd och svettig. Han var skert inte ldre n femtio vrar, men tiden ute till havs och fngenskapen hade satt djupa spr i hans ansikte. Han var frad, smtt krumryggad och sg bruten ut. Hans ena ga sg sjukligt grtt ut, men det andra var klarbltt och vaket fr nr han nrmade sig reste sig mannen. Med en rosslig stmma introducerade han sig. Var hlsad, unge man. Vad kan gamle Ivar gra fr dig denna vackra dag? Jeneres stannade framfr den ldrade sjmannen och svarade lugnt. God dag. Jag har kommit fr att hra kaptenen tala. Den gamle mannen nickade svagt och gjorde en gest t trappan ned. Han tittade sig omkring efter patruller och viskade sedan snabbt.

62

Jeneres De andra r dr nere. Det skall brja inom kort. Sg ngon dig komma hit? Jag passerade ett par patruller, men ingen nyligen. Sjmannen som kallade sig sjlv Ivar nickade terigen och lt honom komma in. Nedfr trappan steg han med frsiktiga steg. Trappan var gammal och stenarna p vissa stllen lsa. Nr Jeneres duckade fr drrkarmen sg han hur Ivar ter satte sig ned p den runda stenen. Han stngde drren efter sig nr kommit innanfr. Ljuset frn den klara dagen dog ut och ersattes istllet av det fladdrande skenet frn ett tjugotal oljelampor som lyste upp rummet och dess invnare framfr honom. Det var hit han var kallad och det var hr mnniskorna skulle hlla rd. Hans utbildning i Calnia hade tagit flera r. Till en brjan hade han ftt lra sig de olika delarna av ett skepp och hur man bst hll i ett svrd. Han hade ftt lra sig ducka och parera, klttra i en rigg och ta sig fram ver ett gungande skepp. Vissa kvllar hade han grn i ansiktet kommit tillbaka till holmen och andra helt oberrd, men fr varje mne som gick knde han sig friskare och sundare. Han brjade f muskler av de tunga trningspassen och allt oftare kunde han hja sin skld till frsvar nr hans trningspartner hgg honom med sitt bluntade svrd. Vid varje ny mne skrev han ett brev till sin familj dr hemma. Hans mor skrev alltid tillbaka till honom och berttade om livet dr hemma och hur det stod till med hans far. Han var ingen lngsint man och snart brjade hans humr lttas ngot, men Jeneres blev aldrig riktigt lika lskad av den gamle prsten som innan hans flykt. Simtrningarna var svrare. De flesta som kom till skolan kunde redan simma ngot bttre n fiskarna i 63

Jeneres bukten, men Jeneres kom frn inlandet och hade sllan sttt p ngra strre vattenansamlingar. Varje kvll fick han drfr ihop med ett ftal andra ynglingar flja med en gammal sjman ner till hamnen fr att va simrrelser. Det tog tid och var enormt utmattande. Han svalde saltvatten och fick kramp, men fortsatte nd. Svrdet lrde han sig hantera snabbt och det kndes naturligt i hans hand efter bara ett par veckor, men simtrningarna tog tid och gick aldrig s bra fr honom som hans kamrater. Med tiden kunde han hamna i vattnet och ta sig upp p egen hand, men ngon mstersimmare blev han aldrig trots den gamle sjmannens mnga frsk. I fyra r studerade han vid sjkrigsskolan ute p Slottsholmen i Calnia. Det var en stor stad med mycket liv p gatorna, en helt annan vrld i jmfrelse med den stilla byn i norr. Hans moders brev talade om skrden, om grannarna, om de olika problem som den nya baronen stllde dem infr och bybornas allt mindre frekventa kyrkobesk. I utbyte skrev Jeneres om skolan, om sina nya vnner, om gycklarna han sett p marknaden och om de kaptener som med jmna mellanrum gstade skolan. Han berttade om de misslyckade simlektionerna men samtidigt om hans triumfer p borggrden. Trots avstndet till sin familj var det en lycklig tid i hans liv. En gng varje ssong fick han ledigt en kortare tid fr att kunna resa hem och spendera ett par dagar med sin familj och det var under ett sdant besk han trffade den leende rdhriga, smala men livsutstrlande ngeln Melony som skulle bli en permanent gst i hans drmmar. Han blinkade till och minnet av hans livs krlek tynade bort. Rummet som han kommit in till var dunkelt men s snart hans gon vant sig vid den dmpade 64

Jeneres belysningen sg han ett trettiotal individer st samlade i det relativt trnga utrymmet. De samtalade lgmlt om allt mjligt, om tirakernas vergrepp och om vaktpatrullernas frekvens, men ven om livet dr hemma och om platserna de sett. Vissa stod tysta och vntade bara p att mtet skulle brja, andra talade lgmlt, men ingen hjde rsten s att de skulle kunna hras ut p gatan. Jeneres gick runt i rummet och hlsade p de han knde igen. Han sg Creigh, en smed frn skeppet Morgonrodnad som han tjnstgjort med vid ett tillflle tidigare. Mannen var sansad men innanfr hans hrda skalle dolde sig ett hat mot de rdgda djvlarna. Ett par steg t hger frn Creigh stod en annan man som Jeneres knde, dock kanske inte riktigt lika nra. Det var Olden, en timmerman som han tjnstgjort med flera gnger men aldrig riktigt lrt knna. Han var ocks mycket ldre n Jeneres. Vandringen runt i rummet fortsatte och i ett hrn fann han sin vn Raken som bjudit honom in till tillstllningen. De hade knt varandra sedan skoltiden, men inte sett varandra p flera r innan tirakerna frde dem samman. I rummets bortre nde sg han Niles, en stor marinkrist vars namn var knt vida kring inom den sabriska flottan. Han rddes ingen fiende och hade slagits tappert i striderna mot Handens rvare. Han hade dock ftt masten ver sig och nstan drunknat om det inte vore fr en annan sjman som lyckades dra fram honom. Bredvid krigaren stod en man alla knde, tminstone till namnet. Det var Kapten Faradan, sabriernas sjlvutnmnde ledare som kallat dem alla till kllaren denna dag. P skolan tycktes terminerna inte kunna g tillrckligt fort. Vid varje avslut red han s fort han kunde norr fr 65

Jeneres att trffa sin lskade Melony. Han saknade hennes guldrda lockar mot hans brst och hennes silkeslena tunga mot hans egna varje dag och varje natt i den isolerade ensamheten p Slottsholmen. Nr han kom hem brukade de vandra i de lummiga skogarna utanfr byn eller gra snnglar ute p ngarna om vintern kommit tidigt. De gick dock aldrig lngre n att uttrycka sin krlek fr varandra eller utbyta en och annan passionerad kyss i mnljuset. Deras krlek hngde p den skra trd som var hans faders goda minne och en okting till sonson kunde snabbt bryta den ldre mannens tycke. De lovade dock varandra att de en dag skulle gifta sig med varandra och den dagen skulle ingen st dem emellan. Genom fnstret till hans frldrars gula hus i byns mitt sg han ofta sin faders skepnad, aldrig besvrande men stndigt iakttagande. Han litade inte p sin son nr det kom till val av hustru och inte heller p den lngdragna romans som pgick vid sidan av hans studier. Hennes egna far var en kpman i byn och hade ingenting emot att hans dotter gifte sig med prstens son. De var djupt Daaktrogna och hade nd tv ldre sner. Jeneres far var dock inte lika entusiastisk ver hans val av krlek. En kpmannadotter var visserligen bttre n en bonde, men hennes ohlsosamma makt ver hans sinne kunde enligt honom inte vara hlsosamt. Brev skrevs och stmplades nstan varje vecka nu i det rum han delade med ngra andra studenter p skolan. Svaren var minst lika frekventa och snart kunde inte deras lngvga krlek undg att dra p sig uppmrksamhet frn skolans styre. Han fick en varning som frbjd honom att skicka fler brev, men han skrev dem nd och lmnade dem i hgar till hans lskade de gnger de trffades. 66

Jeneres Skoltiden varade dock inte fr evigt. Som en fullskolad marinkrist var det hans plikt infr Hans Hghet Konungen att utkmpa dennes krig i fjrran land. Han blev stationerad i den Stora Arkipelagen s lngt i sder och en fjrran krlek blev pltsligt allt svrare att uppehlla. Sista gngen de trffades frnyade de sitt lfte. Han satte en ring av silver p hennes hand och infr den enda guden svor de att de skulle gifta sig den dag han kom tillbaka. En sista gng lade hon sina lppar mot hans och passionerat lt de sina tungor mtas, lika frsiktigt som om deras krlek var fdd igr. S slppte han taget om henne och gav sig av, mot en framtid p ett exotiskt men ack s fjrran hav. Han mrkte att en ensam tr hade brjat vandra nedfr hans vnstra kind. Ett spr av salt hade klibbat sig fast vid hans gonlock. Innan ngon av de vriga mnnen hann upptcka det svepte han undan vtskan och koncentrerade sig p rummet han stod i. Jeneres valde att inte tala, endast lyssna p de konversationer som pgick runt omkring. Han sg ingen mer komma in och efter ett glas tog kaptenen till orda. Han var en sttlig man med rak rygg och kraftiga muskler. Han hade tjnat mnga r som marinkrist innan han steg upp som kapten ver Calnias Drottning och aldrig hade han hngt svrdet p hyllan fr gtt. Nr han harklade sig fll rummet pltsligt i ddstung tystnad. Han var mycket respekterad bland mnniskorna, en kapten hgst kapabel att leda dem. Vnner. Jag tackar er fr att ni kommit hit. Jag hade velat bjuda in alla, men tyvrr finns det de, ven mnniskor, som hellre skulle kpa sig en position bland tirakerna n se sitt modersland igen. Vi hr har alla blivit frda mot vr vilja bort frn vr konungens 67

Jeneres lnder, till denna plats p andra sidan vrlden dr den Ondes tjnare piskar oss och svlter oss till dds. Jag har kallat er hit idag fr att jag inte vill se detta fortstta. Jag tnker fra er hem till vrt modersland, men fr det behver jag er hjlp. En kort viskning blev till flera och snart fyllde ett dovt mummel hela rummet. Jeneres studerade mannen framfr sig. Han hade hrt mycket om denna krigarkapten och tvivlade inte p hans beslutsamhet, men tirakerna var fruktansvrde motstndare och de hade hxkonstnrer i sina led. Till och med Amiral Elisari hade lidit nederlag mot dem p hemmaplan, mot alla odds. Kunde denna man lyckas med det han talade om var han en man vrd att flja. Jag kan brja med att introducera mig sjlv. Mnga av er knner mig redan, vissa har arbetat under mig och andra har hrt om mig ryktesvgen. Mitt namn r Kapten Faradan Cretn av skeppet Calnias Drottning. Jag tjnstgjorde under Amiral greve Morollan Elisari under det slag som ledde till att mnga av oss str hr idag. Jag har aldrig gt ngot land men har god vana av att leda folk till havs. Dessutom har jag studerat dessa gudsfrgtna barbarer under vr tid hr och slutligen kommit fram till en plan fr hur vi kan ta oss hrifrn. Mumlet som dtt s pltsligt nr mannen fortsatte tala tertog nu igen. Mnga verkade nyfikna p vad detta var fr plan men en del verkade restriktiva. Resan hit hade tagit hrt p mnga, sjmn liksom civilister, och det var inte alla som var beredda att stta sig p ett skepp igen fr ngot avlgset hopp om att undkomma tirakernas vldsamma styre. Jeneres sjlv lyssnade noga. Han hade inte mycket att leva fr hr, inte heller 68

Jeneres mycket dr hemma. I hans ficka lg det skrynkliga kuvertet och brann mot hans brst. Alla hans drmmar, alla hans hopp, hade s pltsligt slagits i bitar. Han hade tervnt till Calnia och dr stigit ombord p Isriddaren som skulle ta honom och ett femtiotal andra rekryter sderut mot Stora Arkipelagen. Det var en hrd resa. Stormar fljde dem vart n de seglade och flera gnger trodde han att bten skulle vlta nr de vldiga monstervgorna svepte in ver dck. Mnga blev sjsjuka, ven ldre sjmn, och sovkojorna stank av avfring, spya och svett. Jeneres lyckades hlla sig ngorlunda frisk. Det som fick honom att d och d kasta upp var mer den stndiga stanken av mnniskors kroppsvtskor n havets vldsamma dans. Han sg ofta mot det svarta havet i skrck. I den stilla Calniabukten kunde han hlla sig ver ytan och ven ta en del simtag frn ett skepp till ett annat, men detta vatten var ngonting helt annat. Hr skulle den mest vderbitne sjman kunna dras ned under ytan och aldrig hinna upp i tid. Detta var ett krig. Ett krig mellan vindarna och havet, och de sm mnniskorna i sina skepp p vg mot en fjrran destination var offren. Resan varade dock inte fr evigt. Faktum var att vindarna, hur vldsamma de n var och trots att skeppets rigg var reducerad till stormsegel, frde skeppet fram i en vldsam fart s att frden blev kortare n vntat. Nr de brjade se ar runt omkring sig byttes vgor och vind mot paradisstrnder och palmer. Sjmnnen hngde ver relingen fr att ta in allt de sg innan beflen kommenderade dem tillbaka till sina poster. De var p vg mot de sabriska kolonierna fr att slss mot infdingarna som stndigt gjorde rder, inte fr att glo p det grnbl vattnet eller

69

Jeneres fr att titta p de delfiner som hoppade jmsides med bten. I det dunkla rummet lt Kaptenen mumlet fortstta en stund, innan han avbrt dem. Folk vnde sig ter mot mannen och ljudet dog ut. Patruller vandrar hela tiden genom staden och vi r inte skra ens hr. Vi mste f sagt allting som skall sgas d vr tid r knapp. Creigh hr har arbetat i det nybyggda varvet nere vid vattnet de senaste veckorna och han har berttat en del om tirakernas arbete. Smeden som Jeneres knde som Creigh tog sig fram till kaptenen, och vnde sig vl dr ter mot folksamlingen. Soluppgngen som tirakerna kom hit med r i mycket dligt skick. Skeppet r byggt som ett monster och om det inte vore fr det s skulle det aldrig kunnat ta sig s hr lngt. Dess skrov r skadat p flera stllen och reparationerna kommer att krva tskilliga mnader fr att gra det sjdugligt. ven d s kommer det aldrig att bli vad det var nr det lmnade Tiban. Fr en lng resa r ett stort och massivt skepp att fredra, speciellt om man vill sl sig igenom halva Consabers flotta, men i en kappjakt skulle ett mindre skepp vara verlgset. Om vi skall fly s skall det vara ombord p Staven, helst innan Soluppgngen blir sjduglig. Innan folksamlingen han fortstta sitt mumlande tog kaptenen ver. Staven r ett sabriskt skepp som rttmtigt tillhr oss. Soluppgngen r ett massivt vidunder skapat av ett girigt handelshus i ngot obskyrt syfte. Henne kan tirakerna behlla. Om de ngonsin frsker segla det 70

Jeneres tillbaka kommer ngon flotta att gra drivved av det. Om vi skulle lyckas ta ver Staven s kommer tirakerna inte ha en chans att komma ikapp. Deras egna skepp r trasigt, saknar en mast och ligger fastsurrad i varvet. Det skulle ta timmar att f loss henne. Staven ligger en bit ut till havs och skyddas av ett tiotal vakter. Det skulle inte ta lng tid att vnda henne s lnge vi lyckas ta ut vakterna. Den hr gngen lt han folksamlingen fortstta. Mnga verkade mycket positiva och rent av frvntansfulla, men det fanns de som inte tycktes gilla vad de hrde. En av dessa tilltalade kaptenen s att alla kunde hra. Tio vakter r fortfarande tio vakter. De har vapen och rustningar, vi har inte ens knivar nog till hlften av oss. Och hur frvntar du att vi skall ta oss ut dit? Simma? Vi kommer att vara dda fr tirakiska pilar innan vi ens hunnit ut. Mnga nickade instmmande nr de hrde sjmannens argument. En sdan operation skulle inte f dem nrmare hem n vad de var. Tirakernas helvetiskt rdlysande gon lt dem upptcka faror trots nattens dunkel och de var inte rdda att beskjuta mnniskor. Kaptenen fortsatte. Det r drfr vi har en plan. Tirakerna kan upptcka oss direkt om vi nrmar oss under nattetid och de har vakter ven under dagtid. Dock r de aldrig lika srbara som under gryningen, det frklarade amiralen fr oss innan sjslaget. Att de hade hxkonstnrer ombord var dock mer n vad vi hade vntat oss. Det har de inte den hr gngen. Vi har frskt ta reda p vilka det r som skyddar tirakerna och vi r ganska skra p vilka. Alla befinner sig hr i staden.

71

Jeneres Jeneres tittade sig oroligt omkring. Han hade hrt mnga berttelser om hxkonstnrer frn sin fader. De var inte alls som magikerna i Legio Colonan. De hade ingen knsla fr heder eller fr rtt eller fel utan brukade magi allt som oftast mot vem som helst som skulle rka dra p sig deras vrede. Inte ens oskyldiga kvinnor och barn gick skra. Han hade sett de vldiga eldar som sprungit upp ur ingenstans p deras btar nr de nrmade sig Soluppgngen fr att omringa henne. Nr han somnade kunde han fortfarande hra deras plgade skrik. Ingen mnniska kunde gra ngot sdant, bara en tirak. Ngonstans i rummet hrdes pltsligt en stor duns. Pltsligt var halva rummet i rrelse och med ett vldsamt brak tryckte den vldiga Niles ner en liten krabat i det massiva trbord som stod i rummets mitt. Den lille mannen sprattlade och frskte frgves ta sig ur den vldiga mannens stenhrda nvar. Det var en liten grd som lg dr och i hans gon lyste en rdsla strre n ngonting Jeneres sett tidigare. Kaptenen vste hgt. Tysta! Patrullerna kommer till och med hit ibland! Vill ni att de skall hitta oss alla hr samlade? Ovsendet tystnade. Grdens armar och ben var s hrt pressade mot bordsytan att han inte kunde rra sig en tum och ngon hade ven tryckt en stenhrd nve mot hans lilla mun. Kaptenen tog ett par steg fram s att han kunde luta sig ver den lille mannen och frgade lgt. Vad r ditt namn? Mannen vars nve det var som blockerade grdens alla mjligheter att andas slppte lngsamt s att fngen 72

Jeneres kunde svara. Efter att ha tagit ett par snabba andetag svarade han med en rdd rst. Frlt. Zatokk, min bste herre. Frlt mig! Kaptenens gon stirrade djupt in i den lille mannens blick. Varfr r du hr? Vem skickade dig? Grden frskte frgves slingra sig undan kaptenens blick men lyckades nd svara. Ingen! Ingen. Jag sg ett par g in och blev nyfiken. Jag var nyfiken. Frlt! Kaptenen betraktade sin fnges desperata blick en kort stund innan den lille individen fortsatte. Jag blev intresserad! Jag vet mycket om skeppen. Jag var utkik! Jag kan hjlpa er! Kaptenen lt inte ngonting i sitt ansikte avslja vad han tnkte. Du r en grd, en spion och en frrdare till och med av ditt egna folk. Varfr skulle du hjlpa oss och inte bara slja ut oss? Grden brjade svettas och frenetiskt undkomma kaptenens gon. Jag... Jag... De r inte snlla mot grder. De sparkar p mig. De sger t mig vad jag skall gra. Ingen tackar mig. Jag vill hellre bort hr ifrn! Pltsligt hrdes en rst uppifrn trappan. Ett enda ord sades som satte hela rummet i rrelse. Det var den gamle sjmannen dr uppe som talat.

73

Jeneres Patrull! Folk tryckte sig mot vggarna. Niles lyfte upp grden och tog honom med sig, med en arm runt hans verkropp och den andra pressad mot hans mun. Alla ljud dog ut och rummet vilade i tystnad nr mnnen kmpade fr att hlla sig stilla. Det enda Jeneres kunde hra var hans egna puls och andhmtning som kndes som en dnande storm i jmfrelse med tystnaden runt omkring honom. I hans ficka lg ett skrynkligt kuvert och innehllet brndes mot hans brst. I det dunkla rummets maniska tystnad kunde inget avleda honom frn hans minnen. Han hade tjnstgjort i tta r i den sabriska kolonin Ryon. Han hade slagits mot infdingar, tiraker, pirater och faliska soldater. Han var stolt ver sitt uppdrag. Hans beflhavare var en rttvis man som aldrig tvingade dem in i ngot de inte klarade av och belnade lojalitet bland mannarna. Hela tiden hade dock avstndet till hans lskade plgat honom djupt. Ibland hade han lyckats f med ngon ett brev tillbaka till hemlandet och ett par gnger fick han till och med svar. Mycket tycktes hnda dr hemma som han inte rdde ngot fr och trots hans plikttrogna liv i paradiset brjade en allt strre desperation vxa i hans inre. Hans lskades brev talade om hennes familj och om byn. Hennes far och ldsta broder hade dtt nr baronen satte samman milisen i byn fr att mta de plundrande tirakerna i bergen. Inte bara de hade dtt. Baronen hade ven skickat in sina riddare och sina soldater mot barbarerna, men deras plt och tjocka pansar hade rddat de flesta. Byborna hade det dock inte gtt ltt p. Nu hade de svrt att frsrja sig sjlva. 74

Jeneres Melonys fader hade tydligen haft strre skulder n vad de trott och en dag kom skuldindrivarna och tog deras hus ifrn dem. Jeneres knde dock enorm tacksamhet mot sina frldrar nr han lste att hon, hennes bror och nka till moder tagits omhand av hans egna familj, och att de nu ppet frklarat henne hans trolovade. Vrre nyheter fick han nr ett brev frn hans moder ndde honom p andra sidan vrlden. Hennes vackra handstil berttade att hans far insjuknat i en sjukdom de inte tycktes kunna identifiera och han blev vrre fr var dag som gick. Han hostade blod och tuggade fradga men han verkade nd klar i huvudet och bad om frltelse fr hans ofrstnd angende Melony. P sin post p ett fartyg i Arkipelagen kunde Jeneres inte gra mycket annat n att lsa och i sin ensamhet skriva svar. Varje gng de var i hamn skte han bland skepparna efter ngon som var villig att ta ett brev till Calnia. De silver han fick som krist rckte knappt fr att ta dem vidare till byn i norr. Hans liv blev efter ett tag en stndig rutin. Han var en skicklig soldat, aldrig sen att lyda order och alltid snabb med vrjan. Han lyckades hlla sin skrck mot vatten dold genom att aldrig ramla i och mnga av hans verordnade talade gott om honom. Han blev frflyttad till en annan koloni, Ralo, dr han fick kommando ver en linje av marinkrister ombord p den tremastade sabriern Skymningen. Hans knslor hll han fr sig sjlv och utt stt blev han allt kallare. Han drmde mardrmmar om ntterna att han var hemma och fann hela sin by dd och det gula huset i byns mitt fullstndigt delagt. Snart lovade han sig sjlv, snart skall jag tervnda och gifta mig med Melony, hans rdlockiga ngel.

75

Jeneres Efter flera minuter hrdes ett klartecken frn den gamle sjmannen vid trappans topp. De hade hrt tiraker frga honom vad han gjorde ute, men de hade lmnat efter att han svarade att han njt av sommarens varma solljus mot sitt rrade ansikte. Folket i kllaren brjade slappna av och terta sina platser i rummet. P kaptenens begran satte Niles ner grden som kallade sig sjlv Zatokk p en av stolarna i rummet och utfrgningen fortsatte. Hur vlbevakad r stranden dr skeppsbtarna ligger uppdragna? Kaptenens rst var kontrollerad nr han talade, men det framgick nd att det han frgade inte var lika mycket en frga som en order. Skeppsbtarna? Inte speciellt. De vakter som finns str vid varvet. Dr finns skert tio bevpnade tiraker hela tiden, bortsett frn de som arbetar. Faradan reste sig upp och gick bort mot sin kappa som hngde vid drren. Alla i rummet fljde hans steg och ingen vgade andas. Bortsett frn det mjuka ljudet frn kaptenens fotsulor hrdes inte en andning frn den spnda folksamlingen. Vl borta vid vggen sade kaptenen med en vanlig samtalston till Niles att hlla uppe grdens huvud. Ljuset frn de mngtaliga oljelamporna reflekterades pltsligt i ett freml av stl dr borta i kaptenens hand, vilket satte grden i panik. Nej! NEJ! Jag berttade al... mfff. MMFFT! Den vldiga soldaten bakom honom hade ter tryckt sin hand mot grdens mun. Med en vldig kraft bnde han tillbaka huvudet s att grden tittade upp i taket. 76

Jeneres Soldatens andra arm naglade fast den lille mannen mot stolen s att han satt som i ett skruvstd. Kaptenen tog sin vrja och gick med stadiga steg mot grden. Du r en pirat och en frrdare. Du dms hr med av mig i min rtt som kapten fr stld, spioneri och piratverksamhet. Vi r inte era slavar och vi kommer inte att stanna hr fr er att frtrycka. Vl framme vid den skakande grden lade han bladet mot dess beniga strupe. Med en snabb rrelse drag han till sig vapnet och lt dess skarpa egg grva sig ned i den frtvivlat kmpande varelsens hals. Rtt blod brjade rinna nerfr halsen och ut p golvet, frst i pulserande stnk men sedan i en kontinuerlig strm av dd i takt med att grden blev stilla. Niles slppte sitt grepp nr fngen slutat skaka och torkade av sina indrnkta armar p sina hosor. Kaptenen tog ett par steg tillbaka fr att inte hans stvlar skulle frstras av den rda vtskan som nu rann ut ver golvet. En kvinna som sttt i bakgrunden kom fram med ett par trasor. Hon sg fullstndigt livrdd ut nr hon sneglade p den dda kroppen i stolen men brjade nd torka upp rran, utan ett ord. Folket i rummet sg inte bttre ut. Vissa sg illamende ut, men de flesta vnde sig med bleka ansikten tillbaka mot kaptenen fr att hra honom fortstta. Faradan tog sin vrja och torkade av dess blad med en bit tyg. Drefter satte han tillbaka den i dess skida och fortsatte vnd mot mtet, tillsynes helt oberrd av hndelsen. Ingen som kommer i vr vg skonas. Alla dr ute r fiender till Hans Majestt. Skulle ngon vidarebefordra ngonting vi sagt eller gjort hr idag till ngon utomstende, tirak eller mnniska, s kommer detta att 77

Jeneres ses som frrderi. Som ni ser r vapen inte lngre ngot problem. Jag, Niles och en del andra som str hr idag tog oss fr en vecka sedan in i odjurens frrd och stal vapen och verktyg. Vi lyckades inte ta tillrckligt fr att bevpna alla, men det skall fortfarande finnas utrustning ombord p skeppet. Vi har ven samlat mat och vatten under veckors tid och gmt undan i en tunnel nra skeppsbtarna. Om vi ransonerar vl kan vi klara oss p det hela vgen till arkipelagen, dr vi kan infrskaffa mer frndenheter. Det kommer inte bli ltt och frmodligen kommer resan bli tuffare n den fregende. Vi kommer dock att vara fria. Jeneres stirrade bara p den livlsa kroppen som satt i stolen. Han hade ter vnt sig in i sig sjlv och kaptenens ord tycktes frsvinna i fjrran. En dag rmnade hela hans vrld. Han hade kommit tillbaka till kolonin efter en lngre tid ute till havs. Flera veckor utan ngot mer intressant som skett n att ett faliskt skepp seglat frbi lngt i fjrran. I hamnen hade han mtts av en beflhavare som bad honom komma med. Vl inne p ett gassande varmt kontor i fstningen hade han ftt det. Kuvertet. Med darrande hnder och en iskall kapten framfr sig hade han ppnat det smala pergamentstycket fr att f ut innehllet. Dr fanns ett brev, ett enkelt vitt brev s oskyldigt och kort, som med svart blck avslutades hans drmmar. Melony var dd. Hon hade kmpat lnge, flera veckor, men till slut hade sjukdomen vunnit. Hennes gyllenrda lockar skulle vila i evigheten i en gr grav vid hans faders kyrka. ven hans far var dd. I slutet hade han inte varit mer n ett lik som talat om den 78

Jeneres ende guden och hans barmhrtighet. Hans mor var dd. Den sorg som tyngt hennes hjrta i s mnga r ver hans flytt hade inte lmnat mycket kvar fr sjukdomen att ta. Hon hade inte klarat sig en vecka. Hans farbror var dd. Han hade smittats tidigt och stngt in sig sjlv i sin handelsbod. Hans lskades sista bror var dd ven han. Han hade fngat smittan strax efter sin syster och inte klarat sig mycket bttre. Deras mor var ocks dd. Hon hade dtt i vldsamma hostningar under en middag i det gula huset i byns mitt. Hela byn var dd. tminstone i hans vrld, fr alla som gjorde byn till hans by hade tagits frn honom, av en kall och blodhostande smitta som inte hade ngot namn. Hans sinne dk dr, djupt ner i en kall ocean av ngest och frtvivlan. Han tvivlade p allt, p sin egen existens, p hans plats i livet och p den ende guden sjlv. Han var ensam, liksom den gamle mannen i det himmelrike han ltsades tjna. Hans lskade rdlockiga ngel, s fager att se p och s snar till skrattet var en ruttnande kropp vid det hr laget, tomma gonhlor som spanade efter honom och hans ankomst, som vntade p att han skulle hlla sitt lfte, dr djupt nere i en mrk grav p en kyrkogrd s full av nygrvda gravar. Vad som fanns kvar av honom var ingenting. Ett skal, en tom soldat i Hans Majestts tjnst, utan varken liv eller hjrta. Ett vitt brev av mrk sanning gled ned i ett tunt kuvert, och fann sin plats i en ficka p en sliten skjorta. Han hade lst det tusen gnger, men ingen av gngerna gjorde det mindre ont. Varje mening, varje bokstav, s full av ensamhet. Han var ensam nu, och aldrig ngonsin skulle han kunna hlla det lfte som han s passionerat givit sin lskade flicka den dr dagen innan han skulle resa bort. Deras 79

Jeneres sista kyss, s alldeles fr kort, brnde fortfarande som ett vitgldgat jrn mot hans lppar, nr han tackade kaptenen fr att ha verlmnat brevet och tervnde till sitt skepp. De hade ftt bud om tirakiska pirater i nrheten, ombord p ett vldigt skepp. Kaptenen stegade ter fram till bordet, noga med att inte stra den torkande kvinnan i hennes arbete. Han lade ut ett stort ark med pergament p bordet som visade sig vara en nygjord karta ver ns nrmaste omgivningar. Hr ligger skeppsbtarna uppdragna och hr ligger varvet. Hr ute ligger Staven frankrad. Vr plan r att smyga oss ut under dagen, ett par t gngen, ver muren hr borta. Tirakernas patruller r f och dr kan man klttra i skyddet av tornruinen. Vl utanfr kommer det endast se ut som om ett ftal r p vg mot skogen under morgontimmarna. Ingenting ovanligt. I skogen kommer vi att ta oss runt staden ner mot skeppsbtarna, och dr lasta dem med de dolda frndenheterna. Tirakerna borde s hr dags m som vrst av den allt stigande solen, vilket passar oss utmrkt. D kommer en grupp att stlla till med en undanmanver borta vid varvet som kommer att locka dit alla tiraker. De som befinner sig p skeppet kommer att vara distraherade och dessutom kommer vi frn ett annat hll med solen snett frn sidan. Frhoppningsvis kommer de inte mrka av oss innan vi ntt skrovet och brjat klttra. De som ror frst kommer att ha vapen och nterhakar. De bakom kommer att ha pilbgar och de som kommer sist kommer att ha proviant. Folk kommer att d under striderna p bten, men tirakerna kan inte st emot oss alla, inte under de omstndigheterna.

80

Jeneres Raken, hans vn hr i gruppen, tog till orda nr kaptenen blev tyst. Du talar om en undanmanver, men jag ser inte hur de som genomfr en sdan skulle kunna komma ombord p skeppet. Tirakerna hller mycket hrt om Soluppgngen och skeppet r vl bevakat. Att ta sig in dit kanske skulle g, men de som gjorde det skulle aldrig komma tillbaka. Kaptenens blick snktes ngot innan han med en beslutsam rst svarade. Nej. De som ger sig av mot varvet den morgonen kommer inte att komma tillbaka. De kommer dock att vara hjltar, fr utan dem skulle vi aldrig kunna fly. Alla blev tysta. Hela rummet badade i ljudet av ingenting, bortsett frn det svaga droppande som fortfarande kom frn liket i stolen. Kvinnan hade stllt en hink under kroppen fr att fnga upp blodet och lyckats f bort det mest frn golvet, men fortfarande syntes flckar dr blodet hade runnit. Jag gr det. Alla i rummet vnde sig som en enda enhet runt fr att se vem som talat. P sig knde Jeneres varje ga, stort som ett silvermynt, nr han lngsamt steg fram mot kaptenen. De tre orden som lmnat hans strupe kom frn hjrtat och han ngrade dem inte. Dessa tre ord var hans syfte hr p mtet, hans syfte hr p n. S mnga hade gtt frlorade under slaget och under resan hit. Det fanns inte en enda hr som inte hade frlorat en vn eller kamrat. Creigh hade frlorat tre sner t tirakerna samma dag, nr de vldsamma eldslgorna steg upp frn ingenting ombord p 81

Jeneres skeppet. Dessa mnniskor var srade, sargade och deras sjlar var trasiga efter allt de ftt bevittna, men n kunde han se dem skert hem till deras familjer. Sjlv hade han ingen sdan. Han var ensam, liksom brevet i hans ficka. Han hade ingenting att leva fr lngre, inte sedan han lst dess svarta bokstver p det vita pappret, men dessa vnner och frmlingar som stod runt omkring honom hade fortfarande livsviljan i sina gon, trots allt de frlorat. De skulle klara det, de skulle komma hem. Men inte utan att ngon offrar sig. r du sker? Vi kommer inte klandra dig om du ngrar dina ord. Han begrundade noga hela sitt liv och hela sin framtid innan han svarade. Ja. Jag har trnat lnge och tjnstgjort fr vr kung och vrt fosterland i flera r. Jag r en bra svrdsman och f har besegrat mig i envig. Jag r dock ingen sjman och har aldrig varit det. Jag r rdd fr havet, fr alla djupa vatten, och r inte speciellt bra p att simma. Det var ett under att jag verlevde denna frd och jag skall inte verleva en till. Dr hemma har jag inget. Jag r en bruten man utan framtid. Min enda sanna krlek togs ifrn mig och jag har inga arvingar. Jag vill inte leva mer, men det vill jag att ni skall. Ni frtjnar att f komma ur detta slaveri och komma hem till de som lskar er. Ni frtjnar att f se era grdar, era hustrur, era mdrar och era dttrar ter igen. Ni frtjnar ett val, att stanna hemma eller fortstta. Jag sjlv fick det valet, och aldrig skall jag glmma mitt beslut. Jag kommer inte att leva lnge till, men om jag kan rdda er, s r det vrt s mycket mer n mitt egna liv.

82

Jeneres Kuvertet i hans brstficka tycktes pltsligt varmt istllet fr brnnande hett. Det vlkomnade honom, som en gammal vn. Dess skrynkliga yta lg tryckt mot hans brst, precis dr hans hjrta en gng lg och bultade fr en flicka i rtt. Han hade gjort sitt val och snart skulle han se henne igen. Snart skulle han tervnda hem, till det enda hem som fanns kvar fr honom. Framfr honom s nickade mannen som kallades Faradan. Han gjorde drefter en lngsam bugning. Runt omkring honom brjade folket buga sig, som om han vore en verordnad t dem alla. Han stod kvar, rak i ryggen, och mottog deras tacksamhet. I sitt hjrta knde han vrme, ngot han frlorat fr lnge sedan nr han avbrt en kyss alldeles fr tidigt och sade adj. Var hlsad, min ngel, snart r jag dr.

83

Thakaz

Thakaz

tt ensamt ljus brann i ett hrn. Vaxet rann i stora, tjocka strmmar ned och ut ver bordet som det stod p. Bredvid ljuset stod en sejdel, fylld av mustigt l som bryggts av ns egna vxter. Det var ett nytt bord, de tjocka ekplankorna hade hyvlats av en tirak nere i varvet. Redan pryddes dock tret av en stor och mrk flck dr en butelj vin hade vlt tidigare under veckan. verallt p bordet lg det papper. Ett blckhorn och en fjderpenna stod redo att anvndas och framfr den simpla stolen lg ett halvfrdigt register ver stammens resurser. Det var ett trngt rum. Det hrda stengolvet var tckt av fllar och de bastant murade vggarna dekorerades av hyllor. Mycket av mblemanget var taget frn de bda skeppen, varfr mycket fljde den strmlinjeformade sabriska stilen. Ljuset hade brunnit lnge och endast en kort stump terstod. Thakaz lg helt tyst i hngmattan som lpte lngst med den ena vggen. Han hade gjort sin boning i stadens stra del, alldeles vid porten. Genom ett stort och oglasat fnster kunde han se ut ver det svarta havet. Hr och var speglades de tusentals stjrnorna i skyn mot den spegelblanka ytan. Ngon mne syntes dock inte till. Han hade mrkt att mnen tycktes komma och g som den ville hr p andra sidan vrlden, inte alls lika rytmiskt som den gjorde i norr. Han hade inte sovit mycket under dagen. Fr mycket hade hnt under veckan fr att han skulle kunna slappna av. Det var snart midnatt och redan borde tirakerna ha brjat 84

Thakaz samlas utanfr. Det var bara att resa sig upp och kl sig infr ceremonin. Vaxljuset flmtade till en sista gng och dog i en strimma av rk. Rummet var fullstndigt beckmrkt bortsett frn det vaga ljus som stjrnornas sken spred ver vrlden, men detta pverkade dock inte Thakaz vars rda gon gav honom allt ljus han behvde. Han brukade dock lta vaxljuset brinna nr han lste eller skrev. Nu hade han dock ltit det brinna medan han vilade. Dess fladdrande sken hade sknkt honom viss ro efter grdagens nyheter. Ezka hade lmnat staden igen. Fortfarande hrjade hon i hans drmmar, trots alla hndelser som borde ha brutit banden mellan dem. P ett stll i rummet stod hans vrakhrustning. Det var en imponerande syn, ett pansar som kunde tcka en fullvuxen tirak frn hals och nda ned till vristerna. Dess benartade hlje var mlat svart som natten men hade ven dekorerats flitigt med stenar, snckor, fgelskallar och otaliga fjdrar i regnbgens alla frger. Detta var hans uniform som han bar nr han vandrade genom stammen. Han ville att alla skulle se vilken position han hade ntt. Han frde stammens talan infr den mrka gudinnan, tminstone fr dem som valde att komma till honom istllet fr den lilla grdkvinnan. Under tystnad kldde han sig. Efter rustningen svepte han en tigermantel kring sina axlar och tog drakhuvudshjlmen frn dess plats p hyllan och snkte den ver sitt huvud. Han tog medaljonger och ringar frn ett skrin i samma hylla och brjade tr p sig dem. Nr han var klar stllde han sig framfr sin polerade kopparbit och inspekterade sin utstyrsel. I hans hem i Camard hade han frmodligen blivit anfallen p stunden om han bar denna kldsel, men hr 85

Thakaz i hans stam skulle drkten injaga respekt och kanske ven fruktan i hans skdare. Det var bra. En schaman mste respekteras. Med bestmda steg gick han nedfr stentrappan, ut p grden bakom hans boning. Han rknade sjutton tiraker kring den stora eld som varje natt brann hr p grden. Det var tv mindre n den fregende veckan. Han hoppades att det berodde p arbetet med att rja en vg ned till varvet och inte p hans forna lskades predikan. Ett par av tirakerna som vntade kring blet hade trummor med sig och en bar p en fljt. Hans ceremonier brukades ofta ackompanjeras av rytmiskt trummande och episka melodier. Han tyckte om att ha det s, det fick hans egna ord att lta s mycket mer fantastiska. Tirakerna som spelade var goda vnner till honom. De fljde aldrig Ezka till att brja med och skulle inte gra s nu heller. Lngst fram stod en krigare som Thakaz knde mycket vl. Det var Xathor, en fre detta slav som alltid fljde honom i hlarna. Han hade hjlpt Thakaz mycket i arbetet med att bygga upp gruppen och han var mycket tacksam ver krigarens entusiasm ver honom och Mahktah. Det var nu mnga r sedan Thakaz sg anledning att tvivla p sin tro. Det hade varit en mycket traumatisk period i hans liv som fortfarande kom tillbaka till honom ibland i hans drmmar. Allt hade brjat under deras lnga vandring till ruinstaden Yold. Resan hade trt hrt p Thakaz. En magisk olycka inte mnga veckor tillbaka hade lmnat honom rrad, inte till kropp utan till sinne. Han knde sig ensam och frtvivlad, fullstndigt vergiven av sin gudinna som tidigare alltid sttt vid hans sinne. Nr filamenten slitit 86

Thakaz sig och slagit tillbaka hade hans sjl splittrats och en stor reva plgade nu hans sinne. Dr det tidigare funnits vrme och en knsla av gemenskap fanns nu endast bitter kyla. Han drnkte sina sorger i alkohol och bn men lyckades aldrig f s mycket som en viskning till svar. Deras flje hade begett sig djupt ned under den mrka stadsruinen. De hade kommit fr att hjlpa ett armt stackars spdbarn att f ro, men funnit ngot mycket strre. Kanske hade han haft hopp om att lindra sin egen plga genom att hjlpa det stackars mnniskobarnet, eller s ville han endast hmnas p den varelse som levde hr endast fr att dela med sig av sin egna smrta. Nu mindes han inte lngre vilket det var. De hade gtt lnge i den ekande gngen. Luften var fuktig och facklorna brann svagt. Hans syn kunde med ltthet utforska gngen framfr dem ven utan fackla, men deras grupp bestod ven av andra varelser som var beroende av dess varma sken fr att kunna navigera i mrkret. Han hade inte brytt sig. Han var van vid att frdas med mnniskor efter ett liv i deras egna land. Det var d ngot hade brjat hnda. Alla ljud hade pltsligt frsvunnit frn vrlden och endast ett hav av tystnad hade tersttt. De kunde inte lngre hra varken varandras fotsteg eller rster och endast deras egna bultande hjrtan tycktes n deras ron. Det var d han hrde rsten som nnu jagade honom i hans drmmar, rsten som p allvar fick honom att fundera ver om hans vg verkligen var den rtta. Vlkommen Thakaz.

87

Thakaz I hans inre hade en annan rst gjort sig tillknna. Den var kall och varm p samma gng och tycktes sprida sig inom honom som giftet i ett sr. Rsten fick honom att darra men fyllde honom samtidigt med en underlig nyfikenhet. Min boning r mrk fr de vriga, men fr dig borde min korridor knnas som ett vlkommet hem mot den skarpa solen p vrldens tak. Jag har valt att hlla vrt samtal under en viss sekretess d vissa i ert sllskap kanske inte br hra de tankar jag tnkte presentera. Jag ber dig att flja de andra, trots de skillnader som finns mellan er. Med frsiktiga steg fortsatte han vandra efter att ha ryckt p axlarna t hans vnners frgande blickar. Det verkade som att ven de blivit dva av rstens magi, men han ltsades inte om det och fortsatte g. Mitt namn r Izu, eller ja, det r vad mnniskorna i denna stad kallade mig. Mitt vsen r urldrigt, ldre n vad jag tror att du begriper, men i denna form har jag blott existerat i ett par tusen r. Jag var med under de stora krigen, de som ingen av Mundanas nu levande folk minns men som engagerade hela gudaslktet, och jag sg vilka hemskheter som bda sidorna begick. Hans hjrta brjade nu sl snabbare. Trots att han inte ville ngot hellre n att sluta lyssna var han ofrmgen att trnga undan sin berttare. Jag vet att du inte r rdd. Du r en tirak, en varelse som str p mrkrets skapelsekrona och jag hoppas att mina ord finner strre gehr hos dig n hos de svagsinnade som skt upp mig tidigare. Din sjl r trasig och i ditt sinne finner jag anledningen. Jag vill brja med att bertta fr dig att den spricka som 88

Thakaz uppstod nr dina filament fngades av dets nyck inte r permanent. Det finns mnga vsen i Mundana, vissa ldre n jag sjlv, som har kraften att lka den. Trots att hela hans inre skrek att ngonting var fel kunde han inte lta bli att frestas. Han hade vandrat i ensamhet lnge nog fr att inse att han inte ville leva resten av sitt liv utan sin gudinna. Om denna Izu visste ngonting som kunde hjlpa honom kanske det var vrt ett par minuter av hans liv. Ditt slkte hatar mig och min sort, precis som mnniskorna i vrlden ovan hatar tirakerna. Jag tnker inte sticka under bord med vad jag r, men jag tror att det namn som de ddliga fster vid oss r ofrtjnta, liksom den eviga frfljelse som aldrig tycks lmna nattens barn r obefogad. Thakaz hade under hela sitt liv tvingats utst mnniskornas frbannade blickar. Han var fdd i en fin familj, son till sjlvaste frijarlen, men det hade valt att leda honom in p magins spr och dr hade han bara mtt frbittrad ensamhet. Fr lnge sedan, innan de stora krigen, existerade inte ngra av dagens ddliga folk. Vi levde i en vrld utan massa, den vrld som era schamaner kallar andeplanet. Gudarna var vra mstare, hnsynslsa tyranner som tvingade oss att alstra den kraft som de sedan anvnde till att skapa sig hov och vrldar. Vi drmde i hemlighet om en vrld dr gudarnas frtryck inte var ngot mer n ett minne och fann att fler av skapelsens vsen drmde liknande drmmar. Den vrld som idag kallas Mundana brjade lngsamt f form och vi bestmde oss fr att frverkliga de drmmar som endast talats om i viskningar. Gudarna vredgades ver vr revolution, liksom varje maktgalen ledare gr, och 89

Thakaz ett krig utan dess like utbrast. Vi var i ren och skr styrka gravt underlgsna gudarna som under alla eoner byggt upp mktiga kraftkllor, men i antal var vi verlgsna. Kriget varade i evigheter. Bda sidorna trampade ver de f grnser som fanns vid mer n ett tillflle och hemligheter som aldrig ens borde ha viskats anvndes till att underbygga de andra. Jag skms fr vad vra och gudarnas frfder gjorde, men jag frnekar det inte. Jag vill bara att du skall veta att mycket av det du ftt lra dig om gudarna och deras tjnare kan vara osanningar. Med raska steg fortsatte de nedfr gngen. Det var svrt att hlla minen nr han lyssnade p rsten utan att de andra skulle brja undra, s han tog tten ned i djupet. Vr sort trffar sllan er men vissa kontakter existerar. Ni har schamaner som vandrar genom vra domner fr att finna svar och svar r vad de hittar. Det finns en anledning varfr s f av ert slkte fr chansen att utforska den rymd av upplevelser som finns bortom ert existensplan. Sanningar som inte era gudar vill ha blottade vilar bakom varje hrn. Som en tirak av Marnakhs stam hade Thakaz inte trffat mnga schamaner. Hans slkte levde som frmlingar i mnniskornas vrld och fick oftast nja sig med att droga sig sjlva med dyra rkelser och hoppas att deras gudinna hrde deras bner. Jag vill brja med att klara upp ett par saker som jag tror kan frsvra vrt samtal om de inte frs upp i ljuset redan nu. I min nuvarande form, den som vilar under staden och som jag skall visa fr er, r jag precis det som mnniskor och tiraker likas kallar en demon. Denna form skapades som ett kttsligt fngelse t mitt 90

Thakaz sinne som legat i dvala under rtusenden. I min nuvarande form har barn offrats till mig och alla mjliga typer av primitiva grottmagiker har skt mig. Detta r inte vem jag r. Detta r vad jag blivit efter vad jag utsatts fr. Jag nskar ingenting annat n att ter bli den andevarelse jag en gng var. I hans sinne pgick en vild strid mellan hopp och frnuft. Hans hela liv, hans tro, talade emot den mystiska rstens ord. Trots det kunde han inte lta bli att undra om det fanns ngon sanning i mannens ord. Detta r anledningen varfr jag talar till dig. Min upplevelse kan vagt liknas vid vad du tvingats utst nr din sjl splittrades och du frlorade kontakten med Mahktah. Jag har blivit reducerad till ngonting jag inte r, tvingats gra saker som inte ligger i min natur. Mycket av detta knner jag igen i dig. Du har under hela din uppvxt tvingats in i en existens belgen under mnniskornas. Du r fdd tirak, son av ett slkte mycket ldre n deras och med gvor lngt dlare n deras, och trots detta lever du liksom dina brder och systrar i ett samhlle dr folk ser ner och spottar p er. P andra stllen str ni upp fr er sjlva, ni lever under en mktig gudinna som beskyddar er och vars gunst ni stndigt tvlar om. Ni har era egna bosttningar, men vad hnder? Jo, ni tvingas kmpa mot naturens nycker, och efter tiotusen r av stndig kamp lever ni fortfarande i hyddor och har inte utvecklat ett strre samhlle n att ni slss om vems lilla djungelpltt som r vems. Ni r starka krigare och ni har mktiga och visa schamaner och trokkor, ni har gigantiska antal vapenfra mn och kvinnor, och ni besatt en gng smideskonst och magi mktigare n mnniskornas frmsta forskare, men varfr har ni nd inte mer framgng i vrlden? Jag kan besvara denna frga, men 91

Thakaz svaret kommer du inte att tycka om. Ni har blivit missledda. Gngen fortsatte ned i djupet och gruppen fick nstan smspringa fr att hlla jmna steg med honom. Han brjade knna ilska bubbla upp inom honom. Det rsten sade var sant. Det var sanningar som han vetat under hela sitt liv men valt att inte se. Er gudinna, er drottning, er skapare; r en tyrann. Ni sknker kraft, offer, blod, svett och liv till en gudinna vars frmsta syfte r att se till att ni aldrig lyckas ta er upp ifrn den hla gudarna frvisat er till. Er arkitektur har lngsamt nts ner, de artefakter ni en gng skapade gms undan och era ledare stter er i strid med varandra ver smsaker s att ni aldrig hinner stanna upp och tnka efter, r detta verkligen att visa styrka? Som bevis p vad jag sger tar jag dig, en tirak som ntt lngre n vad tusentals andra gjort bde nr det kommer till personlig utveckling, styrka och mod i strid och frmga att hjlpa och hlla ihop med sina kamrater ven trots era olikheter. F tiraker lever upp till den bild som ert samhlle mlar upp s mycket som du, och vad belnas du med? Din gudinna bryter alla band till dig. I takt med att din makt vxte har ocks din lycka sinat. Jag kan se in i ditt sinne s fr mig kan du inte ljuga. Din gudinna har vergett dig. Men vad varken du eller hon har anat r att hon genom att gra just s ocks stt ett fr i din sjl som, om man vrdar det vl, kan vxa till ngonting helt underbart. Han ville inte tro p rsten. Han mste inte tro p rsten. Vad den talade om var ktterskt, hemskt och helt emot vad Mahktah fresprkade. ppet hade den sagt att den var en demon, en av de vsen som man absolut inte fick ha samrre med. Han var fienden, 92

Thakaz Urkhath, den som kom i begynnelsen och som vldfrde sig p hennes skapelse. Varfr lt hans ord d s sanna? Jag r gammal. Mitt slkte, liksom gudarnas, lever fr evigt. Era schamaner har bara brjat utforska de grnslsa vrldar som vi vandrar genom. Vi har magi som till och med gudarna avundas, och inte nog med det, vi r de enda, frutom mjligtvis gudarna sjlva, som vet hur gudar dr. Thakaz, ditt slkte r dende. En mycket svr tid nrmar sig och din gudinna gr ingenting fr att frhindra detta. Jag har vandrat lngre in p dimmornas stigar n tirakernas schamaner ens vgat drmma om och jag har skdat drmmar om krig och svrigheter. En stor mardrm nrmar sig Mundana och jag befarar att f, om ens ngra tiraker kommer att verleva slakten. Du kanske tror att jag r en sjlls demon som bara vill hrska och sndra, men om den bilden r s spikad mot ditt sinne att du inte kan se ngra andra vinklar s r jag rdd att ditt folk r frlorat. Jag r inte ute efter vrldsherravlde. Vrlden har sett fr mnga tyranniska gudar slss om vems slkte som r starkast. Jag vill bara kunna leva i den vrld vi en gng drmde om, se min egna avkomma sprida sig utan att stndigt vara rdd fr vad gudarna kan tnkas ha i planerna fr dem. Drfr tnker jag gra ngonting som varken din gudinna eller ngon annan gud skulle kunna tnka sig att gra. Jag ger dig, liksom dina vnner om de visar sig starka nog, ett val. Dina rrelser r inte lngre under stndig bevakning frn din gudinna. Hon skar av det band som hll er samman, men jag kan stifta ett nytt sdant band. Jag har under eonerna studerat hur gudarna binder sjlar till sig fr att gda sina filamentbankar och jag vet hur man lker de spr som gudarnas kedjor lmnar. Jag 93

Thakaz kan visa dig magi mer fantastisk och vacker n ngot som du hittills vvt och jag kan ge dig kraft nog att kunna slss fr ditt folk den dag gudarna n en gng stller upp sina brickor p vrldens brde. Du har blivit uppfostrad med berttelser om hur onda hxkonstnrer slungar oskyldiga barn ner till demonernas gapande kftar, men jag r redo att motbevisa denna felbild. Jag tror p att du har styrkan att se vad som r sanning och vad som r lgn p egen hand. Ni kom fr att hmta en sjl till ett barn som tvingades p mig p grund av en ond hxas trst efter makt, men som vi bda vet finns inte hxan mer och det finns ingen anledning varfr ytterligare en sjl skall plgas p grund av en tyranns maktgalenskap. Kvinnan i Nimto srjer sitt barn, s jag ger det till er om ni lovar att ta med det tillbaka. Bertta fr era vnner och bekanta hur ni slaktade demonen i Sorgernas Brunn och bannlyste Yolds ondska och jag lovar att jag skall lmna denna plats fr evigt. Jag kan till och med anvnda mina krafter fr att lka de rester som en gng var barnets kropp och ge det sitt sinne ter. Det viktiga fr mig r att du tror p mig. Min hgsta nskan r att folk skall inse vilket frtryck de lever i. I sagorna samlas hemska kultister i ruinstder sent om ntterna fr att dyrka de hdiska demonerna, men jag har inga sdana nskningar. Om du tnker lite p saken s r det exakt det som gudarna sysslar med. De samlar sina troende under speciella hgtider p rituella platser fr att dyrka dem. Det viktiga fr mig r att du minns mina ord som jag sagt dig idag. Jag ber dig en sista gng, Thakaz. Tro mig nr jag sger det, du kan f en bttre tillvaro n vad du ftts in i.

94

Thakaz Och lika pltsligt som tystnaden hade infunnit sig hade den ven frsvunnit. Vad som hnde sedan skulle han aldrig glmma. De hade funnit demonen, inlst i ett pentagram djupt undan staden. Han hade tvekat, tillrckligt lnge fr att hans dvarande lrling skulle hinna frislppa demonen och frsegla deras de. De hade lyckats med sitt uppdrag och precis som demonen lovat s hade de blivit knda fr att ha bannlyst Yolds ondska. Barnet fick sin frid och de alla kunde ka hem. Vad ingen visste var dock att i hans ficka fanns en sten, en lysande rd sten som demonen i en sista viskning talat om. Om du ngonsin vill kontakta mig, anvnd denna. Stenen hade legat i hans ficka en lng tid dr efter. Han hade inte anvnt den, men han hade vervgt det. Under en lng tid hade han sttt vid vgsklet och undrat vad han skulle gra. Det smrtade honom men till slut hade han bestmt sig. I Camard tog mod till sig och gjort det som mste gras. Sent en natt begav han sig ut p kajen i hamnstaden med stenen i sin hand. Han blickade ut ver det stormande havet och knde hur vinden slet i hans klder. Med en kraftanstrngning hade han slungat stenen ut i det dnande havet, men inte innan han hann f en sista bild av demonens ansikte. I hans huvud ekade dess rst en sista gng innan stenen lmnade hans handflata. Om du vill se sanningen, res till Orakelklippan. Orden hrjade hans sinne nr han kom hem den kvllen. Vad skulle han gra? Han hade gjort det rtta och slppt ifrn sig stenen, men samtidigt knde han sig mycket vrre n vad han gjort tidigare.

95

Thakaz Han begav sig drfr redan samma morgon till Tiban dr han skte botgring i Mahktahs tempel. Hans sr lkte lngsamt, men skert. Efter ett r av hrt kroppsarbete och mycket bner knde han sig inte skadad lngre, men han var heller inte hel. Han begav sig drfr hem igen. Han hade under sin lnga vistelse i templet bestmt sig vad som skulle gras. Han var tvungen att bilda sig en egen uppfattning om vad han behvde gra. Han letade aldrig reda p stenen, ty dess makt ver honom var fr stark. Istllet brjade han med frberedelserna fr en expedition till Orakelklippan i Khazimbergen i frhoppning om att dr finna svar. Klippan hade han funnit, men istllet fr svar hade han bara ftt fler frgor, frgor som efter flera r lett honom till tirakernas urhem, Tiraukah, dr han nu befann sig. S hade deras resa brjat, och nu var den slut. Han visste inte lngre vad han skulle tro. Demonens ord hade varit sanna. Han hade brutit mot allt han en gng stod fr under jakten, men belnats med det liv han drmt om, utan Mahktahs hjlp. Han hade knappt mrkt att ceremonin brjade innan musiken dog ut och tirakerna klappade honom p ryggen. Han hade ntligen andra tiraker i sin omgivning som lskade honom och som uppskattade hans ord, han var en schaman, men nd knde han sig lika ensam och vergiven som tidigare. Demonen hade talat om gudarnas kedjor som inte lkte i frsta taget och precis s kndes det. Hans sjl var inte lngre srad men den var heller inte hel. Detta visste andarna och drfr talade de inte med honom. Han drog tigerplsen ttare omkring sig och brjade vandra tillbaka in i huset. Det hade brjat blsa igen 96

Thakaz och mrka moln hade sljat den tidigare stjrnklara himmelen. Lngt i fjrran hrdes ska. De hade nnu inte sett en enda storm sedan de anlnde p n. Kanske skulle detta bli deras frsta. Vl inne i huset lade han av sig tigerplsen och gick mot eldstaden fr att brja gra i ordning en vrmande brasa. Han lt rustningen sitta och tog endast av sig hjlmen som han satte ned p bordet, rakt p hgen med papper. Det var d han upptckte att han inte var ensam i rummet. I ett hrn stod en av krigarna, hans vn Xathor. Vi vill gratulera er fr er inspirerande ceremoni. Vi tror kvllens tal var ett av era bsta. Thakaz log och bjde sig ned fr att lgga p ett vedtr. Du borde inte g in oannonserad i en schamans boning. Xathor satte sig ned p pallen bakom skrivbordet. Vi ber om urskt. Det var inte vr avsikt att stra er. Thakaz brjade fiffla med elddonet tills dess att ett par lgor brjade leta sig uppfr vedtret. Han hade kunnat starta elden med sin magi men han ville inte skylta allt fr mycket med sina krafter infr de andra i stammen. Det r ingen fara. Du mste dock lra dig att knacka. Hur kom du in hit frresten, jag sg dig ute p grden precis innan jag gick in? Krigaren bara log utan att svara p frgan. Han hade blivit en mycket uppskattad allierad sedan Thakaz steg

97

Thakaz fram som schaman. Ofta fann han likheter mellan krigaren och en viss missla. Vi tog en tur kring staden under den fregende natten. Nitha har dragit sig tillbaka med era rade ttlingar. De verkar glada att vara hos henne. Det var ingen nyhet fr Thakaz att Xathor spionerade p stammens ledare. Det hade varit en mycket uppskattad verraskning att f reda p hur mycket den unge krigaren visste om saker hromkring. Han kunde rra sig tyst som en skugga om han ville och hade en frmga att alltid vara p rtt plats nr saker hnde. Han brusade dock ltt upp om ngon frolmpade hans vnner eller hans gudinna. Thakaz var mycket glad att ha honom som vn. Vi har ven hrt ett rykte om vart frrdarna hller till. Det finns en grotta endast en dagsmarsch hrifrn, dold frn omgivningen men med utsikt ver dalen. Vi kan ta krigarna dit redan nsta natt om ni skulle nska. Hamakk och Rezeke har inget pass frens nsta dag och Krekk, Bokkath och Nekketh skall arbeta i skogen dr i nrheten och kan relativt ltt smita frn sina arbeten en stund. Dessutom tror vi att Thaar, krikkdrren, skulle vara intresserad av att leda expeditionen. Thakaz petade lite i elden med eldgaffeln och funderade. Makh skulle inte tycka om att han hade sin egna grupp krigare som han kommenderade runt. Nu hade dock Ezka ftt lov att ha egna soldater och d borde rimligtvis ven han f ha ngra. Dessutom var det bara en mindre operation. Xathor hade genomfrt betydligt strre saker tidigare.

98

Thakaz Lt g. Jag vill dock inte att ord slipper ut till Trokkhathen. Om ni hittar dem s fr de inte tervnda. Frsttt? Xathor log och brjade backa ut frn rummet. Innan han vnde sig om fr att g mot drren gjorde han en ltt bugning. Givetvis, min schaman.

99

Faradan

Faradan
G
ruset knastrade under hans trogna rlogsstvlar nr han gick lngs de ruinerade gatorna. Det var nu mer n sex mnader sedan han anlnt till denna gudsfrgtna plats. Galtarna som patrullerade mellan stenhgarna fyllde hans blod med ilska. Den enda guden hade ingen nd fr dessa bestar som tagit honom och hans frnder till en lngt bortom de strsta kartors omfng. Nr Faradan gick genom kvarteret och sg misren hans vnner och kollegor tvingats uthrda krvdes det all hans sjlvkontroll fr att inte sticka patrullerna han mtte med sitt vl dolda blad. Hettan gjorde inte saker bttre. Men saker och ting gick mot sitt slut. Den salta havsvinden fick hans lnga hr att sno sig runt nr han gick lngsmed gatan. Snart skulle detta helvete vara ett minne blott. Den forna kaptenen Faradan ndde till slut sin tillflliga bas i kvarteret mnniskorna tvingats in i. Picar och Torden stod vakt utanfr drren till det miserabla kyffet. Skuggorna frn de nrliggande ruinerna kastades lnga av middagssolen och tckte den lilla stenbyggnaden. Nr han klivit in genom den nyinsatta drren slngde han av sig sin kappa och lt den falla p en grovhuggen pall. Ljuset sken svagt genom springor i de igenbommade fnstren och gav rummet en dunkel atmosfr. Faradan stllde sig vid det primitiva trbordets gavel och lt sin blick falla p den enkla stadskartan. Han hade studerat pergamentstycket under mnga glas fr 100

Faradan att memorera varenda liten detalj som kunde vara till deras frdel. De hade ntligen brjat f saker att hnda hr omkring. Mtet med bundsfrvanterna hade varit mycket givande och beundran han knde fr den unge mannen som erbjudit sig att genomfra avledningsmanvern var stor, men samtidigt knde han en stor skam ver sig sjlv. Det var ju han, Faradan, som skulle st som martyr ver mnniskornas flykt. Men han hade tvingats kapitulera d han insett att resten behvde honom. Utan hans ledarskap skulle dessa arma mn och kvinnor troligen aldrig lmna denna plats och terse sina fders land. Pltsligt knde Faradan en knack p axeln. Han hade uttryckligen sagt t Picar och Torden att han inte ville bli strd, men det som mtte hans blick nr han vnde sig om var inte synen av hans vnner. Tv lysande rda gon stirrade in i honom, inte ens tv fot bort. Han ppnade munnen fr att skrika men innan han fick en enda stavelse ur sin strupe vilade ett hrigt finger p hans mun. Shhhhh. Jag r inte hr fr att brka, herr kapten. Jag har ngot som skulle vara av stort intresse fr dig. Men det r bst fr oss bda om du frblir tyst. Tiraken talade det sabriska sprket nstan lika bra som han sjlv, ngot som bekymrade Faradan. Hur hade den hr besten tagit sig in? Var hans vnner skadade? Han brjade fra handen mot sitt vapen d han sg vad tiraken rckte fram med sin andra hand. Dr fanns en rulle pergament, vderbiten som allt p denna . Faradan visste inte varfr, men nyfikenheten tog ver och han tog emot rullen utan att sga ett ord. Nr Faradan ppnade dokumentet tog gonens gare ngra steg bakt och avvaktade. Kaptenen gick bort mot det 101

Faradan igenspikade fnstret och brjade lsa texten i det knappa solljuset. Vad som stod skrivet med knagglig handstil var en lista p namn, tider och platser. Schemat med alla vakters patruller en vecka framt var nu uppsprrat framfr hans blick. Jag ger er detta som ett tecken p min goda vilja. Jag skulle kunna bist er i er plan och f in mktiga allierade om ni vljer att lita p mig. Tirakens ord som kom ifrn hrnet intresserade Faradan, men han vgade inte lita p de beplsade bestarna. Pergamentet han hll i verkade onekligen kta. Om s var fallet skulle detta vara ovrderligt fr att kunna utfra delar av deras flyktplan. Talet om allierade gjorde honom dock tveksam. Hur mycket visste denna figur egentligen om planen? Hur knner ni till information som inte berr er, best? Jag har mina kllor. Ni har inte stor chans att lyckas med ert attentat utan ngon p insidan. Jag erbjuder er denna lnk. Faradan stirrade bort mot de brinnande gonen. Ngon p insidan? Vem skulle vilja bist mnniskorna, som bara sgs som slavar av de hriga monstren. Dock, om galten talade sanning var detta en ypperlig chans. Men chansen var fortfarande fr liten. Varfr skulle ngon av er vilja hjlpa oss? Ni har behandlat oss som slavar hela vgen hit och inte har det blivit bttre sedan vr ankomst. Jag har ocks svrt att tro att ngon av er skulle ha ngot att tjna p att bist oss.

102

Faradan Lt oss bara sga att om vi samarbetar blir mina vnner ven dina vnner. Tanken var lockande. Tiraken verkade inte ljuga och om hans lften var sanna skulle det onekligen bli en enorm seger. Hans motvilja mot bestarna var dock mktig och att alliera sig med en tirak fyllde honom med tvivel. ven om orden var sanna skulle det innebra att han tvingades samarbeta med de monster som tagit honom och hans frnder till fnga. Jag ser att ni tvekar och jag klandrar er inte. Vad som skett er r, ovrdigt, men jag erbjuder er en chans att ka er sannolikhet att ta er hrifrn. Faradan tvekade. Det hr var en stor chans, men vldigt riskabel. Tankarna rullade runt i hans huvud och han beslt sig till slut fr att tminstone underska dessa mjligheter. Vad r ditt bud, best? Jag har ngra vnner ni nog vldigt grna vill trffa. Jag kan arrangera detta mte. Tiraken brjade bli mer specifik. Han skulle f fram sanningen om han s skulle behva tvinga det ur frmlingen ett ord i taget. Vilka r dessa vnner du talar om? Det kan jag tyvrr inte avslja n, men jag kan frskra att det r mktiga individer. Jag terkommer nr allt r arrangerat fr att meddela er tid och plats. Om du ljuger kommer jag berva dig din skarpa tunga, galt! Det kommer inte behvas. P terseende, kapten. 103

Faradan Tiraken backade ut ur rummet och klev ut i solljuset. Faradan gick efter honom bort till drren och fljde hans ngot haltande steg med blicken. Efter att tiraken avlgsnat sig stack Picus in huvudet och frgade vad som pgick. Bara ett mte. Men jag kan frskra dig om att det var lrorikt. Faradan stngde sedan drren och tervnde till schemat som tiraken burit med sig. Deras tid p denna helvetes var snart till nda.

104

Rokkaz

Rokkaz D
et var inte lngt kvar till soluppgngen. Stadens kusliga ruiner lg bakom honom och istllet hade de ersatts av bljande flt och ett och annat vindpinat trd. Det sg ut som olivtrd med sina korta, knotiga stammar, men Rokkaz var inte sker. Himmelen var molnig och det blste kraftigt. I staden talade tirakerna om en kommande storm. Hans grd var ordentligt byggd. Den skulle st emot vinden, det tvivlade han inte p. Det var inte mycket till vg som lpte frn stadens vstra port till platsen han och hans hustru valt att bygga sin grd p. Det brjade dock likna en stig efter att tirakkrigare trampat upp den i snart tta mnvarv. Mer n ett halvt r hade gtt, och kanske skulle detta bli den frsta stormen. Han hoppades att stormar p Tiraukah var lugnare n hemma p Takalorr. Annars var det en ganska lng vg att springa efter hjlp. Med raska steg tog han sig vsterut. Bakom staden fanns en s dr endast grs och knotiga trd vxte. Bakom sen sluttade fltet brant ned till en flod som grvt sig ned i landskapet. Floden var mycket strm och bildade p flera stllen sm vattenfall. Det var dr Rokkaz och hans fru hade byggt sitt hem. De hade planer p att uppfra ngon form av vattenhjul s smningom, men n s lnge fanns dr bara ett lnghus fr honom och hans familj samt en mindre byggnad dr deras boskap stod. Efter att tirakerna gtt iland hade djuren delats upp. Som krikkdrr och fader till 105

Rokkaz flera krigare hade han ftt tv starka oxar, sex suggor och tv galtar, en mjlkko och fler kycklingar n vad han kunde rkna. Frmodligen minst ett tjog. Lngst med vattnet hade hans sner brjat odla upp marken med hirs och vete. Bakom bostadshuset hade de dessutom grvt en mindre potatisker. De hade lagt ned mycket arbete med den lilla grden. Nr han ndde toppen av sen sg han ut ver landskapet. Detta var hans favoritplats. Ofta nr han var p vg hem brukade han stanna hr i skuggan av ett av de strsta trden och blicka ut ver n. En av hans sner, Zehath, hade mrkt av sin faders ofta sena ankomst och drfr byggt en rubust trbnk t honom. Den stod nu under det vldiga olivtrdet. tminstone trodde han det var oliver. Rokkaz slog sig ned p bnken. Han hade egentligen brttom hem, men han kunde inte st emot synen av den rda himmelen i st. Vrlden var som vackrast precis innan de skarpa strlarna tog sig ver horisonten. D blev allting fr ljust och hans gon brjade brnna. Nu var det dock behagligt. Det blste kraftigt och tunga moln hade brjat samla sig bortom horisonten. Han kunde se ruinstaden som tirakerna brjat teruppbygga dr nere. Dess vstra delar sg mest ut som stenhgar fortfarande, men i st hade bostder p branten brjat restoreras och tiraker hade brjat flytta in. I norr stod fortfarande hga murar, ofta mnga vningar i hjd, men hr och var lg de splittrade till damm s att endast konturer av de forna frsvarsverken gick att urskilja. I stadens mitt hade naturen helt tagit ver. Stadsdelen sg ut som en park eller en regnskog. Trd hade sprngt sig ut ur husfasaderna och klngvxter fll som draperier frn ruinernas tak. Blommor i regnbgens alla frger lyste 106

Rokkaz p innergrdarna, vissa i helt andra frger som bara dk upp under nattetid, spklikt lysande som ett hav av stjrnor p marken. Norr om platsen dr han stod fanns inga ruiner. Han sg de enorma bergen torna upp sig med sina snkldda toppar. Frn en av bergstopparna reste sig en pelare av rk. Det var Tira, den vldiga vulkan som gjorde upp horisonten i norr. P den andra sidan dalen, i sder, lg en liknande bergskedja. ven hr tornade en mktig vulkan upp sig. Det var Ukah. Fr sex mnvarv sedan hade Rokkaz, Thakaz, Mahk och mnga fler tagit sig dit och bekmpat den onda gudom som vilade under n. Ezka hade slagits med andarna p den andra sidan. Nu var n skrad, men nd rdde fiendeskap i stammen. Rokkaz slt gonen en sekund och andades in den varma hstluften. Han hade gjort sitt val. Det fanns inte mycket tid. Han reste sig upp igen och brjade vandra nedfr sen, mot sitt hem. Backen var brant och p flera stllen vxte det vildrosor som gjorde mycket ont att ramla in i. Stigen vinglade fram och tillbaka ner mot floden. Redan nu kunde han hra ljudet av vatten som kastas nedfr klippor och stenar. Det var ljudet av hem. Till sin stora frtjusning hade han upptckt att stora, feta fiskar med rda magar tyckte om att hoppa uppfr floden. Det hade blivit hans frmsta fritidsintresse sedan han kom till n att fiska dem. Deras ktt var rtt som blod och mycket saftigt. Hans fru brukade tillaga dem med mycket kryddor. Han tyckte om sin frus matlagning. Det tog lngre tid innan solen gick upp p den hr sidan. sen lg som en skyddande slja ver hans grd och hll det tidigare morgonljuset borta. Drfr var det 107

Rokkaz nu ter natt nr han vandrade nedfr slnten. Han brjade skynda. Han borde inte ha vilat vid bnken. Det var ett mycket viktigt mte denna morgon och han var redan sen. Mahk hade hllit honom sysselsatt med att frga ut mnniskorna mycket lngre n vad han trott. Deras trokkhath hade ftt fr sig att de planerade ngonting. De hade setts i strre grupper utanfr ruinerna. Rokkaz hade fullgjort sin plikt som Krikkdrr. Nr himmelen brjade frgas rd hade han dock slppt dem. Han tog sitt jobb som krikkdrr serist, men morgonens mte var viktigt. Grden lg nu framfr honom i gryningsmrkret. Runt de bda byggnaderna hade de rest en mindre palissad. De vntade sig inte ngra anfall frn tiraker utan det var mest rovdjur de var oroliga fr. I skogen hade jgarna sett stora kattliknande bestar med rnder lngst med ryggarna. Vissa var s stora att de gav sig p trukher utan att tveka. Han ville inte att en sdan skulle ta sig in till hans barn. Frn insidan av lnghuset kunde han hra skratt. Det lt som Lazua. Hon hade brjat skratta tidigt och skrattade ofta. Han log och gick in i huset. Lnghuset var byggt av stora stockar som gick frn marken och upp i luften dr de mttes. Dessa hade sedan tckts med torv fr att bilda ett tak. Det fanns sledes inga vggar, bortsett frn kortndarna. Huset var ganska stort. Det fanns tre eldar jmnt utplacerade ver rummet. P sidorna lg sovfllar bakom enkla trpaneler. Bredvid drren stod hans packning, redo fr avfrd. I rummets bortre nde fanns ett bord med ett flertal stolar. Det var Zehath som hade snickrat ihop bordet och stolarna. Han var mycket skicklig trarbetare och tillverkade de flesta saker som behvdes p grden. Thazehaths projekt var 108

Rokkaz odlingarna som han grvt tillsammans med sin mor, Ezela. De hade stora planer fr grden. De skulle inom ett par mnader kunna skrda frsta omgngen hirs. Det skulle bli mycket mer sd n vad deras lilla familj behvde. Drfr skulle de kunna byta bort det i staden mot andra saker, exempelvis metall. Gjarpan var mindre intresserad av grdslivet n hans brder. Varje dag trnade han svrdets konst i staden tillsammans med Thaar, en annan av krikkdrrerna. Han lrde sig snabbt och var redan en lngt bttre krigare n Rokkaz sjlv. I hallen fanns flera personer, alla inbjudna av hans hustru Ezela. Vid bordet stod hans tre sner och samtalade med henne. De hade sina stamkrigarrustningar p sig. Alla var redo. Gjarpan hade sitt storsvrd han ftt av Thaar p ryggen. Det var ett mktigt vapen med ett ulvhuvud vid parerstngen. Skidan var snidad ur ett mrkrtt trslag som ngra av tirakerna hittat djupt inne i skogen. Det var inlagt med silvertrd fr att bilda tassavtryck. Vid en av eldarna stod fler personer. Kadrr, en av hans sners vnner, satt och lekte med Rokkaz dttrar framfr brasan. De verkade ha enormt roligt t hans mnga miner och frstllda rster. Rokkaz kunde inte lta bli att le nr han sg dem. Kadrr var en skicklig krigare. Han var nstan tv meter lng men trots det ingen trukh. Hans verarmar var smckra och hans hr lpte lngt ned p ryggen i en flta. Ursprungligen kom han frn Handen Stam, men han var bara en pojke nr han blev tillfngatagen under ett av stamkrigen och frdes till Tiban fr att sljas som slav. Dr hade han kmpat i gladiatorringar runt om i staden tills dess att han blev kpt av handelshuset Stormsegel. Det hade

109

Rokkaz blivit ett krt terseende nr Rokkaz och hans sner fann honom p skeppet Soluppgngen. Den andre av nykomlingarna var Mrakk, en ldre tirak frn Handens Stam. Efter Rokkaz frldrars dd tog Mrakk hand om honom en tid, tills dess att han var gammal nog att klara sig p egen hand. Det var en vis man, skert sextio vintrar gammal. Mnga tog honom fr en schaman nr de sg hans frade ansikte och hrde honom tala om tider sedan lnge frlorade, men Rokkaz visste att s inte var fallet. Mrakk var inte speciellt troende till Mahktah. Med tiden hade han brjat tvivla p om styrkans vg var den rtta och istllet brjat filosofera om ett samhlle fritt frn krig och stndiga styrkemtningar. Han hade givetvis inte dryftat sina teorier i de andra tirakernas nrhet, men Rokkaz hade han litat p. Nu var det Rokkaz tur att lita p honom. Bredvid Mrakk stod dennes son Gurze, en krigare frn stammen. Efter att Mrakk tagit hand om honom hade Gurze kommit att bli som en bror han aldrig haft. Om det fanns ngon han litade blint p p var det denne man. I staden var han knd som en skicklig jgare som var allt annat n harmls med en bge i hnderna. Han tillverkade sina egna pilar med rda fjdrar fr att man skulle se vilka som kom frn honom. Han hade tidigare arbetat under Thakaz men hade nu hamnat under Nihtas styre. Den sista av nykomlingarna var Korgh. Han var inte stor fr att vara tirak. Det gick mnga skmt i staden om att hans fader mste ha varit en grd fr hans armar var veka och hans lngd allt annat n imponerande. Den ena av hans lemmar var ngot kortare n den andra och hans rygg var krum. Hela 110

Rokkaz hans skepnad verkade frtvinad och skev nr han haltade fram, en skam fr tirakslktet ansg mnga. Han var dock en tirak, det mrktes framfrallt p hans lugn och hans eftertnksamhet. Korgh var en sdan person som ingen tnkte mycket p och drfr kunde han ofta passera obemrkt. Han hade utvecklat dessa frmgor vidare och var mycket skicklig p att verhra konversationer. Han hade ven mnga kontakter i staden, tro det eller ej. Bde mnniskor, tiraker och grder berttade fr honom vad de sett och vad de hrt. Detta, och ett mycket bra sinne fr att reda ut sanningen, gjorde denna klena tirak nst intill allvetande gllande stammens aktiviteter. Ofta knde han till saker som de andra krikkdrrerna gjorde lngt innan Rokkaz gjorde det. Korgh var inte frn Handens Stam ursprungligen utan kom frn Vstmark. Han hade slts som slav och hamnat p skeppet de seglat med. Det hade tagit lng tid innan Rokkaz vgat lita p honom och nnu lngre tid innan hans fru hade gjort det. De hade iscensatt flera prov fr att testa hans lojalitet innan de vgat bjuda in honom till deras mten. Ezela vlkomnade honom nr han steg in. Hans sner slutade samtala och gick bort mot honom. Kadrr rufsade om Lazua en sista gng innan ven han gick fr att vlkomna husets herre. Han tackade dem alla och ursktade sig fr hans sena ankomst. Hans hustru och sner hade vant sig vid hans ovanor, men de vriga verkade spnda. Hans hustru nickade mot bordet. Vnner, nu nr vi alla r samlade r det bst att vi stter igng. Dagen r snart ver oss och vi har mycket att diskutera.

111

Rokkaz Samlingen nickade och tog sig bort mot bordet. Det var ett vackert bord. Zehath var allt annat n lat nr det gllde sitt hantverk. Jag och min man har bjudit in er hit fr att bertta fr er bakgrunden till varfr vi grundat denna organisation. Vi har aldrig tidigare velat dela sanningen med ngon annan av rdsla fr vad som hnder om vi blir frrdda. Vi tror dock att tiden r inne att inviga fler i hemligheten. Jag vill bara att ni skall veta att stora makter har satt det som sin frmsta prioritet att frinta alla som knner till vad vi har att bertta. Om det skulle lcka ut vad vi vet skulle det innebra dden fr oss och alla vra familjer. Borta vid elden hade flickorna hittat en stvel och lekte nu vilt med den. De verkade helt ovetande om vad som diskuterades borta vid bordet av de ldre. Rokkaz hoppades att deras oskuld skulle vara mnga r n. Fr sjuttio r sedan intrffade en hndelse som omskakade hela tirakernas samhlle. Sedan dess har mycket frndrats och f knner idag till hur det sg ut tidigare. Rokkaz skall bertta fr er hur han fick reda p berttelsen. Jag ber er vara tysta d det r en tung berttelse att terge. Rokkaz tog ett djupt andetag. Han hade frskt frtrnga hndelserna en lng tid, men slutligen bestmt sig fr att bertta fr sin fru. Det hade varit svrt, men eftert hade det knts bttre. Efter ett par r hade han ven berttat fr deras sner. D hade knts nnu bttre. Nu hoppades han att genom att inviga dessa fyra skulle hans hjrta kanske bli som det en gng var. Om inte skulle han i alla fall ha allierade infr den tid som skulle komma. 112

Rokkaz Fr mnga r sedan, d jag bara var en pojke, bodde min familj i en grd utanfr gamla Handens Stam. Mina frldrar var mycket rika. Vi hade flera egna stamkrigare som skyddade oss. Jag visste aldrig vart deras rikedom kom ifrn men en dag raserades mitt liv totalt. Det hade varit en varm dag. Rokkaz hade lekt med en lderboll i den rda sanden innanfr palissaden. Det hade varit natt men om somrarna var ntterna fortfarande gassande heta. Hans familj hade flera krigare som skyddade dem. En del av dem gick omkring inne p grden medan ett par stod utanfr. Rokkaz knde dem alla. Bst hade han tyckt om snlla Dakaz som hade lrt honom spela Okkra. En annan krigare hette Ragimaz. Han hade talat med en mullrande rst och brukade skoja med Rokkaz genom att kasta upp honom i luften och fnga honom igen. I kket arbetade Lathag, en mycket tjock tirak som ibland brukade smyga ut stsaker t honom. De hade alla varit hans vnner och de tyckte alla om att leka med familjens son. Rokkaz hade inte haft ngra brder. Hur detta kom sig fick han aldrig reda p. Tiraker fds alltid i kullar men om de andra i hans kull hade dtt innan han lrt knna dem eller om de aldrig ens existerat visste han inte. Nr han bodde p grden hade han bara varit ett barn och inte tnkt p det. Han trffade sllan andra familjer d hans egna bodde s avlgset. Hovslag hade hrts bortifrn porten. Rokkaz mindes att hans mor hade kommit ut fr att se vad som hnde. Sekka var en stark kvinna som injagade respekt bland familjens krigare. Det var hon som styrde grden och sktte familjens affrer. Hon var dock samtidigt en god 113

Rokkaz kvinna och alla p grden lskade henne. Rokkaz fader Brakk var en mindre tirak. Han var ingen krigare utan en handelsman. Krigarna p grden respekterade honom dock. Rokkaz lskade sina bda frldrar. Modern brukade ta med honom ut i djungeln fr att visa honom de mnga farorna och sknheterna i Takalorrs vildmark. Hans fader brukade sitta uppe med honom framt gryningen och bertta gamla sagor fr honom om tirakernas urhem och striden mot Urkhath. Genom porten hade en ryttare kommit. Han hade sett svettig och fullstndigt utmattad ut. Det var Drugg, en av familjens spejare. Han hade kastat sig av hsten och sprungit fram till Sekkar. Rokkaz hade inte hrt vad de sade, men han mindes hur hela grden hade sett livrdda ut och hur hans far hade kommit springande mot honom och plockat upp honom i farten. Det sista han hade sett innan hans fader hade tagit honom in i huset var hur krigarna hade brjat dra sina vapen och frsegla porten. Under loppet av ett glas hade hela hans liv stampats till spillror. Han mindes lukten av rk och brnt tr. Han mindes skriken frn hans vnner som slogs mot anfallarna. Han mindes de hjrtskrande skriken nr tirakerna som svurit att skydda honom sattes i brand av fiendens facklor. Porten hade raserats i en pltslig explosion som satt huset i skakning. Utifrn hade han hrt ljudet av stl som mtte stl och hesa skrik frn de anstormande krigarna. Han hade hrt sin mors rst dna ver skramlet. D ERA DEMONYNGEL! Hennes rst hade sedan frsvunnit och ersatts av ljudet av pilar som avfyrades. Han hade inte sett det, men i

114

Rokkaz hans inre kunde han frestlla sig sin moders kropp genomborrad av svarta hullingpilar. Hans fader Brakk hade kommit inrusande i huset igen. Han hade pekat p sngen och hastigt viskat. Gm dig! Sg inte ett ord oavsett vad du hr! Rokkaz hade gjort som hans fader sagt. Hans gon var fyllda med trar, men han hade gmt sig. Han hade sett hur hans faders klder var indrnkta i blod. Han hade gissat p vems blod det var, fr lngst med hans faders ansikte hade grten forsat fram. Han hade legat dr, tyst som en mus medan hans sorg rann utmed ansiktet. Nr ljudet lade sig p utsidan hade han istllet hrt tunga fotsteg. Han hade inte sett mer n skuggorna som kastades ver golvet men han hade hrt hur flera mn steg in. De var stora och de var tunga, det var allt han kunde avgra. Hans fader hade sttt kvar, helt tyst. En rst som han skulle minnas till hans dende dagar hade brutit tystnaden. Ngon frsker gmma sig under sngen, dra ut den. Han visste inte hur hans gmstlle hade rjts. Han visste bara att han helt pltsligt knde ett par hrda hnder kring sina anklar innan han slets ut frn det skyddande mrkret. Hans fader hade nu brjat grta och frtvivlat bett om nd. Jag gr vad ni vill, bara skona pojken! Vi har inte berttat ngot fr honom, jag svr vid mrkrets drottning! Han r oskyldig! Hngandes upp och ned frn en stor trukhkrigares vnstra hand hade Rokkaz sett frmlingarna. De flesta var kldda i svarta pltrustningar, helt olika dem som 115

Rokkaz stamkrigare normalt sett bar. De hade tjocka harnesk utan symboler och deras hjlmar visade inte mer n en mrk springa dr deras rda gon lyste ut. En av mnnen var dock annorlunda. Han var naken frn midjan och upp och hans muskulsa hud var kraftigt tatuerad. Han hade lngt vitt hr som var dekorerat med fjdrar och sm benbitar och frn hans blte hngde ett huvud. Blodet hade runnit ned lngst med ansiktet, men Rokkaz kunde nd knna igen sin moder. Du, pojke, vad r ditt namn? Rokkaz svalde grten och stirrade djupt in i schamanens gon. Han fick inte visa rdsla. Han var en tirak och detta var hans fiende. Rokkaz. Schamanen hade tittat p honom lnge med sina stlgr gon. Han tycktes gammal, mycket ldre n vad hans utseende beskrev. Vad vet du om Silvernatten? Rokkaz visste inte vad schamanen pratade om s han hade inte ljugit. Ingenting. Schamanen hade d vnt sig om mot drren och gtt. Pojken talar sanning. Lt honom leva. Dda fadern. Innan orden hann sjunka in p honom hade den vldiga trukhkrigaren kastat honom in i vggen. Han hade skrikit, frskt resa p sig fr att stoppa dem men innan han hunnit lngt hade en av de andra krigarna tagit sin dolk och begravt den i hans faders brst. Blod 116

Rokkaz hade strmmat ut med golvet och blandats med plen som runnit frn hans moders livlsa huvud. Mnnen hade gett sig av innan Rokkaz hann fram. Han hade tnkt springa efter dem, krossa deras knsklar med en sten eller kra en avbruten gren genom deras visir, men innan han hunnit fram till drren hade han hrt ett gurglande lte frn sin fader. Rokkaz, nej! Kom hit. Hans gon hade ter brjat rinna nr han rusade bort mot sin faders kropp. Dolken satt fortfarande djupt i brstkorgen och frn sret flt en rnnil av rd livsvtska. Du kan inte vinna mot dem. De r fr mktiga. Grtandes hade han knutit sin nve och drmt den i det trampade jordgolvet. Han hade skrikit och bett till Mahktah att skona hans pappa. Rokkaz, jag kommer inte att verleva. Var stark, tnk p din moder. Det r viktigt att du lyssnar nu fr jag har inte mycket tid. Han hade hostat till och blod hade brjat rinna utmed mungipan. Med en allt svagare rst hade han fortsatt. Det finns en anledning varfr dessa mn kom till oss inatt. Det finns hemligheter som schamanerna inte vill skall n ut. Jag och din mor var vktare av sdana hemligheter. Om inte du kan fra dem vidare kommer de att lyckas och d kommer allt vrt arbete att g frlorat. Rokkaz hade torkat bort trarna med sin hand och satt sig ned framfr sin far fr att hra den berttelse som ftt hela hans familj mrdad. 117

Rokkaz Runt omkring honom satt hans nya familj i tystnad och lyssnade. Elden nrmast dem hade brjat slockna. Endast gld lyste upp det mrka rummet. Hans hustru hade tnt ett par vaxljus p bordet som nu spred en doft av honung i rummet. Nykomlingarna sa inte ett ord och Rokkaz mrkte att hans berttelse hade berrt dem. Min fader dog den natten. Han kunde inte tala lnge utan att hans rst ersattes med hostningar och lten. Han var starkare n vad han sg ut. Hans sista handling i livet var att fra denna berttelse vidare. En ensam tr hade brjat vandra nerfr hans vnstra kind. Han hade inte mrkt den frens hans son Gjarpan hade torkat bort den med baksidan av sin hand. Far och son tittade varandra i gonen en kort stund. Alla i rummet frstod. Ezela sg p sin man och fortsatte. Det r nu flera r sedan Rokkaz berttade fr mig vad som hnde den natten. Schamanerna har gjort hemska ting, s hemska att ingen vill minnas dem. Jag kan fortstta om du vill. Det sista var riktat mot Rokkaz. Han nickade tacksamt mot sin hustru. Hon var en lngt bttre talare n honom sjlv och han uppskattade hennes std. Hans kamp hade nu blivit hennes likas. Fr hundratals r sedan sg Mahktahtron mycket annorlunda ut i staden Tiban. Mahktahs torn beboddes av en urgammal orden av andebesvrjare som kallade sig sjlv Nattens Brder. De var fredliga schamaner som vigt sina liv t Mahktah och hennes tempel. De vaktade urgamla artefakter och skrifter frn Mahktahtrons frsta tid och ingen utomstende lts in i 118

Rokkaz templet. De som levde i staden hade en religion som mycket liknade den som fortfarande dyrkas ute i stammarna. Ett flertal familjer delade p en schaman som anordnade fester och ceremonier i gudinnans ra och som framfrde deras nskeml till den mrka drottningen. Dessa var helt fristende frn de munkliknande brder som levde i templet. Brderna stod inte ver de andra p ngot stt utan tjnade endast som vktare av gudinnans hemligheter. S har det varit lngt innan staden Tiban ens blev en stad. Templet fanns dr innan och brderna lika s. Fr sjuttio r sedan ndrades dock detta i och med hndelserna som idag gr under namnet Silvernatten. En grupp marnakhschamaner frn djungeln tog sig in i staden och kpte sig en arm av legoknektar. De hade med sig kistor fulla med silver som de betalade krigarna med och tillsammans tgade de mot templet. Ett vldsamt slag utbrast mitt p palatsomrdet och tusentals tiraker slaktades. Blodet rann tjockt utmed det vita marmortorget framfr konung Bazirks palats. Anfallet lyckades och schamanerna tog sig in i templet. De tog brderna till fnga och lste in dem djupt nere i tunnlarna dr deras fysiska kroppar slaktades och deras andar sprrades in. Nr templet var skrat lt de avrtta alla legoknektarna ute p torget fr 'frrderi'. Schamanerna ltsades som att de i sjlva verket var ifrn Nattens Brder och att de vunnit slaget. D alla templets krigare var dda och ingen annan ltits in i templet p mnga r fanns det ingen som kunde tala mot att dessa schamaner var de sanna garna av templet. Legoknektarna vars fickor fyllts med silver avrttades fr att visa folket vad som hnder om man frsker strta Mahktahs prsterskap.

119

Rokkaz Under ren som kom dog mnga fr det nya prsterskapets hnder. Varje gng rykten om vad som verkligen skett hll p att lcka ut hnde en serie 'olyckor' utan vidare efterforskningar. Under en period hittades kroppar i hamnen nstan varje natt. Det var en mrk tid i stadens historia och det ftal som bemdat sig att studera den r alla verens om att det var en liga av anti-mahktah-fanatiker frn antingen daaktron eller den samoriska lran som ledde utrensningen. Med ren brjade ven brdraskapet att frndras. De artefakter som brderna vaktat befann sig nu i sina nya gares hnder och ingen vet idag vart de befinner sig, eller vad de anvnds till. Templet ppnades upp och blev en stor inkomstklla fr dess nya mstare. De handelshus som finansierat kuppen, frmst hus Reza, tjnar idag mnga hundratusentals silver p templets aktiviteter varje r. Templets krigare r fanatiska kmpar som inte tvekar att rensa ut dess mstares fiender. Mnga av dem r uppfdda i tunnlarna under tvillingtornen och har aldrig sett sina mdrar. Samtidigt har schamanerna fullt upp p andra hll. Expeditioner runt om i vrlden seglar med jmna mellanrum ut ur Tibans hamn fr att tervnda r senare med tckta ldor och vagnar. Flera av de mktigaste stammarna p Takalorr lyder i hemlighet under templets mstare. Under dessa sjuttio r har alla som vetat ngot om Silvernatten mrdats av templets tjnare. Ingen i deras nrhet har skonats. Vi r idag de enda som terstr som fortfarande knner till vad som hnde fr sjuttio r sedan. Vi och schamanerna sjlva. Det hade skert gtt tv glas sedan Rokkaz kommit hem och frmodligen kunde solen nu synas som en 120

Rokkaz strimma ver sen utanfr. Han kunde hra vinden tillta utanfr. Stormen var ver dem. Han hade dock haft rtt. Mnnen som satt runt bordet hade lyssnat intensivt p berttelsen och i deras gon kunde Rokkaz se att de aldrig skulle glmma dessa ord. De var bra mn och de skulle hjlpa dem. Hans hustru fortsatte. Anledningen varfr vi samlat er hr denna morgon och varfr vi delat dessa hemligheter med er r drfr att vi idag kommer att g in i en ny fas. Hittills har vrt arbete legat i att bevara sanningen om Silvernatten, men idag tar vi ett steg vidare. Schamanerna har lnge slagit ned alla som sttt emot dem, men inte lngre. Idag pbrjas kampen att strta Mahktahkulten. Tirakerna tittade p varandra. Prsterskapet i Tiban var inte att leka med. Deras krigare var knda ver hela Takalorr och deras schamaner var de mktigaste i vrlden. Att bekmpa dem skulle bli svrt och troligtvis skulle inte alla i detta rum verleva kriget. Gjarpan tittade p de vriga, log sedan och drog sitt svrd. Han lade det mitt p bordet framfr de andra. Min faders far dog fr att fra denna berttelse vidare. Min egen far r beredd att gra detsamma. Jag vill kunna knna mig stolt den dag jag berttar det fr mina sner. Zehath och Thazehath var inte sena att dra sina egna vapen och lgga dem ver sin broders. Vi str bredvid dig Gjarpan. Kadrr skrockade med sin djupa stmma och drog sina tv storyxor och lade dem verst. Hur skall jag kunna backa ur en strid nr min vn Gjarpan visar s stort mod? Jag har alltid velat visa de 121

Rokkaz dr fniga tempelkrigarna hur vi slss i arenan! FR MAHKTAH! Mrakk lade sitt spjut ovanfr den nu allt vxande hgen p bordet. Rokkaz, du har alltid varit min vn. Jag r inte en lika stor krigare som de som str runt mig, men jag skall hjlpa dig i din kamp p alla stt jag kan. Gurze drog d sin sabel och lade den p hgen. Du r min broder Rokkaz, kanske inte i blod, men i vnskap. Slutligen tog Korgh fram en simpel trkpp och lade den verst. Min kraft ligger inte i svrdet, utan i rsten som befaller den. Jag skall till min dd tjna er, mster Rokkaz. Dd t schamanerna. Och med ett vrl drog alla tillbaka sina vapen och hjde dem i luften. DD T SCHAMANERNA!

122

Thaar

Thaar

ela berget lystes upp nr en blixt slog ned i fjrran. Det drjde inte lnge innan ljudet hann ikapp. verallt omkring dem piskade regnet grset till underkastelse. Vinden fick trden att vika sig dubbla och d och d fick man ducka fr grenarna som kom flygande. Stormen hade kommit snabbare n vad ngon hunnit ana. Thaar och de andra hade redan hunnit mnga glas bort frn staden nr orkanen ndde dem. Fr lngt fr att vnda tillbaka, men fortfarande fr lngt frn sitt ml. Runt omkring honom kmpade tirakerna fr att hlla sig p benen nr vinden tampades med deras packningar. De var alla hrt belastade. De hade medfrt facklor, kaggar med tjra och hgar med brnnbart virke. Frrdarna skulle f igen fr alla de liv de krossat i Katharsis. Thaar hann i sista stund ducka fr en stock som kom vinande. Bakom honom kastade sig Hamakk undan fr att inte bli trffad. Rezeke var inte lika lyckosam nr han frvnat fick den tunga trdstammen i magen. Han flg bak flera meter innan han landade i det vildsinta grset och brjade rulla. Det var en lng vg till staden dr nere och frmodligen hade han slitits i bitar av de sylvassa klipporna om det inte vore fr Nekketh som i fick tag i hans arm och stoppade honom. Stormen kommer att bli vr dd! Vi mste tervnda!

123

Thaar Det var Krekk som talat. Han var inte den man Thaar hade valt fr ett sdant hr uppdrag, men p grund av Mahks dekret kunde han inte vlja vilka krigare han ville. Vi tervnder inte! Det skulle vara livsfarligt att klttra nedfr branten i det hr vdret! Vr enda chans r att n grottorna innan stormen tilltar mer! Bakom dem kom Bokkath och Xathor uppfr slnten. Den ene var en stor man med en nnu strre mage. Den andre var lng och med en fktares kroppsbyggnad. De var mer lmpade fr denna marsch n de vriga. Med ett sista kommando fick Thaar de vriga att fortstta. Han kunde se bergen torna upp sig framfr dem. De skulle inte behva klttra mycket mer n ett glas innan de fick skydd mot vinden av bergssidan. D skulle inte grottorna vara lngt bort. Han kunde knappt vnta p att komma dit. Vinden ven hrdare n ngonsin medan de tappra tirakerna kmpade uppfr berget. Flera gnger tvingades de stanna upp och ta skydd nr ngot tungt flg frbi. Hela tiden blste grs och jord upp i ansiktet p dem och tvingade dem att hlla upp sina skldar till skydd, en mycket riskabel syssla d en ovntad vindpust kunde ta tag i dem och dra deras armar ur led. Vandringen tog lngre tid n vntat, men till slut kom de in i skuggan av de vldiga klipporna. Tirakerna i staden hade kommit att kalla dem Tiras Trar d underjordiska floder hr och var brt sig ut ur berget och dundrade ned ver bergssidan. Detta fick berget att grta genom de otaliga hl som fanns i klippan. Alla de 124

Thaar sm strmmarna samlades sedan lngre ned i dalen och bildade den flod som dundrade ut i havet vster om staden. Krikkdrren Rokkaz hade byggt sig en grd dr, vid ett av de mindre vattenfallen. S fort de steg in bakom den frsta klippan mojnade vinden markant. Det lilla sllskapet pustade ut och rtade p sig. Klttringen hade gjort dem alla mycket utmattade. Nekketh, en av timmermnnen, lutade sig mot en stor sten och sade trtt. Lt oss vila hr. Kanske kommer stormen att avta. Vi kan fortstta nr vi terhmtat oss. Thaar gick fram till den vilande tiraken och drmde till honom med flatsidan av sitt svrd. Vi vilar inte! Fienden sitter i detta nu i en grotta dr uppe ngonstans! Vi vill inte lta dem undkomma oss p grund av att du r fr trtt fr att g! Han slet upp tiraken p ftterna igen. Vi fortstter! Ni kan vila nr vi fullgjort vrt uppdrag! Efter att ha sagt detta fortsatte han marschera uppfr berget. Han var mycket nra nu, han kunde knna det, och inte ville han att ett par slappa timmermn skulle stoppa hans hmnd. En av krigarna, Xathor, hastade upp jmsides honom. Vi kommer att behva klttra upp dr borta vid klippformationen. Det finns en vg runt, men det skulle ta fr lng tid. Hr kan vi genskjuta dem. Thaar nickade och vnde sig om mot krigarna.

125

Thaar Ni hrde honom, fram med nterhakarna. Vi tog med dem av en anledning. Klttringen gick segt, men det var frsteligt. Thaar var trtt ven han efter marschen och det fanns f bra stllen att greppa om p den kala klippvggen. Han ville inte frlora ngon av sina krigare p grund av oaktsam klttring, drfr lt han dem ta den tid det tog. Nr de alla ndde toppen av klippan var de genomsvettiga. Det r inte lngt kvar nu, hll modet uppe s kanske vi fr brnna lite alv snart. De andra nickade och fortsatte. Xathor ledde vgen upp genom stenmassivet. verallt sg de nu grottor och Thaar sg noga till att hlla svrdet redo. Vart som helst kunde den stora trukhkrigaren vnta p dem. Det fanns mnga bra stllen fr ett bakhll. r du sker p att detta r den bsta vgen? Tnk om de vntar p oss bakom ngon av de dr stenpelarna? Xathor svarade tyst. De har en vapenfr man. Om de nu vntade oss s tror jag att vi kan ta ned honom. Dessutom har jag de hr. Den slanka mannen lyfte lite p sin vst och visade tre stycken kastknivar med sm glasflaskor som skida. I flaskorna lg en klargrn vtska. Thaar kunde gissa vad det var. Xathor rttade till vsten igen och fortsatte vandra. Hela tiden lt Thaar blicken vandra mellan pelarna. Han skulle vara frberedd om ngon kom nerhoppande.

126

Thaar De passerade runt mnga krkar och behvde tv gnger ta till repen fr att kunna komma vidare. Han kunde inte lngre skert sga vilket hll staden lg t fr himmelen var mrk ovanfr dem. Det borde vara gryning snart, spass mycket visste han. Xathor ledde sllskapet upp fr en slnt och ut p en plat. Vinden tilltog helt pltsligt och hotade att kasta dem ver kanten. Han skrek t de andra att vara frsiktiga och fortsatte sjlv ut i ppenheten. Framfr honom reste sig de enorma bergen med sina snkldda toppar upp som dolkar mot den stormiga natthimmelen. Mitt emot kunde han se ut ver dalen, ven om allt nu sg ut som ett hav av grtt. Xathor pekade mot bergen och skrek fr att verrsta vinden. Vi mste fortstta, grottan r inte lngt hrifrn! Thaar vnde sig mot de chockade tirakerna. Hll i er i personen framfr er och hll uppe tempot! Vi r snart framme! Det lilla ledet vandrade fram ver platn. P deras hgra sida ppnade ett vldigt gap upp sig, redo att sluka dem om de tog ett felsteg. Samtidigt vxlade vinden mellan att pressa upp dem mot den hrda stenen och att dra i dem mot den ppna branten. Thaar hll ett hrt tag i Xathors hand medan han gick. Den smala tiraken verkade sker p foten och besteg berget med vana. Dr framme r ppningen! Vi har vinden i ansiktet s varken lukt eller lten borde ha ntt dem n! Thaar blickade bort mot hllet som tiraken pekat t. Det fanns en smal springa i berget dr, vl dold frn 127

Thaar omgivningen. Han hade sjlv inte sett den om inte Xathor pekat ut stllet. Mannar, vi r framme! Dr r platsen vi skt! Lt ingen undkomma levande! Krigarna log nu och drog i unison sina yxor och pkar. Ett par bar ven facklor och andra hade skldar. De skrek alla ut sina stridsvrl och rusade mot ppningen, alla utom Thaar och Xathor som fljde efter mer frsiktigt. Om fienden frskte fly genom att rusa igenom de anstormande tirakerna skulle de inte komma lngt. Framfr dem ndde krigarna grottppningen och brjade klttra in. De kunde inte ta sig in mer n en i taget s alla samlades p led fr att f komma in. Thaar tittade sig oroligt om efter tecken p bakhll. De kunde ltt bli inneslutna i berget fr evigt om ngon raserade ppningen. Han skulle inte rusa blint in frens han frskrat sig om att ingen fanns utanfr. Vinden slet i hans pls medan han vntade. Det tog inte lng tid fr krigarna att frsvinna in i djupet. Krikkdrr, det finns ngot hr du borde se! Det var Hamakk som talat. Han brukade ofta tnka innan han handlade, till skillnad frn vissa andra. Thaar begav sig bort mot ppningen och kikade in. Han var tvungen att klttra en bit fr att kunna se vad de andra talade om. Innanfr ppningen breddades sprickan och gjorde det mjligt fr dem alla att st raklnga. Hr och var lg benrester frn otaliga rovdjur. Det fanns ven en stor hg med fllar och resterna av en eldstad. Ingenting sg dock ut att ha anvnts nyligen. Krigarna tittade 128

Thaar dock inte p elden eller fllarna utan p ett papper Hamakk hll. Ge mig det dr. Jag r krikkdrr. Thaar tog bladet frn sin krigares hnder och brjade lsa brevet. Det var skrivet med en mycket vacker handstil, med en van hand. Sprket var ashariska och texten var falisk. Ut med er, lt mig lsa. Frsk hitta spr. Nr alla i rummet avlgsnat sig satte sig Thaar ned p fllarna och brjade g igenom texten. Jag vet inte ven ni r som finner detta brev, men jag skulle gissa p ngon av tirakerna i stammen. Kanske r ni Thakaz, kanske r ni snda av den samme. Jag hoppas p det senare, fr d kanske mina ord kommer till nytta. Jag knde att jag inte ville lmna Tiraukah utan att frst ha ftt en chans att frklara mina och mina vnners handlingar, ngot som inte var det lttaste p grund av vr dvarande situation. Jag valde drfr brevets medie fr att frtlja sanningen om vr bakgrund i hopp om att detta papper nr ngon som kan tyda det. Mitt verkliga namn r lady Nyare Nenyanen Leijon av Emori'an do'cenari. Jag och mitt resesllskap begav oss fr nu flera r sedan till den tirakiska n Takalorr i jakt p det omtalade Krnikrsvrdet. Vi skte tirakernas urhem, Tiraukah, vars position vi hoppades kunna tyda frn texten p vapnets blad. Vr resa frde oss till det Rda gats Stam i de nordvstra delarna av Takalorr, dr vi blev frslavade och tvingades arbeta fr att verleva. Ett par av vrt sllskap, de som var fysiskt starka och klarade kroppsarbetet bra, 129

Thaar avancerade snabbt inom slavarnas hierarki. Thakaz, Rahnug och Mahk var ngra av dessa. Rahnug anvnde sin magi fr att att dlja mitt verkliga utseende och f mig att se ut som en mnniska, vilket hindrade mig frn att ddas. Nr stammen gick i krig mot Tigerns Stam anvnde mina vnner sin magi fr att vinna fltslaget t gat. Fiendestammen utrotades och en stor fest hlls fr att fira segern. Inte lngt efter fltslaget satte stammen ett nytt ml fr ervring. Det var den hr gngen ett mnskligt ml, den soldiska staden Katharsis. Att inta staden skulle bli svrt med tanke p de mnga skepp som fanns i hamnen. Schamanerna i stammen, som insett vem det var som vann fltslaget t dem, tog nu mina kamrater avsides och gav dem ett erbjudande. Sjlv blev jag lmnad i slaveri hos Xakk Drakbane, en tillvaro som inte var den hrdaste jag skulle kunna utst vill jag pst, men ndock slaveri. Mina vnner blev frislppta mot att de frberedde staden fr tirakernas ankomst. Natten innan slaget begav sig drfr mina tre bekanta till den soldiska staden dr de brukade sin magi fr att delgga hamnkvarteren. Skepp brndes till aska eller snktes till botten av bukten tillsammans med hundratals oskyldiga. I staden ddades mnga mn och kvinnor, och detta innan tirakernas plundrare ndde dit. D fanns inte mycket hopp kvar fr civilbefolkningen som fick se sina dttrar vldtagna, deras enda godelar antingen stulna eller snderslagna och deras mn drpta infr deras syn. Det hela blev senare knt som Katharsisincidenten. Thaar vnde p pappret och fortsatte lsa, knappt utan att andas.

130

Thaar Tillbaka p Takalorr blev mina vnner upphjda till stamkrigare i Rda gat som tack fr deras insatser. Schamanerna vlkomnade dem med ppna armar nr de stllde sig infr folket vid de stora eldarna. Sjlv hll jag lg profil hos Xakk. Jag lagade hans mat, lste fr honom och torkade hans vapen efter varje strid. I utbyte fick jag mat och slapp de vergrepp som intrffade i slavlgren. De vriga fick egna tlt i byn och blev erbjudna kttets njutningar av stammens kvinnor. Vr resa behvde dock fortstta, vilket ven mina kamrater insg. I egenskap av stamkrigare kunde de ta mig bort frn stammen och tillbaka till Camard dr vi planerade uppdragets fortsttning och ven slt upp med misslan Regnpust. Vi beslutade oss fr att gra en ny resa till Takalorr. I Tiban kpte Thakaz en kvinnlig grdslav som han ftt gravid. Vi tog med henne tillbaka till Rda gat dr vi planerade hur vi skulle lgga beslag p svrdet. Vi fann information som ledde oss tillbaka till staden. Vr klla hade berttat att svrdet fanns gmt under Mahktahs tvillingtorn i ngra av tunnlarna. Thakaz smg sig in fr att stjla det, men fann att ngon gjort det fre oss. Samtidigt hll en rik handelshusgare p att sjstta ett vidunder till fartyg i Tibans hamn. Ett sdant fartyg skulle behvas fr att ta sig till Tiraukah, och vi gissade att tjuven drfr befann sig dr. Vi tog oss till det Rda gats Stam en sista gng dr Xakk anslt sig till vrt flje. Han sg mig nu inte lngre som en slav och sg intresse i sanningen om tirakernas urhem. Med honom begav vi oss till Handens Stam som Mahk tidigare tillhrt och bad dem om hjlp att ta ver fartyget. 131

Thaar Jag tror ni som lser detta vet resten av historien frn denna punkt. Vad jag ville visa er var hur stora felaktigheterna i Thakaz historier r. Fr mig spelar det fga roll nu nr jag befinner mig lngt drifrn, men jag knner ett visst ansvar fr vad som hnder p den plats jag hjlpte till att upptcka. Jag hoppas att min historia kan vcka en del frgor. Er hgvrdiga, Lady Nyare Nenyanen Leijon av Emori'an do'cenari. Sakta snkte han brevet. Han visste inte vad han skulle tycka eller tnka. Kunde det vara sant? Pltsligt hrdes en rst utanfr. Det var Xathor. Krikkdrr, det kommer folk! Skert tjugo krigare bortifrn bergssidan! Thaar for upp och stoppade hastigt brevet innanfr bltet. Han drog sitt svrd och klttrade ut ur grottan. Utanfr rasade stormen som aldrig frr, men han kunde se tget av stamkrigare som vandrade uppfr slnten. Lngst fram gick en trukh strre n de andra. Det var Mahk, stammens trokkhath och hans kung. I mnniskornas samhlle skulle han ha knbjt, men det var inte seden hr. Istllet stod han rak i ryggen och invntade sin ledare. VARFR R NI HR? JAG FRBJD ER ATT LETA EFTER DEM! Trokkhathen var rd i ansiktet trots den bitande kylan. Thaar hade brutit mot en strikt order frn honom genom att ta med krigarna ut hit denna morgon. Han skulle straffas fr det. Samtidigt mindes han brevet med dess snirkliga handstil. Mahk var stamkrigare i Rda gats stam. Hans hem och hans familj hade 132

Thaar frintats av denne mans stam. Kanske var Mahk sjlv lika delaktig som brevet ville antyda. De r inte hr. Trokkhathen drmde till honom med all sin kraft. Thaar tog slaget rakt ver kken och slogs till marken. Han reste sig dock snabbt och spottade ut en mun blodblandat saliv. Jag r krikkdrr, jag har rtt att beordra stamkrigarna att ska efter fiender! Trokkhathen gjorde en ansats att sl till honom igen, men Thaar duckade undan slaget. INTE MOT MIN ORDER. JAG BESTMMER I STAMMEN! Thaar tog ett steg t sidan fr att undvika nsta slag och placerade sedan sitt stridssvrd av Wezilium mellan dem. Han hll bladet rakt s att spetsen pekade rakt mot Mahks brst. Jag fann ett brev frn alven dr inne. Hon skrev om er resa frn Camard. Hon nmnde allt. Stmmer det? Mahk hade mord i blicken dr han sg p Thaar. verallt omkring dem hade stamkrigarna vapnen redo. Thaar visste inte hur mnga av hans egna som skulle slss fr honom om de stlldes infr trokkhathen. Skert en del, men lika skert skulle inte alla gra det. De skulle inte vinna denna strid. Mahk tog tag i svrdets blad med bda hnderna, han rde sig snabbare n att Thaar han agera. Den vldiga krigarens handflator frgades rda nr en vldig dragkamp om svrdet inleddes. Kring dem stod

133

Thaar krigarna och bara stirrade. Vinden slet i deras klder och hotade att nr som helst kasta vem som helst av dem ut fr kanten och ned till en sker dd. Med ett kraftigt tag slet Mahk vapnet ur hnderna p sin fiende, och i samma rrelse greppade om dess skaft. Han bldde ymnigt frn sren som skurit sig djupt in i hans hnder. Thaar var chansls mot den vldiga krigaren. Bind honom. Och de andra. Vi vilar hr tills stormen har passerat. Thaar kmpade emot frst, men lt sedan krigarna gra sitt jobb. Han kanske skulle kunna ta sig ur detta bara han vntade. Trokkhathen behvde lugna sig, drefter skulle de kunna tala. Han kunde inte sluta tnka p brevet, men han ville fortfarande hra trokkhathens egna ord. Thakaz var fr paranoid fr att kunna ge ngra vettiga svar. Pltsligt hrdes ett lte bortifrn helvetesgapet. Det var en av de nyanlnda krigarna som ropade till. TROKKHATH! DET BRINNER! Mahk vnde sig snabbt om mot kanten och sg ut ver sitt rike. Lngt dr borta, strax ster om staden, syntes ett gyllendesken som ifrn en miljon eldar. En enorm pelare av flammor reste sig mot himmelen och de verkade komma frn varvet. Soluppgngen. Ngon har satt eld p Soluppgngen. Thaar visste inte vad han skulle gra. Han sg trokkhathen stirra helt paralyserad mot horisonten medan hndelserna sjnk in. Pltsligt terfann han sig dock och brjade gorma t tirakerna. 134

Thaar STANNA HR! G STORMEN AVTAGIT. INGEN VART INNAN

Drefter brjade han med raska steg ta sig bort mot slnten. MAHK! DU KAN INTE KLTTRA I DEN HR STORMEN! Thaar frskte verrsta vinden med sin rst, men hans ledare svarade honom inte. Istllet fortsatte han framt. Han skulle inte stanna innan dess att han funnit den som startat branden.

135

Xakk

Xakk

ed ett brnnande ljus brts himmelen av en lysande blixt. Dnet kom inte mnga sekunder senare, hgre n vrlet frn en frakkstam i rrelse. Den lilla ekan flg fram ver vgorna som en barkbit i en strid strm eller som ett lv i stanvinden. Det var den frsta riktiga stormen sedan deras ankomst p Tiraukah och vinden och vgorna tog igen uppehllet genom att nu sl ver dem med full kraft. Xakk hade seglat genom stormar tidigare och detta var en av de tyngsta. nd var de inte lngt ifrn land. Som en van sjman visste han dock att detta bara var brjan. Stormen hade varit ver dem innan de hunnit reagera och nnu hade den inte hunnit arbeta upp all sin vildsinta vrede. Vgorna som tornade upp sig kring dem dolde d och d deras ml frn dem, vissa flera meter hga. Ibland dk dock skeppet upp igen och d kunde de korrigera kursen. En ny blixt satte himlavalvet i brand nr den lpte ver dess vldiga rid. Fr en sekund tycktes hela havet lika klart som en klla i bergen, innan det lika pltsligt blev grtt som en klippvgg igen. Bten flg fram ver det ursinniga havet, men hans armar var starka och han styrde den vl. Framfr honom satt den andre tiraken och kmpade med ett par ror. Varje gng en vg kastade dem t sidan fick de ta i med all sin gemensamma kraft fr att hamna rtt. Detta var vansinne, men det var deras enda chans.

136

Xakk En ny vg svepte ver dem. Iskallt havsvatten som stank av tng och salt drnkte dem frn topp till t. Deras klder var dock redan dyngsura av det piskande regnet som slog mot deras beplsade ansikten. Vinden tog tag i vattnet och kastade upp det igen. De hade knappt hunnit rta p det lilla trbygget innan de kastades ur kurs igen. D och d kndes det nstan som om bten tog sats och flg upp ur havet, bara fr att ter fngas av en ny vg. Horisonten i ster verkade leva ett eget liv. Den reste sig och fll, rullade fram som en sten i ett ras bara fr att frsvinna och drnkas av en ny. Luften var tung av fallande droppar av stt regn blandat med salt stnk. Hans pls kndes strv frn saltet som satt sig, en knsla som varje sann bazirk uppskattade. Oavsett hur vldsamt havet kastade dem fram och tillbaka knde han att hans hjrta bultade starkare n p lnge. Detta var havets ohejdbara vrede som han seglade genom, helt underkastad dess vilja. Detta var liv. En ny vg hotade att vlta bten, men i sista stund tervnde den mot jorden fr att drnka dem istllet. Bten fylldes till bredden av iskallt havsvatten, men fll tillbaka i en av de orkneliga dalarna istllet fr att kasta dem verbord. Han hade ingen aning om vilket hll skeppet lg t utan brjade sa. Den andre tiraken kmpade med rorna fr att hlla deras kurs ngorlunda rak medan Xakk med vldiga krafttag brjade tmma bten. De lg mycket lgt i vattnet. Regnet, stnket och vgorna gjorde allt fr att begrava dem, men hans vldiga armar var effektiva i sitt arbete. Efter ett tag var bten ter s torr som ngon skulle kunna gra den i denna storm s Xakk tog ter upp rorna. Han visste inte vilket hll de nu lg riktade. Nsta gng ljungelden ven kunde han dock se den; en 137

Xakk vldig skugga framfr dem som frtvivlat kmpade mot vindens makter. Den var inte lngt borta, men trots det kunde vinden och vgorna snart fra dem lngre bort om de inte kmpade hrt. Det kndes som en evighet innan de lyckades ta sig fram. Varje gng de kom inom rckhll reste sig en ny vg upp ur djupet bara fr att kasta dem tillbaka. Det verkade som om havet sjlv frskte frhindra dem frn att n fram, men tillslut kunde kan slppa rorna fr att kasta en nterhake upp mot relingen. Han brydde sig inte om ekan. Det var lnlst att frska rdda den. Istllet tog han repet i bda hnderna och brjade bestiga fartyget, sida vid sida med den andra tiraken. Med ett par sista krafttag hvde han sig ombord och knde ett par klofrsedda hnder som hjlpte honom upp. Regnet och blsten slog honom nu i ryggen och han kunde se hur mnnen framfr honom hjde sina hnder mot ansiktet fr att skydda sig. Bredvid honom reste sig hans kamrat upp. Han var inte alls lika lng som Xakk men sg nd imponerande ut. Nr vakterna lyckades tyda vilka de var hjde en av dem ett finger mot Xakk och ropade t sin ledare. XAKK! Det dr r Xakk! En av frrdarna! Runt omkring dem brjade vakterna skrika t varandra. D sg de pltsligt vem den andra tiraken var. Rokkaz? Vad gr du hr? Varfr r frrdaren med dig? En blixt fll mot horisonten borta vid n. Tirakerna hjde reflexmssigt hnderna fr att skydda gonen 138

Xakk frn ljuset. Vissa skrek till av smrta, men ljudet drnktes i det vldiga mullret som fljde. Xakks hjrta pumpade hrt i hans brst. Han visste vad som skulle komma och han skulle inte f en bttre chans en nu. I en rrelse drog han storsvrdet frn sin rygg och klv tiraken som pekat p honom frn huvud och ner till naveln. skan drnktes av hans vrl nr han rusade p de vriga. KRIIIIIIIIIKK!!! Hela dcket sattes i rrelse. Vakterna tittade blint omkring sig efter kllan till skriket. Vissa terhmtade sig snabbare n andra frn ljuset och var snart p honom med sablar, yxor och spjut. Han log nr han sg dem. Han lskade det. Hans svrd klv luften nr det fll i vgor genom fiendens ktt i takt till den symfoni av vgor och vind som slet i hans pls. Han klv ett spjut med sitt blad och snurrade runt fr att stoppa en anstormande tirak ifrn ryggen. Frn hans sida frskte d ngon svinga en sabel vilket han mtte med sitt svrd p vg upp. Hans fot fljde med och trffade fienden i magen. Kraften var stark nog att slunga hans motstndare in i masten. Med ett andra hugg splittrade han sklden p en av de andra. Svrdet fick tr och flis att blandas med dropparna i luften. Det stannade dock inte dr. Han frlngde svingen och skar benet av nsta krigare som stelnat med sin hammare i skyn. Tiraken for ner p kn framfr Xakk, som lt svrdet stanna, bara fr att vrida det tillbaka upp igenom genom den fallande tirakens strupe och vidare in i ryggen p den tirak vars skld han sargat. Som en orkan for han runt p dcket med svrdet dundrande som skan ovanfr dem. Han vrlade slumpvis valda ord p Sakhra nr han drpte sina 139

Xakk motstndare i vida svingar. Hans vapen mtte ver en och en halv meter i lngd och med hans apliknande jttearmar tckte hans lie av dd en stor del av dcket. Ut frn lastutrymmet kom allt fler tiraker. De hade vckts av oljudet p dck och hade knappt hunnit f p sig trrustningarna innan de sprang ut. Bakom honom stllde sig Rokkaz med sitt spjut rtt av blodet frn fallna tiraker. Han andades som om han sprungit en mil, men hans gon brann. Tirakerna omringade snabbt nykomlingarna nu nr de hunnit f en verblick ver situationen. Mnga av dem hll bgar spnda mot deras krs och andra hll vassa krokodilspjut riktade in mot mitten. Det skulle gra ont att rusa igenom dem, men han skulle inte lta sig slaktas som ett bytesdjur. D hrdes pltsligt en hord av rrelser frn relingen. Mnniskor slungade sig ver rcket och drog sina vrjor, bara fr att nstan omedelbart g loss med dem p de bortvnda tirakerna. Dessa vrlade nr de insg vad som hnt och brjade frenetiskt bekmpa nykomlingarna. Frn det andra hllet kom nsta hord. Dr fll Zehath, Thazehath och Gjarpan in i fiendens flank fr att fria sin fader. Mrakk och hans son Gurze flg fram fr att splittra ringen och slutligen kom ven kapten Faradan sida vid sida med Rokkaz hustru Ezela. Cirkeln som hllit dem omslutna brts nu nr allmn panik spred sig i muren. Detta var tillfllet han hade vntat p. Med ett vrl rusade han rakt in i spjutet framfr honom. Skaftet splittrades nr det slets ur sin gares hnder, men inte efter att ha begravt sig i Xakks mage. Med ett halvt spjutskaft utstickande frn midjan gick han loss p de uppskrmda krigarna framfr honom. 140

Xakk Vissa av dem frskte sticka sina spjut i honom lika s, men dessa blev snart ett huvud kortare nr Xakks stl ven genom luften. Nu var det inte lngre vatten som fll frn himlen utan blod frn de dende krigarna. En vldig vg dundrade ned ver dcket och drnkte dem alla i saltvatten. Bten brjade krnga kraftigt och dcket brjade luta orovckande mycket t babords hll. Xakk fick kmpa fr att inte falla t sidan nr folk brjade vlta. Han sg hur en av mnniskorna frsvann ver relingen ut i den svarta stormen. Ett hemskt sett att d p. Med ett vldigt ryck fll skeppet av vgen och rtades lika pltsligt i en vldsam stt. Nu hade tirakerna terftt fattningen. Vissa slogs mot mnniskorna, andra mot Rokkaz. Xakk hgg ned den siste av mnnen framfr honom innan han vnde sig om mot sin kamrat fr att assistera honom. Det var d han sg bgskyttarna som i unison lt sina strngar sjunga i hans riktning. Tio svarta pilar flg genom luften och genomborrade hans bara brst innan allting svartnade fr hans blick. Lngsamt svvade han ovanfr stormen. Regnet fll rakt igenom honom dr han drev omkring nedanfr de mrka molnen. Orkanens lte hade dtt ut och allting var stilla, men samtidigt kunde han se den lilla bten dr nere med myrorna som slogs p dck. Det var mrkt nu, mrkare n ngonting han tidigare varit med om. Hans gon hade slutat lysa och stillhet hade infunnit sig i hans nu tysta hjrta. Den skeva tiraken ledde honom genom mrkret. Han haltade ltt, men hll nd en frvnansvrt rask takt. Han var mycket klent byggd, hans hgra arm var snppet lngre n den vnstra och hans ansikte var 141

Xakk snett. Han hade ltt utstende tnder och hans gon sg sm och insjunkna ut. Han var inte vacker. De hade inte knt varandra lnge, men nd hade Xakk valt att lyssna p honom nr han berttade om rdslaget. Han gillade dock inte att lmna Nyares sida och en resa ner till staden tog ett tag. Han ville tillbaka s fort som mjligt. Gngen de vandrade genom var beckmrk, men deras lysande gon gav dem tillrckligt med ljus fr att inte snubbla. Den sg gammal ut, eller i alla fall gjorde delar det. Hr och var fanns korsningar, men hans vgvisare visste alltid vilken vg de skulle ta. Hgt ovanfr dem var det stjrnklart, men mnga meter jord och sten dolde dem under deras vandring. Hur mnga tiraker som knde till ntverket av tunnlar som lpte under staden visste han inte. Inte mnga gissade han, men hans vgvisare verkade van vid dess snriga planering. De gick runt en krk och befann sig pltsligt i ett rum. Det var en kllare till ngot av husen, men stenarna som utgjorde vggarna var gamla, ven sett till resten av ruinerna. Rummet var inrett som en rdsal. Det fanns ett stenbord i dess mitt, runt som ett hjul och med ett hl i mitten. Inga stolar fanns runt bordet men det passade Xakk utmrkt. Det stod ett par personer dr redan. Xakk knde igen Rokkaz, en av Handens krikkdrrer, och p hans hgra sida stod hans son Gjarpan. Dessa var dock inte de enda som fanns i rummet. Mitt emot dem stod tre mnniskor. Den frmsta av dem var lng fr att vara mnniska, kldd i en sliten kaptensrock och med ett par svarta stvlar. Han hade lngt, brunblont hr som hngde rakt ned mot brstet och en gr mantel kring sina axlar. Xakk noterade ven att han hade en vrja vid sin sida och en 142

Xakk dolk gmd i rmen. De vriga tv var kraftiga mn. Den ena hade en rd skepparkrans och den andre var skallig. Bda hade muskulsa armar och svrd vid sina sidor, men Xakk tvivlade inte p att han skulle kunna ta ned dem alla om det skulle behvas. Hans vgvisare gick fram till bordet och introducerade dem. Han upprepade allting han sa tv gnger s att alla skulle frst, en gng p Sakhra och en gng p brytningsfri Sabriska. Xakk frstod bda vl. Vlkomna mina vnner. Jag r glad att du kom, Kapten Faradan, jag tror inte ni vill missa detta samtal. Rokkaz knt nvarna nr han sg vem Korgh tagit med sig. Krikkdrren nrde ett starkt hat mot Rda gats stam och i en svag stund hade Thakaz berttat fr alla vem Xakk verkligen var. Detta skulle kunna bli blodigt. Vissa av er knner varandra redan, men jag tror nd att en formel introduktion kan vara uppskattad. Han brjade med att peka p mnniskorna. Lngst fram har ni ran att tala med kapten Faradan Cretn av Consaber. Han har mnga rs erfarenhet i den sabriska marinen och r mnniskornas outtalade ledare hr p n. P hans hgra sida finner ni mster Creigh, en skicklig smed vars hammare trffat bde stl och tirakskallar under mnga hrda rs tid. P kaptenens vnstra sida har ni ran att tala med mster Ulric, en mycket skicklig svrdsman frn staden Uriens. Xakk kunde nstan hra tnderna som gnisslade i Creighs mun. Hans blick var fylld med hat nr han 143

Xakk tittade p honom. Denna mannen skulle aldrig samarbeta frivilligt. I rummets andra nde finner ni Rokkaz, krikkdrr av Handens stam och en mycket skicklig spjutman. Vid hans sida str Gjarpan, son till Rokkaz och en mycket lovande fktare. Slutligen vnde han sig t Xakks hll. Denne man r ingen mindre n Xakk Drakbane, krikkdrr av Rda gats stam och en av Takalorrs frmsta krigare. F r de tiraker som mtt honom p slagfltet och verlevt att bertta om det. Jag hlsar nu er alla vlkomna. Mnga blickar utbyttes i rummet. Xakk gillade inte det hr. Dessa var hans fiender, men i tider av nd var man ibland tvungen att sluta fred med sina fiender fr att verleva. Han behvde Faradans skepp, som ironiskt nog inte ens var Faradans n. Han beslutade sig fr att brja. Ni vet nu vem jag r. Jag tnker inte dlja det. Jag r en krigare, en pirat och en krigsherre. Jag har lett armer i flt fr att utka min stams territorier och fr att vinna makt. Jag har drpt fler krigare n vad det finns dagar p ett r. Det r inte det enda jag ddat. Jag har drpt en jtteblckfisk som frskte snka vrt skepp. Jag har mtt grottroll i bergen p Takalorr. Jag har ven slagits och vunnit mot en eldsprutande drake som hrjade i vr by. Detta r vad jag fddes fr att gra. Jag gjorde allt i den mrka gudinnans namn och p schamanernas order. Idag tror jag dock inte lngre p det. Schamanerna har korrumperat den mrka gudinnan. Deras lgner har 144

Xakk blivit sanning i massans ron och de styr vrt samhlle efter sitt eget tycke. Vi befinner oss idag i en stad som byggdes tio tusen r sedan tirakerna befann sig p skapelsens krona. Vad r vi idag? Vildar som slss i leran ver en bit jord. Jag har insett nu att detta inte var vad vi var menade till. Jag tnker hmnas p de som ljugit fr mig sedan barnsben. Han talade lngsamt, men hans rst var djup. Korgh versatte allt han sade till sabriska s att mnniskorna skulle frst. Nu svarade dock mnniskan som kallades Creigh. Du sger sjlv att du r en mrdare. Jag ser inte varfr vi skall ha ngot att gra med dig eller ngon annan svarting. Korgh hade lngsamt haltat bort mot Rokkaz och stod nu vid hans sida. Han versatte allting som Creigh sade till Sakhra s att alla tirakerna skulle frst. Nr de bda tirakerna frsttt vad mnniskan sagt svarade Gjarpan skarpt. Om du hoppas komma bort frn denna ngon gng snart s behver du vr hjlp. Tirakiska krigare r inte s ltta att ta ned, vilket du kanske har mrkt. Mnniskorna svarade med hotelser, men Korgh tystade dem snabbt. Vnner, det finns en tid fr blodspillan, men denna tid r inte nu. Vi r civiliserade mn, vi klarar av att hlla ett mte utan att ngon behver dra blankt. Mnnen tystnade och tergick till att blnga p varandra. Argast av alla var Creigh som knappt sg ut att kunna hlla inne sitt ursinne. Xakk brydde sig inte.

145

Xakk Efter flera sekunder av idogt stirrande brt den mnsklige kaptenen tystnaden. Ni vet ingenting om vra chanser. Consabers folk r ett stolt slkte som slagits fr frihet frn frtryck och orttvisa s lnge de lrda kan minnas. Vi kommer aldrig att lta oss styras av frvuxna grisar som grymtar till varandra ifrn en gudsfrgten lngt bortom rttvisan. Vi kommer att segra mot ondskan, oavsett numerr! Till Rokkaz och de andra versatte Korgh snabbt. Han hann dock inte frmedla allt innan Ulric, den tredje mnniskan, fortsatte. Jag har slagits mot tiraker sedan jag frst stationerades i arkipelagen, innan du valp ens var fdd. Under mina r har jag tjnat sex kaptener och kapten Faradan r den frmste av dem alla. Grisar skall veta sin plats nr de talar infr en av de frmsta mnnen som ngonsin seglat ett hav. Den hr gngen lt inte Rokkaz ngon fortstta. Vi vet sedan tidigare strider oss emellan att varje tirak i Handens Stam kan ta ned tre sabrier och d var oddsen till er frdel. Ni har tagit till alla knep ni kunnat fr att besegra oss, men nd misslyckats. Att ni befinner er p denna r ett bevis p det. P Rokkaz sida log Gjarpan sjlvskert. Nr hans fader slutat tala gick han nnu lngre. Tror ni p allvar att tricket att anfalla i gryningen kommer att fungera tv gnger? Makh r inte en dum vilde, han knner till vra svagheter. Vi frlorade mnga bra mn den dagen, precis som ni gjorde. Innan gryningen vnjer sig nu vra vakter vid facklor fr att 146

Xakk minimera riskerna med solljuset. Dessutom finns alltid dubbelt s mnga vakter p plats precis nr solen bryter horisonten. Varje gng en vakt blir pkommen med oaktsamhet blir han grundligt straffad. Vi har mer disciplin n ni tror. Fr varje ord som Korgh versatte vxte sig det mrka moln av vrede som svvade ver mnniskorna allt strre. Nr Gjarpan slutat tala vnde sig kaptenen bort mot utgngen. Jag ser inte varfr jag skall diskutera vrt folks framtid med er svin. Vi kommer att slss, m s vi dr p kuppen. Xakk funderade ver kaptenens ord. Mnniskan var nstan lika tjockskallig som honom sjlv, eller tminstone skulle en viss alv pst det. Det han tnkte gra var dock dmt att misslyckas. Han behvde dem vid liv. Lt mig slss bredvid dig, mnniska. Kaptenen stannade nr han hrde det. Xakk hade talat till honom p hans modersml och orden hade chockat honom. Varfr skulle du dda dina egna, trukh? Handens Stam r inte min. Ni r inte de enda som vill bort frn denna . Ingen sade ett ord medan alla deras hjrtan slog hrt. Korghs blick vandrade mellan dem alla, men Xakks var lst vid kaptenens ansikte. Efter en stund talade Rokkaz.

147

Xakk Korgh, verstt inte detta. Xakk, om du r emot schamanerna och Mahktahkulten r du inte ensam. Vi r fler som sker hmnd. Krikkdrrens ord hade kommit pltsligt. Xakk visste inte vad han skulle sga, s han nickade enbart t krigarens hll. Kanske fanns dr en potentiellt allierad. Han skulle inte dda honom om han inte mste. Gjarpan vnde sig om mot kaptenen. Faradan, jag ber om urskt fr det jag sa, men ni kommer inte att klara detta p egen hand. Ni kan inte fly denna utan hjlp. Den mnskliga kaptenen lt sin blick vandra mellan tirakerna i rummet. Det mrktes tydligt att han inte visste vad som pgick, om det var ngon ond plan att omintetgra hans arbete eller ett hederligt frslag. Creigh sg allt annat n glad ut. Du funderar vl inte p allvar p att ta deras hjlp? De kommer att hugga oss i ryggen s fort vi nr skeppet! Rokkaz vntade inte p versttningen. Du behver inte lska oss, men vi tjnar bda p att hjlpas t. Tillsammans kan vi lmna denna plats fr alltid. Alla sg nu p kaptenen. Han verkade vga frdelarna mot nackdelarna i ett samarbete. Xakk klandrade honom inte. Detta var ett svrt val. Han hoppades dock att mannen valde rtt. Lt g. Vi gr det hr tillsammans, men s fort vrt skepp nr sabriskt vatten gller sabrisk lag. D r ni

148

Xakk ter pirater och kommer att hngas drefter. Lt mig inte finna er ombord den dagen. En bultande huvudvrk fick kaptenens ansikte att frsvinna. Han visste inte vad som hnde. Han tycktes falla mot det mrka havet lngt dr nere, ned mot den lilla bten som guppade i stormen. Regnet piskade hans ansikte och ett skall ekade i fjrran. Det fanns blod dr, och salt. Han var van att smaka sitt egna blod. Allt hade svartnat och han lg nu p det vta dcket. Han mindes inte att han fallit. Han frskte avgra hur skadad han var. Han kunde fortfarande knna det avbrutna spjutskaftet genom sin buk. Det gjorde det svrt att rra sig. Det fanns ven ngot annat dr. Han knde hur hela hans brstkorg vrkte. Han tvingade upp ena gat och sg pilarna. Hans harnesk var fullt av dem och huvuddelen hade trngt igenom. Det sved av saltvattnet som stack i sren. Han knde mer smrta. Den hr gngen i ryggen. Ngot hade rivit upp harnesket. Ngon fegling hade huggit honom nr han lg ned. Det verkade inte som om yxan satt kvar. Vrst av allt var huvudet. Han orkade inte ta upp handen fr att knna efter, men han gissade att det var drifrn som blodet som sljade hans syn kom ifrn. Hela hans ansikte vart tckt av klibbig vtska. Det mste vara ett stort sr. Frsiktigt brjade han stta sig upp. Han hrde ett nytt dn. Genom hans igentppta gon kunde han se ljuset frn blixten. Den var nra. Allting snurrade, men han hll sig uppe. Han hrde fotsteg runt omkring honom. Striden pgick fortfarande. Han knde med handen runt omkring sig. Han knde ett skaft och gissade att det var hans storsvrd. Det kndes rtt i handen. Regnet brjade lngsamt tvtta hans ansikte. Hade han 149

Xakk orkat hade han gnuggat blodet ur gonen, men som det var nu kmpade han fr att hlla sig sittande. Han tog ett par lugna andetag medan slaget pgick runt omkring. Han hrde fler fotsteg. Ngon nrmade sig med raska steg. Ett skrik p sakhra kom frn tirakens stmma. Det var inte en rst han knde igen. Bra. Med en vldig kraftanstrngning flg han upp och mtte tirakens yxa med sitt svrd. Han kunde nstan ppna ena gat nu. Genom sin springa kunde han se sin motstndares ftter. Han hrde hur tiraken flsade. Han hade hjt yxan igen, och genom springan kunde han se hur han placerade tyngden p sin hgra fot. I sista stund parerade han hugget med en vnstersving. Han frskte sparka undan tirakens kn och flla honom i havet, men benet vgde fr mycket och sparken blev inte mycket mer n en knuffning. Dr var yxan igen. Den satte honom rakt i brstkorgen, den hr gngen frn hger sida. Xakk hrde hur ett par av pilarna brts av. Perfekt. Med all sin kraft lste han fast yxan vid brstet. Han kramade bladet djupare in i sret. Hans motstndare hll frtvivlat kvar i sitt vapen. Ett misstag. Xakk behvde inte se sin motstndare fr att kapa huvudet av honom med svrdet i enhandsfattning. Med vnsterhanden drog han ut yxan och lt den falla mot dcket. Ett sr mer eller mindre gjorde ingen skillnad nu. Krafterna hade tervnt till honom. Han skulle inte d hr, inte fr ett par ynkliga tirakkrigares arma hnder. Han snkte svrdet och slet bort srskorpan som hindrade hans syn. Allt ljus tervnde p en gng och blndade honom i ngon sekund. Hela himmelen stod i 150

Xakk brand nr blixt efter blixt svepte ver det svarta valvet. Hela dcket var tckt av dda kroppar. De flesta var tiraker, men ven mnniskor hade ntt plgsamma slut fr tirakernas vrede. Xakk brydde sig inte. Detta var krig, detta var vad han fddes fr. Han lt ut ett stridsvrl. Det mste ha varit en hemsk syn. Hans brst var genomborrat att pilar, frn halsen ned till buken. Ett avbrutet krokodilspjut lpte frn brstet och ut genom skuldran. Sret var groteskt dr spjutet grvt sig fram. Frn hans skalle rann blodet ner ver ansiktet, men nu kunde han se. Han hade skadat benet ocks. Nr mindes han inte, men det gjorde ont att stdja sig p det. Han skulle behva byta teknik fr att motverka obalansen. Den tta fot lnga trukhen brjade vandra ver dcket. En tirak gjorde misstaget att stlla sig ivgen och fann svart sig sjlv flygande ver babords reling med ett jack frn pannan och ned mot vnster kn. Han var dd innan han brt vattenytan. verallt fick tirakerna nu ny fart. En del brjade kasta sig i vattnet nr de sg den teruppvckta krigaren. En del skrek BINDERAKK eller DWARKKA nr de flydde panik, andra valde mindre smickrande lydelser ssom URKHATH eller MAEGI. Mnnen runt omkring honom sg inte mindre rdda ut, men de jublade snart nr de upptckte att striden var vunnen. Rokkaz stod snart vid hans sida och hjlpte honom st. Han hade frlorat mycket blod. En man tog sig bort mot dem. Det var Kapten Faradan. Han hade en del skador sjlv och sg lite smtt drucken ut. En pil hade trffat honom i lret och han haltade nr han gick. I hans hand klamrade han dock sin vrja som blodet droppade frskt frn. 151

Xakk Xakk Drakdrpare, ditt svrd gjorde oss heder denna morgon. Rokkaz Krikkdrr, jag skall heller aldrig tvivla p ditt rd om en fiendes styrka. Vi har frlorat fler mn n vad jag vgar medge. Xakk bad om lov att lgga sig ned efter att ha versatt kaptenens ord fr Rokkaz. Han behvde vila, striden hade tagit hrt p hans krafter. Faradan nickade och tillsammans brjade de g mot kaptenshytten. Rokkaz ppnade drren nr de kom fram och hjlpte Xakk in. Efter dem kom kaptenen som sg minst lika trtt ut. Hytten var inte lika imponerande som den p Soluppgngen, men hll fortfarande en viss klass. Det fanns en sng p drrens vnstra sida och ett bord med ett flertal stolar p den hgra. Bakom bordet fanns en hylla med bcker och kartor. Bakom bordet satt tv individer. Den ena var en missla som satt p ett par kuddar fr att komma upp och den andra var en smal alvkvinna. Xakk log t sina vnner. Vilka r ni? Vad gr ni i min hytt? Kaptenen lade en hand p vrjan i sitt blte. Nyare och Regnpust reste p sig fr att hlsa p kaptenen. Min kapten Faradan, vlkommen till Staven. Mitt namn r lady Nyare Nenyanen Leijon av Emori'an do'cenari. Detta r Regnpust, en missla av mnga talanger som fljt oss sedan en tid. Jag r glad att ni lyckats terta skeppet, men tyvrr mste jag urskta mig. Min vn ser ut att ha lidit smrre skador under slaget och kommer att behva min omvrdnad. Kaptenen vred p huvudet fram och tillbaka mellan den vldiga trukhkrigaren han sett resa sig upp frn

152

Xakk hgen av dda och kmpa vidare och den frmmande alvkvinnan som nu gick runt bordet. Leijon? Nyare hade ppnat en liten vska och brjade plocka upp bandage, nlar och sytrd. Rengpust, skulle du kunna hasta till pentryt och koka upp vatten? Rokkaz, du skulle kunna hjlpa till. Misslan nickade och tog sig snabbt mot drren. Det tog ett par sekunder innan Rokkaz fljde honom ut. Kaptenen sg fortfarande lika frgande ut. Till slut tilltalade han henne igen. Du r en alv. Nyare tittade fortfarande inte bort frn Xakks skador. Hon underskte noga vart pilarna trffat honom och verkade fundera ver hur hon bst skulle avlgsna dem. Och du, min kapten, r av vanarernas slkte. Conrier skulle jag till och med vga pst med tanke p dina bl gon och ditt brunblnda hr och framfrallt den sydlndska dialekten med vilken du talar det sabriska sprket. Kaptenen blev ter tyst. Det mrktes att han inte visste hur han skulle hantera situationen. Han hade nyss lett ett anfall mot ett skepp i mitten av en vildsint storm mitt ute i havet. Dr hade han kmpat mot horder av tiraker och sett sina mannar falla i drivor fr deras ursinniga yxor. Nu stod han i den hytt han tappert ervrat och samtalade med en alv som p ngot underligt stt kommit fre dem.

153

Xakk r du i maskopi med tirakerna? Nu vred hon p huvudet mot kaptenen nr hon svarade. Som alltid varken log hon eller sg mrkbart berrd ut. Nej. Jag r enbart en passagerare som sker passage till ert rade moderslands kolonier. Dr br jag kunna finna ett fartyg som kan ta mig tillbaka till rikskonungadmet. Kaptenen satte sig ned p en av stolarna. Han tog sin vrja och brjade rengra den. Du tillhr rikskonungens tt. Var du vid kolonierna p hans uppdrag? Kvinnan fortsatte pyssla om den stora trukhen. Hon hade tvingat ned honom i en av stolarna och brjade nu bryta av pilskaften. Han mullrade till varje gng smrtan spred sig genom brstet. Tyst med dig. Jag var aldrig lnge vid kolonierna. Jag har varit p skeppet nda sedan Takalorr. Kaptenen hittade en trasa i en av skrivbordsldorna och brjade varsamt dra den lngst med bladet. S ni r slkt med Sachsar den Vidsynte. Nyare knckte av ytterligare en pil. Blodet rann fortfarande frn sren, men inte lika kraftigt som de hade gjort ute p dck. Jag har ran att vara baronessa av hans tt sedan min faders far ingick gifterml med en av rikskonungens frfder. Kaptenen lt sig inte imponeras. 154

Xakk Ni r av hgre brd n mig, min dam. Dock spelar det fga roll hr. Detta r nu mitt fartyg. P ett sabriskt skepp str endast konungen ver kaptenens ord. Alvkvinnan visade dock fortfarande inte kaptenen mycket intresse. Jag har aldrig frskt antyda ngonting annorlunda. Jag har inget annat n tacksamhet till den man som tappert fr oss tillbaka till mina frfders lnder. Hon knckte av ytterligare en pil. Det gick knappt att se hans beplsade brst fr blodet. Han skulle behva mnga dagar fr att terhmta sig. Han tittade p kaptenen. Det var en allvarlig man, och han skulle inte ge upp utfrgningen i frsta hand. Frn drren kom pltsligt den lilla misslan tillbaka med tirakkrigaren i hlarna. Med sig hade de ett par ngande kittlar. Bra gjort. Regnpust, kan du hlla fr hr medan jag tvttar hans sr? Rokkaz, du skulle kunna tvtta de hr bandagen. Misslan gick fram mot trukhen fr att assistera. Xakk hade trffat ett par misslor under sitt liv. Inte mnga, men tillrckligt fr att veta att Regnpusts avsaknad fr rdsla gentemot honom inte var normal. Han knde sig alltid olustig i den lilla krabatens nrvaro. Hur hade ni tnkt ta er tillbaka? Ni kan inte ha sett mycket frn ert stall i slavbarackerna. Kaptenen stoppade tillbaka den nu ter skinande vrjan i sin skida. Har ni ngra frslag?

155

Xakk Nyare brjade nu dra ut en av pilarna. Genom hela hans brst brann tusen eldar. Han bet ihop med kunde nd inte hindra sig sjlv frn att plgat grymta till. Jag knner vgen tillbaka. Jag hjlper er grna att navigera genom dimman. Kaptenen reste sig och brjade g mot drren. Consaber och Soldarn r inte fiender, men heller inte allierade. Jag har inte hrt ert namn tidigare, baronessa, men jag accepterar er hjlp. Jag hoppas inte att jag kommer att ngra det. Nr han kom fram till drren vnde sig dock alvkvinnan om. Vnta en sekund. Han vnde sig ter mot kvinnan som nrmade sig. Ur sin klnning trollade hon fram en liten, rd sten som hon lade i kaptenens hand. Ett tecken p vr vnskap. Kaptenen sg henne i gonen ett lngt slag innan han lt blicken falla mot stenen. Xakk kunde inte se mycket drifrn han satt och kunde omjligt avgra vad kaptenen tnkte. Utan ett ord gav sig sedan Faradan av och lmnade sllskapet t Xakks skador.

156

Shadar

Shadar

ans fackla fladdrade i mrkret nr en svag vindstrm rann frbi honom ner genom gngen. Han hade stngt porten efter sig, men dessa tunnlar delade sig och frenades i ndlsa korsningar och hr och var fanns gluggar dr den varma hstbrisen fortfarande kunde leta sig in. Han var glad fr den. Den pminde honom om att det fortfarande fanns en vrld dr ute, en vrld dr hans gon inte behvde en facklas ljus fr att kunna se. Shadar hade aldrig frr varit rdd fr det oknda som dolde sig p vrldens mrkare hrn, men nu fann han sig osker. Han hade frlorat sin frmga att se ens i vanligt nattmrker nr han slog sig ned i denna ynkliga mnniskokropp. Han hrde inte hemma i den och hans sjl tycktes klia och mma i den beniga pojkhamnen. Berget ovanfr hans huvud stod orrligt och tyst, men hr och var hrdes dess grt nr tunna strilar av kllvatten sipprade lngst med stenformationerna. Dessa gngar var inte naturliga, de var konstnrligt utfrda fr att efterlikna bergets mnster mnga tusen r innan hans egna fdelse. Hr doldes det han kommit fr att ska, ngonstans i dessa tunnlar som gudarna glmde nr de slog ned p n med eld och stl. Hit hade inte brnderna ntt, och inte ens jordbvningarna som fljde tycktes ha pverkat pelarna, salarna, valven eller portarna. Han mrkte att hans hjrta brjade sl snabbare och satte sig ned. Blundande koncentrerade han sig p sitt 157

Shadar hjrtas slag medan han andades lngsammare. Hans puls saktade ned. En schamans viktigaste frmga var att kunna kontrollera sin egen kropp och dess funktioner. Utan att kunna binda sin egna kropp till sin vilja kunde man aldrig hoppas kontrollera andra. Han satt dr, styrde sina hjrtslag tills dess att det nstan inte slog alls. Han knde hur hans sinne brjade lossna frn hans kropp, en knsla som pminde om att dra av sig en klmmande sko. Nej, tnkte han, inte hr, inte nu. Lngsamt sjnk han tillbaka i sig sjlv igen. Hans puls fortsatte i normal takt. Hans kropp vrkte. Pojken han sett ligga drivande ute i havet hade verkat vara ett perfekt offer fr stunden. Hans sinne var vilse, han visste inte exakt vart han var och hans kropp hade frintats. Vilken misslyckad schaman som tappar bort sin kropp och sin vg tillbaka. Pojken hade gjort motstnd, men inte tillrckligt. Han hade vart svag frn dagar av drivande, av svlt och trst och att existera i en evig tillvaro p grnsen till dd. Det hade inte varit rtt, men hans kropp var s gott som dd nd. Kldan kom tillbaka. Hade han vetat vilken tortyr det skulle innebra hade han frmodligen vntat och riskerat att frlora sig sjlv, bara fr att f en tirakkropp. Mnniskor var skabbiga, speciellt denna som knappt hade ngot hr ens p hakan. Det mrktes att hans sinne inte var frdigutvecklat. Det kndes trngt och obekvmt, men han hade inte vgat riskera att ska sig en ny kropp p bten, inte efter vad som hade hnt med den frra. Lngsamt reste han p sig. Vilan var slut och rdslan var ter igen besegrad. Vilken skam, en mrkrdd tirak. Han frskte skratta bort nervositeten, men inget ljud ville komma frn hans lppar. Det var bst att 158

Shadar fortstta. Hans resa blev inte kortare av att sitta och fundera ver saker han inte rdde ngot fr. Den mrka gngen ppnade sig framfr honom, liksom den gjort s mnga gnger frut. Han hade kommit in i en av de naturliga grottorna som tycktes finnas verallt hr p n. Vissa hade fyllts med rykande lava nr vulkanerna ftt utbrott och vggarna kastats in, men de flesta stod opverkade trots tidens gng. I taket hngde sylvassa spikar av sten, som tnder p ett sovande odjur vars gap han hll p att betrda. Nej, tvingade han sig sjlv att tnka. Det r bara en grotta, en grotta som legat opverkad i tiotusen r. Precis som i de tidigare gngarna hlls taket uppe av vldiga pelare, kanske naturliga, kanske tillverkade. Urslktets hantverkare hade varit mycket skickliga stenhuggare och deras fascination ver bergets former hade inspirerat dem att bevare dess naturliga sknhet. Resultatet blev att man aldrig riktigt visste vart man skulle hamna; en naturlig gng kunde helt pltsligt frvandlas till ett glimmande tempel t ngon mindre ande Systerskapet funnit under sina vandringar genom berggrunden. Denna sg dock ut att vara naturlig. Bttre det. Han tyckte inte om knslan av vergivenhet som fanns i de mnga palatsen och de underjordiska trdgrdarna han funnit. Salen var lng, men till slut ndde han dess nde. Han hade en obehaglig knsla att han korsat den hr salen en gng tidigare, mjligtvis i ngon annan riktning, men han skakade bestmt av sig knslan. Mnga gngar och salar var nst intill identiska och det tjnade ingenting till att bli paranoid. Han kanske var vilse, kanske inte. Att tnka p det hjlpte honom dock inte mycket. Han kunde inte tervnda till ytan frens han funnit det han skte. 159

Shadar Shadar hade vuxit upp i de snriga djunglerna p Takalorr. Han mindes en tid av sng och dans i sin stams sllskap. De hade lskat honom, lyssnat till honom och skt hans visdom i tider av oroligheter. Han hade varit mktig, en schaman, tolkare av Mahktahs visdom och stammens lnk till mrkret som vilar inom varje tirak. Han var den som tog hand om srade krigare efter att de bringat stammen ra p slagfltet och det var han som brnde de som togs av Mahktah. Han fanns dr nr stammens kvinnor fdde nya krigare och lade sin hand p deras pannor fr att vlkomna dem in i den mrka natten. Nr stammen svalt stttade han dem och bad till andarna om frltelse fr den feghet stammen visat. Nr stammen segrade stllde han till med vilda fester och sg till att ingen satt ensam. Han var en sann troende, men ingenting varar fr evigt. Frdriven, utkastad, bannlyst, vergiven, misstnkt, bortdriven, hatad och bespottad. Detta var ord som nu anvndes fr att beskriva honom. Hans storhetstid hade inte varat lnge, kanske ett r, kanske till och med ett par. Han var inte perfekt, men det r vl ingen, men i takt med att ren blev decennier och han inte bttrade sina ovanor vxte sig missnjet hos hans familj och hans vnner sig allt strre. Allt eftersom krigare dog av i unga r blev Shadar bara ldre. Hans kropp blev svagare och han var allt som oftast sjuk. Han hrjades av alla mjliga sjukdomar och vissa spred han vidare i stammen. Efter att den tredje flickan han tog i sin sng dog i sjuksng grep trokkan in. Demonkrringen var hennes namn i hans sinne. En maktgalen hvding som ville ha bort honom och hans s kallade irrlror frn stammen. Hon talade infr stammen om hans synder, hans brister, hur de bringat 160

Shadar stammen in i den snka den inte tycktes kunna resa sig ur. Kvinnorna skydde honom som pesten, en passande jmfrelse med tanke p vad han spred. Snart ville ingen g i nrheten av honom, men nd levde han. En schamans viktigaste frmga var att kunna kontrollera sin egen kropp och dess funktioner, men han knde i allt strre grad att hans kropp vergav honom. Han fick problem att kontakta andarna och ofta fll han ihop i hostattacker nr han frskte mssa de urgamla sngerna. Hans sinne blev bittert och kallt och han brjade sky byborna nstan lika mycket som de skydde honom. En natt fick han nog. Han hade fr frsta gngen p mnader lyckats lmna sin kropp bakom sig och andas ddens luft igen. Han knde krmporna och de spruckna bldernas klda lmna honom nr han sjnk ner i det ondliga vatten som hela vrlden svvade ver. Han var fri, men endast fr en stund, och nu hade han sin chans. I fjrran knde han hur stammens nrvaro lmnade honom nr han sjnk djupare och djupare ned i det sanna mrkret. Trycket mot hans sinne blev allt mktigare i takt med att han tog sig djupare och djupare ner i det kaos som lmnats av gudarna t sitt de. Hit hade de frbannade frpassats vid vrldens gryning och kanske kunde de tnka sig att lyssna nr ingen annan ville. Han tog sig ned mot botten. Hans blick var grumlig och det stack i hans sjl, men nd kunde han knna de skepnader som sakta gled in runt honom. De var mnga. Tusentals, kanske tiotusentals ogenomtrngbara skepnader av sinnen som fallit fr tusentals r sedan, ner i detta mrker av lidande sjlar. 161

Shadar De var avkomman av mktiga krigare som i begynnelsen funnit sig stridandes p fel sida av slagfltet och nu i evigheter tvingats avtjna straffet. Dessa var hans gelikar, om han nu kunde sgas ha ngra sdana, och dessa var det folk som skulle hjlpa honom bringa sitt och stammens anseende tillbaka till toppen nr inte andarna ville gra det. Shadar ppnade gonen. Han hade stannat. Han tittade sig omkring fr att utrna vart han befann sig. Minnena hade svept ivg hans sinne och hans ftter hade fortsatt vandringen p egen hand. Han stod i en lng gng och bakom honom sg han mrkret frn den vldiga salen. Han hade inte frdats lngt, trots att det kndes som en evighet. Med bestmda steg fortsatte han sin vandring. Facklan brjade falna s han tnde en till. Han hade packat facklor, rep, proviant och sovfiltar nr han smugit sig in i tirakernas frrd. Han hade behvt mycket fr sin vandring, men hans svaga pojkrygg kunde inte bra hur mycket som helst. Nu var inte mycket av provianten kvar och facklorna dog en efter en. Han hade frskt att vandra i mrker en tid fr att se om det gick att spara p dem, men han hade snubblat, fallit och nstan avslutat sin resa i frtid. Efter incidenten hade han bestmt sig att nd anvnda facklorna. Nr skulle denna vandring n sitt slut? Helst av allt ville han tervnda till sin stam, leva det liv han levt fr s lnge sedan, men allt det hade han avsagt sig den dr natten vid avgrundens brant. De mrka andarna som levde dr hade skrattat t hans anbud. De var mktiga, lngt mktigare n honom i hans dvarande tillstnd, men de verkade underhllas av hans tarvliga existens. De beslutade att flja med 162

Shadar honom upp om han ordnade en kropp som de kunde bostta, och glatt hade han lytt deras bud. Vl tillbaka i sin egna kropp hade han begett sig till stammens minneshus, den plats dr stora krigares kvarlevor lades fr att alltid kunna minnas. Han tog benen och frde dem med sig tillbaka till sitt tlt. Ngon mste ha sett honom under hans promenad fr hans arbete fick inte g ostrt. Han hade inte ens hunnit halvvgs genom den urldriga ritual han i sin ungdom ptrffat angende kallan av de ldre andarna, demonerna. En pojke, blott tolv vrar men nd snart en man, steg in i tltet. Han sg benen p den skabbiga sngen och getblodet som Shadar hade kastat i en cirkel runt dem. Han mindes inte varfr han gjort det, men i stunden fick han panik och kastade sig ver pojken. Varfr hade han gtt in? Man skall aldrig stra en schaman i hans arbete, det borde pojken ha vetat. Allting hade gtt fel. Under hans nve lg en dd pojke med blodigt huvud och bakom honom rrde det sig i benen. Han hade inte avslutat ritualen, men andarna var trtta p vntan. Deras kraft slungades ut i rummet, men istllet fr att ta sin boning i de gamla ben han s noga valt ut slog sig den gamla demonen ner i den unge pojkens kropp. Ljuset fladdrade, mnen sljades och vindar svepte med sig hela tltet. Ur kaoset steg pojken, men han var inte en pojke lngre. Skrattandes gav han sig p byn och brjade slakta dess invnare till ljudet av hans onda, skrockande rst. Kvar satt stackars Shadar, helt frstrd, och bevittnade hur hans forna vnner och nyvunna fiender alla drptes som jmlikar infr hans skapelse. 163

Shadar Demoner lever inte fr evigt, och s gjorde inte heller denna. Det drjde nog inte mer n ett glas innan pojken fll ihop framfr det ftal krigare som fortfarande lyckats hlla stnd mot den mktiga fienden. Nr de insg att de segrat vndes omedelbart blickarna mot platsen dr den misslyckade schamanens tlt en gng stod. Med grt i rsten tog Shadar till flykt undan visslande pilar frn bgar av ben. Hans hem lg i ruiner och ingenstans fanns ngon som ville ta honom till sig. Ensam vandrade han runt Takalorr, avskydd och frdriven. Han var en skam fr tirakslktet, en vidrig varelse inte ens vrd att f tjna evigheten under den gldande solen. Hr var dock allt svart, bortsett frn den brinnande facklan. Sorgen hade sedan lnge lmnat hans brst. Nu har han bara ett tomt skal, eller inte ens det. Det tomma skal han en gng varit lg nu ngonstans p havets botten med en kniv genom hjrtat. Han var det vaga innehll som en gng haft ett tomt skal att klnga sig fast vid, men som nu frlorat till och med det. Och det kliade. Lngt dr framme, i slutet av den lnga, svarta gngen, sg han d pltsligt ett svagt ljussken. Hade han gtt s lngt att han kommit ut p andra sidan, eller hade han i sjlva verket gtt om sig sjlv och kommit tillbaka dit han startade? Nej, det sista kunde inte vara sant, han hade stngt porten dr borta efter sig. Kanske hade han blivit frfljd, av ngon oaktsam frfljare som missat att stnga porten? Nej, dammet p golvet var orrt. Ingen hade passerat hr igenom p mycket lng tid, inte han sjlv, inte ngon annan. Han nrmade sig ljuset med darrande steg. P vissa stt rddes han vad som kunde dlja sig i det vita dr 164

Shadar framme, men samtidigt var han tacksam ver utsikten att f lmna det kalla mrka dr bakom. Han fann sig sjlv hastande mot vrmen och friheten. Han hade dock inte hunnit lngt innan han insg att det han skdat dr framme inte var solljus. Vad han sg var ngot blskimrande, inte det varma gula ljuset som vrmde vrlden dr ovan. Kunde det vara, nej. Han hade brjat tappa hoppet om att ngonsin finna den plats hans mstare talat om, men kanske hade han ntligen ntt sitt ml. Med raska steg nrmade han sig det skimrande ljuset i slutet av gngen. Hans mstare hade frsttt honom. Fr frsta gngen p rtionden hade han hittat en person han kunde tala med som inte rynkade nsan och vnde ryggen till. Tnk att det hade haft ngot i tankarna fr honom trots allt. Det hade varit hst den dr dagen. Han hade suttit i sin lilla eka en bit ut i Takalorrbukten nr han pltsligt fick napp. Han brukade komma dit fr att prva sin fiskelycka varje morgon, men vanligtvis skydde fisken i bukten honom nstan lika mycket som hans by hade gjort innan den stora olyckan. Sedan ett par r tillbaka hade han bott i en gammal vergiven koja vid djungelns kant, inte mnga steg frn vattnet. Han visste inte vem som byggt den gamla, slitna kojan, men han hade funnit den vergiven med ett stort frrd av plammbrnnvin nergrvd i nrheten. Sedan han tagit kojan till sitt hem och brjat etablera ett liv som en sregen eremit hade saker brjat bli lttare igen. Hans mrka sinne hade ter brjat ljusna ngot vid horisonten och han brjade knna sig hel igen. Han hade inga planer p att tervnda till civilisationen. Ville de inte ha honom dr kunde han gtt leva ut sitt 165

Shadar liv p det skogen hade att ge och lmna de troende t sina egna problem. Han ville aldrig se varken ande eller demon igen. Linan strcktes och han blev tvungen att stta upp foten mot relingen fr att inte falla i. Det var ngonting starkt som fastnat p hans krok. Han blev frst frskrckt. I vattnet hr levde varelser stora som hus, och mnga av dem t tiraker. Han skrattade sedan och brjade hva in linan. Att d hr kanske r ett passande slut fr en misslyckad schaman, som en fiskare som fick bli frukost t sin egna fngst. Bten svajade medan han hvade in snret. Det var tur att det var en lugn natt fr annars hade han skert trillat i. Det hade kanske inte gjort s mycket, han hade lrt sig simma tidigt i livet, men han ville inte frlora sitt fiskesp som var en av de godelar han vrdesatte hgst. Med en vldig kraft drog han upp sin fngst, som landade i btens mitt. Kroken hade fastnat i ryggsklden p en enorm, rd krabba, och den tyckte inte om att bli uppfiskad. Med sina vldiga klor frskte den kapa ftterna av stackars Shadar. Han minns hur han plockade upp en av rorna och brjade banka p den tills den fll ihop, fortfarande med hans krok hrt fastkilad. Den lilla ekan brjade rra sig tillbaka mot stranden och i den satt en glatt sjungande Shadar som inte anade hur viktig denna arma krabba skulle bli fr hans liv. Framfr honom ppnade gngen upp sig och ett svagt ljus fick hela rummet att dansa. Om han kommit direkt frn den skarpt belysta vrlden ovan skulle rummet tyckas dunkelt, men efter en lng vandring med bara en fackla som vn sg rummet varmt och inbjudande 166

Shadar ut. Han stegade in i en ppenhet stor som en kyrka, vars cirkelrunda tak hlls upp av nio starka pelare i svart obsidian. I rummets mitt fanns en stor iskristall och i dess mitt lg en stor, bl sten infrusen. Vggarna tcktes av fyrkantiga tecken. Han knde igen dem. De var det urgamla skriftsprket han frgves hade frskt lra sig hemma p Takalorr, efter att hans mstare frst kontaktat honom. Det hade varit lngt in p natten nr Shadar kommit fram till stranden. Hans sng hade dtt ut och det enda som fyllde hans ron var ljudet av de sm vgorna och hans ror och stv som brt dem. Han var en gammal man nu, men nnu hade han styrkan att lyfta den rda jtten frn sin bt och sedan dra den upp till sin stuga. Hans eld hade nstan slocknat, ett tillstnd som snabbt frbttrades nr han lade en vldig stock p dess gld. Krabbans ktt var vitt och luktade av tng och hav, och dess pansar var tjockt. Med sin yxa lyckades han bryta upp den fr att brja karva ur dess lckra innehll, men det var d han fann den. En sten, helt rd som dess brares hrda hud, fastkilad mellan tv pltar. Den sg ut att ha suttit dr lnge fr pltarna hade delvis vuxit om stenen. Den var inte stor, kanske som hans tummes nagel, men den var vacker och han beslutade sig fr att gra ett smycke av den. Krabban blev en stadig middag mnga ntter framver, men innan dess hade hans mstare kommit till honom. Han vandrade runt i rummet. Pelarna var tckta i symboler, liksom vggarna bakom dem. Nr han frst studerade tecknen hade han inte mer n ett antal inristningar p ett svrd att g p, men nu visste han mer. Han hade sett grdschamanen tyda tecknen och varje dag hade han kunnat studera dess hemligheter, 167

Shadar sedan den unga kvinnan flyttat in i hans sjukstuga. Han var ingen mstare p sprket, men han kunde behrska det, tminstone till den grad fr att frst varningarna som omgav honom nu. Han hade funnit det. Efter alla dessa mnader och r hade han funnit platsen hans mstare talat om. Det var hr de urgamla systrarna i forna tider utfrt sina experiment, utan de vrigas kunskap. Det var hr de, liksom han, lockats av frestelsen och fallit fr deras ondska. De hade lrt av sina misstag, men det hade ven han. Han tnkte inte slppa ls deras illvilja p ns befolkning som han en gng gjort p sin stam. Den hr gngen var han frberedd. En gyllene ring, gjuten ur en ngot skev lerform, pryddes nu av en rdglnsande sten. Med sin hammare fixade han till dess form s att den skulle passa hans finger. Han mindes hur han varit mycket stolt ver sitt resultat. Det var synd att ringen inte skulle kunna passera till ngon ttling, ty denna artefakt var vrdig ett flertal generationer av arv. Det var i alla fall hans egna bedmning. Den kanske var lite sned, och den saknade mnga av de dekorationer guldhandlarnas ringar hade, men det fick den tla. Det dg gott t honom, och inatt skulle han somna som en furste, med hans mage full av delikat mat och hans finger prydd av en vacker ring. Somnade gjorde han, men i hans drmmar tervnde han till sin fdelseby. Han mindes vinden, han mindes blodet, han mindes stlet och han mindes dden. Mest av allt mindes han skrattet. Nr han vaknade hade solen gtt ned och natt rdde ter p utsidan, men ngonting var vldigt annorlunda.

168

Shadar Lngsamt stegade han fram till den vldiga isen. Han kunde se ljuset frn facklan reflekteras i dess kristall. Han knde p den och den var kall. Att frvnta av en is som hllit i tiotusen r. Han letade lngst med vggarna efter en fackelhllare, men fann ingen sdan. Han lade istllet frsiktigt facklan p golvet, varsam fr att inte slcka den. Det vaga ljuset som strmmade frn kristallen var tillrckligt fr att se, men inte tillrckligt om man nskade lsa de urgamla tecknen. Lngsamt brjade han cirkulera i rummet, skandes efter tecken han knde igen i hopp om att finna ngot som kunde anvndas fr att sprcka isen. Han hade inte varit ensam nr han vaknade den natten. I mrkret gldde ringen p hans finger svagt rtt, men ven utan dess svaga ljus kunde hans tirakiska blick uttyda gestalten av en hgrest man som satt p golvet i hans stuga. Hans gon var rda, inte som tirakernas blick utan annorlunda. Han var kal p huvud liksom kropp och hans kroppshydda skulle skert mta lngre n en trukh om han stllde sig upp. Detta var mannen som skulle bli hans mstare, som skulle frklara fr honom hur allt hngde ihop och vad han var tvungen att gra. Det skulle bli svrt, men nu var han nra slutet. Efter en timmes skande hade hans fackla nstan slocknat och han bjde sig ner fr att rota fram en ny ur sin packning. Han var s nra, men nd ingen framgng. Han skulle behva ringen nu. S lnge han hade haft ringen var ingenting speciellt svrt. Att finna Tedor Stormsegel och ta ver hans kropp, stta hans handelshus i rrelse med frberedelserna, kpa upp Tiban, anlita skeppsbyggare att konstruera det skepp som skulle ta honom till urhemmet och hyra en besttning. Allt det hade varit ltt, inte utan en stor 169

Shadar mngd arbete frn hans sida givetvis, men inte mycket hade gtt fel. Att lura schamanerna i tvillingtornen och lyckas komma ver svrdet hade varit svrare, men med hans mstares instruktioner gick det nd, men i samma stund han frlorade ringen brjade allting g fel. Han frlorade sin besttning, sin bt och sin kropp, han tvingades driva runt p ddens hav p jakt efter en ny hamn att bestta och tvingades st ut med att i mnader andas genom en klen och kliande pojkspolings mun. Trots alla hans motgngar hade han nd lyckats klamra sig kvar. Hans mstare skulle vara stolt om han kunde se honom nu, fast bestmd att lyckas med sitt uppdrag trots allt som gtt fel. Han dmde inte folket p bten fr vad de gjort. P stt och vis var ven de mstarens pjser, ven om de inte knde till det. Kvinnan hade visserligen drpt hans gamla kropp som han burit med sig s lnge och henne knde han ingen sympati fr, men de vriga fljde bara mstarens vilja. Hur annars skulle de ha lyckats ta reda p allt om urhemmet och svrdet? De hade ven lyckats tyda skriften, trots att han studerat den frgves. Utan dem hade han kanske aldrig lyckats tyda den utan tvingats segla arkipelagen runt medan hans mannar lngsamt trttnade p hans ledarskap. P det stora hela var det kanske bttre som det blev. Mstaren hade tnkt p allt. Men han saknade sin kropp, kldan i denna var outhrdlig. Kanske skulle mstaren hitta en nya kropp t honom nr allt var klart. Kanske inte. Han skulle inte frga. Framfr honom lg den bl stenen innesluten i is. Han hade gtt rummet runt och kollat p alla skrifterna. Han hade inte kunnat tyda hlften av tecknen, men han kunde nd lsa tillrckligt fr att frst vad detta var fr en sten. Hur krossar man isen utan att vcka 170

Shadar stenen? Mstaren visste att stenen fanns hr. Kanske visste han inte hur man skulle f ut den, eller s valde han att inte sprida den kunskapen ens till honom. Eller s visste han att jag skulle komma p det p egen hand, tnkte Shadar fr sig sjlv. Han gick fram till iskristallen och lade sina hnder p den. Den var kall, men det visste han redan. Lngsamt brjade han fokusera p sin andning. Han kunde knna hjrtats rytm obruten i sitt brst. En schamans viktigaste frmga var att kunna kontrollera sin egen kropp och dess funktioner. Pojkens hjrta var hans nu, och det skulle lyda honom. Hjrtslagen dmpades och hans puls saktade in. Runt honom brjade stjrnor dansa och han brjade knna sig yr, men han visste att detta var bra. Han knde kldan i hans kropp avta medan hjrtat slog lngsammare. Hans sinne utvidgades, strckte p sig. Allt fr lnge hade han suttit instngd i den ynkliga kroppen. Det kanske han i och fr sig frtjnade. Han var en misslyckad schaman, men nu skulle han lyckas. En gng fr alla. Med ett sista slag slutade pojkens hjrta att sl, och allting blev mrkt. Stjrnorna frsvann frn insidan av hans gonlock och Shadar frsvann in i den pulserande isen.

171

Epilog

Epilog
S
olen hll just p att stta sig bakom stadsmuren. I hamnen hll mnniskor p att lasta de sista ldorna p stora fartyg som guppade i vattnet. Det rdde en allmnt munter stmning p kajen. Sjmnnen sg fram emot att kunna koppla av borta vid grndkrogen nr deras pass var ver och sjng muntert medan de arbetade. En liten bit av kajen var dock nst intill folktom. En ensam skylt svajade ovanfr ett av magasinen hr och hamnarbetarna verkade sky platsen som pesten. Texten p skylten, fr de som kunde lsa, lydde. Magitoriumet. Utanfr den slitna trdrren stod en missla. Han hade en enkel kappa kring sina axlar och ett par snickarbyxor. Han tittade upp mot skylten med sorg i blicken. Det var lngesedan han varit hr, men han var tvungen att tervnda till sist. Ur sin ficka trollade han fram en nyckelknippa som fick lset att ppnas. Drren knarrade nr han steg in, men inte mycket. Dr inne fanns inte mycket att beskda, mer n r av damm som samlats p hg sedan hans avfrd. Han hade haft s stora drmmar nr de frst startat magikergillet att han srjde det slut som gillet ftt. Bortglmt vid en hamngata i Camard. Han gick bort mot bordet och borstade bort dammet frn en stol. P dess rygg fanns fortfarande ett namn inristat. 172

Epilog Thakaz. Tiraken hade frst bara varit hans lrling. Han hade aldrig trott att den unge tiraken skulle vxa och bli den som slutligen krossade gillet. Han fortsatte runt det runda middagsbordet till nsta stol. Jormgunderz. Mannen som varit hans kompanjon hade varit frsvunnen en lng tid. Han hade mtt dligt mycket lnge, men sedan brjat bttra sig. Vart han befann sig nu visste ingen, men den lilla misslan hoppades att han hade det bra. Slutligen stannade han vid den tredje stolen. Han visste redan vilket namn som stod dr. Mnbr. Han visste inte vad som hade gtt fel. Deras gille hade splittrats efter att Thakaz bestmt sig fr att ge sig efter ngot dumt svrd och efter det hade allting bara gtt utfr. Mnbr hade inte kunnat driva gillet p egen hand och snart hade de gtt omkull. Nr de han trodde var hans vnner vl tervnde hade det bara varit fr att stjla allt han byggt upp. Han hade lagt hela sin frmgenhet i gillet, p dess laboratorium och dess bcker. Den alkemiska utrustningen fanns fortfarande kvar, nedstoppad i ldor p en sker plats. Bckerna skulle han dock aldrig se ter. Han gick vidare bort mot kket dr en av luckorna hngde p sned. Den stackars husan som hade arbetat fr dem hade tvingats flytta efter att gillet brutits. Hon och magus Mnbr hade begett sig norrut ihop med Renkaths dvrgkompani och sett mnga fantastiska platser. Han hade ftt vara med om ventyr igen, ngot 173

Epilog han inte ftt sedan magitoriumets frsta resa. Det hade varit roligt, men till slut hade han varit tvungen att tervnda. Han torkade av dammet frn en av bgarna i skpet. Han knde igen hans egna lilla mugg, Jorms sejdel och Thakaz stop. Tiraken hade aldrig njt sig med att dricka som vanligt folk. Mnbr hade tidigt gissat vid tiraken sysslade med uppe p sitt rum nr han lste om sig, men nd valt att inte hindra honom. Han borde ha gjort ngot tidigt. Drogerna hade frndrat vem han var. Frsiktigt stllde han tillbaka bgaren i skpet. Kanske skulle Thakaz en dag komma tillbaka till det sunkiga huset. Ingen i staden ville ga det, s tomten hade kpts av Magiska Tillsynsinstitutet. Hr skulle det st kvar som ett monument ver den olycka som skedde hr fr flera r sedan. Han vnde sig om och gick bort mot frrdet. Ursprungligen hade det varit grannens magasin som var knuten till deras egna genom en lgligt placerad drr. D mannen som gde det andra magasinet, ngon jarg ville Mnbr sig minnas, aldrig kom dit hade det blivit att de i allt strre grad tagit ver det. Nu fanns dr bara brte. Mnbr skulle precis stnga drren och tervnda till huset nr han hrde ett ljud bortifrn ena nden av magasinet. Det lt som ett djur av ngot slag. Frsiktigt tassade han bort mot platsen, s tyst som han bara kunde. Dr, bakom en lda, stod den mest magra hsten Mnbr ngonsin sett. Den darrade frtvivlat nr han nrmade sig och lugnande lade en hand p dess sida.

174

Epilog S ja, jag skall inte gra dig illa. Vad gr du hr, fru hst? Det arma djuret gav honom ett svagt gnggande som svar. Det var uppenbart att den var utsvulten. Frsiktigt brjade han leda den ut ur magasinet genom porten p framsidan. Han skulle ge den ett hem, den frtjnade ngon som tog hand om den.

175

Appendix

Appendix
2969/1/2/2 ventyret brjar fr min del. Jag anlnde till den ashariska huvudstaden Camard dr jag mtte magikerna Thakaz och Mnbr. Vi bestmde oss fr att freta en expedition till Orakelklippan. Jag hade nyligen kpt en del av magikergillet och ville givetvis delta i expeditionen. 2969/1/4/6 Vi ndde Orakelklippan dr vi mtte en urgammal tirakkvinna som sade sig komma frn den fjrde tiraktten, Zarath. Hon dog senare under natten efter att ha intervjuats av Thakaz. Vi begravde henne och beslt oss under morgondagen fr att ge oss efter det Krnikrsvrd hon talat om i sin dende stund. Det skulle kunna leda oss till tirakernas legendariska urhem vars plats ingen idag troddes knna till. Kvinnans berttelse talade om krigare med rda gon mlade i pannorna som kommit till templet fr hundra r sedan fr att
176

Appendix

frstra alla bevis fr ett fjrde slkte. Dessa stal svrdet, varfr vi bestmde oss fr att ska upp dem. Ngot som intresserade mig oerhrt var att kvinnan, Wezila, hann visa oss en sida skriven med ett oknt skriftsprk innan hon gick bort. Jag har aldrig sett ngot liknande och ser fram emot att lra mig det. 2969/2/3/3 Vi tervnde till Camard fr att planera vr resa. Vi beslt oss fr att Takalorr var den mest troliga platsen att beska i vr jakt p krigarna med det rda gat. Vi beslt oss fr att ta oss mot min hemstad, Emori'an do'cenari, fr att dr resa vidare mot Kemithor Riskoz och vidare till Takalorr. 2969/4/1/4 Vi anlnde till Emori'an dr vi vilade ut ett slag. Jag gav instruktioner till mitt folk att jag frmodligen skulle vara borta en lngre tid, potentiellt flera r, och hur mina vingrdar skulle sktas under tiden. 2969/4/1/6 Kommer fram till Kemithor Riskoz.
177

Appendix

Vi reser omedelbart vidare till Takalorr med det sabriska fartyget Havsstjrnan. Rahnug lade en besvrjelse ver mig som dolde mitt alviska utseende och fick mig att se ut som en mnniskoflicka. 2969/4/2/3 Vrt fartyg blev under natten anfallet av tiraker som bar det rda gat i sina pannor. Troligtvis var de bara pirater och vrt mte var ett rent sammantrffande. En vldig krigare ledde dem, Xakk Drakdrpare, och vi frdes som slavar mot deras stam. 2969/6/1/5 Vi har i nstan tv mnader slavat i stenbrotten under tirakernas piskor. Denna dag var dock annorlunda. Idag blev jag frflyttad upp till byn fr att istllet tjna Xakk sjlv. Jag visste inte varfr, men fick senare reda p att han sett igenom Rahnugs besvrjelse och insett att jag var en alv. Detta var det sista jag sg av mina kamrater p mnga mnader. Jag brjade arbeta fr Xakk med att lra honom olika sprk, laga hans mat,
178

Appendix

tvtta hans klder och stda hans tlt. Han visade sig redan vara en kultiverad man, trots sitt skrckinjagande yttre. Han gde ett par bcker som han gladeligen delade med sig av. I utbyte berttade jag om Soldarn, om olika etikettregler och om historia. Varje dag fortsatte vr undervisning och ven om jag fortfarande var en slav uppskattade jag dessa sysslor framfr slitet i stenbrottet. 2969/9/2/4 Idag sg jag de andra igen. En stor fest planeras i byn och alla slavarna har tagits dit fr att hjlpa till med festligheterna. Jag har mest hllit mig i utkanten. Xakk tyckte att det var ndvndigt fr att inte riskera min tckmantel som mnniska. Annars fick jag lov att vandra fritt ver byn. Inte mycket av intresse hnde dock. Det verkar inte som att alla mina kamrater r fullt lika intresserade av att fly lngre... 2969/9/2/6 Xakk frsvann under natten. Det verkar som om stammen r i begrepp att invadera
179

Appendix

en annan stams territorier. Xakk berttade att denna Tigerns Stam r den sista som terstr innan stammens kontroll ver landet ster om Uzzazbergen r fullndad. 2969/9/3/1 Det verkar som om kriget gick bra fr alla slavarna som deltog har blivit rikligt belnade. Det verkar inte som om mina kamrater behver tervnda till stenbrotten. Istllet skall de idag marschera vsterut till ett av stammens trningslger fr att utbildas till krigare. Jag r sker p att detta kommer att uppskattas av vissa. Jag har p egen hand frskt ta reda p mer om svrdet som vi faktiskt kom hit fr att finna, men inte hittat mycket. Jag brjar undra om jag r den enda som ens frsker. 2969/10/4/1 Alla stammens slavar har ter igen samlats i byn fr en fest. Jag vet att denna r fr att fira att stammen nu skall g i krig igen, den hr gngen mot ett annat ml. Nere i hamnen gr sig skeppen redo fr avfrd och det mrks p Xakk att
180

Appendix

detta r ngot stort. Schamanerna i stammen verkar planera ngot alldeles srskilt fr jag har ftt reda p av Xakk att de tagit Thakaz, Rahnug och Varg undan fr att planera ngot. 2969/10/4/2 Mina kamrater reste idag ivg fre armn mot hamnen. 2969/10/4/4 Jag var sjlv inte nrvarande, men i efterhand fick jag reda p hur en liten grupp frn stammen, tillsammans med mina kamrater, tagit sig in i staden Katharsis och med sin magi brutit stadens frsvar. Jag vet inte hur mnga tusen som r dda eller satta i slaveri. 2969/10/4/5 Xakk och mina vnner kom tillbaka med rika byten. Flera skeppslaster med plundringsgods. Jag undrar vad stammen skall anvnda alla sina rikedomar till. Mina kamrater blev som belning friade frn sitt slaveri och vissa av dem upphjda till stamkrigare. Jag hoppas att detta kommer kunna ge dem strre framgng i skandet efter svrdet n vad jag haft.
181

Appendix

2969/10/4/6 Schamanerna hll en ceremoni uppe vid vulkanen dr Thakaz blev terinitierad i Mahktahtron. 2969/11/1/4 Xakk har nu personligen gett ven mig frihet. Vi beslt oss drfr i gruppen att ta oss mot Tiban fr att dr ska passage tillbaka till Asharien. Vi behver en paus efter det hr innan vi fortstter vrt skande. 2969/12/2/1 Vi r tillbaka i Camard igen. Dr visar det sig att en magisk olycka frvandlat alla Renkaths dvrgkrigare till sta djur. 2969/12/4/6 En enorm katastrof intrffar nr vi frsker hjlpa Renkaths dvrgar. Vi lyckas rdda dem, men en magisk storm utbryter. Regnpust lyckas dock stoppa den, men tyvrr var det bara jag och han som sg det. 2969/12/4/7 Jag har mrkt att Thakaz har brjat bete sig annorlunda sedan hans intrde i stammen. Jag r osker p vart hans lojalitet ligger, hos
182

Appendix

magitoriumet eller hos sin nya stam. Jag verlmnade drfr ett brev till in trogna vn Renkath med instruktioner kring vad han skulle gra om Thakaz tervnde utan mig. 2970/1/2/7 Vi har pbrjat vr resa tillbaka till Takalorr och stannade p vgen till i Emori'an do'cenari. Jag gav nya instruktioner till mina underordnade. 2970/1/4/3 Vi kommer tillbaka till Rda gat. Xakk blir mycket glad att se mig. Gruppen stter i gng med att smlta in som stamkrigare medan jag umgs med Xakk. Vi mste f ut information om svrdet. 2970/4/4/1 Flera mnader har gtt och vi har inte hittat mycket nytt. Vi samlades i dag i en skogslund fr att planera hur vi skall fortstta. Thakaz berttade om mystiska ldor som fraktas till och frn lgret i vst. I bestmde oss fr att flja ldorna till Tiban.
183

Appendix

2970/5/1/5 Vi har varit i Tiban i ungefr en vecka. Thakaz har spenderat all sin tid p ett lokalt bordell dr han vldfrt sig p kvinnorna. Idag fick jag reda p att han berttat alla vra planer fr en hora. Jag fick drfr rdda hans skinn genom att kpa loss henne. Vi tar henne med oss till Rda gat. 2970/5/2/3 Tillbaka i snkan i Rda gats stam planerar vi hndelseutvecklingen. Ldorna gav oss inte mycket, men vi har nu en ny resurs att tillg. Grdkvinnan, Ezka, valdes att frfra ledaren fr ulvryttarna i stammen i hopp om att f ur honom vart svrdet skulle kunna finnas. 2970/5/2/5 Vi har ftt reda p att de flesta av stammens skatter finns i fstningen vid Uzzazbergen. Jag reser den hr gngen med gruppen dit fr att underska. Vr plan r att jag med magi kan frska hitta Vargs magibok som lg i vr gemensamma packning nr vi blev anfallna. Kanske befinner sig svrdet p samma
184

Appendix

plats. 2970/7/1/4 Svrdet fanns inte i fstningen. En ny plan arbetar vi nu p. Vi planerar att tillfngata en av stammens schamaner och frga ut honom. Rahnug kan med sin magi f honom att glmma hndelsen eftert. Vi genomfrde planen och fick reda p att svrdet befann sig hos Nekkma Andeblidare i Tiban. Thakaz bad eftert Rokkaz att radera alla minnen av hans mte med demonen fr ett par r sedan. 2970/7/3/1 Vi kommer fram till Tiban dr vi brjar underska hur vi skall gra inbrott i templet. Vi bestmmer oss fr att hyra en vgvisare att ta oss genom tunnlarna. Vi har ven ftt reda p att Ezka, grdslaven, r gravid med Thakaz ungar. 2970/7/3/3 Vi gjorde inbrott i templet. Thakaz tog sig in fr att finna svrdet men kom med orovckande nyheter tillbaka. Ngon har redan stulit svrdet. Vra misstankar fll genast p det
185

Appendix

handelshus, Stormsegel, vi sett konstruera ett monsterlikt fartyg nere i varven. Ett sdant fartyg skulle kunna ta ngon till fjrran kontinenter... Nu r det dock brttom fr enligt Thakaz var det frra inbrottet nyss och snart kommer schamanerna f reda p att svrdet saknas. Vi bestmde oss fr att raskt resa till Rda gats stam fr att drifrn ta oss till Handens Stam. Vi hoppas p att Mahk, denna stams binderakk, kan hjlpa oss borda den enorma Soluppgngen. 2970/7/4/7 Jag lyckas vertala Xakk att flja med oss p vr resa till urhemmet. Han tar ur stammens frrd en stor mngd giftiga Mnprlor som vi kan anvnda vid bordningen. 2970/8/1/3 Vi kommer till Mahks stam. Jag hller mig borta ihop med Xakk. Vi vill inte riskera att frstra deras relationer genom att visa upp deras strsta fiendes krikkdrr. 2970/8/1/5 Mahk och de andra lyckas vertala dem att hjlpa oss. Regnpust tar sig ut till skeppet
186

Appendix

och frgiftar dr besttningen. De andra anfll efter att effekten slagit in. Jag kom till bten lagom till att rdda livet p Mahk och att stoppa den onda schaman som slagit sig till ro i kaptenens kropp. Jag drpte schamanens kropp inne i kaptenshytten, dr vi ven fann Krnikrsvrdet. ntligen! ven Thakaz blev ddligt skadad under slaget. Jag anvnde en experimentell procedur fr att rdda honom, vilket lyckades. 2970/8/2/5 Vr resa har pbrjat och vi seglar ut ur Tibanbukten. P bten fanns ett par hundra tirakslavar vilka vi befriade. Istllet sattes skeppets tidigare besttning i slaveri. 2970/9/1/7 Ezka fder fyrlingar. Allihopa flickor. Varje dag sitter jag och frsker tyda svrdets skrift. Det r ett mycket utmanande sprk. 2970/9/2/5 Idag lyckas jag ntligen tyda svrdet. Vi har nu en kurs att flja. Resan kommer att bli lng. Jag brjar drfr frdriva tiden med att skriva en bok om vr resa.
187

Appendix

2970/9/3/1 Vi plockade upp en medvetsls pojke som drev omkring. 2970/9/3/4 Regnpust kom inatt till mig och berttade om orovckande drmmar. Det verkar som om han terupplever scener ur tirakernas skapelsehistoria. 2970/10/2/7 En ny i sikte. Tirakerna verkar mycket lttade att ntligen se land. Det kan bli ett problem om de vljer att inte lmna det. 2970/10/4/1 Som jag frutspdde verkar inte tirakerna vilja lmna n. De ser denna plats som deras nya hem. Jag brjar drfr studera ataxatropi hos Rahnug fr att kunna skapa en permanent cartablanca. Denna skulle vi kunna anvnda fr att ndra den galna schamanens ider. 2970/11/2/1 Vr plan stts i verket efter veckor av planerande. Vi fster en drm i schamanens sinne om att detta inte r rtt plats att sl sig ned p.
188

Appendix

Thakaz frstr stammens frrd av alkoholhaltiga drycker. 2970/11/2/2 Schamanen blir rosenrasande nr han upptcker vad som hnt med spriten. En stor mngd hndelser sker mycket snabbt. Jag lyckas f Rahnug att slunga en blixt i schamanen, vilket fr denne att avlida. Detta leder till att en strid om ledarskapet ver stammen utbryter. Mahk gr segrande ur striden och blir utnmnd till Trokkhath. 2970/11/2/3 Vr nya Trokkhath utnmner Thakaz, Garokk och Thaar till krikkdrrer. Den ena av nykomlingarna verkar vara slavarnas inofficiella ledare vilket ledde till att han fick positionen. Den andra var en nyckelfigur i maktvertagandet och har visat sig ha god kontakt med mnniskorna. 2970/11/3/3 Vi reser ntligen vidare bort frn n. 2970/11/4/7 Vi har legat stilla flera dagar. Thakaz
189

Appendix

dyker ned till havsbottnen och mter dr ngon form av eremit frn melusinernas folk. Pojken vaknar ven denna dag fr frsta gngen. 2970/12/2/2 Har har nu legat stilla nstan tre veckor. Thakaz tervnder ner till eremiten. Jag erbjuder genom Thakaz min kompass till honom mot att han lter oss passera vidare, vilket leder till att vi ntligen fr vind. 2970/12/2/3 Vi kommer till en med en mnniskobosttning. Mahk bestmmer att n skall anfallas. Jag och Regnpust beger oss dit fr att avleda uppmrksamheten. Sabrierna kommer inte att vara glada p oss. Anfallet lyckas och stammen tog mnga slavar. 2970/12/3/3 Mahk bestmmer att det r tid att resa bort frn bosttningen. 2970/12/3/5 Vi blir anfallna av sabriska fartyg. Vi besegrar dessa och fortstter vr resa, nu med ett nytt fartyg, Spiran, i vrt flje. Skeppets binderakk,
190

Appendix

Thazath, blev ddad under slaget. Mahk hjer drfr upp Garokk att ta hans plats. Rokkaz, en av krigarna, blev drfr ocks upphjd till krikkdrr. Under natten kommer Regnpust och berttar om nya drmmar. 2970/12/4/2 Vrt roder sprngs. Ingen vet anledningen, men antagligen r magi inblandat. 2971/1/1/1 Vi blir anfallna igen av sabrierna, den hr gngen i strre antal. Besttningen var utslagna efter nyrsnattens festande och togs utan frvarning. Det r en erfaren sjherre som leder motstndarna. Vi lyckades dock besegra dem, vilket tack vare Thakaz magi. Det hela hade dock fortfarande lett till vr undergng om inte jag lyckats organisera mnniskoslavarna i slckningsarbetet. Efter striden har vi nu ett tredje skepp i vrt flje, Staven. Frr leddes tirakernas religion alltid av kvinnor, det bevisar svrdet. Drfr berttade jag efter slaget fr Mahk och Thakaz att jag ansg det bst
191

Appendix

att Ezka blir stammens nya schaman. Ezka och jag har diskuterat det ett par veckor, men det berttade jag inte fr dem. Fr att vara ett s kallat matriarkat r de vldigt restriktiva kring vad kvinnor fr gra. Vi beslt att lta pojken vi hittade henne undervisa henne om andarna och sedan lta Darokk, en av tirakerna, lra henne om tirakernas seder. Vilkoret var att Thakaz alltid sitter med under frelsningarna. Jag anar vad hans planer r. 2971/1/1/6 Vi kan skymta Gorzarzynernas ar i fjrran. Thakaz vill hellre stanna kvar och lra sig schamanism n att forska kring tirakernas urhem. Jag hoppas att Gorzarzynerna har bevis p att tirakerna en gng frdades frbi hr. 2971/1/2/7 Efter mycket ventyr p n fick vi hjlp av folket. Deras ledare berttade en urgammal profetia fr oss. Min tolkning r att Ezka r mnad att teruppbygga urhemmet och Zaraths tt, hur det nu n r mjligt. Det r bst
192

Appendix

att hon i fortsttningen har svrdet. Vi tervnder mot stranden dr resten av besttningen nu hller p att reparera vrt fartyg. 2971/2/1/1 Bten r nu s hel som vi mjligtvis kan gra den. Vi beslt oss drfr fr att resa vidare. Under den fest dr stammen firade frdigstllandet frskte Thakaz droga ned och vldta Ezka. Jag visste att vissa tagit med sig droger med sdana effekter tillbaka till bten och avrdde drfr Ezka frn att dricka ngot Thakaz gav henne. Jag trodde inte att Thakaz skulle vara s desperat, men han frvnade mig och skmde bort sig infr hela besttningen. 2971/2/1/7 En mycket hndelserik dag som tyder p att vi r p rtt kurs. Vi sttte frst p en gigantisk malstrm som i tirakernas text beskrivs som Havets Mun. Efter den ndde vi en gigantisk gejser som skt oss hgt upp i himlen. Det var tur att skrovet hll nr vi dunsade ner igen. Tyvrr frlorade vi Spiran. Slutligen mtte vi det urgamla
193

Appendix

odjur som tirakerna kallade ldrig. En av tirakkvinnorna, Wezeka, fdde ven tre dttrar under oroligheterna. 2971/2/3/2 Vi har sedan de tre olyckorna seglat vsterut enligt svrdets instruktioner. Ezka har officiellt sett utropats till schaman ver stammen, ven om hon fortstter sin utbildning. 2971/2/4/1 Idag hamnade vi p den plats vi tror r Ddens Hav. Vi kan inte lngre se mer n ngra meter framfr oss p grund av tjock dimma och vi seglar i blindo. 2971/2/4/6 Flera av tirakerna har brjat klaga p rster och skepnader ute i dimmorna. Vi befinner oss p en mystisk plats, det r helt klart. 2971/3/1/7 ntligen brts dimman och vi kan andas frisk luft igen. Det har varit en svr tid fr besttningen. Vi kan nu ven se en starkt lysande stjrna vid horisonten. Vi fljer den. 2971/4/1/6 Idag stod stjrnan nstan i zenit. Jag
194

Appendix

rekommenderade Mahk att inte segla rakt under den d det enligt svrdet finns en ond dr. Det r bttre om vi fortstter p vr kurs. 2971/5/1/1 Idag sg vi en ny i fjrran. Om det r den som omnmns p Krnikrsvrdet r det ingen bra id att g iland ens dr. Drfr fortsatte vi utan att stanna. Besttningen brjar bli riktigt rastlsa. 2971/6/1/5 Vr resa har ntligen ntt sitt ml! Vi tror oss ha funnit den plats som kallas Tiraukah, en vldig grupp som strcker sig vida kring. P den vldiga n som finns lngre bort kan vi se snkldda berg och stora skogar. Vi valde dock att g iland redan p den frsta n vi passerade som lg i en stor bukt. 2971/6/2/1 P n fann vi mycket av intresse. Jag mrker att Thakaz och Pilgrim planerar ngot ihop. Regnpust har meddelat mig detsamma. Jag tnker dock inte lta hans paranoia stoppa mig. Detta r en plats som mste utforskas. Jag har
195

Appendix

brjat skriva p en avhandling om n. 2971/6/2/3 Vi har kommit fram till huvudn. Dr fann vi en vldig ruinstad, strre n den vi underskte ute i bukten. Det verkar som om den begravdes i forntiden av ett vldigt vulkanutbrott. Jag, Ezka, Xakk och Regnpust har brjat planera att ta oss till vad vi tror r Tiras tempel i norr. Detta r ngot hon mste gra och vi vgar inte blanda in Thakaz i det. 2971/6/2/5 Idag lmnade vi de andra under dagen nr de sov. Vi talade med Mahk innan och sg till att f hans godknnande. Fr att kunna frhindra att samma sak hnder denna gng som frgjorde tirakerna frr mste vi f kontakt med andarna hr. Resten av gruppen marscherar mot Ukahs tempel i sder. Tyvrr gick inte allt som planerat. Thakaz fick panik nr han upptckte att vi saknades och brjade rra upp hela lgret. Jag misstnker att han lider av allvarliga psykiska strningar fr hans beteende var allt annat n
196

Appendix

rationellt. Som tur var fanns Mahk dr och kunde lugna ner situationen. Ezka r dock rasande. 2971/6/3/7 Vi lyckades genom att samarbeta med templet i sder rdda n frn de mktiga demoniska vsen som levde hrunder. Jag tror dock det r bst om vi frblir gmda tills dess att stormen passerat. Ezka kommer att stanna kvar i templet medan vi sker upp ett bttre gmstlle. Hon verkar f bra kontakt med folkets frfder. 2972/1/2/6 Ezka begav sig idag ivg frn templet mot staden. Hon har berttat att hon tnker teruppbygga de raserade delarna. Jag, Xakk och Regnpust har byggt upp en mer permanent tillvaro i en av grottorna. Vi kan frn vrt gmstlle se staden och de patruller som d och d gr ut fr att leta efter oss. Det har dock vart ett tag nu sedan de senast avreste. Jag har en plan fr hur vi skall ta oss hrifrn, men den hnger p mnniskorna nere i staden. 2972/4/1/2 Nu r dagen hr. Under de gngna
197

Appendix

mnaderna har mycket hnt. Mnniskorna planerar att revoltera mot tirakerna och ta ver ett av skeppen. Regnpust har frberett fr det i en vecka och fraktat vra godelar till kaptenshytten. Vid gryningen kommer Xakk, Rokkaz och mnniskokaptenen Faradan att anfalla skeppet. Jag vntar nu hr p att de skall anlnda. 2972/4/1/3 Anfallet gick bra, ven om mnga srades. Femton av mnniskorna dog i anfallet, men som tur var lyckades vi nd f fartyget under vr kontroll. Xakk r allvarligt skadad och jag har sett till hans sr hela morgonen. Utanfr stormar det som aldrig frr, men nu r vi ntligen p vg. Det har varit en fantastisk resa, men nu behver jag tervnda till Asharien fr att publicera mina resultat. 2972/12/4/4 Vi sade idag farvl till kapten Faradan som hunnit bli en god vn. Han satte av oss vid den sabriska kolonin Folem dr vi nu frsker hitta passage till Tiban. Rokkaz och Xakk
198

Appendix

har underligt nog blivit ganska bra vnner och jag frstr det inte riktigt. Jag tror dock att de planerar ngot ihop hemma p Takalorr. Jag hoppas Ezka har det bra i stammen. Jag vet att hon har Nihta att beskydda henne. 2973/1/3/7 I Tiban sade vi farvl till de andra. Jag och Regnpust satte oss p ett av min rikskonungs fartyg mot Soldarn. Xakk och hela Rokkaz familj har kpt kanoter och skall nu frdas ut till djungeln ngonstans. Jag hoppas att de inte frsker sig p ngot allt fr extremt. Jag avslutar hr med min krnika om vr resa till och tillbaka frn Tiraukah, tirakernas legendariska urhem.
Av Lady Nyare Nenyanen Leijon av Emori'an do'cenari.

199

200

Spelkulturfreningen Daaks Ord

Spelkulturfreningen Daaks Ord

Spelkulturfreningen Daaks Ord r en frening som sysslar med rollspel. Vi arrangerar speltrffar runt om i Gteborgs- och Skvderegionen flera gnger i veckan. P sndagar tar vi emot intresserade beskare som vill testa p rollspel eller bara veta mer om freningen i allmnhet. Om du vill beska oss, kontakta oss frst via ngon av mailadresserna lngre ner.

Spelgrupper
Freningen fungerar s att vi hjlper spelgrupper med lokal, hemsida och finansiering. Vi kper in rollspelsbcker, kioskvaror, frbruksmaterial och annat som behvs fr att driva freningsverksamheten s att spelgrupperna bara behver fokusera p sitt spelande. I skrivande stund finns det spelgrupper som sysslar med Pathfinder, Dark Heresy och Eon men det har ven funnits spelgrupper som spelat Solstorm, En Garde!, Svenil och Drakar och Demoner: Trudvang. Freningen har utver dessa ven spelen Noir, NeoViking, Coriolis, Gemini, Savage Worlds, Bortom, Gtterdmmerung och Viking. Flera gnger per r arrangerar styrelsen s kallade stmningsrollspel d vi samlas och spelar ngot speciellt ventyr som mnga tycker om, ter mat som freningen str fr och har det trevligt. Alla anstrnger sig till det yttersta fr att gra upplevelsen s bra som mjligt. Vanligtvis spelas rollspel som sllan spelas fr att kunna bevara stmningen.

201

Spelkulturfreningen Daaks Ord

Arbetsgrupper
Freningen har ven ngonting som kallas arbetsgrupper. Detta r grupper av personer som ideellt engagerar sig i olika projekt i freningens anda. En arbetsgrupp arbetar under rets gng med ett visst projekt, lpande verksamhet eller fr att driva en viss frga i freningens namn. Arbetsgrupper redovisar sina resultat infr rsmtet och kan f en budget beviljad av styrelsen.

Kontakt
r du intresserad? Kontakta oss! Hemsida: Mail: www.daaksord.org styrelse@daaksord.org

Vnliga hlsningar, styrelsen i Spelkulturfreningen Daaks Ord!

202