Egenmäktigt Förfarande - Lena Andersson - Tryckinlaga - Rec-Dag 5 Sep.

Egenmktigt frfarande
13-38 N&K LenaA, gllande 25 juni 1 2013-06-25 15.06

Lena Andersson
Egenmktigt frfarande
en roman om krlek
Natur & Kultur
av lena andersson har tidigare utgivits:
Var det bra s? (1999)
Du r allts svensk? (2004)
Duck City (2006)
Slutspelat (2009)
Frnuft och hgmod (2011)
Copyright Lena Andersson 2013
Natur & Kultur, Stockholm
Omslag: Paolo Sangregorio
Sttning: Harns Text & Grask Form
Tryckt i Lettland 2013
Frsta utgvan, frsta tryckningen
ISBN 978-91-27-13699-1
Den som olovligen tager och brukar eller eljest tillgriper
ngot, dmes fr egenmktigt frfarande Detsamma skall
glla om ngon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta
ls eller annorledes, olovligen rubbar annans besittning eller ock
med vld eller hot om vld hindrar annan i utvning av rtt att
kvarhlla eller taga ngot.
Sveriges Rikes lag 8 kap. 8
7
Ester Nilsson hette en mnniska. Hon var poet och essist
med tta frttade broschyrer bakom sig vid trettioett.
Egensinniga enligt vissa, lekfulla enligt and ra, de esta
hade aldrig hrt hennes namn.
Med frdande exakthet frnam hon verkligheten
inifrn sitt medvetande och levde enligt ambitionen att
vrlden var ssom hon upplevde den. Eller rttare sagt att
mnniskorna var gjorda sdana att de erfor vrlden ssom
den var om de bara var uppmrksamma och inte ljg fr
sig sjlva. Det subjektiva var det objektiva och det objek-
tiva det subjektiva. S sg i alla fall hennes strvan ut.
Hon visste att skandet efter samma exakthet i spr-
ket var en inlsning men skte den nd, eftersom varje
annat ideal gjorde det fr ltt fr intellektets fuskare och
smitare; sdana som inte var s nogrknade med hur fe-
nomenen frhll sig till varandra och representerades av
sprket.
nd tvingades hon inse gng p gng att orden frblev
ett nrmevrde. Likas tanken, som fastn byggd av syste-
8
matiserade frnimmelser och sprk inte var s plitlig som
den utgav sig fr.
De fruktansvrda glappen mellan tanke och ord, vilja
och uttryck, verklighet och overklighet, samt det som
vxer i dessa glapp, r vad den hr berttelsen handlar
om.
Sedan Ester Nilsson vid arton rs lder insett att livet
ytterst gick ut p att frjaga tristessen och i detta syfte och
p egen hand upptckte sprket och iderna, hade hon inte
knt ngon vantrivsel i livet, knappt ens vanlig nedstmd-
het. Hon arbetade stadigt p med avkodningen av vrldens
och mnniskornas beskaffenhet. Studier na i loso hade
bedrivits vid KTH, och sedan avhandlingen blivit klar, i
vilken hon velat fra samman det anglo saxiska med det
franska, allts applicerat den analytiska skolans minima-
lism och logik p den kontinentala skolans mer storvulna
antaganden om livet, hade hon verkat som fri skribent.
Frn den dag d hon fann sprket och iderna och insg
vad hennes uppgift var avsvor hon sig ett kostsamt liv, t
billigt, var noga med preventivmedlen, reste rationellt,
hade aldrig sttt i skuld till vare sig banken eller privat-
personer och frsatte sig inte i situationer som tvingade
bort henne frn det hon ville gna tiden t, att lsa, tnka,
skriva och samtala.
I tretton r hade hon levt s, mer n halva tiden i en
harmonisk och stillsam relation med en man som bde lt
9
henne vara i fred och tillfredsstllde fysiska och mentala
behov.
Sedan ck hon ett telefonsamtal.
11
Samtalet kom i brjan av juni. Mannen p andra sidan fr-
gade om hon ville hlla ett fredrag sista helg en i oktober
om konstnren Hugo Rask. Han arbetade med rrliga bil-
der och text i en kombination som an sgs bde storslagen
och sregen. Drtill var han uppskattad fr sitt moraliska
patos i en ytlig samtid. Dr andra talade om sig sjlva ta-
lade han om ansvar och solidaritet, brukade anhngarna
sga.
Trettio minuters anfrande, den vanliga betalningen.
Ester var vid Sankt Eriksplan nr telefonsamtalet kom.
Det var sen eftermiddag och solen gldde intensivt och
lgt och stack henne i gonen. Nr hon kom hem bert-
tade hon stolt om uppdraget fr mannen hon levde sam-
man med, vars namn var Per. Hugo Rask var en konstnr
de bda hade betraktat med frhjd uppmrksamhet.
Sommaren gick och en bit av hsten. Ester Nilssons liv
pgick som vanligt. Ngra veckor innan det var dags br-
jade hon nrstudera Hugo Rasks verk och lste texterna
om honom och det han sjlv skrivit. Den konstnr som
12
inte frhller sig till samhllet och mnniskans utsatthet i
den grymma existensen ska inte kalla sig konstnr, var en
av de saker han sagt som ofta cite rades.
Esters fredrag gde rum en lrdag. Sndagen fre
satte hon sig och brjade skriva. Hon mste brja i tid, det
visste hon, fr att komma bakom det kollektiva sprket,
standard tankarna som stelnat till allmnna fraser.
Ester Nilsson avsg att skriva ett fantastiskt anfran-
de. Hugo Rask skulle hpna nr han hrde henne. Varje
konstnr och i synnerhet upplysningsmn som han var
mottagliga fr kraften i formuleringarna och deras ero-
tiska potential.
Fr varje dag som hon skrev p fredraget vxte kns-
lan av slktskap med fremlet. Knslan gick frn respekt
sndag till vrdnad tisdag och framt torsdagen en molande
lngtan, p fredagen en tung saknad.
Det visade sig att en mnniska kan sakna ngon hon
aldrig har mtt annat n i fantasin.
Det var inte honom som sin skapelse hon lskade, och
skapat honom hade hon inte, han fanns henne fr utan.
Men orden, som var hennes, omslt nu och smekte hans
verk, som var han.
13
Seminariet om Hugo Rasks liv och verk hitintills brja-
de klockan ett p lrdagen. Frutom hon sjlv skulle en
konstkritiker tala, drp en panel om konstnrens sam-
hllsansvar.
Gruppen hade stmt trff en kvart fre utsatt tid. Det
var nnu ljummet i luften och Ester bar en gr tunn rock
vars tyg fll vackert lngs benen som om den varit dyr,
och det hade den, men var inkpt p rean. Hon hade lagt
den ver stolsryggen bredvid sin. Nr Hugo Rask kom in
i rummet valde han att dra ut just den stolen fr att sitta
p fastn andra var lediga. Men frst tog han hennes rock
med ngrarna och yttade den till fnstersmygen. Fing-
rarna som slt om tyget och rrelsen med vilken han yt-
tade plagget var det mest sensuella hon bevittnat i frga
om att rra vid ett ting. I rrelsens mjukhet fanns en abso-
lut vnlighet, en fullndad varsamhet fysiskt ge staltad.
Om man rrde vid ting och tyg p detta stt bar man
p en enastende mhet och knslighet, tnkte Ester Nils-
son.
14
Under fredraget satt han intensivt uppmrksam p
frsta bnk. Koncentrationen i rummet var stark hos de
hundrafemtio betalande. Eftert gick han fram till Ester
med strlande ansikte och tackade genom att ta bda hen-
nes hnder i sina och pussa hennes kinder.
Aldrig har ngon utomstende frsttt mig s p dju-
pet och med sdan precision.
Det susade och brusade i henne och hon klarade dligt
att flja med i inslagen som fljde. Allt hon tnkte p var
den tacksamhet hon sett i hans ansikte.
Nr programmet var slut klockan fem hll hon sig
nra honom och frskte att se ut p ett annat stt n
hon knde sig. Konstnrens son var dr, en ung man
med skgg, virkad mssa och ett direkt och spontant stt.
Han bermde hennes fredrag och sa att de borde g
och dricka ett glas alla tre. Det var det enda i vrlden och
bortom den som Ester Nilsson ville gra. Om hon ftt g
och dricka l med Hugo Rask denna kvll vore hennes liv
fullkomligt.
Men hon mste hem.
Hennes bror var p besk frn utlandet och de hade
middag med honom och fadern. Brodern kom en gng per
r s hon kunde inte avstyra det.
En annan gng kanske, sa Hugo.
Nr som helst, sa Ester dovt fr att dlja sin sinnes-
rrelse.
15
Du kan komma frbi ateljn ngon dag och hmta de
dr dvd:erna du saknade.
Jag hr av mig om det, sa Ester nnu dovare.
Det var verkligen nt det du framfrde i dag. Jag r
rrd.
Tack. Det var bara sanningen.
Sanningen, sa han. Det r den vi sker bde du och
jag. Inte sant?
S r det nog, sa hon.
Vid middagen med sambon, brodern och fadern var Ester
tung av lngtan bort. Klangen i rsten berttade vad hon
knde, liksom glansen i gonen. Hon mrkte det men
kunde inte ndra p klangen och glansen. Hon ville bara
tala om Hugo Rask och hans konst och vad som sagts under
dagen. Vid ett tillflle avfrdade hon och gjorde narr av
konstnren p ett onaturligt hrt och samtidigt innerligt
vis. Det berttade ocks allt fr den uppmrksamme. Men
ingen av de andra vid bordet var srskilt uppmrksamma.
Hon knde sig mycket ensam och frbi av trtthet. P
ngra timmar, eller sedan i sndags nr hon brjade skriva
fram Hugo Rask i sig, eller som fljden av ett lngt sn-
derfall, hade Ester blivit en frmling fr sin man. Hela
hon var en enda stor brist.
Hon tnkte att det skulle bli en vnskap och en val-
16
frndskap. Konstnren skulle lra knna henne och Per
och komma hem till dem p middagar. De skulle diskutera
de stora frgorna och utveckla varandra genom samtal.
Inget skulle frndras, bara berikas.
Endast stegvis kan realiteter infrlivas. P annat stt gr
det inte. Hon befann sig i andra steget.
17
Det hade gtt ett par veckor nr hon gick till honom en
vl vald kvll. Under de veckorna hade hon inte tnkt p
ngot annat. Att han bett henne komma frbi ateljn fr
att f de tidiga verken betydde att hon hade rtt att ska
upp honom. Fr att inte verka angelngen vntade hon s
lnge hon stod ut.
En medarbetare till Hugo Rask ppnade drren i
cki ga arbetsklder. Ester gav honom en omstndlig fr-
klaring till varfr hon var dr. Hon redovisade det som
ingen undrade ver fr att dlja det som ingen sg. Nr
medarbetaren till slut ftt klarhet i hennes enkla rende sa
han att hon skulle vnta i drren s hmtade han dvd:erna.
Han tog ngra snabba steg int rummet. Ester hade svvat
av lngtan efter ett nytt mte och skulle inte klara besvi-
kelsen i att det uteblev av s hr triviala orsaker.
Jag skulle tala med honom ocks, sa hon med fr hg
rst och stickande hud.
Det nns stunder d sinnesnrvaron avgr framtiden,
gonblick av tyngd som eftert r frbi och allt r fr sent.
18
Hon mste vga och hon mste gra det exakt nu. Det
hngde p ett par sekunder. Medarbetaren tvekade. Som
del i assistentstaben hade han till uppgift att skydda sin
chef och idol. Troligen hoppades han sjlv bli konstnr en
dag och hade skt sig till den store fr att se och lra.
Han bad henne vnta och frsvann int lokalerna och
uppfr en trappa.
Nr han kom tillbaka sg han mindre ut. Ester ck kliva
in.
P vervningen satt Hugo Rask med en kamrat vid
namn Dragan Dragovic, knd fr att vara den person som
Hugo Rask dryftade vrldens tillstnd med, som pver-
kade Rasks tnkande och var hans verjag fast tvrtom
s att sdant Hugo eventuellt inte borde ha sagt och tnkt
kom ut ocensurerat. Allt vad de tv, Dragan och Hugo,
dryftade var vrldsomspnnande och hrde evigheten till.
Det lilla och det vardagliga var inte deras giv.
Inte heller var det Ester Nilssons.
Hugo reste sig och hela ansiktet sken upp nr han sg
henne. Han omfamnade henne vllustigt och bad henne
sl sig ner. Dragan satt kvar med det ena smala benet ver
det andra och strckte ut handen till hlsning, men inte
lngre n att hon ck g honom till mtes. Han bar hl-
mnstrade skor i svart skinn och kisade mot rken som
steg frn cigaretten, vilket gav honom ett verlgset och
samtidigt indifferent ansiktsuttryck.
19
Du r poet? sa han.
Ja.
versatt?
Ja. Inte s mycket. Det r inget mtt p
Vad vill du med din poesi?
F andra att se det jag har sett.
Dragan sa inget mer. Om han var njd eller missnjd
med svaret gick inte att avgra, men Ester bedmde att
svaret var bttre n han vntat sig och att han inte gillade
detta.
Det var fantastiskt det du gjorde frra lrdagen, sa
Hugo.
Han framstod som addrig bredvid Dragans misslynta
orrlighet.
Vad gjorde jag? sa Ester.
Ditt fredrag om mig.
Hon knde dnet av sina pulsslag och sg p Hugo dr
han satt, stor och lng, fylld av mat, dryck och levda r.
Hon lskade allt hon sg s att det vrkte i innandmet.
Jag var i Leksand i helgen, sa han.
Ester vntade p fortsttningen.
Jag har ett hus dr. Vid Siljan.
Det var ngot besynnerligt med utsagan, som om ven
han redovisade det som ingen undrade ver fr att dlja
det som ingen sg, och Dragan hjde mycket riktigt p
ena gonbrynet. Ester tnkte att han talade om Leksand
20
och sitt hus fr att han utan drjsml ville presentera sig i
hela sin gestalt fr henne.
Hon satte sig p en pinnstol men tog inte av sig dun-
jackan. Den hade hon kpt igr nr frsta kldknppen
kom. Byxorna var ocks nya, ett par mrkbl av manches-
ter; jackan hade matchande bl manchesterdetaljer p
axlarna. Bara nr alla signalsubstanser i hjrnan gick p
hgvarv kunde hon samla ihop sig till kldinkp. Det var
annars en alltfr meningsls sysselsttning som bara tog
tid frn uppdraget hon gett sig sjlv att dechiffrera verklig-
heten och hitta sprkets mest sannfrdiga skdliggrande
av den. En dag skulle hon frst hur allt hngde ihop. Tills
vidare kom den i bitar och fragment.
Hugo Rask nickade uppskattande mot jackan och sa
att den var n, inte s bullig som andra dunjackor. Hon
knppte upp den fr att inte bli varm men tnkte att om
hon tog av sig den helt vore det som att bjuda in sig sjlv
att stanna och eftersom det var precis vad hon ville bli
kvar fr alltid kunde hon inte ta av sig jackan.
Att det normala vore att ta av sig en tjock dunjacka inom-
hus ocks om man bara skulle sitta en kort stund frmdde
hon fr tillfllet inte urskilja. Att hrma normalitet r det
svraste. Den ger en bekymmerslshet som inte lter sig
imiteras. verdrifterna syns och blir till fnigheter. Men
frsken att skyla knslor har den frdelen att betraktaren
inte vet skert. Livet stllt p sin spets r en orientering
21
efter skammen och ran, och nr ngesten kommer nns
lttnaden i att man inte lmnat efter sig skra spr. Man
kan alltid frneka. Att man behllit en jacka p, att man
verkat fumlig och nervs r inte bevis ssom yttranden r
bevis. Som mest kan det bli indicium.
Ester Nilsson som i vanliga fall frkastade skammen
och ran drfr att de bda gjorde mnniskan till slav
under andras omdmen satt dr nu och funderade p hur
mycket eller lite hon skulle ta av sig jackan fr att det inte
skulle mrkas hur hon lskade.
De talade om Hugo, hans verk, hans stllning, hans
prestationer. Lite grann frgade han om henne men hon
frde snabbt tillbaka samtalet till honom och nmnde en
bildsekvens han gjort av mnniskor i regn vid en busshll-
plats och som terkommit genom ren.
Varfr detta motiv och varfr terkommande?
Hugo reste sig, strckte armarna uppt, gick ngra steg
och rev bort en lapp frn vggen. Hon sg hans kropp
bakifrn och ville rusa upp och hlla om den.
Drfr att det r vackert, sa han, knlade ihop lappen
och kastade den i en papperskorg.
Hon blev mjuk i alla leder av att se dessa kroppsrrelser
och av den sinnlighet som mste nnas hos var och en som
ser att mnniskor i regn kan vara vackert. Hade hon inte i
hela sitt liv skt just det?
Men hon mste hem till en vntande man som av rdsla
fr svaret slutat frga var hon varit och varfr hon slutat
prata med honom.
23
En eftermiddag trffade Ester en vn p ett kaf. De drack
kaffe och t mufns och talade om det som hnde i deras
liv. Ester tyckte mycket om sin vn, de hade knt varandra
lnge. Nr de talat en stund tittade vnnen undrande p
Ester och sa:
r du kr i Hugo Rask? Du rodnar s fort hans namn
kommer p tal. Faktum r att ditt ansikte r rtt hela tiden.
Ester grep om servetten.
Men jag ska inte lmna Per.
Vnnen gick frn undrande till hpen.
Har det varit p tal?
Nej.
Vnnen gick frn hpen till medlidsam visshet.
Vi har ftt en djup kontakt och ska bli vnner, sa Ester.
Vnnen log roat. Men Ester trodde p det hon sa. Hon
insg inte att hon passerat en grns. Hjrnan knner inga
tempus. Det den har lngtat efter har den redan haft.
Sprnget sker nr vi inte vill frlora den framtid vi redan
knt.
24
Du r vldigt rd i ansiktet, sa vnnen.
Ester frde upp hnderna mot kinderna, mest fr att
tcka dem, men ocks fr att kyla dem.
Det r varmt hr, sa hon.
Lidelsen rasade i henne. Frbrnningsmotorerna gick p
alla cylindrar. Hon levde p luft. Hon t inte och behv-
de ingen nring. Hon drack inte och knde ingen trst.
Fr varje dag hngde byxorna lsare. Hennes ktt brann
och hon kunde inte sova. Hon hade brjat lgga mobi-
len i nattduksbordets lda och i frlskelsens hnsynslsa
sjlvupptagenhet begrep hon inte att mannen bredvid lg
vaken i tyst raseri. Frtvivlan var ett fr stort ord, ty han
var en sluten person ven fr sig sjlv, men inte mnga
nummer fr stort.
Om det tidigare varit underfrsttt att Per och Ester triv-
des i varandras sllskap och alltid var tillsammans, var det
nu underfrsttt att Ester inte kom hem p kvllarna frrn
hon mste. Hela deras frhllande hade varit under frsttt,
varfr ven dess upplsning skedde utan kommentarer.
Hugos sms brukade komma p natten nr medarbe-
tarna och Dragan gtt hem och han jobbade vidare fr sig
sjlv. Varje kvll vid midnatt skickade han ngot vnskap-
ligt som hon lste i samma stund. I bdden intill lg en
mnniska som inte fanns.
25
Hans atelj lg p Kommendrsgatan i ett av gatans f
oansenliga hus. P kvllarna gick hon runt hans kvarter.
Hon hoppades f en skymt, att ngon som stod i kontakt
med honom, eller rent av han sjlv, skulle komma ut ur
porten. Och en kvll hnde det. P vg hem frn ett bio-
besk tog hon omvgen frbi hans stlle fr att p nytt
brja g runt hans kvarter. I detsamma sg hon honom p
andra sida gatan, gende p trottoaren. I rask fart stegade
han p t motsatt hll. Hon vnde och fljde efter p av-
stnd. Han svngde runt ett par gathrn och gick in p
ICA Esplanad p Karlavgen. Ester vntade utanfr.
Efter tre och en halv minut kom han ut och gick samma
vg tillbaka med en liten pse i handen. Hon hll sig tjugo
meter bakom. Nr de nrmade sig hans port gick hon
ikapp, la handen p hans axel och sa:
Vilket sammantrffande.
Han uttryckte ingen frvning, rrde vid hennes arm
och sa:
Flj med upp. Vi str och pratar lite efter jobbet ngra
medarbetare och jag.
Tror du att de andra vill det?
Jag vill det. Kom med.
En grupp om fem personer stod i arbetsplatsens kk
med glasen fulla av rdvin och armbgarna p bardisken.
Han tog fram det han kpt, kex, vindruvor och en grn-
mgelost som han vecklade ut ur plastfrpackningen.
26
En av medarbetarna tittade snett p Ester, en yngre
kvinna med burrigt hr och uppseendevckande glasgon,
men det var antagligen en felavlsning, fr Ester begrep
inte vad sklet skulle vara.
De t och drack och sa att osten var god. Hugo frklarade
att smakkombinationerna i brd, ost och vindruva hade tagit
rhundranden att utveckla. Bara med s lnga tidsperspektiv
man kunde f dem evolutionrt anpassade till smaklkarna.
Han frundrades ver allt som ck ta tid. Det hade Ester
noterat tidigt och ven analyserat i sitt fredrag. Upplst i
bde ktt och knsla ver att f st bredvid honom tnkte
hon nu p osten, hur den vunnit i konkurrensen med andra
ystningar och p mgelsvamparna som sllats bort i striden
om att bli omtyckt av mnsklighetens smaklkar. Hon ls-
kade att han reekterade ver sdana stora allvarliga ting.
Det enda hon inte var njd med var att han alltid hade
folk omkring sig. Det sa ngot om honom som hon var vagt
skeptisk till. Hon hade fredragit att han vore en solitr
med en lngtande spricka i sig som hon kunde f fylla.
Innan man frstr vart knslan ska leda en talar man med
alla och envar om den lskade. Pltsligt upphr det. D r
isen redan tunn och hal. Man inser att varje ord riskerar
att avslja frlskelsen. Att ltsas oberrd r lika svrt som
att spela normal, och i grunden samma sak.
27
Ester var nnu inte dr, vilket visade sig nr hon p en
tillstllning trffade redaktren fr den lososka tidskrif-
ten Grottan som hon ibland skrivit i, och ofrmedlat frde
in samtalet p Hugo Rask fast mnet varit ett annat. Redak-
tren hll med om att han var srdeles intressant och ck
i samma stund en id. Hon sa att de just hll p att lgga
sista handen vid ett temanummer om sjlvuppoffring och
plikt och att det fattades ngot i numret, ngot som kunde
knyta ihop scken och samtidigt locka lsare. Redaktren
hade inte kommit p vad det skulle vara frrn nu. D
Hugo Rasks verk alltid kretsade kring etiska frgor fre-
slog redaktren en intervju med honom om spnnings-
frhllandet mellan Jag och Du i hans verk och i honom.
Ester Nilsson frgade med hettande hrsckar varfr
redaktren tyckte att just hon var lmpad fr uppdraget,
fr det spnningsfrhllandet var inget hon gnat sig t
vare sig lososkt eller i sitt studium av hans arbete.
Drfr att du r frlskad i Hugo Rask och kommer
att vga stlla frgor som ingen annan skulle komma p
tanken att stlla.
Vad fr dig att tro det?
Vilket?
Att man d stller intrngande frgor. Jag trodde det
ansgs tvrtom, att frlskelse gr en okritisk och omd-
mesls.
Omdmesls blir man nog. Men inte okritisk utan
28
strng. Om den lskade visar sig ynklig, motsgelsefull
och svag gr det ju bara att man lskar mer.
Det lter sjlvupplevt.
Det kan du lita p.
Redaktren log bredare n tandgarnityrets av vin och
cigaretter anfrtta tnder tlde.
Men jag har ocks ett annat och mycket mer nrlig-
gande skl till att be dig gra det.
Vilket r det?
Endast en frlskad mnniska klarar av att frdigstlla
en sdan artikel p en vecka. Mer tid kan jag tyvrr inte
ge dig.
Vad fr dig att tro att jag r frlskad?
Jag ser det p dig.
Jag uppskattar hans konst, sa Ester. Det gr jag verk-
ligen.
Redaktren skrattade verseende och lite elakt.
Hgst 20 000 tecken och minst 18 000. Lmning om
en vecka.
En intervju av det slaget krvde timmar av samtal och
mycket kontakt eftert om textens utformning. Hr var
hennes chans.
Morgonen drp ringde hon Hugo. Han var smickrad
men ville tnka p saken, mnet var svrt och fordrade
29
tankearbete och tid, det mste bli rtt och det mste bli
bra. Men i princip var han intresserad och hade respekt
fr Grottan.
Under dagen upptckte hon att det var omjligt att be-
rtta om uppdraget fr sin sambo och frstod att deras
relation var ver. Frgan som terstod var hur hon skulle
sga det. Hon hoppades att han skulle hjlpa henne. Det
var ocks vad som hnde. Han klarade inte att leva med
ambivalens och fljande kvll tog han hrt tag i hennes
verarm och sa:
r det nn id med det hr lngre? Med oss?
Men bakom orden hrde Ester framfr allt en nskan
om lindring och lttnad. Han sa det fr att f veta att han
hade fel. Det nns ett motstnd hos den som vill bort, en
rdsla fr det oknda, fr krnglet och fr att ngra sig.
Den som inte vill bli lmnad ska utnyttja det motstndet.
Men d mste den lgga band p behovet av klarhet och
uppriktighet. Saken mste frbli oformulerad. Den som
inte vill bli lmnad ska verlta p den som vill bort att
uttala frndringen. Endast s gr det att behlla en mn-
niska som inte vill vara hos en. Drav vrldens vidstrckta
relationella tystnad.
Ester tnkte: Jag fr inte. Jag fr inte mildra hans smr-
ta och mitt eget besvr. Jag fr inte.
Nej, det r ingen id, sa hon.
S det r slut?
Ja.
D kan du ytta ut i morgon.
Jag har ingenstans att bo.
I morgon nr jag kommer hem frn jobbet ska du vara
ute.
Fljande frmiddag yttade hon hem till sin mor p Tule-
gatan. Modern frgade inte fr mycket och inte fr lite.
Hon sa att Ester ck bo dr s lnge hon behvde. Nr
hon vaknade den frsta morgonen fanns ingen sorg och
ingen saknad, bara frihetsknslor. Sitt lyckorus kan ingen
ltsas bort. Det sgs att brytningen alltid r tung. Men den
som r frlskad i en annan r inte samtidigt olycklig, inte
p riktigt. Man kan vara betryckt av skuld och trasslet som
vntar, man kan lida med den andra. Men frlskelsen r
total, ven totalitr. Den omfattar allt man gr och tnker,
drav dess skvlande kraft.
Ester stmde trff med Hugo fr intervjun fljande
sndag klockan ett.
31
Sndagen var en gr rfuktig dag med halvslutna gon.
Klockan var snart ett och hon stod p en tvrgata frn
hans och invntade gonblicket d hon skulle f ringa p
drren. Hon var lugn infr mtet. Att tala koncentrerat
om riktiga saker i era timmar var ngot hon inte kunde
misslyckas med. Det enda vagt oroande var tanken p att
mista den framtid som hennes lngtan redan rett sig ett
bo i.
Hon mrkte att hon var utsvulten och kpte en vegeta-
risk korv i kiosken vid hotell Mornington p Nybrogatan.
Nr den var uppten var klockan prick ett. Hon vntade
tv minuter till. Gick ut p hans gata och fram till hans
hus. Ringde p. Han ppnade. Kramade henne tafatt och
ackade med blicken. En ny hudlshet och ett skamset
sjlviakttagande hade trngt igenom hans annars uppslup-
pet godmodiga framtoning. Hela den gamla lttsamheten
var borta. Det var frsta gngen de mttes ensamma och
i hans bakfulla gon fanns en grumlig vetskap om att allt
vad de nu fretog sig skulle f konsekvenser.
32
De satte sig i varsin stol vid det massiva skrivbordet som
var fullt av papper och bcker. Hon tnkte att hans kal-
songer sg ut att vara av den tsittande typen, satte igng
bandspelaren och de brjade arbeta.
Mnga ansg honom besatt av moral i sin konst, sa hon
trevande, prvande, frsiktigt och fr att komma igng.
Eller kanske av mnniskan och mnniskans natur, mn-
niskans urbeteenden?
S skulle han nog hellre beskriva det, sa han och frefll
uppskatta iakttagelsen. Besatt av mnniskan som sdan, ja.
Men besatt var ett fr negativt ord, snarare utfrligt in-
tresserad. De individuella skillnaderna mellan individer
intresserade honom endast som sken ovanfr mnniskans
mnsklighet som var vad han skte. Han skte tecknet fr
tingen, som i Platons idvrld. Mnniskan som mnniska.
Stolen som stol, kropparnas kropp.
Hrigenom var han hopplst ute hos de delar av intel-
ligentian som fr lnge sedan gjort upp med alla former av
allmngiltighet och mnsklig natur, ppekade Ester. Mn-
niskans mnniska kunde inte utnmnas enligt dem utan att
denne blev man, vit, europ och borgerlig. Stolarnas stol
fanns inte ty den var vsterlndsk och frn en viss epok.
Och kroppen han talade om var protofascistisk.
Han kommenterade inte utan sa att kunskap skte man
bst, bde i konsten och vetenskapen, genom att tvinga
sig att se tingen p nytt, ssom de var, avskalade till benet
33
och genom att aldrig ta dem eller deras former fr sjlv-
klara. Ville man se mnniskans rrelser skulle man titta p
skelettet. Ville man se frtryck skulle man ska formeln
fr frtryck, eventuella variationer var endast dr fr att
frvirra blicken, mallen var densamma och allt kom ur en
urfreteelse, svl mnniska som ting.
Ester sa att hon helt och hllet delade denna syn p till-
varons enande principer, grundstrukturen fr allt existe-
rande. Frgan var hur mycket man borde ta till sig av kri-
tiken mot den.
Hugo var mer upptagen av att framstlla sig infr lsar-
na n av att bry sig om ifall hon delade hans syn, och det
med rtta, tnkte Ester. Att hon hade en sidoagenda med
samtalet innebar inte att han behvde ha det. Hon skulle
ha tlamod och vara lngsiktig.
Ester bytte spr och frgade vad han grundade sin
moral i, om han vrderade handlingar efter konsekven-
ser eller efter principer. Han sg inte ut att frst frgan,
varp hon frklarade att hon sjlv ibland reekterat ver
om inte alla p stt och vis var utilitarister, det vill sga
konsekvens etiker, det vill sga vrderade efter utfall, ven
nr de sa sig utg frn principer.
Hur menar du? sa han skarpt och irriterat. Det r vl
ingen motsttning?
Ester blev nervs men fann att det vore mer genant att
slppa resonemanget n att slutfra det.
34
En konsekvensetiker, sa hon, r skyldig att vara emot
demokrati om det visar att den fr smre fljder n diktatur.
Fr henne fr det inte nnas ngot egenvrde i annat n
maximalt vlbennande, medan det fr rttighetsetikern
enbart nns egenvrde att orientera efter. Egenvrdet i
friheten och autonomin.
Efter varje mening drjde hon lite men ingen respons
kom.
Vad rttighetsetikern d mste uthrda r tanken att
hennes hllning fr smre konsekvenser n andra hll-
ningar, och nd st fast vid och kunna motivera principen
om individens frihet och autonomi.
Hugos ansikte var uttryckslst snr som p en svagt
antydd undran. ven det uttryckslsa r ett uttryck, no-
terade Ester.
S hur hanterar rttighetsetikern detta? fortsatte hon
forcerat alltmedan hon ngrade hela denna utvikning. r
det inte trots allt s att rttighetsetikern i lnga loppet tror
att individens autonomi r det enda som ger godtagbara
konsekvenser? Och hamnar drmed ohjlpligt i konsekvens-
etik, en form av regelutilitarism?
Hugo hll hnderna p armstden och gungade fun-
dersamt i stolen.
I lnga loppet r vi alla dda, som Keynes sa, sa han.
Och hur uppstr egentligen egenvrde och principer?
sa Ester. Allts det som utilitaristen skyr men rttighets-
35
etikern grundar hela sin hllning i? r det inte med nd-
vndighet i jmfrelse med frmodat smre alternativ?
Men smre jmfrt med vad? Mste det inte vara utfallet,
detta hos rttighetsetikern bortvalda, som r jmfrelse-
punkten?
Hugos blick hade brjat vandra. Han sa:
Nr man nstan tv hundra r efter franska revolutio-
nen frgade Zhou Enlai om effekterna av den, vet du vad
han svarade? Fr tidigt att sga. r det inte underbart?
Fr tidigt att sga.
Hugo skrattade till. Det var inget inkluderande skratt.
Men med s lnga perspektiv r vi som sagt alla dda,
sa Ester.
Jag r konstnr, sa Hugo. Det nns en moral i esteti-
ken ocks.
Bertta.
Han sa: Estetiken r en moralisk handling.
Hon sa: Vad betyder det?
Han sa: Det betyder att estetiken, konsten i sig, har re-
volutionr kraft.
Hon sa: Oavsett innehll?
Han sa: Om den inte har det r den inte konst.
Hon sa: Det r allts en denition?
Han nickade. Hon frgade vad det andra d var, som
kallades konst men inte var det drfr att det saknade re-
volutionr kraft.
36
Han sa: Hantverk. Eller skrp.
De vergick till att tala om enskildheter i hans verk.
mnet fr intervjun, den om Jag och Du tonade hon ner,
d svaren mest visade sig best av ogenomtrngliga citat
eller referat av Buber. Nr de talade mer fritt la Hugo om-
sorgsfullt ut texten, varje gng som om ingen frga hade
stllts och varje gng gjorde han frgans formulering till
sin egen utsaga. Ester ck knslan att hon satte ord p vad
han hll p med och vem han var, och att han i samma
stund trodde att det var han som hade tnkt det.
Efter tre timmar hade hon vad hon behvde fr att f ihop
en artikel och stngde av bandspelaren. Hon var ordent-
ligt trtt i huvudet och sg p klockan. Det var fr tidigt
fr middag.
De satt och vilade en stund och pratade om annat, om
smsaker, om en vacker ol som hngde p vggen och
gatulivet nedanfr som de sg nr de reste sig ur stolarna
och stod nra varandra vid fnstret. Hon knde tr till
hans kropp. I frbifarten nmnde hon att hennes frhl-
lande var ver och att hon bodde hos sin mor i vntan p
lgenhet. Han plockade bland sina gem och sg ut som att
han ville fresl ngot. Ester sa att hon inte tnkte brja
skriva p artikeln frrn i morgon bitti d hjrnan ter var
frsch. Nu var den dven och utmattad.
37
r du hungrig? sa Hugo.
Ja.
Jag ocks.
Jag t bara en korv till lunch, precis innan jag kom
hit. En vegetarisk korv frn korvkiosken borta vid hotellet.
De har bra korv dr.
Jag har lst om den i tidningen, sa Ester. Den r visst
bermd den kiosken.
Men jag ter inte mycket korv. Gr du?
Nej. Korv ter jag nstan aldrig.
Finns det vegetarisk korv? Det visste jag inte. Vad be-
str den av?
Olika vxter processade och intryckta i ett skinn. Det
r nog inte s hlsosamt men kanske bttre n ktt.
Nringsmssigt?
Ja. Och moraliskt.
Utilitaristiskt bttre? sa han och skrattade ett milt och
varmt skratt. Eller rttighetsetiskt?
Han hade tydligen varit uppmrksam p det hon sa
nd.
Jag har brjat jogga igen, sa han. Nu i veckan. Men
direkt ck jag ont p insidan av knt.
Ester tnkte att han brjat jogga fr att han mrkt hur
hon tittade p hans kropp och lskade honom.
Det kan vara menisken. Fr jag knna?
Han strckte fram knt och hon klmde lnge p det.
38
Fr ngra r sedan joggade jag riktigt bra, sa Hugo.
Jag skulle grna ta upp det igen. Vi kanske kunde jogga
tillsammans?
Om du inte r skadad.
Men du springer nog fortare n jag.
Det bestmmer vi tillsammans, sa Ester, hur fort vi
ska springa.
Han bjde och strckte benet ett par gnger och sa:
Jaha ja. S du ter inte mycket korv. Vad ter du d?
Mest vxter.
Vxter?
Och en och annan rka.
Varfr vxter?
Drfr att jag inte hittar ngot stt att frsvara tandet
av medvetna varelser. Eventuellt lever man ocks lngre.
Hur lnge vill du leva?
Till cirka hundra.
Det var lnge. Tror du inte att det blir trkigt dr p
slutet?
Nej. Det beror p vad man gr.
Han tittade ut genom fnstret mot restaurangen som
lg p andra sidan gatan. Hans stamstlle.
Om du inte har brttom kunde vi g och ta lite vxter
och diskutera om vi ftt med allt i vr intervju. Oftast sgs
de intressanta sakerna nr man r klar.
Du har redan sagt mycket intressant.
39
Han sg p henne p ett annat stt n tidigare, liksom
vdjande och intensivt, och sa:
Tycker du det? Tycker du att jag sa ngot vettigt?
Verkligen. Det r sjlvklart att du sger intressanta
saker.
Hon ck intrycket att han ville sga ngot som tryckte
honom och som han ville ha hennes uppriktiga syn p,
men helst hennes bekrftelse.
Fr mig r inte det sjlvklart, sa han. Jag fr hra det
ibland men jag upplever det inte s.
Alla vet och tycker att du r intressant. Om du fr
kritik r det utifrn vetskapen om din upphjdhet.
Tror du det?
Jag vet det.
Hon hade tagit p sig rock och mssa.
Hur vet du det? insisterade han.
De nner dig intressant p samma stt som jag gr.
Repliken skorrade en aning i henne.
De mste vnta tills stllet ppnade klockan fem, vilket
var alldeles strax. Under tiden visade han henne bcker
som varit viktiga fr hans tankars utveckling. Innerst inne
var hon inte s imponerad av hans tankar men hans konst
var egensinnig och eftersom hon var frlskad ck ven
tankarna sitt skimmer.
40
Han hade tv exemplar av Mnniskans revolt av Camus
och gav henne det ena, det som var mer vlbevarat och
hade ett omslag som liknade originalets, eller s som hon
antog att originalet hade sett ut. Det var franskt p ett gul-
blekt stt med rda linjer i en rektangel.
Camus har varit viktig fr mig, sa Hugo.
Camus r fantastisk, sa Ester. Jag ska aldrig glmma
min knsla nr jag lste Frmlingen. Stilen, tonen, pp-
ningsmeningen. Det dr lakoniska.
En gng i tiden kunde jag frstasidan utantill p frans-
ka, sa Hugo.
Varfr d?
Hugo var i sllskap med Camus nu och log intvnt.
Ester sa:
Kommer du ihg den dr frfrliga sekvensen nr
hans ickvn frgar om han lskar henne? Och han svarar
att det r ovsentligt.
Varje gng hon kommenterade ngot blev det stumt.
Hugo fljde aldrig upp det Ester sa. Ester fljde alltid upp
det Hugo sa. Ingen av dem var riktigt intresserad av henne
men bda var intresserade av honom.
Ester gjorde en inre notering om brist p nykenhet
och generositet, men lt det inte pverka andakten hon
knde.
Prick klockan fem gick de ver gatan fr att ta. De
pratade oavbrutet till klockan tio d de drack upp det sista
41
av vinet. Hon tnkte att om man kunde hlla ett samtal
igng frn klockan tretton till tjugotv hade man inget att
oroa sig fr. D var framtiden ljus.
43
Under den kommande veckan arbetade Ester p artikeln
till Grottan. Hon gjorde det i samma rusiga tillstnd som
nr hon fr en mnad sedan, i en annan tiderkning, skrev
fredraget om honom.
Texter sker sin rytm. Det krver sin tid. Men vid en
viss punkt r en text klar ven fr den som r beredd att
arbeta hur mycket som helst p den. Det r nr den har
distanserat sig frn sitt upphov s mycket att varje lsning
frvnar och klarheten rinner fram.
Med denna intervju arbetade hon er timmar om dagen
n hon annars orkade. Skrivandet kunde hon vanligen inte
hlla p med i lnga sjok. Efter ett visst antal timmar hitta-
de hjrnan bara kverulantiska fel, vars raderande den nsta
dag ngrade, eller brjade ge ifrn sig den omgivande kul-
turens fraser igen.
tta dagar efter att hon ck uppdraget var den lnga ar-
tikeln fullbordad, lst av Hugo, diskuterad av dem tillsam-
mans i sllskap av Dragan Dragovic som kritiserade det
mesta i den och ven i vrigt visade alla tecken p svart-
44
sjuka, samt inskickad till redaktionen. De svarade att de
var njda och undrade hur hon hunnit stadkomma detta
p s kort tid.
Jag hade ju deadline.
Men det r otroligt snabbt jobbat.
Hade ni vntat er en smre artikel eller hade ni trott
att jag inte skulle hlla deadline?
Vad menar du? Vi r njda. Den r bra.
Tack. Det glder mig. Men ni kan vl inte ge mn-
niskor uppdrag ni anser r omjliga?
Jag frstr inte vad du pratar om. Skicka faktura.
Nr arbetet med artikeln var klart fortsatte Ester och
Hugo att ses minst en kvll i veckan. De t middagar p
krogen, deras samtal var outtmliga och eftert bad han
henne nstan alltid att komma med upp till ateljn dr de
fortsatte prata, men aldrig vidare till hans lgenhet som
lg i samma fastighet ver grden. Hon undrade varfr
inget hnde. De stod och stampade trots att riktningen
var tydlig nog. Hon frtvivlade vid tanken p att det inte
skulle bli mer n s hr och frgade honom i ett sms: Kan
du inte bertta vad du knner? Han svarade med en afo-
rism, tillrckligt kryptisk fr att inte vara frpliktande:
Mnniska r mnniskas gamman. Hon tnkte dystert:
Mnniska r mnniskas varg.
Hon funderade p om hon gjort ngot vansinnigt som
utan eftertanke och utan vndor, driven av knslor enbart,
45
lmnat en vlfungerande relation fr att g ut i det hr
tomrummet. Det var ju detta att hon skydde tristess, hade
alltid gjort. Hon plgades hellre n hade lngtrkigt, var
hellre ensam n i smpratande sllskap. Inte fr att hon
tyckte illa om smpratarna, utan fr att de tog fr mycket
kraft. Smprat gjorde henne helt slut. Det kunde vara s,
verlade hon med sig sjlv, att hon sett till att bli frlskad
i Hugo drfr att hon utan att mrka det blivit uttrkad
och behvde den hr oron varvad med hopp och en sllhet
som var absolut, fr att knna sig levande.
Men nu tedde sig sjlva luften hon andades skrmman-
de dslig.
Ngot hll honom tillbaka. Kanske fanns det oknda
hinder. Det slog henne att fenomenet hindersprvning ms -
te ha uppkommit fr att skingra just den hr sortens oro.
Hon hade tnkt p det som ett begrepp utan innehll frn
en irrationell tid. Men det var vl just sdana hr situationer
hindersprvningen var till fr att undvika. Den strnga ord-
ning fr samlivet som d fanns var i sjlva verket lngt ra-
tionellare, i betydelsen planlagd och genomtnkt, n denna
godtyckets och knnandets idioti som hon kastat sig in i och
som alla moderna mnniskor var hnvisade till. Inga regler,
inga traditioner, inga kryckor att ta std mot, ingenting.
Hon begrep inte hur hon skulle genomleva att detta
slutade p annat stt n att de blev lskande, verens om
att hra ihop.
46
Varannan helg reste Hugo bort. Han sa att han skulle till
Bors, dr hans skrpliga mor bodde. Det var ngot med
dessa Borsresor som inte stmde, ett onaturligt vakuum
omgav dem ssom onaturliga vakuum alltid omger lgn-
en. Det svrfrsteliga lg i att det inte fanns ngon an-
ledning att tvivla p resornas kthet och ingen orsak fr
honom att nmna en ort han inte reste till. nd var det
ngot som inte stmde.
En av de kvllar d de sgs ver vin och mat och eftert
hll till i hans atelj sg hon en tgbiljett sticka upp ur
innerckan p kavajen som hngde ver en stol. Nr han
avvek till toaletten reste hon sig, gick runt i rummet, be-
traktade konsten p vggarna och drog i biljetten, s ltt
att det knappt kunde rknas som en handling.
StockholmMalm t.o.r stod det p den. Inte en bok-
stav om Bors. Biljetten var frn sistlidna helg infr vilken
han sagt att han skulle till Bors.
Nr hon hmtat sig tnkte hon att det var goda nyheter.
Att han teg om sitt distansfrhllande, fr det mste vara
ett sdant han hade i Malm, tydde p att det var under
avveckling och att chansen fr ett byte var stort.
Ett par dagar fre julafton hrde Ester av sig till Hugo
via sms och undrade om hon kunde komma frbi med en
julklapp. Han svarade att han samma kvll skulle ta natt-
tget till MalmKpenhamn men att hon grna ck
komma frbi en stund innan han kte till stationen. Ngot
47
hade ftt honom att nu ange riktig geogrask ort, om n
med ett frsk att gra den mer diffus genom tillgget
Kpenhamn, eller mer intressant och storstadsmssig.
Ester tnkte att den nya uppriktigheten kom frn en
knsla av strre nrhet. I nrhet vill man inte ljuga. Lgn-
en krver ett visst mtt av avhumanisering, tminstone i
stunden. Lgnen r ett pansar. Att inte ljuga nr frestelsen
nns r att gra sig naken.
Det var snvallar i Stockholms innerstad och istappar
hngde frn taken. Lycklig ver det korta mtet som vn-
tade men orolig infr julveckorna och den ovissa framti-
den halkade hon fram lngs trottoarerna med sin julklapp.
Han bjd p rdvin fastn klockan knappt var fem.
Samtalet lpte ltt. Orden var svetsloppor, och viktlsa
skratt fljde med dem. Hon knde sig hemma, bekvm
och tillfreds. Det var med honom hon ville vara, var som
helst i vrlden men med honom.
Hans resvska stod packad och klar. Hon verrckte
presenten, noga vald och inhandlad p antikvariat.
r den bra? frgade han nr han ppnat paketet, inne-
hllande romanen Maj: En krlek av Jan Myrdal.
Enastende, sa Ester.
Hugo lste p baksidan.
Myrdal r viktig, sa han. En viktig tnkare.
Som tnkare skulle jag kanske inte rekommendera
honom, sa Ester. Men han har en ursinnig effektivitet i
48
sprket, en klarsynthet infr mnniskohjrtats frgor utan
att bli kladdig eller ls. Hur skildrar man mnniskan in -
ifrn i sprk eller bild s att det inte blir falskt i verf-
ringen? Det r frgan. Att metaforisera knslor leder bara
bort frn knslan. Hos Myrdal knner man vad de upple-
ver som om man upplevde det sjlv.
Knslor ska man akta sig fr att skildra, sa Hugo. Allt
handlar ju om att manipulera mottagaren att knna det
man vill att den ska knna. Det sker inte genom att visa
knslorna i frga, utan om att framkalla dem. Vilket krver
helt andra medel.
Ester sa:
Jag tror att grundproblemet r att andras handlingar
tolkar vi behavioristiskt, utifrn och objektivt. Vra egna
tolkar vi fenomenologiskt, inifrn medvetandet. Det r
mnniskans dilemma. Och p grund av det har vi alla en
sdan vidstrckt frstelse fr vra egna handlingar, och s
liten fr andras.
Han fyllde p hennes glas och sitt eget och sa:
r det inte tvrtom s att mnniskor r vldigt sjlv-
kritiska och snara att frst andra men frdma sig sjlva?
Tycker du det? Det r inget jag lagt mrke till mste
jag sga.
Inte?
I s fall bara som kldsam fernissa och kompensation
fr aggressionen vi hyser mot andra. Men Myrdal lyckas
49
faktiskt i den hr boken att vara bde fenomenologisk och
behavioristisk utan att man ser hur det gr till.
Han sg milt p henne, med ett liksom varsamt leende.
Du menar att det r mystik?
Ester blev frlgen. Hon lskade honom s att det vrk-
te verallt.
Hur lnge blir du borta? sa hon.
Tv veckor ungefr.
Det var lnge.
Han var tyst, tvekade, var p vg att sga ngot men
hejdade sig.
Just nu vet jag varken ut eller in. Varken ut eller in.
Jag kanske ker till Leksand en svng ocks.
Leksand. Till ditt hus?
Dit ker jag nr jag vill vara ensam och tnka.
Han vnde sig bort och brjade plocka med ngot i ett
skp, rastlsa rrelser utan ml. Hon tnkte att det var en
inlindad undran han snt henne, en frstulen frga ifall
det vore tryggt fr honom att bryta med sin kvinna, den
som han eventuellt kte till i Malm. Fanns Ester dr fr
honom d? Frgade han med detta vet varken ut eller
in om han kunde lita p henne eller om hon lekte med
honom? Var det i sjlva verket han som knde sig utsatt
och inte tvrtom? Det hade aldrig tidigare fallit henne in.
Hon pussade honom god jul och leviterade genom ga-
torna dr julhandeln pgick.
50
Inget av detta berttade hon fr sin mor. Modern skulle
tycka det var olmpligt. Lite dekorum kunde man ha och
inte kasta sig frn det ena till det andra. Srskilt skulle man
lta upptagna karlar vara. Fram till nyligen hade visser-
ligen allt tytt p att Hugo var en fri man. Inte minsta spr
hade funnits av en frbindelse frutom den dr tgbiljetten,
de mrkliga helgresorna och vakuumet som omgav dem.
Det blev en stilla julhelg. Hon lste Mnniskans re-
volt. Den var s svr att hon lste meningarna tv gng-
er. Camus skrev den i protest mot Sartres revolutionra
tota litarism, en protest som intresserade henne. Efter en
vecka kunde hon inte avhlla sig utan skrev ett sms: Lser
Camus. Revolution r ofrenlig med mnniskans hjrnas
funktionsstt. Det vill sga med mnniskan. Vi klarar inte
av att hantera revolutionens inneboende absolutism och
pltslighet. Allt mnniskan gr sker gradvis. Alla insikter
hon gr, alla tankar, allt som hnder och sgs ingr i pro-
cesser, lager p lager av gjorda erfarenheter. Sjlva livet
levs gradvis, per denition, och medvetandet r gjort s-
dant, per evolution. Krleken sker vi oss till fr att knna
att ngon ser oss.
Det sista insg hon omedelbart var ondigt och hg-
stmt och inte hrde dit. Men det var fr sent, meddelan-
det var skickat.
Ngot svar kom inte, dremot en frdande ngest.
Den frvrrades nr dag lades till dag utan att hon hrde
51
ngot frn honom. Skammen ver att ha blottat sig utan
att f respons frstrde terstoden av helgerna helt nr
den t sig lngre och lngre in i nerverna. Hon kunde inte
koncentrera sig, sa till sig sjlv att ge upp, att aldrig mer
bry sig om honom eller ngon annan, fr s hr kunde hon
inte ha det. Hon ville inte ha honom! Han skulle bort ur
hennes liv!
Efter nyr var han ter i Stockholm. Hon ck ett mejl
samma dag: Nu r jag tillbaka. Om vi jobbar bra i dag
kan vi belna oss med en middag i kvll.
Tv sm meningar och all ngest frsvann. Hela dagen
arbetade hon motstndslst. Sedan gick hon till gymmet,
cyklade, sprang, duschade, gjorde sig n och p vgen
till honom gick hon in p en hotellbar och tog en drink.
Ngot liknande hade hon aldrig gjort. Ikldd ett par var-
dagseleganta byxor, blus och kavaj satt hon i en ftlj och
drack en gin och tonic medan hon lste ut Mnniskans re-
volt. Frn baren skickade hon ett sms till en vn dr hon
beskrev situationen och att det kndes som att hon hll p
att bli vuxen. Det var en fnig fras och en fnig id, knde
hon, men den lg dikt an mot upplevelsen. Hon tnkte
dr hon satt, smuttande i en hotellbar, lsande en fransk
klassiker, att de s kallade fnigheterna fanns drfr att de
mest exakt speglade en viss typ av knslor.
52
Hans runda ansikte gldde av frjd nr hon p slaget
sex kom till hans atelj. Han luktade gott, var nyrakad,
hade nykammat fuktigt hr och klderna var renare och
snyggare n vanligt.
r du hungrig? frgade han skinande.
Hon var hungrig.
D gr vi.
Och de gick. Denna afton till Sturehof.
Dragan Dragovic och alla medarbetarna hade frsvun-
nit och syntes inte lngre i lokalerna dit de gick efter sina
krogsittingar. Men ingenting hnde. Fastn samtalen var
s erotiskt laddade att alla som sg dem skulle ha ftt en
elektrisk stt slutade kvllarna med en puss och hennes
beskedliga hemfrd genom natten.
Ester frskte tnka att lngsamheten betydde att det
var vackert. Allt som r viktigt tar tid, tnkte hon. Nr
bda r lika angelgna tar det lngre tid, hade hon lst.
Detta var en inledning av det slag man kunde bertta om
senare drfr att den var s vacker och msint, tnkte hon
och hll p att bli tokig av lngsamheten. Hon skulle ha
bytt bort all skirhet i vrlden mot att f komma igng med
deras gemensamma liv. Vissa dagar knde hon draget frn
katastrofen. Det nns alltid skl till det folk gr och inte
gr, tnkte hon. Hans passivitet mste bero p ngot. Om
53
han velat vara med henne mer n s hr skulle han vara
det.
Eftersom hon stod i en seg myr och inte kom ngon-
stans ens nr hon klafsade runt fanns inga mjligheter att
ta sig loss. Hon mindes dimmigt att hon fram till nyligen
gnat sig t annat n sina knslor, intresserat sig fr vrl-
den utanfr, frskt lra sig saker och glatt sig t att nnas
till. Nu frskte hon bara frst om han ville ha henne
eller inte.
Hon nskade den klarhet som bara fysisk fullbordan
kan ge. Hon ville att de skulle sammansmlta s att de
sedan kunde bli tillgngliga fr varandra, ha tilltelse att
frvnta sig saker.
Konstant upphetsad smekte hon sig till kort och futil
nytta. Det vrkande hjrtat, begret efter en kropp, en hud
och famnande armar avhjlptes inte med onani.
Ngra veckor in i januari tilldelades hon en lgenhet
av Bostadsfrmedlingen. Hon hade sttt precis tillrckligt
lnge i k, sedan artonrsdagen, fr att komma i frga fr
en etta i innerstan. Den lg p Sankt Gransgatan i lugnt
lge mot en grd. Hon ck ytta in omgende.
Han bjd ott nr de sgs. Varmrtt, efterrtt, stt dess-
ertvin. D och d betalade hon, mindre ott. Dremellan
hrdes de varje dag. Sm tankar, iakttagelser och nonsens-
54
uppslag frmedlade per mejl och sms. Varannan helg var
det tyst. Hon frgade inte. Han nmnde varken Bors eller
Malm-Kpenhamn.
Hon tnkte att de hade intecknat sin framtid neurolo-
giskt. De var nu s mycket en del av varandras medvetande
att ingen av dem kunde tnka sig att frlora en framtid s
starkt frestlld att den redan var hr. Hon fruktade dock
att det inte gllde hans neuroner. Stort lidande vntade
henne d. Och fortfarande sa han inget om vad de hll p
med, vart det skulle leda. Hon visste att hjrnan hellre be-
hller vad den har n ervrar nytt. Det var inbyggt i hjrn-
strukturen och frmjat av evolutionen. Frgan var d vem
av de tv han inte ville mista. Vilken av hans kvinnor, hon
utgick frn att han trffade ngon i Skne, hll skrcken
fr frlust sina bevarande armar kring?
En av dessa kvllar d de varit p krogen tills den stng-
de och de eftert stod och pratade i kket i hans atelj,
brt han fr frsta gngen deras passiva mnster och sa:
S vad gr vi nu?
Hon blev fr nervs fr att hra att det inte var en frga
utan en invit.
Vad menar du? sa hon, och ddade s det han frskt
stadkomma.
Vi fortstter vl att prata som vi alltid gr?
Ja. Det gr vi vl.
Tystnad fljde, varp hon sa:
55
Jag kunde g med upp och titta p din lgenhet.
Men det var fr sent. Hon hade grumlat till det fr
mycket.
Det ska du f gra nn gng men inte nu, sa han kort
och avslutande. Den r fr ostdad.
Du mste se min nya lgenhet ocks. Jag yttade in i
torsdags.
Kanske det. Nu ska jag g och lgga mig.
Hon gick hem och grmde sig. Jag uppfattar allt fr
trgt och frlitar mig p prat nr jag borde agera, tnkte
hon och erfor en stark desperation. Hon visste att orden
var hennes skld och skrmen hon sprang bakom fr att
gmma sig. Hon visste ocks att orden inte klarade allt
fast hon ansg att de borde det. En smula verbal tafatt-
het hade gynnat henne sexuellt. D hade kroppen tvingats
jobba lite den ocks. Nu kunde ord alltid erstta. Orden
var enklare, nbarare.
Vndan var mycket stark i ngra dagar. Hon lg och
kved p golvet i sin nya lgenhet.
57
Det blev tyst. En vecka gick. Hon var krkfrdig av oro
och sjlvfrebrelser. Vninnekren sa att s ltt frsvin-
ner inte en mjlighet. Om detta var ngot vrt fanns han
kvar. Hon hade inte gjort ngot fel, ven han kunde vl
ta initiativ, allt hngde inte p henne. Vninnekren ut-
gjordes av de samlade goda rden och frmaningarna
frn hennes kraste vnner. De hjlpte henne att hrda ut
ngra timmar till nr svrtan la sig som en svepning ver
sjlva livet.
P mndagskvllen veckan drp skulle Hugo hlla ett
fredrag om gats uppfattning av frger. Det visste hon
sedan lnge och han hade bett henne komma. Ett av hans
stora intressen var frger och perception och hur mnni-
skan varseblir nyanser. Det var inte hennes omrde men
han frelste s pedagogisk att hon frstod vad han sa och
gjorde vissa nya insikter.
Nr han talat och ftt applder vinkade de och nickade
blygt till varandra. Hon hll sig i bakgrunden medan publi-
ken samlades runt honom. Nr han inte lsgjort sig inom
58
tio minuter tvingade hon sig att lmna byggnaden. De hade
inte avtalat att trffas eftert och hon ville inte utstta sig
fr svaret att han inte kunde. Hon mste visa sin sjlvstn-
dighet ven om hon d gick miste om ett mte. Hon ck
inte vara den undergivna hund hon knde sig som. Beha-
vioristiskt autonom om n fenomenologiskt hund.
Fredraget hade hllits i en skola p Banrgatan. S
sakta hon kunde gick hon mot Karlavgen fr att ta sig
mot tunnelbanan. Eller bussen. Eller vad som helst. Hon
hoppades att han skulle hinna f en skymt av henne nr
han kom ut ur porten och skynda ikapp henne.
Hon ndde gathrnet, vnde sig frsiktigt om. Han
hade nnu inte kommit ut. Vid detta gathrn avgjordes
kvllen, visste hon, och kanske deras framtida liv eftersom
varje mte kunde vara avgrande. Nr hon rundat det
kunde han inte se henne lngre och mjligheten att umgs
i kvll var borta.
Nu var hon utom synhll. Nu var det fr sent. Hon slog
en lov, gick i en cirkel s att hon en gng till skulle vara
vid samma gathrn. Hon rundade det en andra gng och
tnkte att hon inte kunde gra nnu en cirkel i vntan p
att han skulle komma.
Precis d hrde hon hans rst. Han ropade hennes namn,
tittade efter bilar fr att kunna korsa krflten och gick med
snabba steg snett ver gatan. ven i mrkret, uppbrutet av
gatlyktor och sn, sg hon hans stora varma leende.
59
Du tnkte vl inte frsvinna?
Nej. Jo. Jag tnkte ka hem.
Jag fastnade med ngra hrare. De ville veta vad jag
tnkte om det ena och det andra. Man mste vara trevlig
mot folk som r intresserade. Vad tyckte du om fredra-
get? Var det okej?
Han rynkade pannan tvekande som han gjorde nr han
skte bekrftelse men samtidigt oroade sig fr att han
gjort en svag insats. Hon bermde hans fredrag i vl av-
rundade meningar med stor innehllslig stolpighet. Han
tycktes bli glad.
Vi kan vl g och ta lite? sa han.
Ska du inte arbeta? Du brukar arbeta sent.
Hon ville s mycket att hon mste ge honom dessa er-
bjudanden om frihet. De kunde ltt ha tagits fr artiga av-
visanden. Eftersom han inte uppfattade dem s mste han
ha knt sig sker p hennes knslor.
Har jag inte gjort rtt fr mig med det dr fredraget?
sa han. Har jag inte arbetat frdigt fr i kvll?
Jo verkligen.
Kopplar du aldrig av?
Hans ton var skmtsam och ltt. Ester knde sig yr och
vimmelkantig och sa:
Hela tiden. Jag gr vad som helst.
Efter en stunds letande hamnade de p en liten kvar-
terskrog p en tvrgata till Kommendrsgatan. Dr var
60
sorl och imma p rutorna, volymen var lagom lg fr prat
och lagom hg fr att inte bli tjuvlyssnad p. Inredningen
kndes varm mot frosten utanfr. Inget bord var ledigt
men han knde garen, eller om personalen knde igen
honom, och strax stod ett bord fr tv redo med tjocka
dricksglas och besticken i en keramikbytta; det var den
sortens krog, rejl.
Hon upplevde dem nu och srskilt denna kvll som helt
jmbrdiga i viljan att vara tillsammans. De distanserade
skratten och den roade skmtsamheten var borta. Allt
undanglidande var borta. Han ville henne ngot. Han t
moules frites, hon scampi.
Du sa en gng att du mest ter vxter, sa han. Men jag
ser dig ta djur hela tiden.
Bara ryggradslsa. Det r svrt att enbart ta vxter
p restaurang.
Vxtmat nns vl alltid?
Nerkladdad med grdde, mjlk och gg. Det r
samma sak som att ta djur. Men skaldjur tnker jag mig
nstan som en vxt. En vattenlevande vxt.
Jag kanske ocks borde g in fr vxter, sa han.
Det tycker jag.
Eller fr att bara ta ryggradslst. Men varfr blir
man mer skyddsvrd fr att man har en ryggrad?
Han hade en spricka i underlppen med en tunn strim-
ma levrat blod. Sprickan vidgades nr han log. Den sg ut
61
att svida. Nr hon reste sig fr att hnga upp sin kappa som
fallit ner frn hngaren knde hon hur han fljde hennes
kropp med gonen och hur hon tyckte om det.
Mellan varmrtten och efterrtten sg han p henne
och sa:
Nr ska vi ta den dr middagen hemma hos dig? S att
jag fr se din nya lgenhet.
Hon grep om sitt glas, inte om stjlken utan om kupan,
med bdan hnderna och drack av vinet fr att fullt ut och
med alla sinnen vara nrvarande i detta genombrottsgon-
blick, fr att inte frstra igen med orden och hetsigheten.
P lrdag? sa hon.
Hon visste att han visste att hon visste att kommande
helg var en sdan d han var i stan. Hon frstod att det var
drfr han valt att sga det han sa just denna mndag med
nstan tv veckor tills han skulle resa bort igen.
Lrdag blir bra, sa han.
Men jag har bara en stol, sa hon och kom i samma
stund p att det var sdant man inte behvde yttra bara fr
att tanken hoppade fram.
Vi turas om att sitta p den, sa han.
Lppen sprack igen.
Han strckte ut armen och strk henne ver hret.
63
Och det blev lrdag. Det var brjan av februari och tak-
droppet hade nyss brjat ifrgastta sin framtid som istapp.
Ester hade inte varit och kpt ngon stol men gde en pall
hon kunde sitta p medan de t. Den var inte bekvm men
dg. De skulle nd inte sitta utan ligga. Suttit p stolar
hade de gjort tillrckligt. Hon var urlakad av frvntan
men sll i varje por.
Hon hade just hllt den rivna gruyren i ssen, som i
vrigt bestod av crme fraiche, vitt vin, paprikapulver och
sky frn stekt kyckling vxtriket ck vara i kvll nr han
ringde kvart i sju. Tanken slog henne inte att han ringde
fr att boka av. Tillit fattades henne nnu inte.
Nervositeten i hans rst och handlingar gjorde henne
lugn, nstan lttsinnig.
Nu str jag hr vid en taxistolpe med en stol, sa han.
r det kallt?
Ja.
Fryser stolen?
Nej, fr jag har satt p den en lt.
64
Och du?
Jag har ingen lt p mig.
S du fryser?
Jag skakar. Men inte av kld.
Fr att du ska trffa mig?
Ja.
Mig behver du aldrig vara nervs infr.
r du sker p det?
Vi har ju trffats s mycket.
Men inte i nrvaro av en stol.
Skynda dig hit. Ssen vntar.
Medan de talade rrde hon i ssen och hllde den ver
kycklinglerna. Nu skulle den in i ugnen i en kvart, den
tid det tog fr honom att ta sig till henne.
Nr man lskar och r mottagen i sin krlek knner sig
kroppen ltt. Nr motsatsen intrffar vger ett kilo tre.
Begynnande krlek r att dansa p en tunn egg. Det hn-
der att ett kilo aldrig mer terfr sin vikt, vilket alstrar ett
mtt av tvekan hos de rdda, de erfarna och de frutse-
ende. Och hos dem som inte gde Esters extraordinra
frmga att hoppas.
Ester hade kpt ngot hon inte visste vad det var fr
att blanda en dry martini. Det hade hon hrt var en drink
man kunde dricka fre maten nr gster kom och hon
65
tnkte att de borde gra det fr att markera denna mid-
dags speciella srskildhet. Hon hrde hur hennes rst
var gll av genans nr hon presenterade apritifen. Han
var inte imponerad och hon knde sig nnu dummare
d hon anade att han tyckte att hon gjort sig till. Tafatt
hll han i glaset medan hon visade honom runt i den nya
lyan, vilket tog tio kantiga sekunder. Han kommenterade
inte lgenheten och verkade undra varfr han frevisades
den.
De satte sig till bords och t hennes kyckling i grdd-
och gruyress med ris och grnsallad. Han bermde allt-
sammans men inte tillrckligt och hon hrde en ironisk
biton i uppskattningen av kycklingrtten.
Den hr har ryggrad, sa han.
Jag gjorde ett undantag i kvll.
Varfr d?
Efter maten fryttade de sig till soffan vid tv:n dr de
t tv sorters glass frn italiensk glassbutik, stracciatella
och zabaione, och till det italienska skorpor som hette
cantucci och svart kaffe som ven det var italienskt. P
samma stt som han varit oengagerad i hennes drink tyck-
tes han nu likgiltig infr hennes noga uttnkta efterrtt.
Hon hade fredragit om han varit lika begiven som hon p
desserternas himmelrike, deras feta fyllighet, deras gom-
uppfyllande konsistenser som ck henne att inta efterrtt
med slutna gon. Hon hade velat trffa en man som kunde
66
dela detta med henne. Men Hugo var mer upptagen av
alkohol, de var alltid det.
Hon ck nja sig med att han snllt t av bda sorterna
glass och tog tv cantucci.
De tittade p vinter-OS som just hade brjat. I kvll
visades frsta skidloppet, trettio kilometer herrar. ven till
det frhll han sig en aning avstndstagande och liksom
undrande, som om han inte begrep hur ngon kunde fr-
vnta sig att han ville titta p skidor p tv. Och det kunde
man frsts nna besynnerligt men eftersom samtalet
varit frstrtt under middagen, vilket aldrig hnt frut,
mste de ju gna sig t ngot. Dessutom ville hon inleda
deras normalitet. Man kan inte sitta p krogen ett helt liv
och se varandra i gonen och samtala. Ngon gng mste
man se p tv tillsammans ocks. Men det var som om han
hela tiden funderade p vad han gjorde hr. Ocks hon
frgade sig varfr han kommit hit nr allt de gjorde, t och
sa tycktes honom egalt. Eller var han osker och faktiskt
nervs hr p frmmande mark och utan makt ver skeen-
det? Fram till nu hade de alltid varit i hans kvarter, i hans
lokaler och p hans stamstllen, bland hans medarbetare
och i hans vrld.
En gng i timmen gick han till fnstret och rkte. Varje
gng stllde hon sig intill och lutade sig ut i vinterkvllen.
De pratade stilla medan glden frtrde cigaretten. Vid
fnstret t samtalet bttre.
67
Stjrnorna gnistrade otligt, nstan ptrngande. Fr
varje rkstund stllde hon sig lite nrmare. Hugo sa att
han borde sluta rka, att han inte rkte egentligen. Ester
tnkte att egentligen var ett konstigt ord. Nr var det man
egentligen inte gjorde saker och samtidigt var i full frd
med att gra dem? Hon ville rra vid hans kropp. Hon
undrade om han tnkt sova ver efter att de lskat eller om
han skulle ka hem mitt i natten.
Kvllens femte cigarett sg ut som de andra och rk-
stunden vid fnstret liknade de tidigare med benen ttt
intill varandra, men det var den sista cigaretten innan de la
sig och lt sina kroppar frenas.
Fem cigaretter tycke hon var mycket fr en som inte
rkte egentligen. Hon tnkte p de sjukdomar som ciga-
retterna skulle ge och hur hemskt det skulle bli att alltid
oroa sig fr dem frn den dagen snart d de levde sam-
man. Men med sin krlek skulle hon f honom att sluta
rka.
Nr han kom in i henne betedde han sig oroligt och
terhllet. Hon frstod inte. Skyddad var hon givetvis, an-
nars hade hon inte slppt in honom. Men han visste frsts
inte vad friheten var vrd fr henne ven om hon tyckte att
hon inte talat om annat i olika tonarter.
Vi fr vara frsiktiga, sa han och hll emot nr hon
rrde sig hetsigare.
Hon stannade i en rrelse.
68
Varfr d?
S att du inte blir med barn.
Det blir jag givetvis inte. Barn vill jag inte ha. Jag
vill ha vuxenkrlek allena. Krlek i jmnbredd, inte verti-
kalt.
Han drog p munnen t hennes hgtravande vndning.
Men till sin hpnad hrde hon ocks en vag besvikelse och
ett ny klang i rsten. Det var mannens besvikelse ver att
inte alstra barnlngtan i kvinnan och lyckas gra henne till
riktig kvinna, till mor, som hon hrde. Mannens inlrda
biologiska besvikelse.
Ester och Hugo vaknade i gryningen. De lskade igen,
mer vilsamt nu nr hon var mindre ryckig och han frsttt
att hans sd inte skulle bli liv.
Himlens violetta med stnkt av orange berttade om en
vacker, kall dag. Takdroppet hade tertagit sin gamla form
som istapp.
Och s tog morgonens samtal vid, mhnda ett av de
vanligare bland postcoitala samtal, om urldriga evolutio-
nra teman. Beroende, makt, svaghet, styrka, tillgng och
efterfrgan, allt i skepnad av spannml och mejeriproduk-
ter.
Hon sa:
Vad vill du ha till frukost?
Han sa:
Jag vill inte ha frukost. Jag ska hem.
69
Men jag har allt mjligt hr. Msli, yoghurt, br och
frukt, gott brd, plgg, kaffe.
Jag ska jobba.
Det ska jag ocks. Jag jobbar varje dag precis som du.
Frukost mste man ta nd.
Jag tar ngot nr jag kommer hem.
Du kan ta ngot hr. S kan du brja jobba s fort du
kommer hem. Du frlorar ingen tid p det.
Jag ter inte s mycket till frukost. Det r inte viktigt.
Fr mig r det viktigt, tnkte hon.
Frukost r liksom mer n att bara ta, sa hon.
Frukost r energi s att man orkar fram till lunch, sa
han.
Hon sg att han ville bort. Det fanns drfr ingen ver-
talning kvar i hennes ord nr hon sa:
Nej. Det r mer n energi. Och det r exakt drfr du
skyndar hrifrn nu.
Ingen vertalning och drfr lt det som bitterhet fast
tonen var saklig. Han sg ut att fundera p vad han borde
svara.
Vi hrs sen, sa han frsiktigt.
Om du knner fr det, annars inte.
Eller om du knner fr det.
Nej, s r det inte tyvrr. Det r om du knner fr det
som vi hrs.
Han strtade ut efter en kort jktad kyss.
70
Drren slog igen, ngra ordsammansttningar kom fr
henne: Frukostbrerna kramar sig genom tarmen. Sjok av
skraste skit. Krleksmte p glid.
Hon tyckte inte om klandret hon kostat p sig, den
sjlvmkande halvkvdna aggressiviteten, frsmddheten
som hon visste ddar all lust och gldje genom skuldkns-
lorna den ger. nd hade hon inte klarat att hindra den
frn att pysa ut. Hon avskydde nr mnniskor pyste skuld,
allt sedan barndomen gjorde hon det och hade bestmt sig
fr att aldrig bli sdan. nd hade hon inte klarat att lta
bli att sippra nu nr det gllde som mest.
71
Statsminister Tage Erlander (i mbetet 19461969) be-
skrev i ett bermt uttalande det modernistiska samhlls-
bygget, ocks knt under namnet vlfrdsstaten, som ett
missbruk. Det var inte s han sa men det var innebrden
av vad han sa nr han talade om de stigande frvntning-
arnas missnje, en psykologisk naturlag. Man ck det man
saknat och var tacksam en kort sekund. Men snart inrt-
tade man sig efter det, fann det normalt och brjade be-
trakta det som ministandard. Frvntningarna kade och
det krvdes mer fr att tillfredsstllelsen skulle innna sig.
Rinnande vatten, nringsriktig mat, bil och strre bostad
frslog inte. Man mste ha strre och ytterligare reformer
fr att m lika bra som tidigare. Dosen mste bli hgre,
komma oftare.
Ester var inte lycklig fastn de frenats i kttet. Hon
tyckte inte att han hade varit tydlig. Hon var orolig infr
fortsttningen.
Efter frukost denna frsta morgon av deras nya skede
72
gick hon ut och sprang femton kilometer. Hon trnade
fr Stockholm Marathon och sprang ett lngpass i veck-
an. Det infll p sndagar. Som amatr i periferin av en
gemen skap gjorde hon som alla andra och som hon upp-
manades i rdgivarspalterna. Maratonlpare sprang ett
lngpass i veckan, vanligen p sndagar eftersom de esta
var p jobbet i veckorna. Hon kunde springa sitt lngpass
vilken dag som helst men gjorde det p sndagar hon
ocks. Senare i vr hade hon fr avsikt att ka distansen
till tv mil, fr s ld rdet, men nnu rckte det med
femton kilometer. Ambitionsnivn mste balanseras mot
skaderisken.
Nr hon kom hem kastade hon sig ver telefonen innan
hon hunnit ta av sig skorna. Ingenting dr. Han hade var-
ken ringt eller sms:at. Om lidandet inte ska bli akut mste
krleksvtskor fyllas p hela tiden.
Hennes knsloliv var nu freml fr de stigande fr-
vntningarnas missnje. Den enda frdelen med det r att
besvikelsen efter en tid kan sl ver i en annan naturlag, de
sjunkande frvntningarnas gldje infr minsta lilla.
Giftet hade dock verkat ven i honom. P eftermid-
dagen ringde han. Numret kommer frn en fast telefon
hon inte knde igen. Han hade tappat sin mobil, berttade
han, eller glmt den i bakstet nr han for hem i morse.
Taxibolaget hade lovat terbrda den till honom s fort de
hade en krning i nrheten. S angelgen att hra av sig
73
var han, tnkte hon med brusande brst, att han gjort sig
omaket att ska upp hennes nummer fr att kunna ringa
henne redan samma dag utan rende. Han lt generad och
det gladde henne srskilt. Kunde det vara s, tnkte hon,
att tankspriddheten i att glmma telefonen kom sig av att
han var omskakad?
De sa till varandra att natten varit underbar. Hon bert-
tade om sin lptur runt stan, hur ltt den hade gtt efter-
som man vger s lite nr man r lycklig.
Den gick inte ltt alls men hade gjort det om hon vetat
att han skulle ringa.
Han sa att han hade frskt bedriva studium av grott-
mlningar i Frankrike i dag, ett mne som intresserat
honom en tid, men inte kunnat koncentrera sig ett dugg.
Jag kan inte heller koncentrera mig, sa hon. Har inte
ftt ngot gjort i dag.
Han skrattade tvekande, sa att han var trtt och att de
kanske borde sova i natt, det blev ju inte s mycket smn
fregende natt, det vill sga sova separat.
Det kanske r bst s, sa hon.
Nu uppstod ett bryderi. Hon kunde inte avgra om han
sagt att de skulle sova separat fr att hon skulle sga emot
eller fr att han faktiskt ville det. Kort sagt visste hon inte
om hon borde insistera eller om det hade verkat tjatigt och
efterhngset. Hon frblev passiv fr skerhets skull, fr att
inte vara besvrlig och inte pysa ut skuld.
74
Han arbetade dagar, kvllar och ntter med bygget infr
nsta videokonstverk. Men i samtalet p sndagen hade de
avtalat eller halvt underfrsttt att ses tisdag. Men inget
klockslag. Fr honom var tid ngot annat n fr henne.
Hon var van vid exakta tidsangivelser och jmlikt verens-
komna mten som man hll sig till.
Frn klockan fem tisdag satt hon hemma och vntade
p en signal om att han var redo. Hon tnkte att de skulle
brja med middag ute, sedan g upp till honom, sitta i sof-
fan, g och lgga sig.
Hon vntade, visste inte vilken tid han tnkt sig deras
trff eller ens om det skert skulle bli ngon.
Han arbetade. Han arbetade hrt och alltid.
Vid midnatt ringde han. D var han klar. Och redo.
Hon hade borstat tnderna, duschat, satt p sig rena kl-
der och hunnit svra och frbanna honom hgt fr sig
sjlv. Nu kastade hon sig ivg och sprang hrt till bussen.
Det kom ett stnk av jrn i munnen. Frn hans hllplats
p Karlavgen sprang hon p nytt, slog in koden han gett
henne och tog trappan tv steg i taget.
Han mtte henne med ett vinglas i handen och str-
lande ansikte, strk henne upp och ner lngs armen och
tog mjukt hennes hand.
Fr jag visa dig runt?
Hon betraktade noga det han visade henne.
75
Jag frstr inte hur man kan kunna det hr, sa hon,
hur man lr sig det.
Roligt att du sger det, sa han. Du brukar vara s kri-
tisk.
Varfr skulle jag vara kritisk? Jag kan ingenting om
detta och ser p det med krlek eftersom det r du som
gjort det.
Jaha. Ja.
Han verkade frlgen men samtidigt och i frsta hand
stolt ver sina gor och sina kulisser.
Krleken r inte granskande och kylig, sa Ester. Den
skillnaden mste du vl inse?
Han tog ter hennes hand och pekade med den andra.
Det kallas trompe-lil, sa han och sg p henne fr
att utrna hur orden fll, om det vore en frolmpning att
verstta eller nonchalans att inte gra det.
Knner du till trompe-lil?
Har aldrig sett det men hrt talas om det. Mrklig
effekt.
Det betyder lura gat.
Det innebar att man mlade kulisserna i frvridna
proportioner och sm storlekar s att det de frestllde
framtrdde verklighetstroget p bilden. Stora stder eller
enorma landskap uppstod ur en tndsticksasks storlek.
De kramades under kulisserna. Han frklarade att dessa
var avsedda att lura gat betrffande avstndet, storleken
76
och ytterst hela existensen. De var poetiska sanningar,
byggda fr att gat skulle se vrlden som den var fast allt-
sammans var falskt, eller iscensatt.
De gick ver grden och uppfr trapporna till hans l-
genhet. Snvallarna var smutsvita och glnste svagt i ljus-
skenet frn de bleka lyktorna.
Han gick in utan nyckel, drren lt han alltid st olst, sa
han, dr fanns inget att stjla. S tog han av sig arbetskl-
derna och duschade medan hon sg sig om. Det var frsta
gngen hon var i hans hem. Ngot hem var det knappast,
mer en sovplats. Allt var provisoriskt, till och med stngen
han hngde skjortor och kavajer p som stod en bit frn
sngen. Garderober var tydligen inte fr honom.
Det var som vore han p resa, eller p ykt. Av sdant
han sagt och det hon nu sg anade Ester ngot mer om
hans mentalitet. Hon frstod att han tnkte sig framtiden
som ett helt annat tillstnd n det nuvarande. Framtiden
var ngot som skulle komma med den stora frndringen
och vilan. En dag skulle det riktiga livet brja, bara det dr
arbetet var avklarat. Snart skulle han f tid att ta tag i allt,
bara den hr separatutstllningen var genomfrd och den
dr retrospektiven. Sdan var ocks hans ideologi och syn
p samhllet; revolutionr utopist i grunden. Paradiset var
inte bara ett ord.
P det sttet kunde ett liv g. Man ck mycket gjort i
vntan p att livet skulle brja.
77
Nr Hugo kom ut frn badrummet hade Ester lagt sig
under tcket.
Vad mysigt det ser ut, sa han, lmnade handduken p
en stol vid sngen och la sig intill hud mot hud.
Det hr r det hgsta, viskade hon. Det hgsta i mn-
niskans liv. Mtet vi r med om nu. Det strsta som nns.
Han svarade henne med hnderna.
Vid uppvaknandet nsta morgon trevade de efter varandra
och brjade om. Akten blev kortare men lika innerlig.
Klockan var tta och en arbetsdag vntade. Han konstate-
rade att han inte hade ngon mat hemma, vilket mjligen
antydde att det han sagt om frukost som enbart ett nrings-
intag gde giltighet fr honom och inte bara varit en undan-
ykt fr att slippa nrhet. Hon hoppades det, tyckte att allt
tydde p det. Hon funderade p om hon skulle fresl redan
nu att de sgs i kvll igen och inte lta allt yta s att det
bara blev vntan och hon inte kunde planera ngot annat.
Men hon kom sig inte fr.
Han bad henne flja med ner till Seven Eleven p hr-
net. Dr tog han en kaffe med croissant och hon en kaffe
med grovt trekantsbrd utan plgg. Det var ett av hennes
mer torftiga morgonml i livet.
De satt bredvid varandra p hga stolar vid en lngs-
gende bnk med utsikt ver en korsning och stadsgatans
78
morgonrrelser. De talade inte mycket. Nr de sa ngot
gllde det allmnna saker om vad de sg, hur kaffet sma-
kade och vad som stod p lpsedeln. De var varken vn-
ner eller lskande. De frgade varandra om vad den andra
skulle gra i dag p det stt man gr nr man inte hr ihop
fast man ligger med varandra, det vill sga ena parten har
bestmt hur det str till med den saken men inte berttat
det, det ska bara framg, vilket det gjorde.
Ester hade ingen lust att bertta vad hon skulle gra i
dag. Hon visste inte vad hon skulle gra och frgan var s
ointressant. Hon ville att han skulle frga: Vad ska vi gra
i dag? Vad vill du att vi gr i dag? Inte det bortsttande:
Vad ska du gra i dag?
Hugo talade om vdret och temperaturen, att det var
rkallt nu och vintern hrd, att existensen var svr fr
mnga i kylan. Hon sa:
Vintern har precis kommit halvvgs.
Sedan tnkte hon att hon skulle sga att hon tyckte om
vintern, men det saknades utrymme fr en sdan replik.
Vad hon tyckte om kndes inte relevant fr de hll nd
inte p att lra knna varandra.
Det rdde en absolut kontaktlshet mellan dem, en
ohygglig alienation. Han satt bredvid henne p offent lig
lokal, frnekade henne sledes inte. Han t frukost med
henne, om n torftig, morgonen efter. Det borde ha varit
ett fall framt. Men de var frmlingar fr varandra. Detta
79
mte var bara sin form. Det saknade innehll och var dr-
fr sprngfyllt av annat innehll.
Vad hnder om dina arbetskamrater ser oss tillsam-
mans? frgade hon.
Han sg ut att inte frst frgan.
Om de ser oss hr p morgonen, nu, klockan tta.
Men vi pratar inte om snt.
Svaret fann hon egendomligt, p ngot stt ologiskt.
Det viktiga var vl vad de andra visste och vad det hade fr
betydelse fr honom. Om de pratade eller inte borde vara
sekundrt. Hon funderade p att brja diskutera hans svar,
analysera det ordentligt och s bakvgen f pysa ut all be-
svikelse hon knde. Han drack upp sitt kaffe och reste sig.
Jag mste g.
Hon nickade. Han erfor en diffus skuld. Den mrktes
p en viss frdrjning av huvudets rrelse, det bekymrade
i hans panna, runt gonen och i kroppshllningen.
Sitter du kvar och losoferar en stund? sa han.
Ja. Jag losoferar en stund.
Han bjde sig fram och pussade hennes kind. En dis-
tinkt, m, krleksfull puss. Det var ocks en puss som visste
ngot om otillrcklighet. Han stod stilla, tvekande, innan
han gick.
Och hon satt kvar, men losoferade inte. Det var en
onsdag med vitaktigt dis av den sort som gick in under
kragen. En dag full av onda aningar. Ngot var allvarligt
80
fel, det visste hon. Inte i mtet s mycket som i deras olika
syn p dess tyngd och innebrd.
Inget hade blivit sagt om fortsttningen och inget om
intrdet i varandras liv eller stumheten som fljt p det.
Ingenting om ngonting.
De hade slutat prata i den stund d kropparna brjade.
Krleken behver ord. Ett kort tag kan man ha tillit till
den ordlsa knslan. Men i lngden blir det ingen krlek
utan ord, och ingen krlek med bara ord. Krleken r en
hungrig best. Den lever av berring, upprepade frsk-
ringar och gat som ser in i ett annat ga. Nr gat r
vldigt nra det andra gat ser inget av gonen ngonting.
Hon satt kvar en kvart, sedan tog hon bussen hem.
Luften lyfte inte p hela dagen och han ringde inte. Inte
hon heller, men nr hon inte ringde betydde det ngot
annat n nr han inte gjorde det, ty han bestmde, han
hade makten. Att s var fallet fanns inget belgg fr och
inget tvivel om. Den som bromsar bestmmer alltid. Den
som vill minst har mest makt. Nr han inte ringde var det
knappast fr att han tnkte: Nu mste jag hlla igen och
inte ringa hela tiden.
Det hr r helvetet, tnkte hon nsta morgon nr ett
dygn hade gtt. Det r det hr som r helvetet och det
hr r det helvete som nns. Hon hll p att brinna upp
inifrn.
81
P torsdagskvllen skulle Ester g p en fest som ocks
Hugo var bjuden p. De hade nmnt saken ett par veckor
tidigare men sedan hade hon glmt det d de skaffat sig
angenmare skl att ses.
Ngot hade hon nu hmtat sig frn morgonens helve-
tesvisioner och en viss frvntan infann sig. De skulle trots
allt trffas. Visserligen begrep hon att det stod fr ngot
att han inte hrde av sig, att de inte hade kontakt fast en
eruption av kontakt borde ha uppsttt dessa dagar. Hon
visste att nr s inte skedde fanns inget slumpmssigt i det,
det motsvarades psykologiskt av ngot reellt som troligen
hade en exakt term. Men hon frskte intala sig att det var
slumpen, att saker bara skedde, att folk var olika, att vissa
hrde av sig ofta och andra sllan hur mycket de n knde,
att brjan alltid var svr och trevande.
Hon trodde inte p sin ramsa. Det var besvrjelser. Hon
var sker p att det som skedde gick att spra till realite-
ter. Den ickehandling det var att inte ringa henne trots att
han borde vilja gra det korresponderade med en rrelse
i hans hjrna, en rrelse som berodde p ett vervgande,
om ocks bara p frnimmelseniv, och p en frnvaro av
rrelse i hans hjrta. Hon hade en klar och stark knsla av
att detta vervgande inte gynnade deras krleks framt-
rrelse, deras framtida frhllande.
Men han var ocks en hrt arbetande man, tnkte
hon. Hon borde inte ta ut olyckan i frskott. Hon skulle
82
vara glad och pigg nr de sgs nu i kvll, inte anklagande
och besviken, inte visa ngot av allt som hrjade hennes
inre.
Det var nu eftermiddag. Under dagen hade hon ringt
honom sex gnger. Hon tnkte att han hade mycket att
gra och inte var vid sin telefon. Hon tnkte att det var
synd att han inte lngtade s mycket efter henne att han
ville ringa fast han inte hade tid, att han inte bar med sig
telefonen fr att inte missa ett enda samtal frn henne s
som hon skulle ha gjort och vilket brukade knneteckna
skedet de befann sig i. Befann hon sig dr ensam? Eller
lngtade han p ett annat stt?
Det var en sdan dag d hon inte kunde skilja p tanke
och knsla.
Med tungt hjrta gick hon till festen. Vl dr skakade
hon av sig obehaget en aning, pratade med folk, skrattade,
t, drack. Klockan tio hade han nnu inte kommit. Klock-
an elva brjade mnga g hem. D anlnde han i taxi. Med
sig hade han ett mindre entourage, medarbetare som inte
var bjudna och bland dem Dragan. Sedan Ester brjade
umgs med Hugo hade hon ftt veta att Dragan var fdd
jugoslav, kom till Sverige 1981, med bjelser fr fransk
lo so och en sostikerad variant av kommunism. Dragan
hade stttat mullorna i Iran 1979 fr att trotsa vsterlan-
dets hegemoni och drefter aldrig sett ngon anledning att
kommentera eller revidera den stndpunkten. Det mesta
83
var abstraktioner fr honom och som abstraktion fung-
erade hllningen vl, tyckte han. Ester hade frgat honom
hur han kunde leva med konsekvenserna men han hade av-
frdat henne som imperialistlakej och mental kolonisatr.
Hugo Rask beundrade sin vn och delade hans frakt fr
allt som luktade liberalism, vsterland och borgerlighet,
allt som var comme-il-faut. S socialister de var, sa Ester
till dem ibland, hamnade de oavbrutet i knt p konserva-
tismen, ibland rent av i farlig nrhet till fascismens vrlds-
bild. D fns Dragan och kallade henne konformist och
karririst, tv etiketter han alltid stod redo att distribuera,
samt deklarerade att hon ck g hem och lsa p fr p den
hr nivn var det inte honom vrdigt att bemta hennes
pstenden. Dragan var ekonomiskt oberoende och be-
hvde inte arbeta, sades det, ingen visste hur det gtt till,
men nda sedan han kom till Sverige hade han fungerat
som informell rdgivare och sllskapsherre t Hugo Rask.
Han talade svenska med tjock accent och utskt gramma-
tik. I decennier hade de tv kumpanerna kvll efter kvll
suttit i Hugos lokaler och pratat om vrldens ruttenhet och
vad man borde gra t den. De hade ven gjort en del fr
att f bort den, det mste var och en medge. Ester hade
slukat alltsammans med hungrig energi: bcker, lmer,
broschyrer och reportage om forna happenings som hon
letat fram i arkiven.
I brjan, medan Dragan suttit dr i ateljn om kvllarna
84
och rkt sina eviga cigaretter, hade han varje gng tittat
nedltande och frsmdligt p Ester, som om han visste
ngot han inte sa. Ester hade velat frga honom vad det
var han visste men insett var hans lojalitet lg.
Hugo hade aldrig distanserat sig frn ngon av de ond-
skefullheter som Dragans frnade tnkande oavsiktligt
lett fram till. Han var fr sugen p provokationen som
livshllning fr att ta avstnd frn vld och frtryck i upp-
rorets namn.
Det mrkliga med Hugo Rask, tyckte Ester Nilsson, var
att det enda som lockade honom mer n provokationen
var att bli lskad av offentligheten. Hans slets isr, ty sam-
tidigt stod han inte ut med att bli lskad av offentligheten
d det tydde p medlperi, feghet och liknjdhet infr
de ra sanningar som ingen samtid ngonsin orkat mta
men som framtiden alltid sg generande klart och med ett
verseende leende infr dtida inskrnkthet.
Med trotsig stolthet hade Dragan och Hugo slutit upp
bakom Milosevic i Serbien. Det rknades fortfarande som
en pinsamhet i konstnrens publika image, ngot som
mste nmnas i hyllningsartiklarna som skrevs om honom
fr att inte skribenten skulle anklagas fr att tona ner
konstnrens dliga omdme och ofrltliga felsteg, eller
om det var hans sammansatta sjl. Stllningstagandet hade
kostat honom visst besvr och ngra instllda utstllning-
ar. Ester frgade honom en gng om detta och ck till svar
85
att han inte var intresserad av det allmnt omhuldade, det
uniforma och det av eliten pbjudna. Ngra argument fr
positionen hade hon inte ftt. Hon hade velat frga vidare,
velat hra hur han ck ihop dessa paroller med att han s
frtvivlat grna sjlv ville bli allmnt omhuldad.
Men hon hade svalt sina frgor fr att inte ventyra
deras skra nrhet.
Dragan klev in i festlokalen i svart kostym, svart polo-
trja och de eleganta svarta skorna han burit frsta gng-
en hon mtte honom. Han vinkade malicist t hennes
hll.
Jas du r hr ocks, sa han.
Att Hugo var omgiven av sitt folk ven hr p festen
frsvrade avsevrt mjligheten att hgt undra ver alla
obesvarade telefonsamtal och annat uteblivet. Antagligen
var det avsikten. Hans ansikte sken som en rd rund ost
nr han sg henne, en nervs, obekvm, rd rund ost. Han
var sedan hela tiden halvt bortvnd, p vg t ett annat
hll, liksom rdd fr frgor. Nr han till slut mtte hennes
blick gjorde han det med ett lttsinne som grnsade till
det frcka.
Har du saknat mig?
Frgan var helt retorisk, en anstrngd lek.
Ja. Det har jag. Mycket.
Hennes ord dunsade klumpiga ner p golvet mellan
dem och dog. Hon returnerade inte frgan fr att slippa
86
hra svaret och se honom besvras infr undanglidningen.
Ska vi ta lite av buffn hr, sa han.
Jag har redan tit, sa hon. Den r god.
Jaha, sa han och tycktes frbryllad ver att hon knt
sig tilltalad. Han visade med en nick och en gest att det
inte var henne han riktat inbjudan till utan sina medhavda
vnner, utsvultna efter dagens hrda slit bland kulisser och
lura gat-konstruktioner.
Hans elakhet var inte uttnkt eller utstuderad. Den var
simpel underltenhet, ofrmga, rdsla utkldd till om-
tanke. Ester gick drifrn och pratade med andra, hll sig
undan.
Nr festen brjade knnas bedagad skte hon p nytt
upp honom. Hon hade gjort sin avvgning och kommit
fram till att hon hellre blev avvisad n grmde sig ver
att inte ha frskt. Han stod och diskuterade ngot med
en kulturredaktr. Dragan stod bredvid. Alla tre skrattade
och verkade avspnt eniga. Ester la sin hand p Hugos
rygg. Han sg p henne med gon som for runt i sina
hlor, skande efter en ndutgng. Ngonstans inom sig
frstod hon att detta var svar nog men stod inte ut med
det. S hon tog honom avsides och frgade:
Ska vi g hem till mig?
Hon stlsatte sig fr att inte ocks erbjuda friheten.
Skulle han y ck han ordna det sjlv.
I s fall ker vi hem till mig, sa han.
87
Hon ville sga att de skulle strunta i alltsammans men
hll tyst.
De gick ut p gatan. Gatlyktorna blnkte kallt i den
svartvita natten. De rrde sig till fots tv kvarter till ett
trakerat strk dr det snabbt kom en taxi. Det slog henne
att det var exakt dr hon befann sig den gngen d hon i en
dande frsommarsol ck telefonsamtalet om att hlla
fredrag om honom. Nu var det natt och vinter p samma
plats. Han hll upp bakdrren t henne och de klev in.
Taxin krde i god fart Odengatan upp mot Odenplan.
Hon tog hans hand fr att krama den men handen vred sig
som en infngad mask, ville dra sig ur hennes utan att hon
skulle uppfatta det som slutgiltigt.
Gvor man inte har bett om kan vara frfrliga i sina
krav, sina ansprk, sin kladdiga demonstration av givarens
omsorg. Det var inte omjligt att han uppfattade hennes
kramande hand och hela hon som en sdan gva. Han fr-
skte smeka hennes ngrar men det blev bara till ett gnug-
gande. Han tycktes ansatt av en stor plga, fortplantad till
handen.
Hon frstod inte vad det kunde vara fr plga. Hon
tyckte att hon inte krvde ngot orimligt. Frihet var en
dygd och den hyllade hon men frihet frn nrhet kunde
hon inte tillhandahlla, dremot friheten att vara nrmare
henne n han kommit ngon annan och friheten att slippa
sin ensamhet. Vad kunde vara vackrare?
88
Taxin stannade utanfr hans port. Han slppte hennes
ngrar, tog fram plnboken, betalade. Hade hon bestmt
skulle de tagit bussen, s hon lt honom betala.
Tredje natten. Tre ntter inom fem dygn kan inte kallas
misstag, infall eller frvillelser. De gick trapporna upp till
hans ogstvnliga lilla lya fr denna sin tredje natt. De
kldde av sig, la sig, lt sina kroppar mtas. De somnade.
Det blev morgon. Deras kroppar mttes igen. Men ngot
var fel. Ngot var hela tiden fel.
Dygnet runt var hans persienner nere, s med undantag
fr en trasighet dr ljuset t in sg man inte om det var
natt eller dag, klart eller grtt.
Ljuset i den springan visade nu att det var morgon. Han
rrde vid henne p de rtta stten. Han visste hur man
visar att man vill vara nrvarande, men han var frnvaran-
de; dessutom spnd och undvikande, rdd fr att de med
prat skulle trffa en der dr besvrligheterna vllde fram.
Snart var han pkldd och beredd att g, fre henne
fastn de var i hans lgenhet. Det sg ut som om han ville
ut fr att andas, som skulle han y till en syrgastub.
Det nns brd och ost, sa han.
Ska inte du ta?
Jag mste ner till ateljn och jobba. Jag tror det nns
kaffe ocks. Jag har handlat.
Till vem?
Du sa att frukost r viktigt fr dig.
89
Hon kysste hans stngda lppar och han gick. Han hade
allts varit och handlat frukost t henne efter onsdagsmor-
gonen p Seven Eleven, det vill sga planerat att ta hit
henne igen. Varfr betedde han sig d s konstigt?
dsligheten i en lgenhet som lskaren just har lmnat
r den strsta bland dsligheter. Den slog emot henne nu.
Det r inte vrt det, knde hon.
Det r alltid vrt det, tnkte hon.
Och oavsett vilket kan jag inte avst, tnkte och knde
hon.
Hon satte sig och t i hans kk, aldrig av mnniskohand
rrt. Tidningshgar lpte lngs vggarnas nedre del med
era r gamla exemplar av Dagens Nyheters kulturdel och
Svenska Dagbladets. Han hade skert sparat dem fr att
dr fanns en ess och en understreckare som han inte or-
kade lsa just d men trodde att han skulle orka igenom
senare.
P det sttet r han optimist mitt i all svartsyn, tnk-
te hon. Optimist i samma mening som utopister r det
och marxistiskt inuerade pessimister. En dag skulle han
f kraft att orka det han inte nu frmdde. Han skt upp
saker och drmde om tillstndet d allt skulle vara annor-
lunda. Det gjorde inte hon och skt sllan upp. Paradiset
var en logisk nullitet eftersom liv var friktion och friktion
endast kunde frsvinna med dden. Livet bestod bara av
eviga sm nu d man inte orkade gra det man ville gra.
90
Det fanns inget senare, ty ven senare skulle bli ett nu utan
ork. Hon trodde p paradiset i att tv mnniskor mttes.
Eftersom hon hade upplevt det var det ingen utopi. Som
antiutopist trodde hon inte att hon skulle orka lsa artiklar
som hon inte orkade lsa nu, och det som samhllet och
mnniskorna inte frmdde nu frmdde de heller inte
senare.
Hon tittade p hans tidningshgar, s fyllda av hopp,
och blev svartsjuk p dem. Gamla gulnade tidningar spa-
rade han p, men henne slsade han bort. Vrlden var vik-
tigare. Hon knde sig ledsen dr hon satt i hans vita dda
kk, och Sonja kessons rader kom fr henne.
Jag sker en sund sjl i en sund kropp. Jag har sparat
minst hundra Dagens Nyheter och tnker verkligen en
dag ordentligt flja med i debatten. Jag ser ett nytt krig
rulla fram ver de svart-vita sidorna. Jag sprang ut i den
tidiga skymningen och ville strcka handen genom himlen
men skyndade tillbaka hem fr att inte brnna vid pota-
tisen.
Hon t en smrgs med osten han kpt till henne, kan-
ske var det till henne han hade kpt den, och drack en
stor kopp svart kaffe som hon bryggt i hans bryggare. Den
verkade ocks oanvnd.
Hon tnkte p hans svagheter som konstnr. Det han
skapade togs emot som stor visuell poesi, men ven om
somligt var intressant och originellt var hans verks brister
91
ocks hans egna. Han vgade inte g in i sin smrta, dr-
med inte i andras. Han visste inte vad smrta var. Han be-
traktade den utifrn men knde den inte, och ndde drfr
inte s djupt i sin skildring av mnniskan som hans trst
efter storhet krvde. Den reexmssiga lgnen och stan-
nandet vid ytan av allt mnskligt hindrade honom frn det
han skte. Dr det brjade gra ont vek han bort, bde
i sjlviakttagelsen och i observationen av omvrlden. Av
rdsla fr vad han skulle nna vgade han inte ska i sig
sjlv fr att frst vad som fanns i andra. Han ville inte
frst vad som fanns i andra, fr dr kunde det vila aggres-
sioner och anklagelser mot honom. Drmed ville han hel-
ler inte se existensen i vitgat fast det var vad han pstod
sig gra. Han betraktade mnniskorna utifrn, behavio-
ristiskt, aldrig fenomenologiskt. Han ville f anklaga sjlv,
inte frst. Av det blev begrnsad konst. Men ingen var
s bra p att gra dygd av sina begrnsningar som han,
att dlja svagheten och f den att se virtuos ut. Det var
hans stora talang med vilken han bedrog vrlden. Det var
i detta hans konstnrliga styrka bestod.
Med en hmndlystnad som frvnade henne vllde
tankarna p hans obetydlighet fram. Hon fann att det var
storsint av henne att lska honom trots dessa brister och
att han borde vara tacksam.
92
Nr hon tit upp och diskat porslinet la hon en lapp i kyl-
skpet med en av sprkets vanligaste krleksfrklaringar.
Subjekt, predikat, objekt.
Lappen bar p ett omissknnligt drag av vertalning.
Den var en vdjan och en boja. Nr hon stngde kylskps-
drren sg hon p kksbnken ett paket naturlkemedel
mot frkylning och en annan handskriven lapp: Ta de hr
s blir du snart frisk!!! Kram Eva-Stina
De tre utropstecknen tydde p dlig stilknsla eller en
vervldigande iver att n fram. Hon drog sig till minnes
att han varit frkyld strax efter julledigheterna. De hade
setts och gtt p krogen fast han hostat och snrvlat.
Eva-Stina var den unga kvinnan som jobbade fr honom
och som tittat snett p Ester i hstas. En sdan lapp skrev
man inte utan att vara frtjust, man formulerade den inte
s. En lapp var alltid betydelsebrande, inte i frsta hand
texten, utan handlingen, att skriva lappen. Och det stmde
ju ven p den lapp hon just lagt i kylskpet p versta
hyllan ven om den var mer explicit. P den stod inte bara
Jag lskar dig. Rknade man in sammanhanget, bak-
grunden, hennes personlighet, kontexten och undertexten
stod dr snarare: Jag lskar dig med hela min sjl, jag r
snll mot dig hela tiden, jag vill bara goda saker fr oss, s
varfr tar du dig rtten att bete dig som du gr?
Nr hon sammanfogade naturmedicinen och den om-
tnksamma textraden, de sneda blickarna som Eva-Stina
93
gett henne och minnet av att Hugo fr ngra veckor sedan
medan han otypiskt kliade sig i hret hade sagt: Hon med
ett dubbelnamn som jag aldrig kommer ihg, anade Ester
att detta inte var oskyldigt. Denna lapp var mer n en lapp.
Eva-Stina lurade i faggorna, bidade sin tid, hade stndig
tillgng till honom eftersom de arbetade ihop. Eller hade
de redan en relation? Var det drfr han varit s konstig
de senaste dagarna?
Det var omjligt. D borde han inte ha velat trffas
hemma hos sig den gngna natten och den frra och han
borde inte ha freslagit frukost nere p hrnet i onsdags.
Hon samlade ihop sina saker och sig sjlv och gick ut
frn hans bostad. Hon grubblade medan hon gick mot
busshllplatsen. Vissa var ju beredda att inrtta sitt kr-
leksliv s, eller sitt sexualliv snarare, att de hade era sam-
tidigt utan att bertta om det. Mrkligt nog var det samma
personer som blev frvnade och irriterade ver hur job-
bigt det var att pussla med tider, lgner, mten och andras
reellt existerande existens med allt vad den innebar av
krav, frvntningar och lngtan. Nekroli vore att rekom-
mendera dessa mnniskor, tnkte hon. De ddas avsaknad
av ansprk p de strngt upptagna hrt arbetande sexuellt
hgspnda genierna.
Hela dagen fortsatte hon att tnka p hans svagheter
som konstnr. Det lindrade lite.
94
Sedan han freslog middag hos Ester fr att de skulle f
mtas i kttet hade hon utgtt frn att han i och med det
avslutat den eventuella relationen med den eventuella
kvinnan i Skne. Allt tydde p att hon varit en bekvmlig-
hetsinrttning mer n en krleksfrbindelse. Men att ka
s lngt varannan helg fr att trffas var frsts en grd av
ngot. Det gjorde man knappast av bekvmlighet.
Ester tnkte att det hade tagit honom sdan tid att
kom ma till henne fr att han velat ordna med allt frst, att
han vntat fr att det skulle bli vackert mellan dem. Rent
och vackert.
Denna dag som var en fredag frlpte sakta. ngesten lg
som en molande vrk i henne. Hon sa till sig sjlv att mn-
niskor som gtt in i kropparnas mte och lskar varandra
mste ha tillit. Det fanns mycket som talade fr dem. Nu
skulle hon bara ha is i magen i stllet fr den hr klumpen.
Sedan de blev sexuella hade de inte talat om vsentlig-
heter en enda gng, men det fanns tid fr det ocks. Allt
som var viktigt tog tid. Allt hade sin tid. Allt var bra. Det
hr hade gtt bttre n hon kunnat drmma om den dr
lrdagen i oktober. Det hon trnat sig tokig efter i novem-
ber och december hade intrffat. Hon hade ftt allt hon
fantiserat om. Det var otroligt. Det sg ljust ut. Det var
en dag full av ljus. Och nnu en dag d hon inte frmdde
skriva. Det lilla hon frskte blev dda fraser som spred
dunsten av lik ver texten.
95
Fredagen masade sig fram. Den vanligaste frgan sedan
telefonen uppfanns skulle kunna vara: Varfr ringer han
inte? Klockan var tv, tre, fyra och han ringde inte. Hon la
sig p sngen och lste Majakovskijs Ett moln i byxor dr-
fr att han framhllit den som viktig. Titeln var fantastisk,
dikten hade sina fretrden men en hel del i den lmnade
henne oberrd. Hon var msom rasande p honom och
msom fylld av den strsta mhet och krlek till allt som
han ngonsin rrt vid eller vidrrts av (med vissa uppen-
bara undantag).
Hon hade bestmt sig fr att inte ringa honom. Han
jobbade hrt, hon mste visa honom respekt och att hon
var en oberoende, sjlvstndig, autonom vuxen mnniska
som klarade sig utan konstant kontakt. Visserligen tyckte
hon det var konstigt att man inte ville ha kontakt hela
tiden med den person man just inlett en krleksrelation
med men hon mste vara fljsam.
Hon bytte bok och lste ur Hitlers bordssamtal som han
ocks rekommenderat. Han hade velat studera boken fr
att frst hur det kunnat bli som det blev och lra sig att
se tecknen i tid. verallt sg han tecken i sin samtid p
att nazismen och fascismen fanns latenta hela tiden i den
parla mentariska skendemokratins samhllen. Srskilt tyd-
ligt sg han det nr han samtalat mycket med Dragan.
Ester lste. Hon skulle absolut inte ringa honom i dag.
Hon ringde. Han svarade inte. Klockan blev tta. Hon
96
undrade av vilket skl han inte ville vara med henne deras
frsta fredagskvll tillsammans. Hon frstod inte. Men
man fr inte pressa. Man fr aldrig pressa. Bara vara om-
tnksam och tillmtesgende utan att det blir kvvande.
Det nns naturliga frklaringar till allt, tnkte hon. Han
var inne i en fas av hrt arbete. Han var trygg med henne
och behvde inte hela tiden meddela vad han gjorde eller
meddela sig med henne eftersom de stod i obruten sjlslig
kontakt. De visste var de hade varandra.
Det hon denitivt inte ck gra nu var att utstta sig fr
ngesten i att skicka ett sms p vilket det inte kom ngot
svar. ngesten ver uteblivna svar var ngot de som ska-
pade sms och mejl inte kan ha frestllt sig. Eller ocks
saknade de den sortens inlevelsefrmga. Det brnde i
ngrarna efter att sms:a och f lttnaden det innebar att
skicka ivg ngot, och som hll i sig under minuterna som
fljde nr man fortfarande kunde hoppas p ett svar. Hon
hll era gnger i telefonen och brjade skriva ett medde-
lande, men raderade varje gng och la den lngt ifrn sig.
97
Nr hon vaknade var det lrdag. Hon kunde inte arbeta
denna dag heller. Skrivande var fr henne aldrig ykt, det
var motstnd och motstnd r inget att y till. Hon mste
freta sig ngot i vntan p att hennes liv skulle brja. Hon
tittade p telefonen. Kanske hade hon haft den p ljudls
av misstag? Nej. Ingen hade ringt och inget sms hade kom-
mit utan att hon mrkt det. Hon ringde till sig sjlv frn
hemtelefonen fr att kontrollera att mobilen fungerade.
Skickade ett sms till sig sjlv. Allt kom fram som det skulle.
Hon gick ut p stan. Ute var det kallt. Klockan var tolv
eller mjligen nrmare ett. Hon strvade omkring, t
en turkisk burgare i Htorgshallen, gick planlst genom
ngra kldaffrer och np mekaniskt i tygerna. Om han
bara kunde hra av sig och bertta vad som pgick, det
var allt hon nskade. Han hade kpt frukost till henne
ngon gng mellan onsdag morgon och torsdag kvll. Det
mste betyda att osv. Hon gick Kungsgatan ner, Stureplan,
Birger Jarlsgatan. P Rnnells antikvariat sg hon en bok
hon ville ge till honom men bestmde sig fr att vnta med
98
sdana inkp till nsta vecka. Hon visste inte om han ville
ha er bcker av henne eller om de ens skulle ses mer.
Hon frstod inte. Det vrsta var att inte frst det hon var
mitt uppe i, det hon tagits i ansprk fr. Ingen smrta r
som den att inte frst.
Klockan var tre, han ringde inte. Hon drack kaffe p ett
kaf och t en extra stor bakelse p grund av situationen.
Framfr henne lg en bok som hon frskte lsa i. Klock-
an var fyra. Hon gick p bio och sg en thriller om CIA,
en sdan som hon aldrig riktigt hngde med i men inte
heller frmdde urskilja vad det var hon missade. Medan
lmen pgick tnkte hon p hur lttad hon skulle bli om
han ringde precis nu. D skulle kroppens knutar nystas
upp som om de aldrig funnits och hon skulle bli mnniska
igen. Inte ens han kunde arbeta jmt. Men mhnda var
detta verkligen en extra intensiv fas.
Hon frstod inte intrigen i den hr CIA-lmen heller.
Intrigerna var gjorda fr dem som skrev dem och inte fr
skdarna, tnkte hon. De hade skrivit s lnge p sitt verk
att hndelserna fr dem tedde sig sjlvklara. De skrev ver-
ket bakifrn medan tittarna sg det framifrn.
Ngot dk upp i hennes huvud som hon formulerade
under de kommande minuterna.
Fysikernas bryderi:
Att vi inte minns det som nnu ej har intrffat.
Filosofernas bryderi:
99
Att vi minns ngot bara fr att det intrffat.
Psykologernas bryderi:
Att vi minns som det passar oss.
Politikernas bryderi:
Att folk har minne.
Medicinarnas bryderi:
Att minnet sviktar.
De olyckliga lskandes bryderi:
Att minnet av det som hnt frndrar oss.
Hon sg sig om i salongen. Den var ganska tom p folk
men de som var dr sg uppmrksamma ut. Kanske var de
sdana som inte hela tiden led och pinades, sdana som
hade ett liv bde nu och nr lmen var slut.
Med ens knde hon starkt p sig och sg fr sin inre syn
att Hugo och hon skulle trffas i kvll, ta, dricka, skratta,
lska. Alldeles strax skulle han ringa henne, hojta glatt och
den hr mardrmmen vara ver.
Vad gr du i kvll? r du hungrig? skulle han ropa,
och inte med ett ljud skulle hon avslja hur hon haft det
aldrig frebr utan bara svara:
Ja! Jag r hungrig! Vilken tid?
Inom ngon timme skulle de sitta p en krog och med
gonen glittrande skulle han strcka ut handen och rra
vid hennes kind. Hon hade vndats frut och trott att allt
var ver innan han pltsligt hrt av sig. Det viktiga var att
hon hll ut, inte lg p.
100
Insikten kom strtande som en meteorit och slog ner
lika hrt som den fr 70 miljoner r sedan som ck di-
nosaurierna att d. Hon sg inte lngre vad som skedde
framme p bioduken nr allt i hennes kropp p en ru-
sande sekund slog om och det gick upp fr henne hur
saken lg till. Hon begrep det sjlvklara men ofattbara,
att han givetvis var hos sin kvinna i Malm denna helg.
Det var ju tv veckor sedan sist och han var dr varan-
nan helg som han alltid hade varit. Atomur kunde stl-
las efter hans resor till Malm. Frra lrdagen hade de
trffats hemma hos Ester och den hr helgen var det ter
dags fr Malm. Tanken hade inte kommit fr henne en
enda gng under veckan som gtt drfr att handlingen
var fr befngd, men det frklarade hela hans beteende
de senaste dagarna.
Halva lmen terstod. Hon satt kvar med den svartaste
ngest hon ngonsin knt rulla genom sig i vg efter vg
av arsenik och bly.
Varfr satt hon kvar? Drfr att det nd inte fanns n-
gonting att gra och ingenstans att ta vgen i den stund d
hon ftt misstanken bekrftad. Hon kunde lika grna sitta
i en biograf.
Efter lmen gick hon upp till hans gata. Vdret var
grtrist och rtt och lockade inga kvllsvandrare. Gatlyk-
torna lyste, butiksgarna var i frd med att slcka i sina
bakre rum, lsa med rasslande knippa och dra lttade suck-
101
ar infr sndagens ledighet. Ester gick mot hans kvarter
fr att f skert besked.
Att det tagit henne s lng tid att fatta berodde p
att hon inte frstod hur en mnniska som gjorde s hr
sg p livet och andra mnniskor. Hela hennes id om
mnskligheten som en och psykiskt enhetlig var i gung-
ning. Det hr sttet att handskas med materien var fr
konstigt.
Redan p avstnd sg hon att ateljn var igenbommad.
Tydligen hade hon behllit ett lite hopp nd, fr viss-
heten smrtade ytterligare. Bara nr han var bortrest var
ateljn igenbommad och gallergrinden lst. Inga kulisser
byggdes hr i kvll. Hon gick ver grden och upp till hans
lgenhet och tittade in genom brevinkastet. Inget ljussken
ngonstans.
Hugo hade ltit henne frst att de arbetade hr i lo-
kalerna morgon till kvll vardag som helg. Han hade ltit
henne tro att han var en upptagen man, en hrt arbetande
konstnr som inte ck stras och som ingen kunde krva
ngot av eftersom han arbetade fr konsten, som handlade
om hur mnniskorna beter sig mot varandra, om slarvig
ondska, om maktutvning och vanmakt. Men just nu vi-
lade han frn den.
Marken hade ckar av is och vinden smg lngs gator-
na, svngde om hrnen och stack sina illvilliga nlar vid
halslinningar och handleder. Temperaturen vacklade mel-
102
lan slask och tillfrysning. Moddigt p dagen, tunn isskorpa
p kvllen.
nnu en gng gick hon frn hans atelj till bussen. Nr
hon satt sig i den tog hon fram telefonen och brjade skri-
va ett textmeddelande. Det var frdigt en kvart senare nr
hon klev av och hon snde det utan att vervga att avst.
Det var ett hrt reducerat meddelande, spnt som fasan
och paniken blir nr de dljer sig bakom hgdragenhet.
Tonen andades frakt grundat i sjlvrespekt. Det var ett
meddelande man skar sig p. Och hon klandrade honom
med den frsmddas alla rttigheter.
Men det var text, det var inte hon, det var hon som
text. I den fysiska vrlden fanns varken hgdragenhet eller
sjlvrespekt. I den hll hon p att falla ihop i en ls hg.
En kort triumf instllde sig emellertid efter att med-
delandet skickats. Svl akten att skriva det som att rikta sin
vrede mot honom i hrda vlformulerade sttar ck det att
gra mindre ont en stund. Och det var kontakt, ngon form
av mnskligt mte som brt den outhrdliga tystnaden.
Han skulle lsa meddelandet och tnka p henne, och svara.
Men det kom inget svar. Det kom ingenting alls. Lrdags-
kvllen gick. Sndagen gick. P mndagsmorgonen hade
det gtt ett och ett halvt dygn utan ett ljud frn Hugo. Det
var en uppvisning i hur man ddar en mnniska socialt.
103
Hon kte ner till Centralen mitt p dagen och stllde
sig vid Malmtget, men det var lnlst. Det kom ett i
timmen och chansen var liten att hon skulle trffa rtt.
Det strmmade mnniskomassor frn tgens mnga vagn-
ar till olika nedgngar, utgngar och uppgngar och hon
sg honom inte. I tv timmar och tre ankomster stod hon
dr och vntade. Drp kte hon hem och skrev ett mejl i
vilket hon torrt analyserade hela hndelsekedjan.
Ju mer du tiger desto mer talar jag, det r hegelskt,
skrev hon och generades av pretentionerna men lt dem
st. Hon framlade de sakliga eventualiteter hon kunde
komma p till varfr han handlat som han gjort, presen-
terade alla tnkbara och sjlvkritiska perspektiv, framtids-
utsikter och tolkningar som hennes fantasi kunde fram-
mana, utom en enda: att hon inte hade rtt till en frkla-
ring. Dr gick grnsen. Hon skrev att hon frstod att man
inte kunde tala sanning om man levde i en vrld dr man
blev straffad fr den, och att hennes moralregler kanske
var fr hrda fr att han skulle vilja tala sanning. Hon f-
reslog att hon gtt fr fort fram och inte lyssnat in hans
behov och tempo. Men hon ansg att hon hade rtt till
en frklaring drfr att de tv var frbundna. Han hade
tagit p sig ansvar genom att g in i hennes kropp, det
var att frespegla henne ngot som mste fullfljas. Hon
hade drmed rttigheter och i dem ingick att hra hans
frklaring.
104
Hon vnde p alla perspektiv utom det att hon saknade
rttigheter. Det fll henne inte in att ha ett s distanserat
frhllande till livet, eller att frakta sig sjlv s. Delar av
vninnekren hade svrt att tla denna brist p acceptans
alternativt sjlvfrakt. De som gnat mycket mda t att
utplna sina behov fr att behaga, alternativt bete sig an-
stndigt och inte stra, blev irriterade p sjlvgodheten i
att inte begripa nr man var onskad. Han r inte skyldig
dig ngot, sa de till henne. Hon skrskdade resonemang-
et och fann att hon inte delade analysen.
105
Styrka och duglighet vcker beundran men inte krlek.
Det brustna hos mnniskan r det som inger krlek. Men
det brustna rcker inte. Det mste kompletteras med au-
tonomi och sjlvdistans. Sprickor skapar mhet men frr
eller senare alstras aggressioner av det som vcker mhet.
Den rena bristen r genom sin hjlplshet lika omjlig att
lska som den stlskodda styrkan.
Ester ck inga svar oavsett om hon gjorde sig stark,
svag eller full av sprickor. Inte p hela veckan kom det
ngot livstecken frn honom.
Hennes andning var kort och hon hade tryck ver brs-
tet hela tiden. Varje kvll tog hon bussen till hans gata.
Det lyste i fnstren igen, det arbetades p nytt i lokalerna.
Den mnniska hon frra veckan somnat och vaknat med
och fr tv veckor sedan skrattat och pratat med i timmar,
knde hon sig nu tvungen att st och titta p frn ett gat-
hrn, som innan allt brjade.
P fredagen en vecka efter att de senast sgs, den dr
sista morgonen fr tusen r sedan, fattade hon ett be-
106
slut och tog nnu en gng bussen till honom. Nu ck det
rcka, hon tnkte inte acceptera mer av denna fega undan-
glidning.
Klockan var sex p kvllen. Hon gick in i ateljn utan
att ringa p och uppfr trappan. Dr p frsta vningen
bakom det massiva skrivbordet satt han och arbetade. Han
tittade upp ovanfr glasgonkanten, inte bestrt, inte
rdd, inte glad. Han sa:
Kommer du.
Ja. Jag gr det.
Han vilade armbgarna p bordet, hll hnderna lst
knppta och avsljade inte vad han tnkte. Ester utbad
sig om ett samtal, sa att det var ndvndigt, och ven om
han inte sg trakterad ut gick de ver gatan till krogen
dr de brukat sitta vid stearinljusen. Det var nu en frm-
mande krog infr hennes blick. Men personalen hlsade
varmt som p tv gamla stamgster och gjorde genast i
ordning deras favoritbord i ett hrn.
Hon hrde honom sga till servitrisen att de inte skulle
bli kvar s lnge.
Stende bestllde han ett glas vin till sig. Servitrisen
vntade uppmrksamt men diskret p en bestllning till
och nr den inte kom gick hon mot kket. Hugo tittade i
samma stund hastigt p Ester och sa att hon kanske ville
ha ngot hon ocks? Hon nickade.
Hugo satte sig ytterst p stolen med strre delen av
107
kroppstyngden p underbenen och ftterna, vred och skru-
vade p sig, tittade p allt utom henne, redo att rusa.
Hon sg det men det var krlek hon knde. Inga frkla-
ringar behvdes mer. Allt hon velat frga, alla andtrutna
ider visade sig bara ha varit en urskt fr att f umgs.
Hon ville trffas, det var hela saken. Hon ville att de hade
en relation, det var allt. Hon saknade honom grnslst,
s enkelt var det. Hon ville sitta tillsammans och prata i
timmar och sedan fortstta hem till honom och vakna i
morgon med en lng lrdag som vntade p dem. Nr de
var tillsammans fattades henne ingenting.
Jag behver g tillbaka ganska snart, sa han och den
addriga blicken studsade mot hennes. Mycket att gra.
r inne i en vldigt intensiv arbetsperiod.
Illusionen brts och kylan tervnde. Mtet hon till-
tvingat sig mste p nytt rttfrdigas och frklaras med
hrdheter som moral och behovet att frst, inte med det
mjuka hon just tnkt.
Hon hade god lust att sga att han varit inne i en vldigt
intensiv arbetsperiod ven frra helgen, men bestmde sig
fr att inte vara sarkastisk. Sarkasmer ck man alltid ngra.
Jag har gjort allt fr att f kontakt, sa hon.
Jag har mrkt det.
Det blev tyst medan hon tog in hans lilla elakhet.
Varfr har du inte svarat?
Vad av allt du frgade skulle jag ha svarat p? Det var
108
verkligen mycket du undrade ver. Jag tror aldrig jag har
sett s mycket frgor p en gng faktiskt.
Jag har sms:at ocks. Och ringt.
Ja. Du har det.
Menar du mejlet jag skickade i mndags?
Jag vet inte vilken dag det kom. Det gick ju inte att
besvara alla de dr frgorna.
Kan det bero p ngot tror du att jag har ftt s myck-
et att undra ver den senaste veckan?
Ingen aning.
Nej. Ibland r det svrt att se hur saker hnger ihop.
Han tmde sitt glas i ett par hetsiga klunkar.
Hon andades i sm korta tag.
Jag har haft mnga frgor drfr att ditt beteende
har varit obegripligt. Under tre mnader har vi mtts och
byggt upp en innerlighet. Den kulminerar i tre erotiska
mten som vi vl bda ansg ofrnkomliga. Tre erotiska
mten inom loppet av sex ntter. Drefter beter du dig
vidrigt, och dessutom vidrigt p ett gtfullt stt. S att jag
fr hlla p och gissa. Vill man plga en mnniska ska man
gra det du har gjort mot mig den senaste veckan.
Han sa inget. Snurrade sitt tomma glas, tittade sig om
i lokalen. Han sg inte ut att knna skuld och tycktes inte
tiga fr att han var osker p vad han skulle sga. Han ville
bara bort frn bojorna hon satt p honom och teg p det
stt man gr med ngon som nd inte kommer att frst,
109
som benner sig i en annan vrld med andra spelregler,
meningslsa att diskutera eftersom det r en avgrund mel-
lan.
Jag har varit frtvivlad hela veckan. Jag vet inte vad
jag ska gra.
Om du r ledsen fr du g och tala med ngon.
Jag talar med ngon. Precis nu.
Ngon som kan snt hr. Ngon professionell.
Som kan krossade hjrtan? Det nns en person som
kan hjlpa mig med mitt problem, och det r du.
Jag mste tyvrr tillbaka och jobba nu.
I rstens matta klang och gats trtthet sknjde hon
den dr vetskapen om otillrcklighet igen. En otillrcklig-
het som frbenats och blivit till abstrakt avsky mot kvin-
norna fr deras eviga krlekskrav p honom som hade
strre saker att tnka p, deras joller och possessiva p-
lagor utkastade som lasson, alltid ursktade av dem sjlva
genom deras mt bultande hjrtan.
Det var passion, sa han. Den tog oss i besittning som
passioner gr. Kanske srskilt dig.
Tack, det var verkligen vnligt sagt.
Men sant. Du blev uppenbarligen mer drabbad n
jag. Jag har inte varit frtvivlad.
Illviljan eller hatet bakom orden ck det att svindla till
som vid hastig syrebrist.
S passion r inte krlek i din vrld?
110
Det r olika saker.
Inte ens slkt?
Avlgset kanske. Men man ker inte p lnga som-
marsemestrar med en passion och man lever inte ihop i
ratal.
Det var en intressant denition. Men den tycks inte
allmngiltig, vilket vl gr den vrdels just som deni-
tion. Jag skulle grna ka p lnga sommarsemestrar med
dig och leva ihop med dig under resten av evigheten. Vin-
tersemester ocks.
Men inte jag.
S det har inte haft med krlek att gra det vi haft?
Vad bra du har lst det.
Han lt tnderna bearbeta lpparna, lite torra och
vinteragiga men sjlvsprickan var lkt. Hans kropp var
spnd men nu slppte han ner axlarna i en suck.
Du blev ju s jvla arg i lrdags. Det dr sms:et du
skickade var s skrmmande. Klart man drar sig undan d.
Det blir bara obehagligt.
Och du kan inte alls frst varfr jag var arg?
Det kanske jag kan.
Du tycker inte, efter det som varit mellan oss, allt vi
gjort tillsammans och allt som var underfrsttt av det, att
jag hade rtt att bli upprrd, att jag har rtt att f veta vad
du tnker om dig och mig? Du har tagit mig i ansprk. Du
har varit inne i min kropp. Du tycker inte att det ger mig
111
ngon som helst privilegierad position dr din integritet
fr ge vika och det liksom ligger dig att tala med mig om
de handlingar du begr som drabbar mig s hrt att jag
faktiskt har svrt att st upprtt? Jag hller p att d av den
hr ngesten.
Du har ju redan svaren. Det r inga frgor du stller.
Det r pstenden och anklagelser. Allt r redan klart en-
ligt dina exemplariska vrderingar. Du ska bara tvinga mig
till erknnande och underkastelse s r du klar sen.
Jag avskyr underkastelse. Jag vill bara att vi ska vara
tillsammans och vara nra varandra mentalt. Det r det
enda jag nskar. Varfr gick du mig inte till mtes i stl-
let fr att bli stum och tyst? Vi hade etablerat en relation.
D gr man vl varandra till mtes ven nr vreden och
obehaget kommer?
Han rrde sig p stolen. Halva han var utanfr.
Din aggressivitet strkte mig i att det var en riktig
bedmning att inte bertta fr dig vart jag skulle ver hel-
gen. Du hade blivit rasande och inte accepterat det.
Och s blev jag rasande nd.
Han teg och uttalade inte den felande meningen, den
som inte tycktes fresvva Ester som en mnsklig mjlig-
het: att han alltid lst sdant hr genom att osentimen-
talt dra sig ur. Han klippte. Han gick ingen till mtes. De
ck ta det han erbjd eller inget alls. Besvr var inte fr
honom. Njutningsmedel som gav obehag i stllet fr njut-
112
ning gjorde man sig av med. Vrede undgick man enklast
genom att inte befatta sig med dem man samkat smrta.
Blir hon aldrig arg? sa Ester.
Vem?
Kvinnan i Malm.
Jag har ingen kvinna i Malm.
Han bet p naglarna och spanade mot gatan dr friheten
fanns. Det var tyst en lng stund. Han rrde sig ytterst p
stolsitsen, framtlutad, p vg. De hade inte bestllt mat
och skulle inte gra det. Ester hade inte bestllt ngot alls.
Obehaget dallrade mellan dem.
S sken hans ansikte upp som om han kommit p ngot
roligt och lttsamt med vilket han kunde bidra till sam-
varon. Han sa:
Springer du fortfarande lika mycket?
Frgan var oerhrd i sin rckvidd. Av den frstod hon
att han inte p minsta stt rknade med henne i sitt liv, att
hon befann sig p ett ohyggligt avstnd frn honom. Hen-
nes ansprk och antaganden om en outtalad gemen skap
mste drfr te sig obegripliga, nrmast mysterisa, nr
hans omvrldsuppfattning var sdan att han glatt kun de
frga henne: Springer du fortfarande lika mycket?
Det var ett frsk att vara snll, det insg hon. Mnni-
skor med lngt avstnd till andra r ofta snlla. De ut var
snllhetens gester, som inget kostar. Det som har med
andra att gra bekommer dem ganska lite och d ligger
113
snll hetens gester nrmare n elakhetens, som bara ger
obehag och besvr. Snllhetens gester gr att man fr vara
i fred.
Hugo Rask var en sdan person som ville att man
skulle sga om honom att han var sympatisk. En varm,
omtnksam mnniska ville han vara. Varmast var han mot
frmlingar. Ju mer frmlingarna lrde knna honom desto
strre blev kylan och hrdheten.
Han trummade mot bordskanten, tittade lngtansfullt
mot sin atelj.
De stod p trottoaren utanfr restaurangen. Han gungade
frn en fot till den andra, trampade rastlst. Ester skulle
g. Det blev inget mer av detta i kvll, det blev inget mer
verhuvudtaget. Hon strckte ut handen och la den p
hans kind, hll kvar den ngra gonblick innan hon snkte
armen, vnde och gick.
Det var sn p trottoaren, nysn som hll p att bli
slask. Hon sg i en parkerad bils backspegel att han stod
kvar och tittade efter henne.
Ngonstans inom sig visste hon att i den stund mnni-
skan inte pockar och anklagar blir motstndet meningslst
och verlget blir svaghet. Olusten omvandlas till frlust,
oviljan till tvekan. Men inte tillrckligt stor fr att han
skulle ropa henne tillbaka.
114
Hon fljde honom i backspeglarna och sg hur han ls-
gjorde sig ur sin frstening, gick ver gatan och in till sig,
in genom drren till det han hrde hemma i.
115
Fr att verka som en levande mnniska fretog hon sig
saker, frskte f till stnd aktivitet.
Hon kte till Paris.
Sedan ett halvr befann sig en god vn dr i tjnsten och
vertalade henne att resa dit fr att f upp livsandarna och
tnka p ngot roligare. (God vn rknas i den allmnna
sprkuppfattningen intressant nog som mer avlgsen n
en som rtt och sltt r vn, precis som en ldre person
r yngre n en gammal. Det hr var just en god vn till
Ester. Mer n en bekant men inte nra.)
Hon tog in p New Hotel vid Gare du Nord, ett klaus-
trofobiskt litet etablissemang som vid eldsvda inte skulle
klara att evakuera ens sina kackerlackor. Ett minimalt rum
anvisades henne p tredje vningen med damm i hrnen
och plastverdrag p madrassen. Tanken p de mten
mellan kroppar som frorsakat arrangemanget gjorde ont,
men inte ondare n allt annat som hgg och stack med
bde trubbiga och vassa verktyg bland de inre organen.
Hon ltade utan slut det som hnt, med sig sjlv och dem
116
som ville lyssna, och gick igenom hur hon skulle ha gjort
annorlunda den gngen och vid det tillfllet om hon bara
hade vetat att det var s hr det skulle bli. Inte ett enda
steg efter att Hugo och hon gick till sngs skulle hon ha
tagit p samma stt om hon vetat.
Ett misstag frbryllade henne. Hon hade inte kunnat
undvika det eftersom det byggde p en bedmning och
en vrdering som hon inte kunde anse fel. Att vrede var
frbjuden i krleken var oknt fr henne. Hon kunde
inte frestlla sig att ett enda vredesutbrott, det som hon
skickade som sms den dr lrdagskvllen efter bion nr
hon fann hans lokaler nerslckta, var nog fr att frstra
allt. Tvrtom tnkte hon att vrede var tillten just nr man
stod varandra nra.
Och kanske hade hon rtt i att denna uppfattning var
allmngiltig, tnkte hon. Och drmed fel i uppfattningen
om deras nrhet.
Den nrhet som gr vreden tillten var den nrhet han
inte ville ha med henne.
Men varfr ville han bli fysiskt intim med henne om
han inte ville ha nrhet? Och varfr de lnga intensiva
samtalen under mnader av frberedelser?
Hon frstod inte.
Hon tnkte att om hon ngonsin skulle skriva ett dikt-
verk om detta skulle det heta: Frstr inte.
Hon hade haft vnskapsrelationer som inte tlt vrede.
117
De hade bara inte varit hllfasta, nra och krleksfulla nog,
inte varit av den arten dr utlevd besvikelse fanns som en
mjlighet, inte haft knslomssig tckning fr konfronta-
tion. Hon anade att det var s deras frbindelse varit fr
honom. Han var inte tillrckligt fst vid henne fr att det
skulle f kosta minsta besvr.
Varje morgon p sitt dystra hotell i Paris stllde hon
klockan p sju och gick ner och t den franska frukosten
fr att drefter skriva i tv timmar p rummet. Hon stllde
alarmet och nr det ringde slutade hon tvrt. Sedan gick
hon ut och promenerade, rrde sig planlst genom staden
och tog in atmosfren och lukterna. Nr benen blev trtta
satte hon sig p ett kaf och lste. Ngra minuter d och
d kndes det som att hon njt av livet och var en indivi-
duell varelse som kunde leva utan symbiosen. vrig tid var
hon p det klara med att hon ntt och jmnt hade ett liv.
Under minuterna av oberoende som blev euforiska i jm-
frelse med det vanliga sinnestillstndet av konstant smr-
ta ville hon p grund av euforin skicka honom ett sms som
skulle visa hur sjlvstndig hon var och glad, hur jmlikt
vnskaplig deras relation i sjlva verket var och hur hon
accepterat och gtt vidare mot nya djrva ml. Hon ville
delge honom att hon satt och njt av livet p ett paris iskt
kaf och inte behvde ngon mnniska annat n fr intel-
lektuell stimulans eftersom hon var stark och kunskaps-
skande och helt autonom.
118
En gng fll hon fr frestelsen och snde ett sms. Hon
ck fr sig att den gemenskap hon knde i sitt inre var
verklig, allts msesidig. Det kom inget svar, och s var
ven de sm skrvorna av oberoende frdda och resten av
veckan blev smre. Varfr fattade hon inte att avgrunds-
ngesten ver ett obesvarat sms var densamma varje gng
och att enda sttet att undvika den var att inte skicka ngra?
Det var Hoppet som stllde till det, som dvade minnet av
skammen och ngesten och ck henne att chansa p att
allt var annorlunda nu.
P kvllarna sammanstrlade hon med sin goda vn,
den i Paris stationerade. De t middag ute men goda vn-
nen frstod inte vad krlekssorg var. Hon trodde att allt
mste vara bra med en ledsen mnniska om den ledsna
mnniskan ngon gng under en kvll skrattade. Ingen
som p allvar var tyngd av livet kunde skratta, trodde goda
vnnen som hade sett reportage om djupt deprimerade
personer, sdana som lt kket gro igen och ck elchocker.
De skrattade aldrig. Efter en besvikelse ck man frska
g vidare och tnka p att man hade det bra jmfrt med
dem som verkligen led, mnniskor med cancer, frlam-
ning, de svltande och de som tvingades prostituera sig.
Goda vnnen orkade inte bra andras tyngd och ville att
allt skulle bli normalt s att hon utan skuldknslor kunde
ta plats i samtalet med sina bekymmer och funderingar.
Efter ngra kvllar tappade de lusten att trffas men
119
rddade varandras ansikten genom att ordlst, diskret och
helt i enighet besluta att ta sina middagar var fr sig.
Paris luktade och doftade, smuts och smrdeg, avgaser
och parfym. Dag fljde p dag, promenad p promenad,
intryck p intryck allt under det att Ester visste att detta
var en meningsls resa. Hon tog in de mrkgrna smckra
stlbalkarna mellan trottoar och vgbana, de ljusgrna
mnnen som hll gatorna rena, det srprglat parisiska
som hon alltid hade tyckt om och gathrnen med brasse-
rierna. Det hjlpte inte att ka till Paris. Ingenting hjlpte
s lnge man tog med sig sjlv.
Nst sista kvllen gick hon ut fr att kpa en aska vin
till hmtmaten som hon skulle ta p hotellrummet fram-
fr tv:n. P vg till butiken ringde mobilen. Klockan var
halv tta. Hon tog upp telefonen ur ckan och sg Hugos
namn p displayen. Tydligt och klart stod det dr, Hugo
Rask. Hon stannade mitt i steget, stod stilla och svarade
med frnamn och efternamn och nedpressad rst. Den
som bara har ett frnamn sitter addrig och vntar p
vrlden, tnkte hon. Frnamn och efternamn dremot
hade tyngd, det var suvernitet och sjlvrespekt. Fr-
namn och efternamn vntade inte apatiskt vid telefonen,
utan var inne i sitt, fullt verksam. Enbart efternamn hade
varit nnu bttre men i sammanhanget utstuderat distans-
120
skande och grnsande mot skmtet. Det skulle han kunna
se igenom.
Hon lt det g era signaler innan hon svarade och ut-
sade sitt frnamn och sitt efternamn lugnt och taktfast,
varp hon invntade hans rst. I hrselgngarna hrde
hon sina hjrtslag men i luren ingen. Hon hrde sorlet av
rster och urskilde hans bland dem, men ingen av rsterna
talade till henne. De smpratade som under en paus i ar-
betet. Ngon skrattade och ngon stllde ner ett vinglas
p en glatt yta, av ljudet att dma ett urdrucket glas p
bardisken i hans atelj. Var det Eva-Stinas glas, hon vars
namn han hade svrt att minnas?
Ester ropade hall. Efter fem hall tystnade hon. Det
var ungefr dr, knde hon, som det brjade verka despe-
rat. D hennes desperation var reell blev hon extra knslig
fr desperationens uttryck.
Sorlet fortsatte. Det var inte gratis att ta emot samtal
frn Sverige och snart mste hon lgga p.
Hall, ropade hon en sista gng. Hall.
Nr hans namn kom upp p displayen tervnde allt hopp
och nu ck hon inte bort det. Det kunde inte vara s, re-
sonerade hon, att knslor fr en annan mnniska frsvann
frn en dag till en annan, och knslor mste han ha haft,
annars skulle han inte ha lagt ner all denna tid p att trffa
121
henne. Den klara logiken hri gjorde hoppet lttmobilise-
rat. Natten igenom hoppades hon med hela kroppen och
sov inte mycket.
Nsta dag var hennes sista i Paris. Hon skrev och gick
ut och promenerade enligt schemat men knde inga dofter
och sg inte staden. Hon frtrdes av plgan ver att inte
veta om han skt kontakt kvllen fre och sedan inte vgat
st fr det eller vad det var som pgick. Drev han med
henne? Ville han f henne att lida? Av vilket skl?
P kvllen stod hon inte ut lngre och ringde upp.
Tyngden som pressat samman lungorna i veckor frsvann
i den stund han svarade. Och han valde att svara fast han
sg att det var hon. Rsten var avvaktande men nr hon sa
att hon ringde frn Frankrike blev den lika mjuk, varm och
omslutande som under deras frsta tre mnader. Frank-
rike var lngt bort, lika avlgset som de frmlingar han
alltid var varm mot, och han behvde inte vrja sig.
Du ringde mig igr, sa hon andktig och rdd.
Gjorde jag? sa han vnligt.
I gr kvll.
Det var konstigt.
Jag var p vg till affren fr att kpa vin till kvlls-
maten. Jag gick dr p trottoaren mitt i Paris nr du ring-
de. Jag bor vid Gare du Nord. Klockan var vl halv tta
ungefr. Men det kanske var ett misstag?
Den mste ha ringt upp av sig sjlv i ckan.
122
Det var ingen i luren nr jag svarade.
De skrattade bda kantigt.
S du r i Frankrike.
Det har du vetat i era dagar, tnkte hon, jag skickade
sms hrifrn i onsdags som du inte svarade p.
Den ringde upp sjlv i ckan allts? sa hon.
Den ligger alltid i ckan. En knapp mste ha aktive-
rats nr jag lutade mig mot ngot.
Mot din bardisk i kket.
Skert. Kanske det ja.
Snt hnder ibland med de hr moderna apparaterna,
sa hon.
Det gr det verkligen, sa han.
Men var det inte mystiskt att den ringde upp just mig?
Nstan som ett tecken.
Hans skratt var nu frlget. Det var det allt som oftast.
Ester tnkte att hans eget skratt generade honom drfr
att skratt var intimt.
Din telefon kanske saknar mig och vra underbara
samtal som den ck avlyssna, sa hon.
Hnskratt var inte intimt, tnkte hon vidare, men det
var heller inget riktigt skratt. Det bara hrmade skrattets
ljud och muskelrrelser fr att parasitera p det kta skrat-
tet.
De stora sjoken av tystnad i samtalet gjorde att hennes
tankar hann studsa t olika hll.
123
Minns du hur ljuvligt det var alltsammans. Nr vi pra-
tade och pratade.
r det bra i Frankrike? sa han.
Bara nt. Jttebra. Spnnande.
Frankrike r nt, sa han. Ostens och vinets hemland.
Och den sanna intellektualismens.
Paris r ju alltid Paris, sa hon och knde hur repliken
i sin ntta frfrlighet stod som ett emblem fr deras ha-
veri.
Det r det sannerligen.
Jag har bara gtt omkring p gatorna och insupit at-
mosfren. Den liknar inget annat.
Vad bra.
Det r vr hr. I krlekens huvudstad.
Jag kan tnka mig det. Det r ju redan mars. Vad fort
det gr.
Ja. Eller sakta. Men du, d var det nog inget annat.
Jag ville bara kolla om du ringde mig igr av ngot srskilt
skl.
Nej. Som sagt. Det mste ha varit ett misstag.
Vad synd.
Hon betraktade samtalet som avslutat och hade tagit
bort telefonen frn rat d hon hrde hans rst p nytt:
Vi kan vl hras nr du kommer hem d.
Hon frde tillbaka telefonen.
Vad sa du?
124
Vi kan hras nr du kommer hem.
Ja? Ja! Ska vi det? Grna.
Det sger vi, sa han. Ha det bra s lnge.
Efter dessa sm ord av vrdslshet frn hans lppar gick
hon viktls ut i Pariskvllen, lskade alla dofter och knde
sympati med varje mnniska hon sg. Hon hann ner till
Shakespeare & Company precis innan de stngde och in-
frskaffade dr ett par bcker, en av Hannah Arendt och
en av Derek Part och fattade ett inre beslut att arbeta
hrdare, att terta sin disciplin, sin lsning och sina an-
strngningar att frst hur vrlden hngde ihop.
Hon smpratade p dlig franska med bokhandelsbitr-
det medan hon betalade och ingenting kunde ngonsin
mer irritera henne.
125
Strax fre tv fljande dag landade planet. Mindre n en
timme senare var hon hemma i lgenheten p Kungshol-
men. En liten stund borde hon vl vnta innan hon hrde
av sig, tnkte hon. Det var sndag, den dag d hon sprang
sina distanspass. En resdag som denna betraktade hon i
vanliga fall som frstrd fr vsentlig verksamhet, men i
dag var en annan sorts dag, den var starten p det nya. De
biokemiska processer som utgjorde hennes kropp saknade
i dag hinder och sprrar, inget tyngde dem, ingen broms
lg p. Motstndslst gick hon ut och sprang sitt lnga
sndagspass fast det redan var eftermiddag. Hon brukade
gra det p morgonen eller inte alls, ofta kndes det fr
tungt att g ut senare p dagen. Arton kilometer var hon
nu uppe i, i brjan p maj planerade hon att komma upp i
maxdistansen som hon bestmde skulle bli mer n de tidi-
gare tnkta tv milen, minst 22 kilometer. I dag behvde
hon inte slita fr ett enda steg. Under hela rundan lngs
stans vatten sg hon framfr sig hur de skulle trffas i kvll
eller kanske i morgon. Han ville hras nr hon kom hem.
126
Nu var hon hemma. Inte sedan katastrofen intrffade hade
han freslagit ngot sdant. Och sjlvklart var det inte av
misstag som telefonen ringt upp henne. Det var fr osan-
nolikt. Nej, han lngtade ocks.
Efter lpturen tog hon ett skumbad. Kroppen var trtt
p ett behagligt stt, srskilt senorna. Hon knde vlbehag
och inre stadga. S fort hon badat och kltt sig skulle hon
ringa honom, men inte fr tidigt, ty hon hade saker att st
i samt ett liv.
S hon tog det lugnt, torkade sig och la sig ngande
p sngen fr att eftersvettas. Strk en blus och tog p
sig ett par rena styva jeans, aldrig anvnda strumpor och
en V-ringad trja som frgmssigt passade till blusens rut-
mnster.
Handen darrade inte nr hon ringde, det behvde den
inte. De skulle hras nr hon kom hem frn Paris, det var
en uppmaning, och nu var hon hemma, s hon ringde.
Det r fr ltt att sga vi hrs nr du kommer hem med
en halv kontinent emellan. Det r fr ltt. Sprkets inne-
hll och betydelse r fr stort i frhllande till hur enkelt
det uttalas. Nej. Fel spr. Som alla frlskade mnniskor la
Ester Nilsson fr stor vikt vid sprkets innehll och ordens
bokstavlighet och fr lite vid rimligheter och totalbedm-
ningar. Det var en del av hennes yrke att gra rimlighe-
127
ter och totalbedmningar, och hon var bra p sitt yrke,
men d gllde det sdant hennes knsloliv inte var inblan-
dat i.
Innehllet i meningen han yttrat, vi kan vl hras nr
du kommer hem d, var visserligen inte stort. Det var
en vanlig artighetsfras till ngon p resa. Den kunde be-
tyda att man hrdes om en vecka eller tv mnader. Fra-
sen uttryckte inte sitt innehll utan ett enkelt erknnande
mnniskor emellan: Vi knner varandra, vi har inget
otalt, detta r inte sista gngen vi talar. Men nr frasen
sades till ngon som lngtade frtvivlat blev den brutal, en
slapp frening av feghet och skuld, en omsorg utan tck-
ning.
I sitt upphettade tillstnd frmdde Ester inte se att
yttranden kunde vara ltta som aska och lika frkolnade.
De strddes ut lttjefullt, fll, singlade. Ord var inte tunga
monument ver avsikter och sanningar. De var ljud att
fylla tystnader med.
Lyckan nns sllan i upplevelsen av lycka. Den bor i fr-
vntan om lycka och nstan bara dr. Sedan igr kvll hade
hon varit lycklig.
Efter vad hon bedmde som tta signaler svarade han
hall med bortvnd rst.
Hej! sa hon. Det r jag.
128
Hans hej var avmtt och hennes rst blev genast force-
rad, ty strupen blev trngre och krlen drog ihop sig.
Hur mr du? pressade hon fram.
Jod, jag mr bra?
Hon hrde frgetecknet, dess ohyggliga kyla. Hon ana -
de en kloak av frakt. Han kunde lika grna ha sagt det
rakt ut: Varfr ringer du igen, str mig inte, vi pratade ju
igr, vad vill du mig?
Jag sitter och jobbar lite, sa han, mildare eftersom han
uppfattade hur hon stelnade och blev dov.
Vad bra. Att du jobbar. Jag jobbade p yget. Annars
har jag inte gjort mycket i dag. Det r sndag, inte fr att
det spelar ngon roll, men man kan tnka s nr man vill
vila sig.
Hon avstod frn att tvrt lgga p enbart fr att inte dra
uppmrksamhet till hur ljlig hon knde sig. Hon sa:
Gr det bra?
Vilket?
Jobbet.
Det gr som vanligt. Vi har mycket att gra. Mnga
timmar kvar hr i dag. Hela teamet r samlat. Vi kommer
att hlla p fram till natten.
Den nystrukna blusen var fuktig ver ryggen och i arm-
vecken. Frnedra mig inte, tnkte hon, jag hr din under-
text, jag ska inte vldgsta dig.
Var det ngot srskilt du ville? sa han.
129
Nej. Inget srskilt.
Han skrattade det frlgna skrattet.
Jag r hemma igen, sa hon.
Jaha ja. Just det.
Jag skulle ringa nr vi kom hem.
Du var i Paris ja.
Ja. Jag var i Paris.
Det blev tyst en kort men urskiljbar stund.
Var det bra, spnnande?
Nej. Fr jag ck med mig mitt huvud och min kropp.
Han gav ifrn sig ett hummande ljud infr intimiteten
under uppsegling, ville avsluta. Hon hrde allt hon behv-
de hra fr att slutgiltigt frst att hon mste g sin vg
och aldrig mer fundera ver den hr mannen. Men hon
ck inte in vetskapen i autonoma insiktssystemet. Den
stannade p ett ytligare plan dr bortfrklaringarna livnr
sig p vad som nns att f tag i. I den eviga striden mellan
insikt och hopp vann hoppet, eftersom insikten kostade
fr mycket att infrliva och hoppet gjorde det lttare att
leva.
Jag tnkte frga om vi skulle ta middag, sa hon matt.
I kvll! Nej, det gr inte!
Det var utropstecken av fasa.
Det menade jag inte heller.
Det gr absolut inte.
Skammen pulserade i jmn och stadig takt.
130
Du sa igr att vi skulle hras nr jag kom hem. Det var
drfr jag ringde. Bara drfr. Annars skulle jag sjlvklart
inte ha hrt av mig.
Ingen fara. Nu mste jag g tillbaka och jobba. Du fr
ha det s bra.
131
Det gick tv mnader. Det var vr, smutshinnornas och
skrpet i skrevornas tid. Allt syntes i solens vassa strlar.
Sorg kan inte vara akut hur lnge som helst. Snart fr-
yttas den till dagvrden, sedan till rehabiliteringen. Ester
bedvade sig med sllskap och mnniskor hon inte skulle
ha umgtts med om hon varit harmonisk i stllet fr halv-
dd. Hon gjorde vad som helst fr att slippa vara ensam
med sig sjlv, bad bekanta och vnner att sova ver s att
hon slapp knna hur nattmrkret yttade in i henne.
Stoisk var hon inte utan snderriven, fransig. En kvll
fll hon fr frestelsen att ringa Per, mannen hon levt med
och hastigt lmnat ett halvr tidigare. Hon visste inte
varfr hon ringde, ngrarna rrde sig fre medvetandet.
Per sa att han fortfarande lskade henne, att han saknade
henne frfrligt, att allt var grtt sedan hon frsvann. Ester
blev rrd och tagen och sa att hon var tacksam fr ren de
haft tillsammans. Sedan frgade Per varfr hon ringde och
det fanns ngot menande och skarpt i tonen. Han visste
lika vl som hon att inget sdant skedde av en slump utan
132
motsvarades av inre rrelser. Ester sa att hon bara velat
prata lite. Nsta dag ringde Per tv gnger och undrade
om de inte skulle frska igen. Tredje dagen var han gll
p rsten och frgade vad hon tyckte gav henne rtten att
stra den lilla jmvikt han efter mnader av lidan de och
frtvivlan lyckats skapa sig. Ester fann det svrt att tro att
hon kunde vara s viktig fr Per, hon tyckte inte att det
hade verkat s genom ren, och trodde drfr inte riktigt
p honom. Drtill hade hon fr fullt upp med sitt eget li-
dande och sin egen frtvivlan. Hans elnde bekom henne
inte riktigt. Det frefll henne overkligt.
Vninnekren var itigt i arbete. Den tolkade, trsta-
de, lindrade, frmanade och pekade ut nya frdriktningar.
Hon mste bli fri, sa den och hon sa efter: Jag mste bli fri
frn den hr idiotin.
En dag, sa den, str kanske Hugo utanfr hennes drr
med en bukett blommor, det vet man inte. Men hon mste
vnta tills han var redo och under tiden ppna sig fr
livet.
Det skulle vninnekren inte ha sagt, fr genast knde
hon hur hoppet om att detta skulle ske slet tag i henne och
blev det enda hon brydde sig om.
Tror du att det r mjligt? mtade hon. Tror du att
det skulle kunna hnda en dag att han str utanfr min
drr och har ngrat sig?
Allt r mjligt men du ska inte tnka p det, sa den.
133
Det var ett ddftt rd och ett omjligt. Fanns det
minsta chans skulle Ester tnka bara p det och leva i en
parentes tills den dagen intrffade.
Det som varit livsavgrande fr henne hade varit ett tids-
frdriv fr Hugo. Under korta stunder betraktade hon
denna tanke. Sedan avfrde hon den fr att hrda ut. I
april skrev hon tv lnga brev som hon skickade med pos-
ten. Hon ville frklara sig och frst. Hon ville formulera
det hon knt och varfr hon handlat och trott som hon
gjort, ville sga att hans agerande hade format hennes,
att ingen agerar utan att ocks reagera; att han hade gett
henne goda skl att gra sina antaganden.
Hon vntade sig inte svar och ck inget heller.
Det frekom dagar d livet var uthrdligt och smrt-
punkten krympte till ett knappnlshuvud.
Hon lste en nyutkommen bok om frintelsen, hon
skrev dikter om sin misr som blev synnerligen dliga men
hon behll dem. Hon sprang sina fem pass i veckan. Vren
fortskred. Hon hade ett ansenligt antal mil i benen sedan
nyr.
Sent i maj satt hon p ett kaf p stermalmstorg. Det
var inte fr att det lg nra Kommendrsgatan som hon
hamnat dr, intalade hon sig. Eller det var det frsts, insg
hon. Hon graviterade fortfarande till hans kvarter ibland.
134
En kristen lnghelg stundade. Det var varmt och dsligt
i stan. Hon satt och lste ver en kopp kaffe, klarade ter
av att frsjunka i texter, srskilt nr hon inte var hemma i
ensamheten utan som nu bland folk, sorl och liv. Hon var
inne i boken men inte djupare n att hon ur gonvrn sg
en jacka hon knde igen utanfr fnstret, en grn sliten
fjlljacka. Det var ngot med kroppens rrelser ocks, det
vilade ngot sckigt ver bde hans kropp och hans stil.
Hon tnkte att hon mste sluta se honom verallt. Hugo
Rask gick aldrig p kaf. Men nu kom han in i lokalen,
gick fram till hennes bord, hll upp handen till hlsning
och log oskert.
Ester la ifrn sig boken p bordet med prmarna uppt,
det var Tjechovs Damen med hunden. En gng hade han
sagt att hon borde lsa den. Hon mindes gonblicket d
hon hrde honom sga det, hur vrmen mellan dem kn-
des i mtet just d, hur hon tittade ut ver snvallar och
parkerade bilar precis nr han nmnde titeln. Vissa bilder
frs ofrklarligt fast. Det var ett halvr sedan.
Ni sg hon ut ver torget av sten men med ljus och
saftig grnska, den lilla som fanns planterad och den som
tvingade sig fram genom sprickor och hl fr att ta sig
upp mot solen och vxandet. Allt var nnu friskt, inget be-
dagat.
Hugo frgade hur det var med henne, frsiktigt som
anade han att svaret kunde ha med honom att gra, men
135
han ville tydligen frga nd. Hon svarade att hon var i
slutfasen av sin maratontrning. P samma stt som han
anvnt hennes lpning vid det dr frfrliga tillfllet i
februari anvnde hon den nu t honom.
Men han ville bli intimare och lmna smpratet. Han
slog sig ner, tog av sig jackan, frgade hur man trnar i
slutfasen. Hon trodde inte att han var intresserad men sva-
rade som en artighet att hon sprang fem gnger i veckan
varav ett lugnt lngpass p tv timmar, de andra passen
med varierande hrdhet. Pulseringen var det viktiga och
denna morgon hade hon sprungit ett intervallpass p to-
talt 40 minuter.
Han frgade varfr hon ville springa maraton. Hans
iver och stt att frhra sig om detaljer kndes kompen-
satoriska; han tyckte att han behvde anstrnga sig, vara
aktiv. Ester var frbryllad. Deras frbindelse hade ju rm-
nat fr lnge sedan, saken tedde sig senkommen.
Men var det inte detta vninnekren sagt, att en dag om
tre mnader eller tre r skulle han kanske st dr utanfr
hennes drr med en blombukett och ha tnkt klart. Hop-
pet tog ett litet lttsinnigt skutt i henne.
Hon svarade att hon sprang maraton fr att det var in-
tressant. Det som hnde med kroppen och huvudet efter
trettio kilometer och vad som drefter hnde vid trettio-
fem kunde man inte f reda p eller underska p ngot
annat stt. Det var ett slags studium.
136
Hugo sa att som studium betraktat lt det jobbigt. Ut-
delningen tycktes honom dyrkpt och frsumlig.
Men uppenbarligen tycker inte jag det, sa hon. Efter-
som jag gr det.
Hans kaffe kom. Han nickade till tack.
Jag skulle inte hit egentligen. Men jag sg dig sitta hr
och d gick jag in.
Hon stoppade Tjechov i vskan.
r den lika bra som jag minns den? sa han.
Mycket bra. Enastende faktiskt.
Tack fr dina brev, sa han. De var vldigt na.
Tycker du?
Det ena var ju oerhrt vackert.
Det andra hade innehllit ngra frebrelser i form av
frgor mellan krleksbetygelserna.
Jag minns inte vad jag skrev, sa hon. Det var lnge
sen.
Ledsen att jag inte svarade p dem.
r du?
Jag borde ha svarat. Men har haft s mycket jobb hela
vren. Och det r inte ver n.
Hon anade vilken anstrngning som krvdes fr att sga
detta. Och hon frstod att han ville beviljas skuldfrihet ef-
tersom han strckt ut en hand, att han tyckte att det ankom
p henne nu att ge honom den. Hon hade nog aldrig knt
ngon som erknt skuld och ocks klarat att bra den.
137
ver torget gick vlkldda mnniskor med helgens
njutningar i psar frn stermalmshallen.
Ester avbrdade honom inte genom att frminska smr-
tan hans handlingar och uteblivna svar hade inneburit.
Hon hll hrt emot nr reexen att underltta fr honom
erbjd sig. Drfr skulle det snart komma en anklagelse
eller elakhet d hon inte gett honom den lttnad han skt.
Och det gjorde det. Han sa:
Du visste att jag hade en annan kvinna.
Nej. Det visste jag inte. Du har aldrig berttat om
henne och frnekat henne nr jag frgat. Att jag listade ut
att hon fanns var sannerligen inte din frtjnst. Och jag
trodde sjlvklart att du hade lmnat henne nr du kom till
mig. Att det var drfr du kom d och inte tidigare. Jag
trodde att du vntade fr att ordna upp i det gamla. Jag
trodde att det r s man gr om man inte r bigamist. Det
kan man frsts vara men d br man klargra det. Tills
vidare r vl en i taget underfrstdd grundregel.
Men d mste man ju gra slut!
Ja?
Det r ju vldigt besvrligt.
Han lt uppriktigt konfys.
Den hr varianten blev ocks ganska besvrlig, fr mig.
Att man ska prata om allt och vara uppriktig och ge-
nomskinlig, det r ocks bara en konvention, sa han. En
totalitr, kvvande plaga, en ofrihet vi pdyvlar varan-
138
dra. Att krva att en mnniska man haft fysisk berring
med frn den stunden ska slppa allt r tyranni. Att begra
att han efter denna fysiska kontakt aldrig mer fr behlla
ngot fr sig sjlv, r inte bara smborgerligt, det tyder p
en total avsaknad av respekt fr individens frihet, som du
brukar hlla s hgt.
Det gjorde ont i Ester bde att blinka och svlja.
Jag kan inte sga emot, sa hon. Tyvrr kan jag inte det.
Mste vara frsta gngen.
Han skrattade. Det gjorde inte hon.
Inte p annat stt kan jag sga emot n att den enas
frihet ibland r den andras lidande.
Det var en ljuv eftermiddag, en sdan som bara nns
i maj. Vinden smekte parasollerna och ck tyget att rra
sig lojt. Den var varm p grnsen till het men nd frisk
nr den tog sig in genom det ppna fnstret. Vdret var
behagligt nog fr utesittande men Ester fredrog att bde
lsa och att ta inomhus.
Vem r hon?
Vem?
Kvinnan du trffar regelbundet som ett urverk men
dljer och aldrig talar om?
Vi har knt varandra i decennier.
Vad gr hon?
Lrare. Historia och samhllskunskap.
P hgstadiet?
139
Gymnasiet.
Hon bor lngt bort.
Det r sknt att ka ivg.
Att gmma sig fr allt och alla. Ha ett hemligt liv s
att du hller alla p inre avstnd, ven henne. Den som har
era kvinnor, eller mn, behver aldrig riskera att komma
riktigt nra ngon. Aldrig bli jmbrdig, aldrig utstta sig,
kan manvrera med makten s att man aldrig hamnar i
underlget utan alltid har ngon annan att g till. En sorts
existentiell helgardering.
Jag tycker om att ka tg.
Den som brjar ljuga om det lilla ljuger snart om allt,
om hela sitt liv. Och tvingas leva bakom en skrm.
Jag ljuger inte. Att inte bertta allt r inte att ljuga.
Vill du inte leva med henne fullt ut?
Hon vill det. Att jag yttar ner till henne.
Men inte du.
Nr jag blir ttio kanske.
Vet hon om att du har andra?
Det inser hon nog.
Det tror inte jag om ni inte har talat om det. Det gr
man inte. Det gr inte att inse det. Du borde bertta fr
henne.
Varfr ska man sra mnniskor?
Han strk sig ver kinderna och hakan, ett raspande
lte uppstod.
140
Hur tnkte du nr du bara struntade i mig i vintras,
frn en dag till en annan?
Du har livet framfr dig, sa Hugo. Det har inte jag.
ldersskillnaden, det var ett argument i alla fall, och det
enda hon inte ens kunde frska gra ngot t. Det var den
frsta frklaring han gett som kom ur ett ver vgande.
Under en mycket kort tidsrymd knde hon en fr aning
om att hon en dag skulle vara utled p den hr historien
och likgiltig infr resultatet. Hon frnam hur hon med
frundran skulle se tillbaka p sin kamp och att hon funnit
honom vrd den. Och den dagen skulle hon prisa sin tur
att ha undsluppit hans sllskap. Det var en yktig tanke
bland andra. Hon fann honom mklig dr han satt tung
p stolen och beknde sin tarvlighet, sitt trista liv och sin
rdsla som han frskte adla till frisinne.
Tv kvinnor placerade sig vid det lediga bordet intill.
Den ena berttade ngot medan den andra skrattade hgt,
tystnade medan berttelsen fortsatte och skrattade sedan
lika hgt igen. Den som berttat frefll njd med munter-
heten men generad av skrattets gllhet, frskte f henne
att dmpa det genom att sjlv tala mer dmpat.
Ester och Hugo tittade t kvinnornas hll.
S dr skrattar aldrig du nr jag berttar ngot, sa han.
Han strk Ester ver armen och hon knde sitt hjrtas
slag.
Jag har inte haft anledning, sa hon.
141
Fr vi har ett mer serist frhllande ja.
Han sg p henne med klara gon utan baktankar.
Ngon ur personalen torkade av ett bord, en annan stllde
en espresso framfr en kostymkldd kvinna som vek upp
Financial Times.
Vi har vl inget frhllande? sa Ester.
Men vi r serisa. Vi skulle ha ett serist frhllande
om vi hade ett frhllande. Och skrattat mycket tillsam-
mans har vi ju gjort.
Det har vi verkligen gjort.
Den lskandes enda vapen r att sluta lska. Hur klad-
dig och kvvande krleken n har upplevets hos mottaga-
ren skaver det att mista den, ocks nr denne aldrig velat
ha den. Det r maktbalansen som frskjuts av den nya lik-
giltigheten, en fruktan att te sig ljlig och vanlig infr den
fre detta lskandes blick.
Minns du att du var hemma hos mig i vintras? sa hon.
Det r klart jag gr.
Kommer du ihg vad vi t?
Du bjd p kyckling. I en grddig ss.
Crme fraiche med vitt vin och gruyreost.
Inte s mycket vxter i den precis.
Han gav ifrn sig ett frnjt litet lte. Hon mrkte hur
han avsiktligt drog henne till sig genom de precisa sm
referenserna till deras gemensamma frutna, och blev glad.
En rdaktig rtt var det.
142
Det var paprikapulver i, sa hon. Vad intressant, du
minns med gonen. Du r verkligen bildkonstnr rakt ige-
nom. Sjlv minns jag med ronen, med gonen bara om
de ser text. Och en del andra kroppsdelar minns jag ocks
med.
Hans jacka som var p tok fr varm fr rstiden kte
p igen, ty de var p vg att g. Att han tagit av sig den
ingick i anstrngningen och kompensationen fr alla icke
avtagna jackor tidigare, tnkte hon.
Jag minns inte bara med gonen jag heller, sa han.
Gr inte s hr, tnkte Ester. Dra inte in mig i det hr
igen. Jag hller just p att ta mig loss.
Men hon lskade hur han glittrade med gonen nr han
berttade om minnena av deras mten och hon knde sig
mycket nra honom.
Det var paprikapulver som gjorde rtten rd, sa hon
en gng till.
Det var gott. Hade jag inte en stol med mig ocks?
Har du kvar den?
Den sitter jag p varje dag.
Fint att jag bidragit med ngot i alla fall.
Jag har aldrig frsttt varfr du lg med mig tre gng-
er efter mnader av krumbukter och sedan bara frsvann.
Jag har aldrig frsttt hur du kunde gra s, och varfr du
aldrig ville prata med mig nr jag bad om det.
Han vnde bort huvudet och fljde ett skrpligt par
143
med blicken som gick mycket sakta och stdde sig mot
varandra.
Det r ingen id att jag frsker frklara. Du vet
redan svaret p alla frgor och har alla invndningarna
klara redan.
Det r trkigt att du ser det s. Jag r mycket spnd
p dina funderingar kring detta och skulle verkligen vilja
hra din version. Men det kan hnda att jag tolkar skeen-
det annorlunda n du. Och det kanske r det du vill slippa?
De stod p stermalmstorg nere vid vndplanen dr
Humlegrdsgatan mter Nybrogatan. Hon strckte ut
handen som infr en handskakning. De hade aldrig ska-
kat hand sedan den frsta gngen de sgs i oktober. Med
tvekan tog han hennes hand d gesten hade ngot bde
distanserat och avslutat ver sig.
Han skte hennes gon med sina och sa:
Jag ska verkligen fundera p det hr, Ester. Det hr
med oss.
Hon hrde honom sga det. Hon hrde inte fel. Hon
ville be honom upprepa och nskade att hon spelat in,
men det var inte inbillning. Hon hade hrt rtt.
Vad sa du?
Han tittade p klockan. De skulle skiljas t. Han skulle
tillbaka sitt liv och hon till sitt ickeliv. Eftersom det var
lnghelg frmodade hon att han skulle resa ivg till sin
kvinna.
144
Jag ska in p Systemet, sa han. Flj med.
Hon tnkte: Det r hr man ska sga nej och g t ett
annat hll med huvudet i en stolt vinkel.
Hon tnkte: Det r nu man ska g hrifrn och inte se
sig om.
Hon gick med till Systemet. Dr var mycket folk. Me-
dan de vntade p hans tur frgade hon vad han skulle gra
i helgen; den strckte sig ver fyra dagar.
Han sa att han skulle till Bors.
Det kunde vara enfald eller ren reex att dra den valsen
igen efter att just ha berttat om kvinnan i Malm, men
Ester tnkte: Vad han sger nu r att jag inte behver tro
att den dr relationen r s viktig, att det nns en mjlig-
het, att jag ska hlla ut och vnta.
Hon tnkte inte att man kan ljuga av respekt, felbedmd
men humanitr, och att man av rdsla fr den andras kval
och krvande beroende kan sga en massa saker man inte
menar, fr att vara snll, fr att skona en plgad mnniska
frn den brutala insikten om hur hon bedms, och frn
sjlvklarheten med vilken man inte vill ha den andra inp
sig p det stt hon vill. Hon tnkte inte heller att han sa
som han gjorde fr att det r obehagligt att bertta om sina
avsikter och handlingar fr mnniskor som ger tysta eller
uttalade moraliska omdmen om allt, baserade p knslor
och rttfrdigade av den dr uppfordrande svagheten, och
sedan presenterar en kanonad av frnuftsskl fr dem.
145
Jag ska till Leksand ocks, la han till och det lt som
om han var lttad att kunna sga det.
Numren tickade fram. Hon funderade p vilka yttran-
den det vore klokt att avst frn nu. Det var s hr han
talat i brjan av deras samvaro, Leksand, Bors, som om
sjlva resandet skulle imponera och framst som ett tecken
p oberoende och spnning, och som om han med orter-
na visade p sin frnvaro av pinsamma band genom att
frmedla hur fritt och ensamt han reste. Han var som ett
barn som genom att sga Leksand, Bors, i stllet fr
Malm, banal relation trodde sig sga: Jag har inte gjort
ngot! Jag r oskyldig!
Hur ska du ta dig mellan Bors och Leksand p s
kort tid om du ocks ska hinna stanna p platserna?
ka tg.
Huset i Leksand var sinnebilden fr hans autonomi.
Dr hade han varit ensam nr han behvt hitta sig sjlv
och dr var han inte kopplad till ngon kvinna. Det visste
han att hon visste. Dr lg hans drm om att klara sig utan
kvinnors makt ver honom. Det hade hnt frr att han
dragit till med Leksand fr att visa hur fri och obunden
han var. Varfr gjorde han s? Kanske fr att hon ck
honom att se sin situation med hennes strnga blick och
knna att han var ljlig. Ifall hon insett detta skulle hon
tyckt det varit bra, ty hon var frorttad och hennes blick
just drfr den rtta.
146
Det hon missade var att ven om hennes syn p saken
vore den rimligaste uppfattades den inte s, utan bara
som tecken p rigid ofrvitlighet. Som alstrar skam, som
ger lgner. Mnniskor ljuger fr att vara fria. Mnniskor
ljuger fr att de inte blir lmnade i fred om de berttar
som det r. Mnniskor ljuger fr att andra tar sig rtten
att konfrontera dem i sanningens namn. Lgnen som
ykt frn ofrvitligheten blir en motstndshandling mot
en hederlighet med totalitra ansprk. Det skulle Ester
Nilsson ha sett om hon bara inte varit s inblandad sjlv
i denna historia. Den var s sammantvinnad med smrta
och besvikelse att vissa iakttagelser mste ligga i skugga
fr hennes observationer.
Fr somliga blir lgnen ocks ett beroende med bero-
endets alla komponenter. Hugo Rask kunde inte lta bli
att sga som det inte var om han hade chansen, allt fr att
slippa bli freml fr lskande mnniskors hela rttighets-
katalog och reformprogram, allt fr att f gmma sig fr
vrldens blickar, dem som han bde trnade efter och inte
stod ut med.
Men kanhnda vore det mycket begrt att Ester i denna
situation skulle inse att han sagt vad han sagt inte fr att
han vacklade, utan fr att hon inte skulle kunna tnka att
han var sorglig. Det enda Ester hrde var att han just sagt
henne det oerhrda, att han skulle tnka igenom deras re-
lation, att han kanske ville vara med henne, att ldersskill-
147
nad varit det enda hindret. Att det med andra ord inte varit
ngot fel p deras relation eller p henne.
Hon stod p Systemet p Nybrogatan med Hugo och
nskade att hans nummer aldrig skulle ticka fram. Hon
hade velat st kvar dr resten av livet, och nu hrde hon
honom sga ngot nnu mera oerhrt.
Jag ska visa dig Leksand nn gng.
De dnade i huvudet. Hans blick mtte hennes, avska-
lad, ren och uppriktig. Det blev hans tur. Han handlade
fyra askor rtt. De gick till hans hus och vid porten om-
famnade de varandra, tog avsked.
Sedan promenerade Ester hela vgen hem. I kvll hade
hon kunnat g tio mil. Trottoarerna var drnkta i den mt-
tade lftesrika eftermiddagssolen just fre sommarens in-
trde. Jag ska visa dig Leksand nn gng hrde hon gng
p gng. Jag ska visa dig Leksand nn gng.
Han kunde inte gra sdana utfstelser utan att mena
ngot med dem. Det var omjligt.
Den nya mjlighet som ppnat sig tog sig dock bara for-
men av en ny vntan. Hon ville komma igng med sitt liv,
komma igng genast men satt dr och vntade igen.
Den stora och riktiga krleken var en kamp och ett rus,
s frklarade hon infr de skeptiska att den hr relationen
var s krnglig och krvande fr henne, att den bara gav
148
pina och ingen gldje. Vninnekren sa ibland emot, att
krlek var harmoni och att man mnade om varandra, inte
detta slit som hon sg sig tvingad till.
De som sa s frstod inte. Harmonin skulle komma nr
hon slitit fr den. Man mste frtjna den. Man mste lida
och slita fr att njutningen skulle komma och d vara vrd
ngot.
Efter helgen ringde hon honom fast hon hade tnkt
vnta p att han skulle ringa. Hon lyckades vnta en dag,
nmligen mndagen, men inte mer. Han svarade snabbt
och med glad, eller glttig, rst. Det var nyo den bestll-
samma och frekommande rsten hos ett barn som ville
visa att det gjort allt rtt och inte ljugit.
Hugo sa att solen hade skinit i Leksand.
Det kanske den hade, tnkte hon, men inte p honom.
Det viktiga fr hennes tolkning var emellertid att mr-
ka hur han stod fast i samma sinnesstmning som nr de
sgs hromdagen. Han var inte bortsttande och vresig.
Han visade fortfarande intresse av att tona ner den andra
relationen genom att tala om Leksand. Det betydde att
han inte stod fr sin kvinna, rknade Ester ut, vilket i sin
tur betydde att han inte lskade henne utan var ppen fr
annat, rknade hon ocks ut, vilket betydde att han inte
hade bestmt sig, vilket betydde att det fanns en chans och
att den var stor.
Det slog henne inte att svekfullhet kunde vara ett ka-
149
raktrsdrag, att vem som n vore vid hans sida skulle utst-
tas fr detta. Med Ester skulle allt bli annorlunda.
Han frgade om hon sprungit mycket i helgen och hon
svarade att hon sprungit fyra mil sedan de sgs. Lptr-
ningen lg alltjmt som ngot halvt genomslppligt mel-
lan dem, bde frutsttningen och hindret fr deras nr-
het.
Det r ju en hel mara! ropade han.
Fast utspridd ver tre pass, sa hon.
Varfr ringde hon honom i dag? Fr att hon hoppades
f ett svar p vervgandena han lovat gra? Egentligen
inte. Det var inte realistiskt. Hon ringde fr att kldan
hade tervnt, den malariska krlekskldan som fr alltid
ligger latent nr den en gng invaderat cellsystemet och
kan bryta ut p nytt nr som helst.
Det modus som sakta infunnit sig under vren, d hon
ntligen resignerat och slutat tnka p taktiska manv-
rer, inte lngre rknade timmarna av duktighet ver att
ha lyckats inte hra av sig, frsvann under den halvtimme
som mtet p kafet varade. Nr hjrnan uppfattar att
kontakt r mjlig r varje timme fr lng. Det r det fr-
slavade tillstndet. Tillstndet d tanken p ruset tar ver
hela organismen.
S varfr ringde hon honom i dag?
Fr att f st i kontakt. Hon tnkte att hon mste pre-
sentera en anledning till kontaktskandet och frgade om
150
han trodde att han kunde gra en bedmning prelimi-
nr frsts att han inte kunde veta det begrep hon
men kanske en uppskattning bara en frsiktig estima-
tion av hur lnge han behvde fundera?
Hon tnkte p om hon kunde bjuda hem honom igen,
kanske gs den hr gngen med pressad potatis och grn-
sallad, en god olivolja p och torrt vin till. Eftert kaffe och
chokladtrta, inte glass utan en saftig chokladtrta med
hg kakaohalt som hon bakat sjlv. Kanske vore choklad-
mousse mer stndsmssigt n chokladtrta? Eller vad pas-
sade efter sk? Det fanns visst regler och rekommendatio-
ner fr sdant, tungt mot ltt och syrligt mot stt.
Hon hrde en tvekande hostning, varp han sa:
Fundera p vad?
Frgan var utan sarkasm. Han visste inte vad hon talade
om.
Du skulle fundera p dig och mig.
Hon hrde hr hur det sprakade i vindlingarna nr han
skte igenom minnet. S kom han p det och sa:
S fort gr det inte att fundera. Det tar ju tid snt hr.
Av allt han kunde ha sagt var detta det smsta, eftersom
allt som existerar vill leva och hoppet inte r ett undantag.
Det r ett skadedjur. Det ter och frodas p de oskyldi-
gaste av vvnader. Dess verlevnad ligger i en vlutveck-
lad frmga att bortse frn allt som inte gynnar dess vxt
men kasta sig ver det som gder dess fortlevnad. Sedan
151
idisslar det dessa smulor tills varje spr av nring har ut-
vunnits. Nu gnagde hoppet med himmelsk frenesi. Under
ngra korta sekunder var hon helt viktls.
Jag ger dig all tid du behver, sa hon, men hann inte
avsluta meningen frrn han skrek:
Oj! En fgel g just in i fnstret hr. Otckt. Jag tror
den brt nacken.
Hon hrde hans stol skrapa.
Naturen r s brutal! Stackars fgel. Jag mste ta hand
om den. Den ligger hr och kvider av smrta.
Ester sg fgeln framfr sig. Den mste ha hamnat p
det lilla fnsterblecket som bara var ngra centimeter brett.
Det verkade som en fysikalisk omjlighet att den skulle
falla rakt ner och dessutom inte glida ver kanten om den
haft s hg fart att den blev svrt skadad. Men det kanske
hade gtt till p ngot annat stt.
Hon undrade hur fgeln kunnat vlja en s olmplig
tidpunkt.
Det r sommar snart, sa hon. D frsvinner du ivg
va?
Ja nu r det sommar, sa han och ck det att lta som
ngot inneboende underbart.
Jag avskyr sommaren, sa Ester.
Det kan jag tnka mig. Du r s kritisk mot allt som
andra tycker om.
Mina skl tycks vara de allra bsta.
152
Hon tryckte av samtalet. De hrdes inte p mnga m-
nader.
Efter maratonloppet frsta helgen i juni greps hon av en
hftig lust att skicka honom sin sluttid, 3.45,27; skriva bara
den och inget mer. Och kanske ocks 27 grader varmt.
Och kanske ocks: Ont i benen. Och kanske ocks: Har
du lust att ses i veckan?
Hon skrev alltihop, raderade.
153
Varje dag bddade hon sngen. Det hade hon lst tydde p
inre stadga. Sedan lg hon p verkastet i sin varma lgen-
het medan timmarna hopade sig. Genom de oupphrligt
ppna fnstren hrde hon getingarnas, ugornas och m-
sarnas sommarlten.
Hon tvingade sig att arbeta men hade inget att sga.
En bekant hade freslagit att hon skulle lsa Majakov-
skijs brevvxling med Lili Brik. Hon lste den och sg att
alla lskade och grt p samma stt och av snarlika skl,
alla svek och blev svikna p samma stt och alla tnkte att
ingen hade lskat s hr frut eller haft s hr ont. Alla var
unika p samma stt. I alla tider och verallt.
Delar av vninnekren blev irriterad nr hon berttade
om den ryska trsten och sa att hon verkade tro att hon var
nare, frnmare och knsligare i sin smrta.
Det r du och Poeterna liksom. Men varje hjrta har
sin saga, tro inte att du lskar mer n andra.
Hon fann missfrstndet srande eftersom insikten
Brik och Majakovskij gett henne var den motsatta, att hon
154
inte var ensam och smrtan inte speciell. Dessutom var
hon poet sjlv. Det var obehagligt att inte bli frstdd av
nra vnner, utan tillrttavisad som hgfrdig. Nr hon
ville dela sin entusiasm ver ngot hon lst och tnkt var
det ju i en frestllning om absolut tillit, fr att hon knde
sig fri med den hon talade och inte behvde kupera vad
som spretade och viftade, inte tnka att det skulle anvn-
das emot henne.
Men hon mste lra sig att det inte med ngon gick
att visa fullt ut vad som rrde sig i en. En sdan tillit ex-
isterade inte. Alla hade en glipa dr skepsis och motvilja
bodde, en hemlig bortvndhet gdd av ngslig kontroll,
missunnsamhet och vanliga rancuner, dr de stoppade allt
de tnkte medan de lyssnade till vidppna beknnelser.
Man mste lska en mnniska vldigt fr att st ut med
hennes hunger.
Ester gick ofta p bio denna sommar. Flydde in i de
livsfegas tempel och de ljusskyggas lokaler. En eftermid-
dag sg hon Kurosawas De sju samurajerna. Eftert ville
hon tala med Hugo om den. Allt ville hon tala med Hugo
om, men srskilt den hr lmen som han sagt i en intervju
att han pverkats djupt av.
Men han var nere i Europa ngonstans med sin kvinna.
De reste sderut p sommaren. Han tittade p krigsskde-
platser frn ngot av vrldskrigen. Han var intresserad av
sdant; platser, ruiner, kyrkogrdar. Han fotograferade
155
dem, tecknade av dem, lt dem ge honom bildider och
uppslag till moraliska stllningstaganden rrande makten
och vldet. Allt som visade p mnniskans rhet och mk-
lighet, samt den lilla gesten av vrme i rhetens skugga,
stimulerade honom extra.
Ester kom ut frn biomrkret och gick hem i den ald-
rig sinande solen. Den dade och brnde, stack henne i
gonen och kom henne att lngta till svalkan. Hon hatade
solen fr att den var s het, fr att den saknade dmjukhet
infr sina resurser och hennes beroende av den, fr att det
kvittade den lika om hon levde eller dog av dess frban-
nade strlar.
Och s, frn ett dygn till ett annat kom ett nytt ljud i lven,
en bortglmd vasshet i luften. Det var hsten som skickat
ut en frsta trevare. ntligen skulle den lsslppta som-
maren verg i disci plineringens och tertgens tid, tiden
d de harmoniska tervnde frn sina sommarvisten och
de ensamma blev mindre ensamma.
Ester lt en bohemisk ny bekantskap frn Boston som
saknade bostad bo i hennes kk en tid. Han var konstkriti-
ker och hade skrivit en omfngsrik och lrd ess om Hugo
Rask. Det var s de ftt kontakt. Hon skte upp honom
p universitetet efter sommaren fr att stlla ngra frgor
och det visade sig att han behvde bostad. Om hon inte
156
kunde ha Hugo hos sig ck en som kunde hans konst duga
som ersttning. De talade om den mnga timmar varje
dag. Hon kpte en kaffebryggare fr tv och funderade
p om de kunde ligga med varandra. Snart bad hon ame-
rikanen ytta ut. Hon stod inte ut med att vara iakttagen
hela tiden och aldrig ensam med sina tankar. Varje mor-
gon intog han hennes badrum i en timme. Till slut skrek
hon rakt ut att hon mste f vara ensam och varfr hittade
han ingen lgen het, han som skrt s mycket om sitt kon-
taktnt. Han yttade ut samma dag.
157
Hugo och Ester hade inte hrts sedan en fgel brt nacken
mot hans fnsterruta en av de sista dagarna i maj.
I slutet av september kom ett mejl.
Ett mejl kom frn Hugo Rask.
Fyra mnader efter att de senast hrdes fanns ett mejl
frn Hugo Rask i hennes inkorg.
Hon hade varit vertygad om att de aldrig mer skulle
hras.
Hon blev extatisk bara av att se hans namn och trodde
frst att hon sg fel, att det var ett gammalt mejl som drev
gck med henne.
Vad skrev d Hugo till Ester efter denna lnga tystnad?
Han skrev att han tnkte p henne nr han lste en artikel
i tidningen hromdagen och att han igr opererade bort
menisken i knt.
Knt, deras gemensamma kroppsdel, det som hon hade
ftt rra vid innan hon ftt ta i honom. Det var inte lad-
dat med farlighet men med tillrcklig erotik fr att han
nu skulle kunna anvnda referensen som lasso. Varje gng
158
de sgs under den tidiga vintern hade hon frgat hur hans
kn kndes och klmt p det under bordet fr att stlla
diagnos. Frslitningsskador var hennes omrde.
Han skrev ocks en rad om riksdagsvalet som just varit
och beklagade resultatet, meddelade att han arbetat hrt
och intensivt p sistone och inte kunnat vara social p lnge.
Skulle de allts ha setts annars, var det vad han avsg?
Eller menade han att det inte bara var henne han aldrig
trffade, han hade inte tid med ngot umgnge s hon
skulle inte knna sig utbytt eller undanskuffad?
Ngot mte freslog han inte.
Ester undrade vad som orsakat att han hrde av sig. Det
hon kunde komma p var att en mnniskorttsorganisation
i vars styrelse hon satt hade uppvaktat honom med en fr-
frgan om samverkan. Hon hade hllit tyst under mtena
nr de talat om Hugos viktiga arbete i frgor som rrde
mnskliga rttigheter och att de borde f med honom i
det nya projektet. Han hade samtyckt till ett mte och de
andra i styrelsen hade bett Ester komma med d de vis-
ste att hon hllit ett fredrag om Hugo hsten fre och
beundrade hans konst och hans mod. Hon hade avbjt.
Hugo visste att hon satt i den styrelsen. Mtet var igr.
Han hade frsts noterat hennes frnvaro och undrat.
Dynamiken var lika lagbunden som tidvattnets rrelser
och av samma ursprung.
Men att vilja bli dyrkad utan nskan om att lska till-
159
baka fann Ester s mrkligt att hon mste anta att hans
kontaktskande efter att ha upptckt att hon undvek ho-
nom visade att han saknade henne. Annars frstod hon
inte vad han hll p med.
Som en skrckfrnimmelse presenterade sig mjlig-
heten att han bara ville frskra sig om hennes fortsatta
vlvilja. Men den ck inte fste i henne. Hon frmdde
inte fullt ut tnka sig saken s cyniskt fastn hon observe-
rat hur han alltid ville vara maximalt trevlig infr vrlden,
drfr att vrlden var potentiellt entlig. Vrlden var det
frmmande, och hon var i s fall vrlden, som behvde av-
vpnas fr den hndelse hon lade p ett vapen. Vrlden
lade alltid p vapen. Hellre n att frlora hennes kr-
lek och beundran som hll henne tillgivet fridsam, och
gra dem bda fria, kastade han ut nnu ett kttben och
henne tillbaka i kttkvarnen.
Att avst frn den slarviga omtankens gester.
Att st ut med att bra grymhetens mask.
Att amputera benet som annars ruttnar i kallbrand.
Det var inte fr honom.
Ett dygn vntade hon med att svara. Att komma ner i
fem rader tog henne tv timmar. Meddelandet som pres-
sades fram ur denna mda var kontrollerat och terhllet
men tillrckligt bekrftande och fyllt av sorgsen lngtan
fr att han inte skulle hra av sig igen.
Han ck det besked han behvde och kunde tystna.
160
En dunst av det underbara och inget mer r svrare n att
f inget alls. Hugos terintrde i hennes tillvaro omintet-
gjorde p ngra sekunder vad som tagit mnader att lind-
ra. Kldan vcktes och hon brjade ska honom p nytt,
frvissad om att inget kom till den som inte anstrngde
sig. Och han tog emot. Allt stegrades, allt terkom. Det
som legat och vilat i kroppen steg upp intakt och brjade
nyo regera ver den. Timmarna blev ter lnga och fyllda
av vntan, och allt som inte var kontakt var meningslst,
vilket innebar att det mesta var meningslst eftersom kon-
takten var bde torftig och sporadisk.
Vninnekren sa:
Det har gtt fr lng tid. Om han ville dig ngot skul-
le han visa dig det.
Ester vnde vninnekren ryggen. Den frstod inte.
En gng under hsten sa han att han skulle ringa s att
de kunde bestmma ett datum d de kunde ses. Han ring-
de inte. Nr hon ringde upp sa han att det var bra att hon
hrde av sig fr han hade frlorat hennes telefonnummer
vid senaste mobilbytet. Hon skickade ett pappersbrev dr
hon undrade varfr han tog kontakt och hela tiden fre-
speglade henne saker nr han aldrig levde upp till dem.
Inget svar.
Hon sg med kristallisk skrpa att hennes beteende var
orimligt, och skyllde det p honom: om han bara inte hade
hrt av sig p detta futila stt i september, om han bara
161
lmnat henne i fred. Det r den starkare parten, den som
vill minst, som mste hlla impulserna i schack, sa hon till
vninnekren nr den undrade varfr hon inte koncen-
trerade sig p sitt beteende i stllet fr hans, hon visste ju
det hon behvde veta om honom. Honom kunde hon inte
ndra p, bara p sig sjlv osv.
Det krver mindre fr honom att ndra sig n fr
mig, fr han vill ju inget, sa Ester. Det r han som mste
ha disciplin, inte jag, fr jag vill ju att ngot annat ska
hnda n det som r. Honom kostar det inget att inte hra
av sig. Mig kostar det risken att missa den mikroskopiska
chansen.
Men du tror vl inte p mirakel? sa vninnekren.
Hon intalade sig och andra att hon inte lngre hop-
pades p att det skulle bli de tv. Hon ville bara ha ett
erknnande av det som varit, att det varit ngot, att han
knt ngot, att han haft stunder nr han tvekat och vacklat
och att han hrt av sig till henne igen denna hst fastn
allt var slut drfr att en fuktig ck i honom inte ville
torka.
Nr inget annat terstr nns upprttelsen att slss fr
s att man fr fortstta kampen och slippa resignera. ven
upprttelsen frutstter kontakt. Om hon bara kunde bli
kvitt denna lngtan efter kontakt. Det var den som urhol-
kade henne. Om hon bara kunde bli likgiltig infr honom.
Hon tnkte p det underliga i att sju miljarder mnni-
162
skor p jorden inte var beroende av att hra frn honom.
Deras hlsa och vlbennande hngde inte p det. Varfr
gjorde d hennes det? Hr saknades rim och reson. Varfr
kunde hon inte f samma knsla infr honom som de sju
miljarderna hade, som levde sina liv utan att bekymra sig
det minsta om vad han hll p med.
Vninnekren sa: Ge upp, g, lmna den hr mannen.
Han gr dig illa.
Vninnekren frstod verkligen inte. Den var de sju
miljarderna.
Det blev november och en dokumentrlm om Hugo
Rask hll p att frdigstllas. Han bjd in henne till en fr-
handsvisning fr att hon skulle komma med synpunkter
p lmen. Han behvde hennes kritiska blick och skarpa
hjrna, som han sa, ty lmen kunde nnu klippas om.
Hon gick dit, glad ver bermmet men mest glad ver
att f trffa honom. Det var frsta gngen p ett halvr,
frsta gngen sedan de kade p torgkafet och han skulle
visa henne Leksand.
Filmstudion lg i gatuplanet p Bergsgatan, en liten
lokal med ntt inredning och lysrr i taket. Hon prome-
nerade dit i god tid, s fr att inte se ut som att hon var
frst stllde hon sig vid gathrnet med uppsikt ver dr-
ren. Nr ett ertal personer hade anlnt gick hon fram.
163
Mest var dr hans vanliga beundrargarnityr, hela entou-
raget av oavlnade praktikanter frn konstskolorna som
arbetade fr honom i hopp om att f sina sjlar bestrukna
av hans snilles pensel.
Rummet mrklades och lmen sattes igng. Den var
omkring en timme och fljde honom i arbetets olika mo-
ment och genom intervjuer dr han framsade sin vrlds-
skdning. Hon hade hrt den frut, samma exempel och
anekdoter som han brukade anvnda och som hon lst att
han sagt fr tjugo r sedan. Ingen variation, ingen rrelse.
Hans huvud verkade ha stelnat p en hg niv och fastnat
dr.
Nr lmen var slut ombads var och en att dela med sig
av sina funderingar. Till Esters bestrtning hade ingen
ngot kritiskt att sga om vad de sett och inte ens en
intressant reektion. Hon begrep inte dessa hyllningar.
Filmen var helt pongls, ofrdig och utan berttelse,
mjligen godtagbar som tidigt utkast, och p tidiga utkasts
vis i avsaknad av det djup som endast kommer av proces-
sens sediment i ett arbete som ftt ta tid. Det hr var ett
hastverk. Drtill var lmen generande instllsam.
Som hon satt dr och lyssnade till deras mekaniska till-
bedjan och kult tnkte hon att de andra, de som ingick i
hans stab, dyrkade honom men hon lskade honom. Den
som lskade behvde inte tillbe. Fr den dyrkande mste
fremlet behllas intakt fr att inte rmna vid upptck-
164
ten av brister. Den som lskade dremot kunde vara fri i
sina omdmen. Hon lskade honom ven nr det dyrkans-
vrda frsvann, ja mera d, fr hon lskade hans person,
inte hans verk. Och var det inte det redaktren fr den
lososka tidskriften Grottan menat fr exakt ett r sedan
utan att Ester fullt ut frstod det?
Det blev Esters tur att tala och frsta frgan var sonde-
rande, eftersom hon inte ville verka burdus: Hade tanken
varit att gra en pr-lm om honom infr de kommande
utstllningarna i Tokyo och Turin? Hugos ansiktsuttryck
frndrades, det blev srbart, och han sa att han inte haft
med produktionen att gra. Filmen skulle vara en intrng-
ande objektiv dokumentr. Ester var tyst medan hon fun-
derade p hur hon skulle hantera det hon tyckte att hon
behvde sga.
Den knns vldigt okritisk, sa hon.
Varfr skulle den vara kritisk? sa ngon i staben.
Precis. Mste man alltid hitta fel? sa ngon annan.
Den behver givetvis inte vara kritisk i betydelsen ne-
gativ, sa Ester, eller ens frment objektiv. Men den mste
vara prvande, neutral, frutsttningslst skande, beredd
att bryta skdarens vaneseende och slappa tnkande. Den
hr lmen vet redan vad den vill nr lmandet brjar och
anvnder samma fraser som alltid anvnds om Hugo. Den
vill inte ta reda p ngot, den vill bekrfta det vi redan anser.
Och vad r det vi anser?
165
Frgan stlldes i irritation frn hans mentala uppassare
och renhllningsarbetare, de som tilldelats och tagit som
uppgift att frsvara den dyrkade frn att hra sanningen,
den som han i sin tur pstods ska.
Ester tnkte att han ville ha dyrkande mnniskor om-
kring sig, det var det han ville, och sg till att f det och
visade dem att det var vad som frvntades av dem. Han
ville inte ha hennes kritiska blick och skarpa hjrna, vare
sig i sitt krleksliv eller sitt arbetsliv. Hon hade ftt nnas
nra honom bara s lnge hon inte sg vem han var.
Filmen vill hylla, sa hon. Den vill att vi ska dyrka fre-
mlet.
P ett ofrtjnt stt eller vad? sa staben.
Det spelar ingen roll om det r frtjnt eller ofrtjnt.
Hyllningar r ointressanta. Man vill lra sig ngot, f fr-
djupning, problemlsning, tolkning. Inte panegyrik.
Frst nu mrkte hon att det var Eva-Stina som stllt de
syrligaste frgorna. Hon hade bytt glasgon och frisyr sedan
i vintras, kanske ocks frgat hret i ngon ny nyans. Hon
satt bredvid Hugo, vldigt nra satt hon och blngde diabo-
liskt nr hon inte gspade ver futtigheterna som uttalades.
Det var en djupt obehaglig stund. Ester ngrade att hon
kommit till visningen.
Filmen var bra, sa hon. Jag behver nog se den igen
fr att kunna bedma den ordentligt.
De brt upp och hela gruppen gick ut och t p en kvar-
166
terskrog intill. Ngra av dem verkade knna att det begtts
utfrysning i visningsrummet och var extra tillmtesgende
mot Ester medan de vntade p maten, tillmtesgende p
det frbarmande och nedltande stt som vertygade men
toleranta mnniskor r nr klyftan r fr stor. Vnliga,
frlsta varelser som blir ivriga i sina omsorger eftersom
deras frfran ver avvikarens ofrstnd skulle bli oskn
och hrd om de visade den. De log sektliknande leenden
och frgade hur insatt hon var i dokumentrlmens hant-
verk. Hon log tillbaka, lika rdd som de, och svarade att
hon hyste ett srskilt intresse fr underkastelsens meka-
nismer och dyrkan av ledare i totalitra system, inte fr
dokumentrlm. De ignorerade inpasset och insisterade
varmt leende p att f veta mer om hennes okunnighet
rrande dokumentrlmens speciella villkor och estetik.
De t och drack och nr det var dags att g hem stod
Hugo Rask p trottoaren under det bleka ljuset frn en
butiksskylt. Han stod dr med Dragan som hade tittat p
Ester med motvilligt intresse nr hon fllde kritiska ytt-
randen om lmen. Ester hade sett p honom att han hll
med henne. P Hugos andra sida stod Eva-Stina med hn-
derna i ckorna och hret som lockade sig under mss-
kanten. P ett fr Ester oklart vis sg det fr dem sjlvklart
ut att Eva-Stina skulle st dr bredvid honom.
Det hade regnat nyss. Asfalten var en mrk spegel dr
de sg sig sjlva och varandra.
167
Hsten gick, dagarna vandrade, timmarna rrde sig for-
tare nu, ty Ester Nilsson hade gett upp hoppet igen. Sedan
dokumentrlmsvisningen rdde tystnad.
Ngra dagar fre jul gick hon p en julfest, en stor till-
stllning dit alla som yttrat sig offentligt om landets kul-
turklimat var bjudna. Hon stod och rrde bland mandlar
och russin nr hon sg honom st borta vid vggen utan
sllskap. Det hade inte slagit henne att han kunde vara
bjuden, dr var mest journalister, akademiker och frfat-
tare. Han mtte hennes blick, hll kvar den.
Det var trngt p golvet, mnga var de som haft syn-
punkter p samhllet de levde i, en multitud av lika sinnade
antikonformister, de esta p vg till en roligare fest ngon
annanstans. Folk kom och stllde sig hos honom och pra-
tade kort innan de gled vidare till nsta sllskap. Ester fr-
skte vara diskret i sin uppmrksamhet men mrkte att
han var lika medveten om hennes position i rummet som
hon var om hans. Fr att detta inte skulle mrkas addrade
hans blick.
168
Det var en fest av det slag dr man stod upp hela tiden,
och hll tallriken i handen med glaset fastklmt i en hllare
av plast. Hennes inre hade p ngra sekunder blivit form-
lst mjukt. Hon var tacksam ver att hon hllit emot alla de
gnger p sistone d hon velat meddela honom sitt odelade
frakt. Sjlvbehrskning var det man nstan aldrig behvde
ngra. Vrede och utfall var det man nstan alltid nskade
ogjort. Det svra var att veta nr man befann sig i klyftan
mellan nstan aldrig och nstan alltid, nr vredesut-
brottet var berttigat och gav det gynnsammaste resultatet.
Ester gick fram till honom.
De omfamnade inte varandra som andra omkring dem
gjorde. Hon tnkte att det var ett bra tecken, deras krop-
par hade fortfarande laddning. Att hon fortfarande tnkte
i tecken var inte bra, tnkte hon i medvetandets bortre
regioner, utan symbolen fr hennes ofrihet. Han stod ltt
baktlutad och glittrade med gonen, men hon tyckte sig
se en ngslan bakom. Hon stoppade en oliv i munnen.
De har goda oliver hr, sa han. Inte frn burk.
Jag trodde inte att du gick p sna hr tillstllningar,
sa hon.
Medvetandets bortre regioner hrde: Den frsmddas
aggressivitet, subtil sarkasm tillten av underlget.
De gr jag inte heller. Men de tjatade.
Han tittade t ett annat hll.
Som tecken: Inte bra.
169
Trodde du att jag skulle vara hr? sa hon.
Det har jag inte funderat p.
Som tecken: Dligt, men likgiltighet kan lika grna vara
tillkmpad och betyda motsatsen.
Tycker du om sn hr mat?
Han synade tallriken som om han sg maten frst nu.
Sa:
r det inte samma gamla inoljade antipasti som van-
ligt?
Han skmtade: Lovande.
Hon skrattade hgt, varp han sken upp: Bra. Det av-
vaktande draget gav vika: Mycket bra. Men han bytte ocks
stdben och sg sig om i rummet p ett stt som: Mindre
bra, vittnade om att han var obekvm och inte ville st
dr med henne: Hemskt, han skte skl att g, skte ykt-
vgar: Katastrof.
Vninnekren hade yttat in i hennes huvud och sa:
Men fattar du inte att han inte vill, ni har inte haft ngot
ihop p snart ett r. Vad hller du p med?
Hon tnkte: Jag borde g hrifrn. Men jag vill inte. Jag
vill st hr med honom. Det r det enda stllet i vrlden
jag vill st p.
Vninnekren sa: Var r din stolthet?
Hon svarade: Jag har ingen stolthet fr stolthet hnger
ihop med skam och heder, och jag r skamls och saknar
begrepp om allt som andra nner rorikt.
170
Vninnekren sa: Det r det som r din stolthet, att visa
upp hur fri du r frn sdant som fjttrar mer konforma
sjlar. Djupast dr inne r du en snobbig aristokrat.
Det stod en grupp mnniskor en bit ifrn dem och ta-
lade om USA:s senaste anfallskrig. Det var visserligen en
hemsk regim dr borta, sa de, men i stllet skulle man ha
satsat p att ge std t de underjordiska demokratirrel-
serna. Hugo Rask tittade mot dem.
Det r inte sknare att sprngas snder av en bomb
fr att den som fller den har skickats ut av en demokra-
tiskt vald regering, sa Ester Nilsson.
Vad?
Jag tror jag r pacist faktiskt. Jag har kommit fram
till att det r det bsta i lnga loppet. ven om man d blir
invaderad, ockuperad, fr sin frihet frntagen, blir frsla-
vad. Man ska inte ens frsvara sig, bara ge upp. Kasta vte-
bomberna i havet, som Olof Lagercrantz skrev. Att bara
bestmma sig fr att vld aldrig r tilltet. Annars fr man
hlla p med eviga konsekvensbedmningar, och det gr
inte att hamna rtt.
Han nickade men p fel stllen. Inte ens som pacist
var han intresserad av henne.
Han drack av sitt vin i besvrade klunkar. De som dis-
kuterade det senaste amerikanska anfallskriget hade ftt
mothugg av en ykting frn det snderbombade landet,
en som gjort karrir som ledarskribent och nu sa att det
171
enda vettiga var att bomba snder hans dumma folk fr de
fattade inte bttre.
Hugo sneglade p Ester fr att se vad hon tnkte. Men
hon sg ocks att han inte riktigt orkade hra vad hon
tnkte om det eller ngot annat. Han vaggade disharmo-
niskt frn fot till fot.
Flyktingstatus ger inte automatiskt bra sikter, sa
Ester.
Det r mycket folk hr, sa Hugo.
Ja.
Hela kulturmafan.
Hela den och s vi, sa hon med torr sjlvironi och tog
fr frsta gngen blicken frn honom, vilket genast ck
honom att bli mer alert och uppmrksam.
Men tror du inte att vissa rknar sig till den p ett mer
sjlvklart stt? sa han. Vi r nd lite udda du och jag.
Medvetandets frmre regioner: En samhrighetskom-
mentar, alstrad av hennes antydan till resignation. Direkt
hade han reagerat p distanseringen. S hade det varit hela
tiden, tnkte hon i en sorts sjlvfrsvar, och drfr satt hon
fast i hans nt.
Alla tycker sig g emot strmmen, sa Ester. Det r det
som r strmmen.
Det kanske r mnniskans villkor, sa han.
Antagligen. Ett av villkoren.
Hon frberedde fryttning i rummet.
172
Jag sg en bok som jag tnkte kpa till dig, sa han.
Av rdsla fr att han skulle ngra sig gjorde hon ansiktet
orrligt.
Var?
I en bokhandel. Men den var stngd. Jag sg den i
skyltfnstret. Och tnkte p dig. Att jag skulle kpa den
till dig.
Brusandet i blodet hade satt igng p nytt. Det sattes p
s fort, s oerhrt fort och sedan var allt frstrt fr lng
tid igen.
Vilken bok var det?
Jag minns inte titeln. Den handlade om ett av dina
specialmnen. Ngon av alla de saker du r kritisk mot.
Avvaktande sg han p henne. Avvpnande drogs mun-
giporna isr. Avvisade henne gjorde han inte just nu, utan
bjd in med sin dubisa charm.
Tycker du att jag r kritisk?
Ja.
Fr kritisk?
Ibland.
Frdmer inte du folks moral skoningslst? sa hon.
Bara de som har makt. Du r kritisk oavsett om folk
har makt eller inte.
Ja, jag frsker att inte gra skillnad p folk utan se
till handlingarna, dr handlingarna r det relevanta.
Lkemedelsfretag, vstliga regeringar, hga tjnste-
173
mn och andra, dem ska man vara kritisk mot. Inte de
oskyldiga och sm mnniskorna, sa han.
Mnniskor r inte s sm som man tror. Och inte s
stora. Felet med att ha makten som bedmningsgrund och
inte handlingarna r att nstan alla friskriver sig d, var
och en hittar sin maktlshet nr de behver den. Fr alla
r maktlsa infr ngon, och ngot. Alla har ett skikt av
maktlshet i sig, i sin upplevelse av sig sjlva i tillvaron,
som de d anvnder. Och drfr ser vrlden ut som den
gr. Alla har en glipa i sin makt, ven nr de vet att de
har makt och ansvar, som de kan utnyttja fr att frst
varfr de mste handla som de gr. Moralen brjar hos
individen. Man mste krva den av alla. De som har makt
fddes maktlsa och denna knsla r den som bestr i dem
hela livet, srskilt i de stunder d de handlar fel. D minns
de att de blev mobbade p skolgrden och slagen av pappa
och inser att allt r ngon annans fel ven nu.
Hon undrade i hur hg grad han insg att det var dem
hon talade om. Troligen inte alls. Han betraktade henne,
roat men skeptiskt eller om det var skeptiskt roat. Hon
kunde inte avgra.
S den svltande som stjl mat och pengar borde stu-
dera sin moralloso lite bttre?
Den personen har nog redan gjort moraliska ver-
vganden och funnit att den bsta utvgen just d r att
stjla mat av ngon som kan avvara den.
174
D frstr jag inte vad du menar. Sger vi inte samma
sak?
Nej. Du anser att alla som r formellt maktlsa ocks
saknar ansvar fr sina handlingar. Med min instllning
nns det extra starka skl att ha ett jmlikt samhlle i fri-
het. Fr av den hungrige, den svltande, den som ofr-
skyllt frntagits allt kan man inte frvnta sig samma
handlande som av den som har s det rcker, men man kan
krva moralisk insikt, moraliska avvgningar och att var
och en handlar s att andra tar minst skada.
Vilken r skillnaden mot det jag sger?
Hon kunde datera gonblicket d hon senast sett detta
intensiva och samtidigt ogarderade uttryck hos honom.
Det var i februari, precis innan problemen brjade, nr de
stod bland hans trompe-lil-kulisser och han ck hennes
uppskattning. Nr han log mot henne den gngen fanns i
ansiktet bara erknsla. Nu sg hon det igen under ngra
korta sekunder.
r vi inte egentligen verens om att det r makt som
avgr moraliskt ansvar, vi r bara inte eniga om nr man r
maktls, allts var grnsen ska placeras?
Ester tog upp en servett som han i sin uppammande
iver ver samtalet tappat p golvet, och tryckte ner den i
hans byxcka. Det var en intim sak att gra och nr han
inte protesterade det minsta ck den henne att knna hn-
frelse; de tv hrde ihop trots allt.
175
Jag tror att jag sa ngot annat egentligen men just nu
struntar jag i vad det var, sa hon.
Gruppen som talat om amerikanska anfallskrig hade
skingrats, kanske i vntan p nya.
Hon sg hur Hugos ansikte befann sig i tankfullt sam-
frstnd och knde att hon haft rtt, och rtt i att hlla ut.
De var inte frdiga med varandra.
Han rrde mjukt vid hennes arm, ursktade sig. Han
mste g och prata med en gammal bekant p andra sidan
rummet, nickade varmt och gick. Hon fljde hans rygg.
Han vnde sig om och hll upp handen.
Genom julpyntade decembergator promenerade Ester
sedan hem. Snn hade yrt hela dagen. Sexkantigt regel-
bundna kristallformationer, alla lika, ingen den andra lik.
177
Nu ska jag inte ligga p, tnkte hon. Tlamod. Vara sval-
kande tillitsfull och frihetlig. Bara vnta tills han hr av
sig. Troligen gick han och kpte den dr boken och skulle
ringa henne om ett mte d han kunde verrcka den.
Man kunde ju inte se ut en bok t ngon som man visste
legat halvt i koma av trnad och som man drtill inltit sig
med, om man inte menade ngot med det.
Inte ligga p nu, vnta in.
Det blev jul, hennes andra jul d hon inte gnade sig
t ngot annat n sina knslor, sin lngtan och sin brist p
livslust.
Det blev nyr. Hon tnkte positivt.
Det blev trettonhelg. Hon tnkte lngsiktigt. Inte ligga
p. Tlamod. Vnta in. Han hade sett ut en bok t henne,
det gjorde man inte utan att knna och mena ngot. Han
hade uppskattat deras samtal p julfesten. Han var kvar i
Malm. Helgerna var lnga och mnga.
Hon tnkte att nsta steg mste tas med omsorg efter
all srighet. De kunde inte rusa in i ngot en gng till och
178
de ck inte slarva. Den hr gngen mste det ske ordent-
ligt och kontakten mste kunna vrdas nr den vl togs. S
det var bara naturligt att han inte hrde av sig.
Femton dagar in i januari och en ddstyst telefon. Hon
fann att hon var rasande p honom. Hur kunde han sga
att han sett ut en bok till henne i ett skyltfnster om det
inte var fr att han ville ngot annat ocks? S ck man
inte gra med deras historia i osvalnat minne.
Vninnekren sa: Du r inte tillrckligt bekant med
mnniskans skuldregleringsmekanismer, intrikata, kns-
liga, verlistar oavbrutet den kta knslan. De r tnkta
som en dubbelverkande salva, lindring av bde den enas
samvete och den andras plga. Grymma blir de frst nr
ngon fr fr sig att de ska omsttas i handling. Orden
r performativa, sa vninnekrens akademiska delar, en av
dem hll p med en avhandling om J L Austin. De r sin
egen handling, uttalandet av skuldregleringsorden r det
som utgr skuldregleringen. De r inte mnade att repre-
sentera en verklighet utanfr sprket. Det r inte avsikten
med dem, p samma stt som frgan Du lmnar mig vl
aldrig! inte handlar om framtiden utan om nuet.
Nr vninnekren framhrdade sa Ester att den skert
hade rtt men att hon mste tnka att det var p ett annat
stt fr att hrda ut. Fanns minsta chans att en mer positiv
tolkning kunde gras tnkte hon vlja den tills hon var
verbevisad.
179
Sexton dagar in i januari ringde hon honom. Han sva-
rade inte men kunde ju se p displayen att hon hade ringt
och skulle drfr snart ringa tillbaka.
Det gick tv dagar. Han ringde inte tillbaka.
Ingenting kunde hon krva av honom som mildrade
ngesten. Att prata i tjugo minuter p ett cocktailparty
skapade inga frpliktelser. Att ha sett ut en bok som man
tnkte kpa till ngon man legat med fr nstan ett r
sedan betydde bara att man inte var entlig.
Varfr ansg hon nd att skyldigheter lg honom?
Varfr tyckte hon att hennes frkrosselse var legitim?
Fljande hade Ester Nilsson klart fr sig:
Hugo Rask var inte skyldig att lska henne.
Det var ingen rttighet att bli lskad.
Det var instngande hederskultur att man ck frplik-
telser av att uppvakta en kvinna eller ligga med henne, och
nnu er ifall man terkom efter frsta samlaget fr tv
ytterligare ntter i kttets gemenskap. nd var det p
detta stt hon resonerade. Klart och tydligt sg hon att det
var s hennes logik gick. Flydde hon till en gammal och
fr ndamlet synnerligen lmplig knsroll fr att hantera
besvikelsen? Borde hon inte stlla sig ver sdana unkna
gamla tankar om mannens plikter mot det svagare knet?
Hon prvade att vnda p tanken och skrev en artikel
om saken som hon skickade till en tidskrift. Hederskultu-
ren borde frsts inte som en avsiktlig inskrnkning av fri-
180
het, utan som resultatet av en iakttagelse om ngot hgst
vsentligt i mnskligt liv: att man inte hade rtt att smita
frn det mrkvrdiga som uppstod mellan tv mnniskor
som kommit varandra nra. Ur denna knsla fr anstn-
dighet hade de gamla beteendenormerna organiskt upp-
sttt, skrev hon, fr att frhindra lidandet som fljer ur
oklarheten och ojmlikheten. Vid samrre med en annan
mnniska intrder ett ansvar, ju djupare och naknare sam-
rre desto vidare ligganden. Det hade hederskulturen
frsttt och reglerat. Dess syfte var knappast att dma
tv individer att fortstta trffas mot sin vilja fr att de en
gng brjat, ssom den stumt avlstes i dag, eller att hlla
kvinnor kuvade och vervakade. Det var bieffekter. Vad
det handlade om var att frm mnniskor att inte brja
trffas alls ifall den ena parten visste att han inget ville med
den andra utan mnade slnga bort henne.
Dessa koder fr kttets och knslans uppfrande hand-
lade inte om heder, skrev hon. Hedern var efterhandskon-
struktion. De var i stllet ett frsk att skydda mnniskor
frn att bli lekbollar fr varandras lttsinne. Frespegla
inte den hoppfulla det du vet inte kommer att intrffa!
Med tiden hade koderna avlnkats frn sin ursprungliga
insikt och kommit att felaktigt tolkas som krav p kvinnlig
dygd och rbarhet. Men principerna skulle ha varit kns-
neutrala om vrlden varit det. De var blott frsvar mot
det som verlget tillfogar underlget. verlge r den
181
i som har mindre att frlora. Och fr att inympa detta
skydd mot slarvet och lttsinnet skapades en detaljreglerad
struktur dr var och en i varje steg visste vad som gllde.
Kyskhet blev en bestndsdel och spontan fljd men var
inte upphovet. Hederskulturen handlade om helt andra
saker. Den hade inrttats som ett vrn mot att mnniskor
egenmktigt tog fr sig av varandra.
Artikeln refuserades.
183
Januari tog slut. Mnniskorna och tingen rrde sig framt
genom vintern. En helg i februari var hon p vg till nnu
en fest. Hon hade ingen lust att g dit och var drfr sen. I
hallen med skor, mssa och kappa p sg hon till sin frv-
ning hur hennes arm strckte sig efter en dvd och la ner
den i vskan. Det var en lm som legat kvar hemma och
som hon lnade av Hugo fr precis ett r sedan efter en av
deras lngsittningar p krogen.
I stllet fr att g till bussen som gick till den stadsdel
dr festen gde rum gick hennes ben med henne till ettans
hllplats vid korsningen Fleminggatan Sankt Eriksgatan.
Hon skulle bara lmna igen lmen. Drifrn kunde hon
sedan promenera till festen. Filmen var Gasljus. Han hade
talat om hur fantastisk den var och velat att hon skulle se
den s att de sedan kunde diskutera den. Hon sg den tv
gnger efter varandra fr att verkligen kunna ge intres-
santa reektioner, men tillfllet kom aldrig, eftersom de
strax drefter gick till sngs och slutade prata.
Hon mindes gonblicket nr de varma ngertoppar-
184
na mttes i verlmnandet av lmen, hur det sprakade
till.
Ngon gng mste han ju f tillbaka den, tnkte hon.
Hon mste stda ut honom ur sig och sin lgenhet. Hon
skulle bara lmna lmen och sedan g. Du kan ju skicka
den med posten, skulle vninnekren ha sagt, s hon kon-
sulterade inte ngon ur den.
Ester klev av bussen p Karlavgen, gick den korta
biten till Kommendrsgatan, ringde p och slpptes in av
samma assistent med mlarfrg p byxorna som ppnade
frsta gngen hon kom dit och skulle hmta ett video-
konstverk och d inte ville slppa in henne. Det var precis
femton mnader sedan. Ambitis, tnkte hon, arbetade
ensam en lrdagskvll. Den hr gngen knde han igen
Ester men tittade p henne med ett besvrat ansiktsut-
tryck som hon inte kunde tyda. Det sg ut som medlidan-
de. Hon frstod inte varfr och tnkte att det inte hade
med henne att gra.
Du hittar sjlv.
Han addrade med armen i riktning mot trappan.
Hugo Rask stod och hngde ver bardisken i kket med
Eva-Stina och ett glas rdvin vid sin sida. Redan i trappan
upp hrde Ester deras skratt. Det var lrdag och klockan
var nstan sju. Tv arbetskamrater som stannat kvar efter
arbetsdagens slut, inget konstigt med det, men Hugo min-
des nog hennes namn nu. De sg inte frvnade ut nr
185
Ester kom utan ltt blaserade. Bda rkte cigaretter vilket
han aldrig hade gjort med Ester, utom den gngen hemma
hos henne d han rkte fem. Rkningen bidrog till det
blaserade uttrycket. Eva-Stina tittade inte snett denna
gng, snarare med nedltande verseende.
Hr r lmen jag lnade av dig, sa Ester och mrkte
hur brdskan i hennes rrelser och tal var fr stor, hur
sjlvutplnande och servilt det verkade.
Han tog emot lmen, tycktes inte minnas att han lnat
ut den eller att de talat om den, la den p en hylla och sa:
Vill du ha ett glas vin?
Jag r p vg till en fest egentligen.
Egentligen, tnkte Ester. Detta ord igen. r jag p vg
till en fest eller r jag det inte.
Ett glas plockades fram och vin hlldes upp. Tv:n stod
p och de tv, Eva-Stina och Hugo, talade med lojt frakt
om programmet som visades. Vinet var surt och svrdruck-
et. Hon tyckte inte om vin utan mat till men drack nd.
Ester sa ocks ngot lojt fraktfullt om programmet och
tv-utbudet och knde sig i samma stund falsk och illojal
mot ngot obestmt.
Det r bra att det gr dliga program p tv, rttade
hon sig.
De gav Ester en unisont sl men undrande blick.
Vad menar du?
Dliga program utan ambitioner r avgrande. Det r
186
ur det av skit som guldkornen kan uppst. Allt kommer
tyvrr ur jmfrelse.
Tror du att det var fr att det fanns s mycket dlig
musik som Bach skrev sin? sa Eva-Stina.
Ja, bara s kunde han inse att det mste nnas bttre
stt att stta samman toner.
Det tror inte jag, sa Eva-Stina.
Strax skulle de tv arbetskamraterna g och ta middag.
Det verkade inte vara en engngshndelse eller ngot de
beslutat om just i afton, utan del av en naturlig rytm.
Alla tre tog p sig ytterklderna. Ester drack hastigt upp
sitt illasmakande vin och noterade den distinkta lilla sml-
len nr ett tomt vinglas stlldes ner p bardisken, den hon
hrt nda till Paris en gng fr tusen r sedan.
De stod nere p gatan. Det snade. Det hade snat hela
vintern och hela dagen. ven inne i stan var vallarna hga.
Vill du flja med och ta? frgade Hugo.
Att han och Eva-Stina p ngot stt hrde ihop tedde
sig allt mer uppenbart men Ester ck inte in i huvudet att
de kunde hra ihop p det stt hon hade hrt ihop med
honom. De var nog srskilt nra kolleger bara; ute och
vningskrde en hel del hade hon just ftt veta och att
de skrattade mycket nr de vningskrde, skrattade t
de mnga drpliga situationer som uppstod under v-
187
ningskrningen. Eva-Stina skulle ta sitt krkort fre som-
maren.
Om Ester inte funnit tanken orimlig skulle hon ha
tnkt att de lt som ett frlskat par. I stllet tnkte hon
att ordet drplig var ett av svenska sprkets vrsta ord. Det
var ett ord fr sdana som observerade att ngot var roligt
men inte tyckte att det var roligt, och trots detta inte blev
ironiker.
Det uppstod tryck ver strupen vid tanken p att han
hade tid med vningskrning och drpliga situationer nr
han under ett r hade ltit henne frst att tidsbrist var det
som hindrat honom frn att trffa henne.
De stod p trottoaren utanfr hans port. Det snade.
Hon tnkte: Hur kan man vara s dum att man tror att
det handlar om tid nr folk anger tid som skl? Hur kan
man vara s dum verhuvudtaget att man inte ser det sjlv-
klara i det som sker. Ingenting r slump nr saker frnd-
ras. Nej. Det r inte dum jag r. Jag trodde aldrig att det
handlade om tid. Jag frskte bara hantera min besvikelse,
hrda ut, klara av det.
Skulle hon med och ta? Hon tnkte att det vl nd
mste betyda att han tyckte om hennes sllskap och att
de tv kollegerna inte hade ngot intimare samrre. Man
kunde ju inte ta med sig frra kvinnan nr man gick ut och
t med nsta. S smakls kunde ingen vara.
Var inte den frga han just stllt i sjlva verket hans stt
188
att sga till Ester att det inte var ngot mellan honom och
Eva-Stina, att hon bara var en konststuderande som ido-
liserade honom och som han hjlpte med krkort och rd
i karriren.
Annars skulle han vl aldrig ha velat att alla tre gjorde
sllskap p krogen? Det vore fr ologiskt.
Men ni kanske vill g och ta ensamma, sa Ester.
Flj med du, sa Eva-Stina.
Du ska vl nd ta middag? sa Hugo.
Ja. Jag har ingen lust att g p den dr festen.
Vilken fest? sa han. Nu gr vi. Jag r ganska hungrig.
S mindes han ngot, vnde om och gick upp till sitt
arbetsrum. Inom en minut kom han ut med en tunn
bok.
Jag har skaffat dig den dr boken jag talade om. Den
som jag tyckte skulle passa dig.
Han strckte fram den mot henne.
En frsenad julklapp. Varsgod.
Hon sg p honom, sg p boken.
Utilitarismens olyckliga konsekvenser hette den.
Var det den hr du hade sett i ett skyltfnster?
Ja. Eller Nej. Jag hittade aldrig den. Kpte den hr i
stllet. Du var vl intresserad av det hr tnkandet?
Du ocks, har jag fr mig.
Jod. Jo visst.
Vi gjorde en intervju om det. Den blev en smula upp-
189
mrksammad som det heter. Recension i morgontidning-
en och allt.
Hon lste p bokens baksida.
Tyckte du att jag behvde tnka vidare i frgorna?
Hon skrattade fr att mildra frgans udd.
Det behver man vl alltid.
Ja. Det behver man alltid.
Hon blddrade i boken och sg att den var vackert satt.
Tack. Vad omtnksamt av dig.
Ester sneglade p den andra kvinnan, eller om det var
den frsta. Hon sg ung och ofrstrd ut. Nej, det gjor-
de hon faktiskt inte. Hon sg sjlvsker och frslagen ut,
gans ka berknande till och med. Lugnt stod hon vid hans
sida med hnderna i jackckorna, plsbrmad huva, ut-
strlande en sjlvklar hemortsrtt och tillhrighet.
Sningorna la sig p deras axlar och smlte inte. P
Eva-Stinas axlar smlte de omedelbart. Ester knde att hon
borde g hem. Men om hon gick hem nu skulle hon f nnu
en ensam frfrlig kvll. Till festen tnkte hon inte g och
p ett underligt vis, vilket emellertid var hennes vanliga
modus, satt hon bredvid skeendet och betraktade samtidigt
som hon deltog i det. Drfr var hon alltfr nyken p hur
detta skulle arta sig fr att inte g med.
Hugo stod och stampade och ville ivg. Ester hll
boken uppslagen och fste bort de torra sningorna som
la sig ver sidorna.
190
Varfr ger du mig den hr? sa hon.
Jag sg boken och tnkte p dig.
Hur d tnkte p mig?
Det vet jag inte. Hur tnker man p folk? Nu gr vi
och ter.
Det syntes p hela hans kropp och de sm musklerna
runt gonen att han anade en jobbighet under uppsegling,
anade att den ltta stmningen inte skulle bevaras, anade
att det fanns kritiska synpunkter p hans omdme, anade
allmnt obehag, det fruktade obehag som nstan alla hans
handlingar gick ut p att undvika.
Du kanske inte vill ha den, sa han och strckte tenta-
tivt ut handen fr att ta boken tillbaka.
Hon tryckte den mot sitt brst.
Jag vill ha den. Men jag frstr inte vad det r fr sorts
gva.
Inget srskild. Jag kpte en till mig sjlv ocks.
Hon tittade p Eva-Stina. Tydligen inte till henne i alla
fall.
Ingen srskild sorts gva. Vad synd.
Man kan vl ge varandra bcker. Allt r inte s krng-
ligt som du tror.
Jo. Allt har ytterligare abstraktionsniver. Allt som
hnder kan reduceras till energi och materia och allt som
grs har sitt upphov i en tanke, en knsla, bra eller dlig,
men ngot kommer allt ur, och av ngon sort r allt.
191
Hugo sg ut att nska sig bort frn platsen nr han fste
blicken vid gatans slut, frefll gravt ngra hela initiativet,
bok, restaurangbesk, allt. Ester visste att hon borde g
hem, precis nu.
Hon stannade kvar och de pulsade ivg alla tre genom
den sn som fallit de senaste timmarna och plogbilen inte
hunnit ta.
Fr Hugo Rask fanns det bord ven nr krogen var full.
De gick fre kn och det rumsterades om och s fanns ett
bord fr tre.
Ester bestllde chvresallad, Hugo entrecte med
pommes frites, Eva-Stina tog rbiff. Maten kom och de
t. Chvren var krmig och tjock, kttet saftigt och mrt,
rbiffen alldeles tyst.
Det r gott hr, sa Hugo.
Ja, det r gott, sa Ester.
Hur var ditt? sa Hugo till Eva-Stina.
Visst, det r hyggligt, sa den andra kvinnan eller om
det var den frsta som hade blivit tillknppt och, som det
verkade, illa till mods.
Jag brukar be dem att inte ha s mycket vitlk i, sa
Hugo.
Du tycker inte om vitlk, nej, det minns jag, sa Ester.
Inte i fr stora mngder.
192
Vi talade om det frsta gngen vi var hr och t till-
sammans.
Gjorde vi det.
De kunde lika grna ha lmats av Mitt i naturen. Bio-
login hade tagit ver. Revir och rivaler och plymer och
sexuell selektion var i full gng. Hugo log hastigt, en so-
cialt invad muskelryckning men likafullt del i naturens
spel. Den andra kvinnan eller om det var den frsta blev
stadigt mer avstndstagande i sina uttryck.
Ester mindes vad vninnekren en gng sa: Att bli ut-
bytt r alltid obegripligt, omjligt fr tanken. Den man
blir ersatt av r alltid orimlig. Alltid.
Nr Eva-Stina gick p toaletten frgade Ester:
Hur har du det?
Hugo svarade att USA:s agerande bara gjorde honom
mer och mer upprrd, att man mste gra ngot, mani-
festera mot det. Det var vad han funderade p, vad man
som konstnr kunde gra, vad man hade fr ansvar nr
ingen gjorde ngot och vrlden kollapsade mitt framfr
gonen.
Han tnkte ofta s, noterade hon, att ingen gjorde
ngot, sa ngot, vgade. Alla var moraliskt korrupta, bank-
rutta och fega.
Varfr ser ingen samhllets orttfrdighet och protes-
terar mot den!
Frgan var helt retorisk.
193
Det r vl ganska mnga som har synpunkter p den
hela tiden, sa Ester. I radio, tv och tidningar, som det heter.
Var ser du det? Jag tycker alla bara hller p med sitt
och sin konsumtion.
Tallrikarna plockades ljudlst bort av en effektiv ser-
vitr. Ester sg p Hugo. Denna kropp och detta medve-
tande var vad hon lngtat efter dygnet runt i snart ett r
och fyra mnader. Hon sa:
Om jag inte kommit frbi i kvll. Nr hade du d
tnkt ge mig den dr boken?
Vilken bok?
Boken du gav mig nyss. Den du valt ut t mig.
Det vet jag inte. Jag tnker inte s mycket p snt som
du gr. Jag hade vl skickat den.
Den andra/frsta kvinnan tervnde. Ester sg hur han
log varmt och glittrande mot henne, hur han drog ut hen-
nes stol och hrde honom sga:
Vi talar om USA-imperialismen.
Hon knde trotset vlla upp som ett svampmoln i
henne.
Talibaner r vrre n all USA-imperialism i vrlden,
sa hon.
Det r Vst som har skapat talibanerna, sa Hugo.
De har skapat sig sjlva. Inget har tvingat dem att ha
sina ider. Men de har dem, de tror p dem och de utvar
dem, till frfran fr kvinnorna som kommer i deras vg.
194
Hur tnker du nu?
Hur tnker du sjlv? sa Ester.
Taliban blir man i protest mot ett frtryck, sa Hugo
pedagogiskt. Terrorism r den fattiges enda vapen.
Ester blev tung och dov av att den man hon lskade
lt som ett eko och inte hade ork eller frmga nog att
komma vidare frn sdana enkla slappheter.
En tanke rrde sig genom hennes huvud, skygg som
en mnniska med torgskrck strk den lngs cellvggarna,
men bde tanken och den rdda mnniskan hade trots allt
gett sig ut p promenad: Det hr var inte en person hon
ville leva med. Hon skulle inte st ut med hans politisk-
moraliska sjlvtillrcklighet.
Hur kommer det sig, frgade hon, att bara vsterlan-
dets mnniskor ska st till svars fr sina handlingar och
ider, men inga andra? Du och mnga med dig delar upp
vrlden i fastlagda och ofrnderliga kategorier av ansva-
riga och oskyldiga, ddkraftiga och hjlplsa. Hur str ni
ut med er sjlva och denna brutala nedltenhet mot alla
utom dem ni rknar till er egen sort?
Man mste ju ha en maktanalys, sa den andra kvinnan
frnumstigt, eller om det var den frsta.
Man mste ocks se nr den maktlsa utvar makt och
att maktlshet inte automatiskt innebr att man har goda
vrderingar, sa Ester. Makt r situationsbunden. Strukturer-
na gr igen i alla situationer men mnniskorna yttar runt i
195
dem, och frhller sig liksidigt till varandra. Samma person
benner sig p olika stllen i strukturen i olika samman-
hang, det sitter inte i hudfrgen, religionen eller geogran.
Ingen har sagt att det sitter i hudfrgen, religionen
eller geogran, sa han.
Inte? Hur kan ni d alltid p frhand veta vem som r
i underlge oavsett vad saken gller?
Med undertryckt irritation vinkade Hugo till sig efter-
rttsmenyn och sa:
Min far brukade sga att Stalin var den ende som fr-
stod arbetarnas villkor.
Frsvarade han Stalin?
Han frstod honom. Frstod vad han ville.
Han bde lt njd och sg belten ut.
Gr du ocks det?
Vad?
Frstr Stalin.
Han tog upp glasgonen ur skjortckan och studerade
intresserat urvalet av desserter.
sikterna r vl fria, sa Eva-Stina. Man har vl rtt att
tycka vad man vill?
Inte om Stalin fr bestmma. Frsvarar du Stalin p
ngon enda punkt? insisterade Ester vnd mot Hugo.
Jag r inte i samma lge som min far.
Men oavsett lge ska vl din far inte frsvara en av
vrldshistoriens vrsta mrdare och frbrytare?
196
Det dr kan vara propaganda, tminstone delvis.
Det hr r inte vrdigt dig, Hugo.
Stalin skulle ha varit bra fr min far och andra i hans
position som arbetare. Stalin skulle ha gynnat dem. Vi har
inte rtt att flla domar om det, det handlar om klassintres-
sen och det var en annan tid, andra frtecken.
Och just arbetarna kan inte hja sig ver det som kort-
siktigt gynnar dem, om vi nu antar att det gynnar dem, vil-
ket jag utgr frn att det inte gr eftersom ingen gynnas av
skrckvlde och totalitarism, men vi antar det fr resone-
mangets skull. Sjlv gynnas du av liberalismens ider och
praktik. Du gr civilisationskritiska videokonstverk som
du aldrig skulle f gra i ngot av de lnder och de poli-
tiska system du hyllar och frsvarar. nd tycker du inte
att du ska st bakom de ider som kortsiktigt gynnar just
dig i ditt yrkesutvande. Du anser att du har en skyldighet
att fr helhetens och samhllets och de utsugnas skull hja
dig ver den sortens simpla klassintresse. Varfr frvntar
du dig inte samma sak av din far och andra arbetare, att
kunna hja sig ver egenintresset? Varfr krver du strre
resning och verblick av dig sjlv n av andra?
Min far var en enkel arbetare. En liten mnniska som
kom i klm.
Det r ju helt olika saker om man har makt eller inte,
sa Eva-Stina, vilket denna gng lt en smula repetitivt.
S arbetare kan inte gra etiska bedmningar fr
197
ngot annat n sin egen vinning? sa Ester. Kan inte tnka
p ngot annat n sig sjlva och sitt intresse? Kan inte be-
akta helheten eller andras liv?
Hugo petade med en tandpetare mellan tv tnder och
vnde sig mot Eva-Stina, frgade vad hon ville ha fr ef-
terrtt. Sorbet blev svaret. Hugo ville ha chokladfondant.
Det ville Ester ocks men i den spnda situationen kunde
hon inte ta samma s det blev panna cotta.
Majakovskij var fr Sovjetstaten, sa Hugo nr de be -
stllt. Ls Sovjetpasset. Avundas jag r medborgare i
Sovjetunionen.
Lt oss hoppas att han inte skulle ha skrivit s om han
haft den information vi har.
Hugo Rask tittade lngtansfullt ut mot vinternatten
dr snfallet syntes tydligt under gatlyktorna. Stora runda
ingor. Under ngra sekunder greps Ester av knslan att
hon hr hade ftt chansen att teruppta en relation med
honom men frstrt allt genom att upptrda drygt, vasst
och polemiskt.
Nu vljer han den andra i stllet fr mig, tnkte hon.
Det var nu jag miste honom och krossade det skra som
brjat spira igen. Att ta med oss bda p middag var ett
test och hr blev han slutgiltigt varse att mig vill han inte
ha. Hr frsvann det sista tvivlet som han i kvll ville ut-
stta fr prvning.
Med hettande ansikte sa hon:
198
Men det r klart att allt beror p perspektivet.
S ohyggligt ondigt att g in i diskussion om Stalin
och talibaner.
Hon ngrade sig. ngrade sig inte.
Hon kunde nd inte leva med ngon som tnkte i slag-
ord och stannade p aktivismens glatta ytskikt fr att ald-
rig behva rra sig ner i underskandets labyrint.
Servitrisen nrmade sig med mera mat och hans leende
brt fram som eld ur surt virke. De t snabbt upp efterrt-
ten och sedan tog han fram plnboken p en grosshand-
lares vis i en skmtteckning och betalade fr dem alla tre.
Det behver du inte, sa Ester.
Det r inget att tala om.
Han smllde igen plnboken s att man hrde brdan
av ansvar och reste sig hgt ver sina tv medfljande. De
gick Nybrogatan upp, tre personer i bredd, korsade tor-
get till Sibyllegatan och fortsatte mot Kommendrsgatan.
Det snade.
De tv kollegerna skulle in i sina arbetslokaler medan Ester
skulle vidare mot sin buss. Utanfr ingngen stannade de
fr ett avsked.
Tack fr boken och middagen, sa Ester.
Hoppas du fr nytta av den.
Det fr jag nog.
199
Han hjde armen i en vinkning.
Lycka till d, sa han.
Hon sg de tv g in genom hans drr. Sedan gick hon
trottoaren fram dr hon gtt s mnga gnger frr. Hur
mnga trottoarer fram kan en mnniska g innan hon ger
upp?
Lycka till d, tnkte hon, en fras med mordvapnets
alla egenskaper. Mnniskorna r ju skapade fr att plga var-
andra. Hon hade strukit under meningen nr hon lste
Idioten fr ett tag sedan.
Hon stannade mitt i steget och stod stilla. Hon sg med
ens alldeles klart vad hon mste gra. Och hon mste gra
det nu. Alltfr mycket var ouppklarat. I kvll var chansen
att prata ut. I kvll mste ngot ske. Hon gick tillbaka till
hans hus. Han var skyldig henne ett ordentligt samtal.
Det lyste fortfarande i lokalerna. Ester kunde vnta.
Lite uppspelt var hon ver tanken p att de ntligen skulle
f tala med varandra om allt som varit och varfr det blivit
som det blev, och p vad som d kunde hnda, vad ett upp-
riktigt samtal kunde leda till mitt i natten och med alkohol
i kropparna.
Hon gick runt kvarteret. Nr hon kom tillbaka skulle
de skert ha brutit upp dr inne. Nr hon kom tillbaka
skulle det vara mrkt och slckt i lokalerna.
Nr hon kom tillbaka hade ett fnster ppnats p vid
gavel och hon hrde ljudet av racketspel.
200
De skrattade mot varandra p det artiga stt som nr
man vill tycka om ngon men har vakuum emellan, nr
man knner vlvilja men ingen samhrighet, nr man vill
visa att man har roligt ihop men inte r inom sina kontu-
rer och inte nner just den hr aktiviteten s upplyftande.
Man deltar och visar gldje fr den andras skull. Som nr
allt r lite tillgjort. P det sttet skrattade de.
Hon hade sjlv skrattat s ibland. Men aldrig med
honom. Med honom hade hon inte ngon gng spelat
eller ltsats eller knt sig obekvm. En gng sa han till
henne att han aldrig pratat s med ngon som med henne.
Att prata var hennes afrodisiakum, det enda hon knde till
och behrskade. Med samtal kunde hon f omkull vem
som helst som delade hennes lust till samtalet och tanke-
utbytet. Hugos och hennes samtal hade varit erotiskt lad-
dade, ndlsa och ondligt givande men uppenbarligen
inte oumbrliga. Mnniskor kunde tydligen leva utan in-
tressanta samtal. Deras primrbehov var inte verbalerotisk
samvaro, utan frihet frn besvr. Den gick alltid fre ns-
kan om substans och mening. Besvrsfriheten kpte de sig
till priset av mild tristess.
Ester Nilsson stod p Kommendrsgatans trottoar med
stelfrusna ftter och tnkte att de hade ovanligt livliga
medarbetaraktiviteter p den hr arbetsplatsen. Hon vn-
tade ytterligare ngon timme i sin p tok fr tunna kappa.
201
S slocknade ntligen ljuset och det blev mrkt i lokalerna
frnsett ett svagt skimmer frn ett bakre rum. Hon drjde
kvar fem minuter till. Sedan gick hon in i porten och ver
grden och tog trapporna upp till hans lgenhet.
Lukten i trapphuset var som hon mindes den, gammalt
damm och kall sten. Lukten skulle ha gjort ont som hg-
komster gr men nu var frvntan starkare. Drren till
hans boning stod p glnt. Hon knackade.
Ja? hrdes hans rst, vnlig och vntande.
Hon tog ett steg in i hallen. Som hon hade stundat detta,
att tala ut med honom p riktigt, utan strningar, hemma
hos honom, nr ingen av dem var p vg ngon annanstans.
Hon hrde honom komma henne till mtes, kom frn
kket, rundade hrnet. Nu sg hon honom, hans skinande
fullmneansikte som samtidigt brukade vara lite tvekande
och sjlviakttagande.
Ester brjade p en mening. Den hade hon vat in
under tiden hon trampat nere p gatan. Den ld: Jag
tnkte att vi kunde prata lite nu nr vi hade det s trevligt
i kvll. Vi har aldrig haft chansen att prata ordentligt om
vad det var som hnde och var vi egentligen str och vad vi
ska gra med allt det na vi byggde upp.
Det hade hon tnkt ut att hon skulle sga.
Detta stndiga pratande som den frsmdda vill gna
sig t. Detta stndiga pratande. Den som frsmr har ald-
rig behov av att prata.
202
Hon om ngon borde veta att den som lmnar har ingen
smrta, den som lmnar behver inte tala ty den har inget
att tala om. Den som lmnar r klar. Detta r den stora
smrtan. Det r den som blir lmnad som behver prata i
evighet. Och allt detta pratande r bara frsk att bertta
fr den andra att han misstagit sig. Att om han bara insg
tingens rtta natur skulle han inte vlja som han vljer, d
skulle han lska henne. Pratandet handlar inte om att f
klarhet, vilket den pratande pstr, utan om att vertyga
och vertala.
Det r ingen id att prata. rliga svar ges ej, och det
av hnsyn. Man sviker och blir sviken och det nns inget
att prata om fr det freligger inga skyldigheter nr viljan
inte r fr handen. Det som grs av barmhrtighet r fga
vrt om den andra hoppas att det grs av krlek.
Ester hann inte sga det hon tnkt ut, men kom en bit
p vg:
Jag tnkte att vi kunde
Sedan uppfattade hon hans ansiktsuttryck. Det var ut-
trycket hos ngon som svalt en orm.
Hugo vntade sllskap. Men inte av henne. Orden som
kom ur hans mun var stolpiga av skrck och frfran, eller
vad det nu var som gjorde sig pmint i honom.
Det kommer en annan det kommer Eva-Stina.
Ester slog igen drren och sprang nerfr trapporna,
rutschade utfr ledstngen fr att undg ett mte i trapp-
203
huset med den andra kvinnan, som var den frsta. Tydli-
gen var hon kvar nere i lokalerna och ombesrjde ngot.
Kanske mlade hon frdigt en kuliss.
205
Denitiva besked hanteras lttare n diffusa. Det beror p
Hoppet och dess natur. Hoppet r en parasit p mnnisko-
kroppen, och lever i fullskalig symbios med mnniskohjr-
tat. Det rcker inte att stta tvngstrja p det och sprra
in det i mrka skrymslen. Svltkost hjlper inte heller,
parasiten kan inte sttas p vatten och brd. Nringstill-
frseln mste strypas helt. Kan Hoppet skaffa sig syre gr
det det. Syret nns i ett felriktat adjektiv, ett fruget ad-
verb, en kompensatorisk gest av medknsla, en kroppslig
rrelse, ett leende, glansen i ett ga. Den som hoppas gr
sig ovetande om att empati r en mekanisk kraft. Den in-
differenta gr automatiskt saker av omtanke fr att skydda
bde sig sjlv och den ndlidande.
Hoppet mste svltas ihjl fr att inte frleda och fr-
blnda sitt vrddjur. Hoppet kan bara ddas med klarhe-
tens brutalitet. Hoppet r grymt drfr att det binder och
snrjer.
Nr parasiten Hoppet tas ifrn sin brare Vrddjuret,
dr braren eller fr friheten.
Hoppet och dess symbios, det mste sgas, tror inte p
en frndring av den lskades innersta vilja. Hoppet som
bebor mnniskohjrtat tror att viljan redan freligger; att
den lskade egentligen egentligen vill det han ltsas
inte vilja, eller inte vill det han ltsas vilja, det han av en
ond omvrld r frledd att vilja; kort sagt att det inte fr-
hller sig som det verkar. Att den lilla skymten av ngot
annat r sanningen.
Det r det som r Hoppet.
Nr Ester kom hem denna natt gjorde hon sin vanliga
kvllstoalett. Den hr lrdagen var det ett r sedan Hugo
var hos henne p middag. De hade tit en rdaktig rtt och
han hade gtt till fnstret en gng i timmen fr att rka.
Om en vecka hade hon haft ett r av lidande. Det frhj-
des och koncentrerades nu i ngra dagar men var renare
och mindre oklart.
Inget mer fanns att frst.

Egenmäktigt Förfarande - Lena Andersson - Tryckinlaga - Rec-Dag 5 Sep.

Diunggah oleh

Informasi Dokumen

Judul Asli

Hak Cipta

Format Tersedia

Bagikan dokumen Ini

Bagikan atau Tanam Dokumen

Opsi Berbagi

Apakah menurut Anda dokumen ini bermanfaat?

Apakah konten ini tidak pantas?

Hak Cipta:

Format Tersedia

Egenmäktigt Förfarande - Lena Andersson - Tryckinlaga - Rec-Dag 5 Sep.

Diunggah oleh

Hak Cipta:

Format Tersedia

Egenmktigt frfarande

13-38 N&K LenaA, gllande 25 juni 1 2013-06-25 15.06

Anda mungkin juga menyukai