MCPL23 D 14 Dec

INNEHLL
RAPPORTER
3 Collegium Patristicum Lundense
3 Den Patristiska dagen 2008
3 Internettidsskriftet Patristik
4 Det seneste Forum for patristik
5 Johannesakademin

PLANERAT
6 Forum for patristik, den 19. januar 2009
6 Patristisk afton den 9 februari: Humanisme og kristendom i antikken
6 Den patristiska dagen den 28 mars: Sanning frkldd
7 Symposium ver Gregorios av Nyssa den 16 april
7 Nordic Network for the Study of Early Christianity in its Graeco-Roman
Context
8 Collegium Patristicum Lundense 30 r
8 The Religious Roots of Europe. Ett nytt nordiskt masterprogram
9 Eros & Agape. Frelsningar frn VII Nordiska Patristikermtet
9 Berttelser och bilder. Frelsningar av Susan Ashbrook Harvey och
Frances Young
9 VIII Nordiska patristikermtet i Lund 18-21 augusti 2010
9 Forskningsprojekt

NYA PUBLIKATIONER
11 Nya avhandlingar
11 Studier
19 versttningar

ARTIKLAR
21 Lillian I. Larsen: The Apophthegmata Patrum: Rustic Rumination or
Rhetorical Recitation

31 Britt Dahlman: Frn dold helighet till helig drskap
41 Per Rnnegrd: Bibelbruket i kenfdernas tnkesprk i ljuset av
filosofskolornas andliga vningar
49 Henrik Rydell Johnsn: Under textens yta. Johannes Klimakos' Den
gudomliga stegen och den antika bildningen

BOKANMLNINGAR OCH RECENSIONER
61 Raffaella Cribiore: The School of Libanius in Late Antique Antioch
63 Gregor af Nyssa. Overs. Jrgen Ledet Christiansen
66 Susanne Grimheden: Skriftens fara. Ordet och skriften i knens
tnkesprk
67 Patrik Hagman: Understanding Asceticism. Body and Society in the
Asceticism of St. Isaac of Nineve
68 Gyrgy Heidl: Origens Influence on the Young Augustine
72 Johannes Damaskenos: Tre frsvarstal mot dem som frkastar de
heliga bilderna. vers. Olof Andrn.
73 Henrik Rydell Johnsn: Reading John Climacus Rhetorical
Argumentation, Literary Convention and the Tradition of Monastic
Formation
75 Kjttere og kirken. Fra antikken til i dag. Red. av Tomas Hgg
76 Henrik Lehman: Students of the Bible in 4
th
and 5
th
Century Syria.
Seats of Learning, Sidelights and Syriacisms
77 Mellem venner og fjender. En folkebok om Judasevangeliet, tidlig
kristendom og gnosis. Red. Anders Klostergaard Petersen, Jesper
Hyldahl & Einar Thomassen
81 Niketas Siniossoglou: Plato and Theodoret. The Christian
Appropriation of Platonic Philosophy and the Hellenic Intellectual
Resistance
82 Mikael Sundqvist: The Christian Laws in Paul: Reading the Apostle
with Early Greek Interpreters
83 Til forsvar fro kristendommen. Tidlige kristne apologeter. Red. Jakob
Engberg, Anders-Christian Jacobsen & Jrg Ulrich

- 3 -
RAPPORTER

Collegium Patristicum Lundense
Collegium Patristicum Lundense hll sitt rsmte den 1 mars vid den rliga
patristiska dagen (se separat rapport). De avgende ledamterna Jan-Eric
Steppa och Lars Rydbeck avtackades och till ny ledamot i styrelsen valdes
Britt Dahlman. Samuel Rubenson omvaldes som preses och Kristina
Alveteg, Stephan Borgehammar (kassr), Anna Nppi, Henrik Rydell
Johnsn, Per Rnnegrd, Andreas Westergren (sekreterare) omvaldes.
Styrelsen har under ret sammantrtt tre gnger (31/1, 8/9 och 1/12). Dr-
utver har de tv utskotten fr symposier respektive publicering samman-
trtt var fr sig. Vid sidan av den patristiska dagen inbjd Collegiet till en
patristisk afton med fredrag av docent Magnus Zetterholm ver mnet:
Varfr uppstod kristendomen? Om nr judendomens och kristendomens
vgar skildes.

Den patristiska dagen 2008
Den patristiska dagen hlls i r p en lrdag, nmligen den 1 mars. Temat
fr dagen var kenfderna heliga drar eller lrda helgon? Som talare hade
Collegiet njet att inbjuda ass. prof. Lillian Larsen, University of Redlands i
Californien, samt tre nyligen disputerade vid Lund Universitet, fil. dr. Britt
Dahlman, Lund, teol. dr. Per Rnnegrd, Gteborg, och teol. dr. Henrik
Rydell Johnsn, Lund.
Lillian Larsen inledde med att tala om The Apophthegmata Patrum:
Rustic Rumination or Rhethorical Recitation. Britt Dahlman talade om
Frn dold helighet till helig drskap, Per Rnnegrd om Bibelbruket i
kenfdernas tnkesprk i ljuset av filosofskolornas andliga vningar och
Henrik Rydell Johnsn om Under textens yta Johannes Klimakos Den
gudomliga stegen och den antika bildningen. Varje fredrag fljdes av en
kort respons samt samtal. Fredragen finns publicerade i detta nummer av
Meddelanden.

Internettidsskriftet Patristik
Selv om det kaldes et tidsskrift, er der snarere tale om lille monografiserie
med patristiske smskrifter. Der ikke er nogen aftalt udgivelsesfrekvens, og
artiklerne udgives enkeltvis. Siden sidste nummer af Meddelanden er der
udgivet flgende numre:
- 4 -
Robert B. Hansen: Eukaristi, mltid og eskatologi. Den eskatologiske karakter
af eukaristien i Didake. Patristik 7 (2007), 63 s. Der er tale om en bearbejdet
udgave af et studenterspeciale. Forfatteren er nu Ph.d.-studerende ved Det
Teologiske Fakultet i Aarhus.
Mogens Mller: Menneskesnnen en sn af et menneske eller af
Mennesket. Mellem spirende ortodoksi og gnosticisme. Patristik 8 (2008), 23 s.
Der er tale om en udgivelse af et foredrag i Forum for Patristik, Kbenhavn,
den 21. januar 2008. Mogens Mller har tidligere berrt emnet i nogle for-
tolkningshistoriske ekskurser i disputatsen fra 1984 og behandler det meget
udfrligere i en bog, der udgives i dette efterr: The Expression Son of Man
and the Development of Christology. A History of Interpretation (Equinox).
Sysse Engberg: Profetologion og tre-lsningsteorien. Om tilblivelsen af en
liturgisk bog. Patristik 9 (2008), 33 s. Ogs her er der tale om udgivelse af et
foredrag i Forum for Patristik, januar 2008. Hun har tidligere i det
kbenhavnske projekt om byzantinsk musik (Monumenta Musicae
Byzantinae) udgivet det byzantinske Prophetologium (198081). I det fortsatte
arbejde med dette liturgiske skrift er hun stdt p vanskeligheder med at
forene hndskriftsoverleveringen med den udbredte teori om en oprindelig
perikopestruktur med tre lsninger, hvoraf den frste skulle vre en
gammeltestamentlig lsning. Der sttes derfor sprgsml ved den
almindelige tre-lsningsteori. Artiklen har tidligere vret offentliggjort p
fransk i Bollettino della Badia greca di Grottaferrata.
Artiklerne udgives som netdokumenter (pdf), der er frit og gratis
tilgngelige via webstedet www.patristik.dk. Det tilstrbes at holde
artiklerne tilgngelige over en lngere rrkke og p en stabil adresse.
Hidtil har der ikke vret formulerede retningslinjer for internettids-
skriftet, men der er nu formuleret nogle vejledende retningslinjer. Efter
disse retningslinjer optager tidsskriftet artikler p dansk, norsk eller svensk
om patristik. Artiklen m ikke have vret publiceret andetsteds p samme
sprog, men m gerne vre oversttelse af en artikel, der er publiceret
andetsteds p moderne sprog. Artikler br normalt have et omfang af 1530
sider, men kan godt vre op til 60 sider. Artikler sendes i elektronisk form
til tidsskriftets sekretr, Holger Villadsen (hvi@km.dk). Efter modtagelsen
sendes artiklen til peer-review, og forfatteren fr derefter besked om,
hvorvidt artiklen kan antages umiddelbart, efter revision eller m afvises.
Der er planer om at udvide redaktionen, der p nuvrende tidspunkt
kun har danske medlemmer, med et norsk og et svensk medlem.

Det seneste Forum for Patristik
Det danske patristiske mdeforum, der uformelt holdt stiftende generalfor-
samling p en gtur p Ven under det nordiske patristikermde i 1997, har
- 5 -
holdt 10 rs-jubilum og har holdt fast ved en model med to bne mder
pr. r, skiftevis i Kbenhavn og rhus. Det har fortsat en meget lst
organiseret struktur med en selvsupplerende initiativgruppe, ingen
vedtgter og ingen konomi. Det Teologiske Fakultet i rhus bidrager
med administrativ assistance med udsendelse af invitation til de personer,
der har tilmeldt sig adresselisten over patristisk interesseredemde,
seminar nr. 22, fandt sted i rhus den 25. august 2008 med tre fore-
lsninger med efterflgende diskussion: Bart Vanden Auweele: Gregor af
Nyssas fortolkning af Hjsangen. Lektor Else Marie Wiberg Petersen: Bernhard
af Clairvaux' fortolkning af Hjsangen indflydelser fra oldkirken. Lektor Nils
Arne Pedersen: Athanasius 39. Pskebrev og afgrnsningen af den ny-
testamentlige kanon.

Johannesakademin
I januari 2008 invigdes Johannesakademin, en ekumenisk studie- och
samtalsmilj p Nya Slottet Bjrka-Sby utanfr Linkping. Akademin har
skapats i avsikt att frdjupa det kade intresset fr den tidiga kyrkan i
allmnhet och den tidiga stliga kristenhetens monastiska spiritualitet i
synnerhet. Akademin erbjuder kortare introduktionskurser om olika aspek-
ter av den tidiga kyrkan, frdjupningskurser ver centrala texter och
teman, versttningsseminarier samt lngre terminskurser. Genom ett
bibliotek med samma inriktning ger akademin ven mjlighet fr kortare
och lngre vistelser fr forskning eller personliga studier. Akademin fr-
valtas av tidskriften Pilgrim och Bjrka-Sby kommuniteten. I akademins
ledningsgrupp ingr Lovisa Bergdahl, Peter Halldorf, Torsten Klvemark,
Samuel Rubenson, Per Rnnegrd och Christina Schldstein.
Fr ytterligare information se hemsidan p www.tidskriftenpilgrim.nu
eller kontakta johannesakademin@nyaslottet.se.

- 6 -
PLANERAT

KONFERENSER M.M.

Forum for patristik den 19. januar 2009
Nste seminar afholdes i Kbenhavn, den 19. januar 2009. Programmet er
under planlgning, men der er truffet nogle aftaler. Torben Damsholt vil
holde et foredrag om Boethius og nyplatonismen i tilknytning til hans nye
danske oversttelse af Filosofiens trst (Multivers 2008). Tine Reeh, der er
ph.d.-studerende ved Det Teologiske Fakultet i Kbenhavn p et projekt
om Hal Koch, vil holde et foredrag om Hal Kochs arbejde med oldkirken.
Og endelig vil Christian Hgel, der er lektor i Grsk-Romerske Studier i
Odense (Syddansk Universitet), holde et foredrag om Humanitas-begrebet
hos Lactantius.
Nrmere om programmet for det kommende seminar i Kbenhavn vil
kunne lses p www.patristik.dk, nr det er endeligt fastlagt. Hvis man
nsker at komme p postlisten for Forum for Patristik, eller tilmelde sig det
kommende seminar, kan det ske ved henvendelse til Holger Villadsen
(hvi@km.dk).

Patristisk afton den 9 februari: Humanisme og kristendom i antikken.
Om Lactantius lsning af Cicero
Den 9 februari kl. 19.00 anordnar Collegiet en patristisk afton p Theolo-
gicum i Lund med lektor Christian Hgel, Odense, som hller ett fredrag
ver mnet: Humanisme og kristendom i antikken. Om Lactantius' ls-
ning af Cicero. Christian Hgel skrev sin avhandling om Symeon Meta-
phrastes och hans bearbetningar av tidigkristna hagiografiska texter,
publicerad som Symeon Metaphrastes: Rewriting the Canonization (Opuscula
Graecolatina), Museum Tusculanum Press 2002, och arbetar fr nrvarande
med Lactantius och hans bruk av humanitas-begreppet. Efter fredraget
sedvanlig frtring. Ingen franmlan.

Den patristiska dagen, 28 mars 2009: Sanning frkldd. Om fantasi och
fakta i tidigkristna berttelser
Vid rets patristiska dag i Lund medverkar frfattaren Ylva Eggehorn och
professorn i litteraturvetenskap Eva Haettner-Aurelius. mnet r hagio-
- 7 -
grafi som teologi, hur fantasi och verklighet tillsammans gestaltar kristen
tro och teologisk reflektion. I centrum str berttelsen om den heliga
Pelagia, berttelsen om den vackra aktrisen och skkan som drabbas av en
annan kallelse och finner en annan scen i sitt liv. Vid sidan av frmid-
dagens huvudfrelsningar planeras ett textseminarium ver en eller ett
par hagiografiska texter samt en festlig mltid p kvllen. I samband med
dagen hlls ven Collegiets rsmte. Fr program och anmlan skriv till
Andreas.Westergren@teol.lu.se.

Symposium ver Gregorios av Nyssa den 16 april
I samband med att professor Sarah Coakley, Cambridge, hller en fakultets-
frelsning vid teologiska fakulteten i Lund samt presenterar sin nya bok
anordnar Collegiet ett internationellt heldagssymposium ver Gregorios av
Nyssa med fokus p antropologi och kunskapsteori. Frutom Sarah Coak-
ley medverkar lektor Torstein Tollefsen, Oslo, och Teol. Dr. Ari Ojell, Hel-
singfors. Fr program och anmlan: Andreas.Westergren@teol.lu.se.

Nordic Network for the Study of Early Christianity in its Greaco-Roman
Context:
1. Seminarium fr forskarstuderande i Efesos den 1219 juni 2009.
Det nordiska ntverket inbjuder forskarstuderande och innehavare av
tjnst som post.doc. till ett seminarium i Efesos, Turkiet, i juni 2009. Semi-
nariet kommer att behandla den tidiga kristenheten i Efesos frn det frsta
till det sjtte rhundradet med fokus p arkeologi och kontinuitet och fr-
ndring i relation till det antika arvet. Kursen leds av prof. Halvor Moxnes
och prof. Samuel Rubenson. Medverkar gr ven prof. Jon M Asgeirson,
Reykavik, prof. Steve Friesen, Austin, och prof. Georgia Frank, Hamilton,
samt arkeologerna vid det sterrikiska arkeologiska centret i Efesos. Fr
mer information kontakta Halvor Moxnes (halvor.moxnes@teologi.uio.no)

2. Workshop om religis rit i tidig judendom och tidig kristendom, Helsinki 2629
augusti 2009.
Tillsammans med Helsinki Collegium for Advanced Studies anordnar
ntverket under ledning av Troels Engberg-Pedersen, Kpenhamn och
Risto Uro, Helsingfors en workshop p temat Ritual in Early Judaism and
Early Christianity i Helsingfors. Medverkar gr frutom vrdarna bl.a.
Richard DeMaris, Valparaiso University, Stig Fryshov, Oslo, Jonathan
Klawans, Boston, Gerald Klingbeil, Washington, Anders Klostergaard
Petersen, rhus, Petri Luomanen, Helsingfors, Jorunn kland, Oslo,
Stanley Stowers, Brown University och Minna Shkul, Lampeter. Fr mer
information kontakta Risto Uro (risto.uro@helsinki.fi).

- 8 -
3. Symposium kring asketism, Lund 79 oktober 2009
I oktober 2009 arrangerar det nordiska ntverket fr studiet av den tidiga
kristenheten ett nordiskt forskarsymposium i Lund kring asketism i den
tidiga kristenheten och dess omvrld. Medverkar gr bl.a. Jon M
Asgeirson, Reykavik, David Brakke, Indiana, Ingvild Gilhus, Bergen och
Risto Uro, Helsingfors. Ansvarig r Samuel Rubenson, Lund.

Fr mer information om dessa evenemang och anmlan se antingen
ntverkets hemsida p http://www.tf.uio.no/ec eller Newsletter for the Nordic
Network som redigeras av Jan-Eric Steppa. Fr att regelbundet f detta skriv
till: jan-eric@steppa.se.

Collegium Patristicum Lundense 30 r
Den 19 september 2009 planerar Collegium Patristicum Lundense att fira
sitt 30-rs jubileum med ett eftermiddagssymposium samt en jubileums-
mltid. Jubileumsfrelsningen hlls av professor Sten Hidal, Lund. Gster
frn de olika nordiska lnderna medverkar med terblickar p den nor-
diska patristiska forskningen under de senaste trettio ren.

The Religous Roots of Europe. Ett nytt nordiskt mastersprogram
Nordiska ministerrdet beviljade i juni 2007 en anskan frn
fakulteterna/institutionerna fr teologi och religionsvetenskap vid
universiteten i Bergen, Helsingfors, Kpenhamn, Lund, Oslo och rhus om
utvecklingsmedel fr ett gemensamt mastersprogram rubricerat The
Religous Roots of Europe. Avsikten med programmet r att ge studenter
en gedigen kunskap om judendomens, kristendomens och islams framvxt
och tidiga utveckling i senantiken och lgga en grund fr forskning i ett
komparativt perspektiv inklusive viktiga sprkkunskaper (grekiska, latin,
arabiska och hebreiska). Programmet bygger p ett etablerat nordiskt
ntverk inom omrdet. Programmet vnder sig i hg grad till inter-
nationella studenter och skall genomfras i samverkan med de nordiska
forskningsinstituten i Rom och Athen (ev. ven Istanbul och Damaskus).
Studierna sker fretrdesvis via internet och genom intensivseminarier vid
de olika universiteten. Studenter ansker vid valfritt universitet som var
och ett har sex platser p programmet. Programmet startar i september
2009 och anskan skall vara inne i januari 2009. Se vidare:
http://www.religiousroots.dk och de sex medverkande universitetsinsti-
tutionernas hemsidor.

- 9 -
Eros & Agape. Frelsningarna frn VII Nordiska Patristikermtet
Frelsningarna frn det sjunde nordiska patristikermtet kommer att
publiceras under vren 2009 som Patristica Nordica VII p frlaget Artos,
Skellefte. Volymen innehller frelsningar av Odd Magne Bakke, Jostein
Brtnes, Werner Jeanrond, Maiastina Kahlos, Troels Engberg Pedersen,
Samuel Rubenson och Turid Karlsen Seim.

Berttelser och bilder. Bibelsyn och bibelbruk i tidig antiokensk och
syrisk tradition. Frelsningar av Susan Ashbrook Harvey och Frances
Young
De frelsningar som hlls vid Collegiets symposium hsten 2007, Stories
and Images. The Bible in the Early Church har nu versatts till svenska och
kommer i brjan av 2009 att publiceras av Per Rnnegrd och Samuel
Rubenson i skriftserien Silentium, Bjrka-Sby.

VIII Nordiska Patristikermtet i Lund 1821 augusti 2010
Planeringen av det ttonde nordiska patristikermtet har nu brjat. Mtet
ger rum i Lund den 1821 augusti 2010. Som tema har valts Soteria och
gnosis. Frlsning och upplysning i tidig kristendom. Bland annat med-
verkar Patrik Hagman, bo, Henny Fisk Hgg, Kristiansand, och Hugo
Lundhaug, Oslo.

FORSKNINGSPROJEKT

Det tidiga klostervsendet och det antika bildningsidealet
Riksbankens Jubileumsfond beviljade i oktober ett anslag p drygt 30
miljoner kronor fr ett sjurigt forskningsprogram under ledning av prof.
Samuel Rubenson. Programmet gller frgan om det tidiga kloster-
vsendets samband med den antika bildningstraditionen och skall ske i
samarbete med vetenskapsakademin i Gttingen, University of Bologna
och Hebrew University i Jerusalem. Medverkar gr bl.a. professor Bo
Holmberg, Lund, ass. professor Lillian Larsen, Redlands, FD Britt
Dahlman, TD Henrik Rydell Johnsn, och TD Per Rnnegrd, samtliga
Lund samt efter sin disputation, David Westberg, Uppsala. Programmet
sammanfattas p Riksbankens hemsida som fljer:
Trots att klostervsendet spelat en avgrande roll fr framvxten av
europeisk kultur under medeltiden, bde i st och i vst, har dess roll i fr-
- 10 -
medlingen av det klassiska bildningsarvet inte behandlats ingende av
forskningen. P grund av en koncentration p den senare vstliga, latinska
traditionen, och frutfattade meningar om en lg bildningsnivn hos de
tidiga munkarna i st, har de avgrande frgorna kring de tidiga grekisk-
sprkiga klostrens karaktr av skolor liksom kontinuiteten mellan dem och
den pagana bildningskulturen aldrig stllts. Aktuell forskning har visat att
undervisning och bildning var av stor betydelse i den tidigaste monastiska
traditionen i Egypten och att det finns tydliga samband med det antika
skolvsendet, svl vad gller retorik som filosofi. Med fokus p omrdena
kring Gaza avser programmet att underska de tillgngliga kllmaterialet
utifrn en teori om en betydande kontinuitet med det klassiska arvet. Till
uppgifterna hr utgvor av grekiska, syriska och arabiska texter ur sam-
lingarna av apophthegmata, liksom studier av dessa och andra texter ur
olika perspektiv och i relation till klassiska utbildningstexter. Drmed skall
ett avgrande bidrag ges till frstelsen av framvxten av kristen tradition
och nya perspektiv ges p den kontroversiella frgan om frhllandet
mellan antik och kristen kultur.

Baptism in Early Christianity within its Early Jewish and Greco-Roman
Contexts
Projektet, som ska utmynna i ett brett anlagt arbete om temat, frbereds
genom ett symposium i Rom (sept. 2008) och ett p Lesbos (sept. 2009).
Bidragen i volymen kommer att behandla mnga olika aspekter av dop och
rening i den tidiga kristendomen i dess tidigjudiska och grekisk-romerska
kontext. Organisationskommittn bestr av David Hellholm, Oslo, Tor
Vegge Kristiansand, Lars Hartman, Uppsala, yvind Norderval, Troms,
och Gunnar af Hllstrm, bo.

Stle Johannes Kristiansen arbeider med phd-avhandling i kunsthistorie
om Billedtenkning og symbolsk teologi hos Dionysius Areopagiten.
Planlagt fullfring: 2009.

Anne Karahan arbetar med projekten The image of God in Byzantine
Cappadocia: an investigation of its relation to divine and human och Early
Byzantine holy images in two churches at Ravenna, Italy: an iconographic and
aesthetic investigation of the implementation of divine and human.

- 11 -
NYA PUBLIKATIONER

NYA AVHANDLINGAR

Hagman, Patrik: Understanding Asceticism. Body and Society in the Asceticism
of St. Isaac of Nineveh, (bo Akademi 2008).
Nordgaard Svendsen, Stefan: Allegory Transformed. The Appropriation of
Philonic Hermeneutics in the Letter to the Hebrews. (Kbenhavns
Universitet 2007), 259 s.
Sundkvist, Mikael: The Christian laws in Paul reading the Apostle with early
Greek interpreters. (University of Joensuu 2008), 316 s.

STUDIER

Alexanderson, Bengt: Augustinus, Enarrationes in Psalmos 5160.
Augustinianum 47, (2007): 299309.
Augustinus, Enarrationes in Psalmos 141150. Augustinianum 47,
(2007): 311319.
Quelques ides sur le texte et l'interprtation du Contra Iulianum
opus imperfectum d'Augustin. Wiener Studien 121 (2008): 285298.
Bakke, Odd Magne: Barn og kristen nestekjrleik i den tidlege
kristendommen i Eros & Agape. Barmhrtighet, krlek och mystik i den
tidiga kyrkan, red. H. Rydell Johnsn & P. Rnnegrd, (Skellefte: Artos
2009) under utgivning.
Brandt, Olof: Il cerimoniere, lepigrafista e la fondazione del Pontificio
Istituto di Archeologia Cristiana, Rivista di archeologia cristiana 83,
(2007): 193222.
Osservazioni sul battistero paleocristiano di Nocera Superiore,
Opuscula Romana 3132, (20062007): 189202.
recension av H. R. Sennhauser (ed.), Frhe Kirchen im stlichen
Alpengebiet. Von der Sptantike bis in ottonische Zeit (Bayerische
Akademie der Wissenschaften; Mnchen 2003), i Rivista di archeologia
cristiana 83, (2007): 461463.
- 12 -
Brresen, Kari Elisabeth: Christian and Islamic Gender Models: The
European Challenge, i Miscellanea in onore di Biancamaria Scarcia
Amoretti, red. Daniela Bredi et al, (Rom: 2008).
Defending Womens Cultic Incapacity: Impedimentum Sexus,
Rivista di Storia del Cristianesimo 5 (2008): 543549.
Feminist Theology and Gender Studies in Religion, i The Oxford
Guide to the Historical Reception of Augustine, red. Karla Pollmann
(Oxford: 2009).
Femme, i Dictionnaire du Christianisme, red. Andr Vauchez (Paris:
2008).
Gender Models in the Christian Tradition, i Religioni e Modernit:
Nuove tematiche e prospettive, vol 4, red. Giovanni Filoramo et al,
(Torino: 2009).
Il femminismo religioso: una sfida alla teologia cattolica, i Teologhe
in quale Europa, red. Marinella Perroni, Sandra Mazzolini (Cantalupo:
2008), 4556.
Brtnes, Jostein: En sjel i to legemer: retorisk klisj eller etisk erkjennelse?
i Eros & Agape. Barmhrtighet, krlek och mystik i den tidiga kyrkan, red.
H. Rydell Johnsn & P. Rnnegrd, (Skellefte: Artos 2009) under utg.
Clment, Olivier: Kilder. Kirkefdrene om troens liv. Tekster og kommentarer.
Oversat til dansk af Merete Ussing og med et forord af Grethe
Livbjerg, (Kbenhavn: Katolsk Forlag 2008), 340 s. [Oversttelse af
fransk original: Sources].
Dagermark, Siver: Natural science: its limitation and relation to the liberal
arts (66 sidor) ej klar fr tryckning i Rom, Augustinianum.
Dunderberg, Ismo: Beyond Gnosticism. Myth, Life and Society in the School of
Valentinus, (New York: Columbia University Press 2008), 307 s.
Ekenberg, Anders: Evidence for Jewish Believers in Church Orders and
Liturgical Texts, i Jewish Believers in Jesus, The Early Centuries, red.
Oskar Skarsaune and Reidar Hvalvik, (Peabody, Mass.: 2007), 640658.
Engberg, Sysse: Profetologion og tre-lsningsteorien. Om tilblivelsen af en
liturgisk bog, (Patristik 9, 2008), 33 s. Netdokument:
www.patristik.dk/Patristik9.pdf.
Engberg-Pedersen, Troels: Fra Eros och Agape til venskab Antikkens
forestilling om krlighed i forhold til kroppen, selvet og det gode
(frelsen), i Eros & Agape. Barmhrtighet, krlek och mystik i den tidiga
kyrkan, red. H. Rydell Johnsn & P. Rnnegrd, (Skellefte: Artos 2009)
under utg.
- 13 -
Explaining Christian Origins and Early Judaism. Contributions from Cognitive
and Social Science, red. Petri Luomanen, Ilkka Pyysiinen & Risto Uro,
(Biblical Interpretation Series 89; Leiden: Brill 2007), viii+327 s.
Falkenberg, Ren: Judasevangeliet, i Mellem venner og fjender. En folkebog
om Judasevangeliet, tidlig kristendom og gnosis, red. af A. Klostergaard
Petersen, J. Hyldahl og E. Thomassen, (Kbenhavn: Anis, 2008), 1538.
Kongerigets hemmeligheder, i Mellem venner og fjender. En folkebog om
Judasevangeliet, tidlig kristendom og gnosis, red. af A. Klostergaard
Petersen, J. Hyldahl og E. Thomassen, (Kbenhavn: 2008), 119142.
Fryshov, Stig R.: The Cathedral-Monastic Distinction Revisited. Part I:
Was Egyptian Desert Liturgy a Pure Monastic Office, Studia Liturgica,
37, (2007): 198216.
The Early Development of the Eight Mode Liturgical System in
Jerusalem, St. Vladimirs Theological Quarterly 51 (2007): 139178.
Hansen, Robert B.: Eukaristi, mltid og eskatologi. Den eskatologiske karakter af
eukaristien i Didake, (Patristik 7, 2007), 63 s. Netdokument:
www.patristik.dk/Patristik7.pdf.
Hauf, Monica: Judas Iskariot sviker eller ven? Bakgrunnen for det nyoppdagede
Judasevangeliet, (oversatt av Tom Heide; Oslo: Orion 2007), 235 s.
Haystrup, Helge: Augustin fra sandhedssgen til kamp for frihed og
forudbestemmelse, (Kbenhavn: Credo 2007), 147 s.
Hedin, Christer: Den ldsta kyrkan. Frkunnelse, frfljelse och framgng under
fem sekel, (Stockholm: Dialogus Frlag 2007): 205 s.
Hellholm, David: Deliberations on the Nature of the Church in the
Shepherd of Hermas, i TTK 78 (2007): 283297.
Hidal, Sten: Evidence for Jewish Believers in the Syriac Fathers, i Jewish
Believers in Jesus, The Early Centuries, red. Oskar Skarsaune and Reidar
Hvalvik, (Peabody, Mass.: 2007), 568580.
Holmberg, Bengt (ed.): Exploring Early Christian Identity, (Wissenschaftliche
Untersuchungen zum Neuen Testament 226; Tbingen: Mohr Siebeck
2008), viii+ 205 s.
Holmberg, Bengt & Michael Winninge (ed.): Identity Formation in the New
Testament, (Wissenschaftliche Untersuchungen zum Neuen Testament
227; Tbingen: Mohr Siebeck 2008), xii+341s.
Hyldahl, Jesper: Engang slave for den retfrdige gud, nu lskbt.
Udfordringen fra Jakob og Jakobs apokalypse, i DTT 71 (2008):
100113.
- 14 -
Gnosis og gnosticisme som religist fnomen, i Mellem venner og
fjender. En folkebog om Judasevangeliet, tidlig kristendom og gnosis, red. af
A. Klostergaard Petersen, J. Hyldahl og E. Thomassen, (Kbenhavn:
Anis, 2008), 167182.
Hgg, Henny Fisk, Ralph Henk Vaags og Olav-Kansgar Straum: Filosofiens
historie, (Bergen: Fagbokforlag, 2007), 138 s.
Jacobsen, Anders-Christian Lund: Genesis 13 as Source for the
Anthropology of Origen, i Vigiliae Christianae 62 (2008): 213232.
Ret og vrang lre i oldkirken og nu. Et sprgsml om teologiens
normer, Retten og den rette lre En bog om lresagers behandling i
folkekirken, red. Eberhard Harbsmeier m.fl. (Kbenhavn: 2007), 5176.
Sand og falsk kristendom i andet rhundrede, i Mellem venner og
Anis, 2008), 207230.
Skriftsyn og metode i oldkirken, i Skriftsyn og metode Om den
nytestamentlige hermenetik, (Dansk Kommentar til Det nye Testamente
1; 2. rev. udg.; red. Sigfred Pedersen; rhus: 2007), 4685.
Jeanrond, Werner G.: Augustinus teologi om krlek i Eros & Agape.
Barmhrtighet, krlek och mystik i den tidiga kyrkan, red. H. Rydell
Johnsn & P. Rnnegrd, (Skellefte: Artos 2009) under utgivning.
Kahlos, Maijastina: Debate and Dialogue. Christian and Pagan Cultures, c.
380430, (Ashgate New Critical Thinking; Aldershot: Ashgate 2007),
X+213 s.
Debatten om filantropi: Kristen sjlvuppfattning och polyteistiska reak-
tioner p 300-talet i Eros & Agape. Barmhrtighet, krlek och mystik i den
2009) under utg.
Karahan, Anne: Bysans heliga bilder: en patristikens semiotik? i Laere og
liv 1 (2008).
Byzantine holy images and the issue of transcendence and immanence. The
theological background of the Late Byzantine Palaiologan iconography and
aesthetics of the Chora church, Istanbul, (Orientalia Lovaniensia Analecta
176; Leuven: Peeters, forthcoming 2008).
Inledning till, Johannes Damaskenos. Tre frsvarstal mot dem som frkastar
de heliga bilderna, (Skellefte: Artos 2008).
Kieffer, Ren: Det judiska arvet hos de frsta kristna, i Festskrift till Anders
Piltz, (Sknefrlaget 2008), sid. 387392.
- 15 -
Kiilerich, Bente: Picturing Ideal Beauty. The Saints in the Rotunda at
Thessaloniki, i Antiquit Tardive 15 (Paris: 2007): 321336.
Kjetterne og kirken. Fra antikken til i dag, red. Tomas Hgg (Oslo: Spartacus/
Scandinavian Academic Press 2008). 255 s.
Kristiansen, Stle Johannes: Athen og Jerusalem i kontrapunkt: om kirke-
fedrenes mte med den klassiske tenkning. Norsk teologisk tidsskrift
(2/2008): 140158.
Gjenopprettelse. Perspektiver p kristen frelsesforstelse. Kirke og
Kultur (3 /2008): 241256.
Logos og tidligkristen historieforstelse. En studie over Origenes av
Alexandria og hans verk Contra Celsum, (Hovedopgave i idhistorie,
Universitetet i Oslo 2007), 112 s.
Origenes kirkefedrenes lrer. Tidsskrift for Kirkelig fornyelse
(1/2008): 3242.
Kristensen, Troels Myrup: Billedstrid i det senantikke gypten, i Sfinx 30
(2007): 156161.
Kvist, Hans-Olof: Immanuel Kant ber die Mystik und die Deutung von
ihm als Mystiker, i Mystik Metapher Bild. Beitrge des VII. Makarios-
Symposiums, red. Martin Tamcke, (Gttingen: 2007), 101 120.
Lehmann, Henning: Greek and Syrian under the Aspects of some Syrian
Seats of Learning, i Henning Lehmann, Students of the Bible in 4th and
5th Century Syria, (rhus: 2008), 229241. [Dansk version 2005].
Severian Cento No. 2 in MS Galata 54, i Henning Lehmann, Students
of the Bible in 4th and 5th Century Syria, (rhus: 2008), 217227.
Students of the Bible in 4th and 5th Century Syria. Seats of Learning,
Sidelights and Syriacisms, (rhus: Aarhus University Press 2008), 256 s.
Lundhaug, Hugo: Fdsel, transformation og opstandelse som en Kristus,
i Mellem venner og fjender. En folkebog om Judasevangeliet, tidlig
kristendom og gnosis, red. af A. Klostergaard Petersen, J. Hyldahl og E.
Thomassen, (Kbenhavn: Anis 2008), 267298.
Lfstedt, Einar: Commento filologico alla Peregrinatio Aetheria. Richerche sulla
storia della lingua latina, traduzione a cura di Paolo Pieroni, (= Testi e
manuali per linsegnamento universitario del latino 100; Bologna:
Patron 2007), ix+457 s. [Tysk version 1911].
Marjanen, Antti: Gnosticisme, i Mellem venner og fjender. En folkebog om
Judasevangeliet, tidlig kristendom og gnosis, red. af A. Klostergaard
Petersen, J. Hyldahl og E. Thomassen, (Kbenhavn: Anis 2008),
183206.
- 16 -
Martikainen, Jouko N.: Bild, Metapher und Mystik bei Aphrahat dem
Persischen Weisen, i Mystik Metapher Bild. Beitrge des VII.
Makarios-Symposiums, red. Martin Tamcke, (Gttingen: 2007).
Martling, Carl Henrik: Kyrkans tjugo sekel. Ett kyrkohistoriskt kompendium,
(Skellefte: Artos 2007), 448 s.
Kyrkligt dokumentarium, (Skellefte: Artos 2007), 480 s.
Mellem venner og fjender. En folkebog om Judasevangeliet, tidlig kristendom og
gnosis. Red. af Anders Klostergaard Petersen, Jesper Hyldahl og Einar
Thomassen, (Kbenhavn: Anis 2008), 336 s.
Mortensen, Karen Marie: Skabt til at begynde. Det augustinske spor hos Hannah
Arendt, (Kbenhavn: Anis 2008), 152 s.
Mller, Mogens: Menneskesnnen en sn af et menneske eller af
Mennesket. Mellem spirende ortodoksi og gnosticisme, (Patristik 8,
2008), 23 s. Netdokument: www.patristik.dk/Patristik8.pdf
The Expression Son of Man and the Development of Christology, i A
History of Interpretation, (London: Equinox Publishing 2008), 256 s.
Nielsen, Marie Vejrup: Kristne konspirationer, Mellem venner og fjender.
En folkebog om Judasevangeliet, tidlig kristendom og gnosis, red. af A.
Klostergaard Petersen, J. Hyldahl og E. Thomassen, (Kbenhavn: Anis
2008), 315332.
Nissil, Keijo: ber die geistliche Perle (Makarios, Logos 10), i, Mystik
Metapher Bild. Beitrge des VII. Makarios-Symposiums, red. Martin
Tamcke (Gttingen: 2007), 1928.
Ojell, Ari: Contemplation of the Divine Word and the Law of Worship in
Gregory of Nyssas Contra Eunomium III, i La contemplazione cristiana,
esperienza e dottrina, red. L. Touze, (Citt del Vaticano: 2007), 285299.
Service or Mastery? Theology in Gregory of Nyssas Contra
Eunomium II, i Gregory of Nyssa, Contra Eunomium II, red. L.
Karfikov m.fl., (Leiden: 2007), 473484.
Pedersen, Nils Arne: Historien om Judasevangeliet, i Mellem venner og
Anis 2008), 81118.
Petersen, Anders Klostergaard: Genskrevet Skrift, i Mellem venner og
Anis 2008), 3980.
- 17 -
Gnostisk kristendom som kristendom, i Mellem venner og fjender.
En folkebog om Judasevangeliet, tidlig kristendom og gnosis, red. af A.
Klostergaard Petersen, J. Hyldahl og E. Thomassen, (Kbenhavn: Anis
2008), 231266.
Petersen, Erik: Fragmentum Gregorianum Hauniense om et fragment af
Gregorius Historiae og dets historie, i Fund og Forskning i Det
kongelige Biblioteks samlinger 46 (2007): 736.
Rasmussen, Mette Sophia Bocher: Like a Rock or like God? The Concept of
apatheia in the monastic Theology of Evagrius of Pontus, i Studia
Theologica Nordic Journal of Theology 59 (2005): 147162.
Rubenson, Samuel: Himmelsk tr. Hga visan i tidigkristen mystik, Eros
& Agape. Barmhrtighet, krlek och mystik i den tidiga kyrkan, red. H.
Rydell Johnsn & P. Rnnegrd, (Skellefte: Artos 2009) under utg.
Martyrdom and Identity. Reflections on a Coptic Martyrdom under
Muslim Rule, i Swedish Missiological Themes 96.4 (2008), under utg.
Runesson, Anders: Inventing Christian Identity Paul, Ignatius, and
Theodosius I, i Exploring early Christian Identity, red. Bengt Holmberg,
(Tbingen: 2008), 5992.
Sacred Marriages. The Divine-Human Sexual Metaphor from Sumer to Early
Christianity, red. Martti Nissinen & Risto Uro (Wiona Lake: Eisen-
brauns 2008).
Seim, Turid Karlsen: Kjrlighet, kropp og kjnn. Efeserne 5:2133 tolk-
ning og resepsjon i Eros & Agape. Barmhrtighet, krlek och mystik i den
2009) under utg.
Skarsaune, Oskar: From the Jewish Messiah to the Creeds of the Church,
Evangelical Review of Theology 32 (2008): 224237.
Jdedom og kristendom i antikken behov for et nytt paradigme? i
Lre og liv (1/2008): 1217.
Nytt syn p de jdekristne i oldkirkens tid? i Budskap 2007: rsskrift
for Fjellhaug Misjonsskole. rgang 8 (red. Aage Myksvoll og Erling
Lundeby; Oslo: FMH-forlaget), 1124.
Steppa, Jan-Eric: Kjetterretorikk og definisjonsmakt: kristologiske
konflikter i senantikken (300450), i Kjetterne og kirken: Fra antikken til i
dag, red. Tomas Hgg, (Oslo: Spartacus 2008), 4575.
The Reception of Messianism and the Worship of Christ in the Post-
Apostolic Church, i The Messiah, in Early Judaism and Christianity, red.
Magnus Zetterholm, (Minneapolis: Fortress Press 2007), 79116.
- 18 -
Staats, Reinhart: Das Bild Christi im Abendmahl. Patristische Tradition in
lutherischer Abendmahllehre und in lutherischer Naturfrmmigkeit,
i Mystik Metapher Bild. Beitrge des VII. Makarios-Symposiums, red.
Martin Tamcke, (Gttingen: 2007), 6782.
Kaiser Konstantin der Groe und der apostel Paulus, Vigiliae
Christianae 62 (2008): 334370.
Kejsar Konstantin och aposteln Paulus, i Meddelanden frn Collegium
Patristicum Lundense 22 (2007): 6173.
Srensen, Lars Busk: Heliand. Det oldsaksiske evangelium. En digtkreds i 71
sange, (Kbenhavn: Alfa 2007), 260 s.
Tang Nielsen, Jesper: Jesus lidelse p godt og ondt. Judasevangeliets
populre polemik, i Bibliana 8.1 (2007): 2430.
Judasevangeliet fundet til tiden, i Sfinx 30 (2007): 1015.
The Ancient Synagogue from its Origins to 200 C.E.: A Source Book, red. Anders
Runesson, Donald D. Binder & Birger Olsson, (Ancient Judaism and
Early Christianity 72; Leiden: Brill 2008), 327 s.
The Messiah. In Early Judaism and Christianity. Red. Magnus Zetterholm,
(Minneapolis: Fortress Press 2007), xxvii+163 s.
Thomassen, Einar: Judasevangeliet og gnosticismen, Mellem venner og
Anis 2008), 143166.
Kilder og arbejdsredskaber til studiet af gnosticismen, i Mellem
venner og fjender. En folkebog om Judasevangeliet, tidlig kristendom og
gnosis, red. af A. Klostergaard Petersen, J. Hyldahl og E. Thomassen,
(Kbenhavn: Anis 2008), 299314.
Verdoner, Marie Gregers: Romersk historie / Kristen historie iflge Eusebs
Kirkehistorie, i Meddelanden frn Collegium Patristicum Lundense 22
(2007): 4760.
Villadsen, Holger: Niknum i dansk liturgisk tradition, i DTT 71 (2008):
127.
Nordisk Patristik 20012004. En bibliografisk oversigt i Meddelanden
frn Collegium Patristicum Lundense 22 (2007): 2346.
Williams, Rowan: Stilhed og honningkager. rkenens visdom, (Kbenhavn:
Alfa 2008), 136 s.

- 19 -
VERSTTNINGAR

Aurelius Augustinus: Om nden og Bogstaven. Oversttelse og indledning
ved Helge Haystrup, (Credo klassiker; Fredericia: Credo 2008), 84 s.
Boethius: Filosofiens trst, og det anonyme skrift Theoderiks historie. P dansk
ved og med kommentar af Torben Damsholt, (Multivers klassiker;
Kbenhavn: Multivers 2008), 267 s.
Brevet till Diognetos i ny versttning, av Jonas Holmstrand, i SE 72
(2007): 151171.
Johannes Chrysostomos, Homilia 20 ver Efesierbrevet 5:2333, vers. av
Samuel Rubenson, i Pilgrim 15.2 (2008): 44-47.
Johannes Damaskos: Tre frsvarstal mot dem som frkastar de heliga bilderna.
vers. av Olof Andrn, (Skellefte: Artos 2008), 176 s.
Gregor af Nyssa: [Makrinas liv, Om Sjlen og Opstandelsen, Den
Kateketiske Tale]. Oversttelse og indledning ved Jrgen Ledet
Christiansen, (= Antikken og kristendommen 5; Frederiksberg: Anis
2007), 240 s.
Svenskt Patristiskt Bibliotek V. Asketer och munkar, red. Samuel Rubenson
(Skellefte: Artos & Norma 2008), 272 s. Fljande texter ingr:
Pachomios regel (vers. Bengt Ellenberger), 3558;
Augustinus regel (vers. Birgitta Hallding och Per Beskow), 5969;
Caesarius av Arles, regel fr nunnor (vers. Bengt Ellenberger),
7096;
Om urskillning (ur kenfdernas tnkesprk) [ur kapitel 10 av den
systematiska samlingen] (vers. Per Rnnegrd), 99109;
Den fastande munken (vers. Jonas Lundin), 110114;
Berttelser kring Daniel av Sketis (vers. Britt Dahlman), 115122;
Pachomios liv, kapitel 130 (vers. Per Beskow och Samuel
Rubenson), 123141;
Symeon stylitens liv (vers. Tomas Hgg), 142158;
Eugundus liv (vers. Elisabeth Gransson), 159179;
Esaias Monachos Asketikon (vers. Jan-Eric Steppa och Samuel
Rubenson), 183198;
Barsanufios och Johannes brev [urval](vers. Per Rnnegrd),
199210;
Dorotheos av Gaza, undervisande tal, sjtte talet (vers. Per
Rnnegrd), 211220;
Johannes Klimakos, ur Den gudomliga stegen (vers. Henrik Rydell
Johnsn), 221238;
- 20 -
Isak av Nineve, Betraktelser ver helvetet (vers. Bo Holmberg),
239245
Defensor frn Ligug, ur Gnistornas bok (vers. Stephan
Borgehammar), 246258.

- 21 -
THE APOPHTHEGMATA PATRUM:
RUSTIC RUMINATION OR RHETORICAL RECITATION
*

Lillian I. Larsen

Introduction
Traditional renderings have long framed the Apophthegmata Patrum as
pedagogically and ideologically distinctive.
1
In consonance with Atha-
nasius, the Bishop of Alexandrias, fourth century portrayal of Antony, the
renowned father of desert monasticism as having been taught only by
god,
2
it is surmised that in their purest form these pithy sayings were
transmitted orally. They were recorded as text only after the destruction of
the Egyptian desert communities, and the re-establishment of the anachoritic
enterprise within literate [communities] in fifth-century Palestine.
3
While
the contours of the progression from orality to literacy are never fully eluci-
dated, a small cottage industry of scholars has sought to tease out and iso-
late discernable stages in a relatively tidy, if murky downward progress-
sion from a pure moment of verbal exchange between an Abba and his (or
her) disciple(s) to later, increasingly adulterated phases of written transmis-
sion. In this erudite exchange, establishing grounds for discerning the

*
Lecture given at Patristiska dagen, Lund University, Sweden, March 1, 2008.
1
Wilhelm Bousset, Studien zur Geschichte des ltesten Mnchtums (Tbingen, 1923);
Douglas Burton-Christie, The Word in the Desert (New York: OUP, 1993); Graham Gould,
A Note on the Apophthegmata Patrum, JTS 37 (1986), 133138; Jean-Claude Guy, Les
Apophtegmes des Pres: Collection Systematique (SC 387; Paris: Cerf, 1993); Jean-Claude Guy,
Educational Innovation in the Desert Fathers, Eastern Churches Review 6 (1974), 4451;
Jean-Claude Guy, Note sur lvolution du genre apophthegmatique, RAM 32 (1956),
6368; Lucien Regnault, Les Sentences des Pres du dsert: Nouveau recueil (2
nd
ed.; Solesmes,
ditions des Solesmes, 1977); Benedicta Ward, SLG, tr., Sayings of the Desert Fathers
(Mahwah, NJ: Paulist Press, 1975).
2
Cf. David Brakkes exposition of Athanasius political and personal investment in
framing Antony in a particular light in Athanasius and Asceticism (Baltimore: Johns
Hopkins University Press, 1998).
3
Samuel Rubenson summarizes this hypothetical discussion in chapter 7 of the Letters of
St. Antony: Monasticism and the Making of a Saint (Minneapolis: Fortress Press, 1995),
145162.
- 22 -
authentic or most reliable articulation of discrete apophthegmata has been
the focus of sustained interest.
In the early decades of the twentieth-century Wilhelm Bousset linked
the authenticity of the pithy sayings and stories that comprise the Apoph-
thegmata Patrum to principles having to do with the form of a saying and to
some degree its content. Premised in assumptions of widespread monastic
rusticity, Bousset envisioned an original tradition comprised of formats
compatible with orality. He included sententiae, parables, and brief anec-
dotes in this category.
4
Configuring the process of the development of
individual sayings from a simpler to a more elaborate form, and from oral
to written form, he deemed the short poignant answer to the request for a
word of spiritual guidance authentic, and argued that narratives, dia-
logues, and exhortations were later developments.
5

Half a century later, Jean-Claude Guy concretized Boussets general
principles into three stages: the primitive and authentic logos, the
generalized saying, and the narrative or sermon.
6
Although these hypo-
thetical boundaries were porous, Guy posited that extant monastic Apoph-
thegmatic collections evidenced only the third, and most developed, stage.
7

The generalization of a logos, representing stage two in his construct, signi-
fied a first step away from the spiritual purpose for which the sayings were
intended. Here began the slippery road leading toward their misuse in
the construction of systematic doctrine or in conducting polemical
campaigns against theological enemies.
8
Bringing this conversation full
circle, in a relatively recent response, Graham Gould has cautioned against
being led away by a theory that is too simple for the material.
9
Building
on the work of Lucien Regnault,
10
he suggests that narratives, Biblical
interpretations, and exhortations must also be counted as authentic.
11

While questions pertaining to origins and authenticity have their
place, measures aimed at adducing verifiable kernels of truth at the heart
of recorded collections of apophthegmata can only be speculative in nature.
The search for evidence of an original tradition is premised on the
assumption that there is an originary moment to be found; that the genesis

4
Bousset, Studien des ltesten Mnchtums, 7693.
5
Bousset, Studien des ltesten Mnchtums, 7693; Cf. Rubenson, Letters of St. Antony, 151.
6
Jean-Claude Guy, Remarques sur le texte des Apophthegmata Patrum, RScR 43 (1959):
252258; Guy, Note sur levolution du genre apophthegmatique, 6368.
7
Guy, Remarques sur le texte des Apophthegmata Patrum, 252258; Guy, Note sur
levolution du genre apophthegmatique, 6368.
8
Jean-Claude Guy, Les Apophthegmata Patrum, in Theologie de la vie monastique (G.
LeMaitre, ed.; Collection Theologie 49; Aubier, 1961), 7383.
9
Gould, A Note on the Apophthegmata Patrum, 134.
10
Regnault, Les Sentences des Pres du dsert, 10.
11
Gould, A Note on the Apophthegmata Patrum, 133138.
- 23 -
of the monastic apophthegmata resides solely within the locus of late-antique
monasticism and that the collections of sayings attributed to the earliest
monks are largely without precedent. This assumption explicitly and
implicitly ignores the wider philosophical and rhetorical contexts in which
ancient sayings collections found their form.
Ancient Gnomic Anthologies
If the origin of extant collections of monastic apophthegmata is widely
debated, the genesis of classical and Greco-Roman sayings compilations is
relatively well established. Formal collections are first explicitly referenced
in the fourth century, BCE.
12
Ostensibly compiled to familiarize students
with a spectrum of classical authors, over time these collections were
placed in the service of teaching grammar and rhetoric because of their in-
herent capacity to arouse and catalyze virtue and to strengthen judg-
ment concerning good and evil.
13
Teresa Morgan notes that more
gnomic sentences survive [in schoolhands] than fragments of any other
literature. Displaying a full range of expertise, they appear to have been
used at every stage [of learning]from elementary reading and writing to
[advanced] rhetorical exercises.
14

Students first encountered maxims and sayings in exercises of penman-
ship and memorization. At every succeeding educational level they
rehearsed the same sentences chew[ing them] over and over, making col-
lectionsand expanding their contentuntil, they could (at an opportune
moment, or in a well-turned phrase) incorporate them into everyday speech
and writing.
15
George Kennedy likens the iterative techniques applied to
sayings as akin to the structural features of classical architectture.
16
He
suggests that all of Greco-Roman literature must be understood as infor-
med and molded by the pedagogical forms and habits of thinking and wri-
ting learned in schools.
17
Copied and recopied, gnomic sentences appear in
the guise of rhetoric, philosophy and history, circulating freely across litera-
ry genres. The degree to which sayings pepper the compositions of ancient
and late-ancient elites, lends further emphasis to the integral role such
sentences played in ancient education.

12
Plato, Leg. 810e812a.
13
Seneca, Epistulae Morales 94.2829, 32, 34 (Gunmere, LCL).
14
Teresa Morgan, Literate Education in the Hellenistic and Roman Worlds (Cambridge: CUP,
1998), 122.
15
Raffaella Cribiore, Gymnastics of the Mind (Princeton: Princeton University Press, 2001),
179.
16
George Kennedy, ed. and tr., Progymnasmata: Greek Textbooks of Prose Composition and
Rhetoric (Atlanta: SBL, 2003), ix.
17
Kennedy, Progymnasmata, ix.
- 24 -
The Apophthegmata Patrum
Whether the sayings that comprise the collections of Apophthegmata Patrum
can be read as schooltexts remains a question. However, it is a question that
bears serious consideration. Did gnomic sentences serve a pedagogical role
in the monastic milieu similar to the traditional rhetorical role accorded
sayings in ancient grammatical instruction? Were sayings, such as those
attributed to the desert fathers and mothers, employed in teaching both
rudimentary grammatical skills, and monastic civic virtue? Furthermore, is
it possible that these collections themselves bespeak the results of
conventional pedagogies? Do these compilations record the literary/-
grammatical prowess of young monks seeking (or being compelled)
18
to
progress in both rhetorical and moral virtue? In many respects positing
such a frame constitutes a missing puzzle piece in the speculative
discourse that frames extant collections as the product of a murky down-
ward progression through increasingly adulterated phases of written trans-
mission.
19
Read in this light, it is not surprising that a given saying appears
in a variety of shapes and sizes; nor, that some measure of textual disparity
exists between various versions. Such variability is inherent to the genre.
Questions of Genre
In an ancient frame, the merit of a saying was not measured in terms of its
authenticity, but rather its aptness. Sayings were understood to be
infinitely malleable. A sayings attribution to a particular individual, its
prompting circumstance or setting, and the structure of the statement itself
were each widely recognized as eminently variable.
20
In fact, the same (or

18
Texts hailing from the cenobitic context record compulsory training in basic literary
skills. The Pachomian literature includes the mandate that each newly entering monk
should be compelled to learn the rudiments of grammar, even if he does not want to. In
fact, the Praecepta stipulate that any illiterate novice: shall go at the first, third, and
sixth hours to someone who can teach and has been appointed for him. He shall stand
before him and learn very studiously with all gratitude. Then the fundamentals of a
syllable, the verbs, and nouns shall be written for him, and even if he does not want to, he
shall be compelled to read (Pachomius, Praecepta 139140).
19
Conversation with Columbia University, Professor of Classical Rhetoric, Kathy Eden
(New York, Fall 2001).
20
Hock and ONeil offer a provocative range of examples: Epictetus attributes a chreia to
the Stoic Cleanthes (Epictetus 4.1.173) but the Gnomologium Vaticanum attributes it to
Zeno (Gnom. Vat. 295); Machon attributes a chreia to the courtesan Mania (Athenaeus
13.578e), but Lynceus to the courtesan Gnathaena (Athenaeus 13.584c); Diogenes Laertius
attributes a chreia to Diogenes (Diogenes Laertius 6.55), but Lynceus to the parasite
Philoxenus (Athenaeus 6.246a); Diogenes Laertius attributes the same chreia now to
Anaxagoras (Diogenes Laertius 2.13), now to Xenophon (Diogenes Laertius 2.55). [A final
example is a chreia with multiple attributions]: Theon to Damon (Theon, On the Chreia
- 25 -
similar) sayings and actions could be attributed to different individuals.
They might likewise be framed with varying narrative details.
21

For example, the phrase to sleep all night ill suits a counselor
22
first
appears in the dreamy interchange between an apparition of Nestor and
the beleaguered Agamemnon in book two of the Iliad. In the second century
ce, the same literary saying re-surfaces in the philosophical discourses of
Epictetus.
23
Here it is Alexander, the Macedonian king who stands over a
sleeping Diogenes and recites: To sleep all night ill-suits a counselor.
Diogenes responds, On whom folks rely, whose cares are many. The
saying re-appears in a rhetorical context in the handbooks of Theon and
John of Sardis, where it is used to exemplify the form of a double chreia
a saying with two protagonists.
24
In turn, a third century papyrus includes
the introductory portion of this well-rehearsed scene in a letter from one
Timaios to his master Heroninos. To underscore the urgency of a certain
matter needing immediate attention, Timaios carefully inscribes the lines
introducing the exchange between Nestor and Agamemnon in the margin:
All the other gods and men, lords of chariots, were sleeping the whole
night through, but Zeus could not have sweet sleep.
25

A commensurate malleability characterizes the sayings that comprise
the Apophthegmata Patrum.
They said of Helladius that he lived twenty years in his cell, and did not once raise
his eyes to look at the roof.
26

It was said concerning [Amma Sarah] that for sixty years she lived beside the river
and never lifted her eyes to look at it.
27

They said of Ammoi that though he was ill in a bed for several years, he never
relaxed his discipline and never went to the store cupboard at the back of his cell to
see what was in it.
28

As the same words and/or actions are attributed to different individuals,

154157), Plutarch to Damonidas (Plutarch, De aud. Poet. 18D), Aristodemus to Dorion
(Athenaeus 8.338a), and the Gnomologium Vaticanum to Eumonidas (Gnom. Vat. 284).
Chreia in Ancient Rhetoric, 4445.
21
Both Plutarch and Diogenes Laertius are explicit. Cf. Plutarch, Apoph. Lacon. 218A and
Diogenes Laertius 1.33; 2.13, 35, 82, 102; 4.48; 6.26, 36 and 42.
22
Homer, Iliad 2.2425.
23
Epictetus, Diss. 3.22.92.
24
Theon, On the Chreia 8893 (Hock and ONeil), 8687; John of Sardis, Prog. 41.78; See
also Hock and ONeil, Chreia in Ancient Rhetoric, 314315.
25
Cf. P. Flor. II.259; Cf. Homer, Iliad 2.12; For further discussion of this text, see Cribiore,
Gymnastics of the Mind, 179; idem, Writing, Teachers and Students in Greco-Roman Egypt
(Atlanta: Scholars, 1996), 67.
26
Self-Control 16, VS (PL 73: 866, Ward), 22.
27
Sarah 3, ApP (PG 65: 420, Ward), 230.
28
Self-Control 11, VS (PL: 865866), 21.
- 26 -
varying circumstantial details fit each articulation to a new narrative frame.
These narrative frames, in turn, are themselves constructed from an
array of conventional circumstances, aptly applied to a given saying. The
formal cues of a sayingfor example, So and so, on seeing and So and
so, on being asked already suggest standard circumstances.
29
However,
even circumstances that appear to be specific are more usefully understood
as apt.
30
For example, in collections of sayings attributed to philosophers, a
standard prompt is formulated as a question about the gains that derive
from philosophy.
Aristippus, on being asked what he had gained from philosophy said: To be able
to converse confidently with everyone.
31

Antisthenes, on being asked what he had gained from philosophy, said: To be able
to converse with myself.
32

Diogenes, on being asked what he had gained from philosophy, said: If nothing
else, at least I am prepared for every eventuality.
33

In collections of monastic apophthegmata, a parallel prompt addresses the
finer points of learning how to become a monk.
Abba Poemen said to Abba Joseph, Tell me how to become a monk. He said, If
you want to find rest here below, and hereafter, in all circumstances say, Who am
I? and do not judge anyone.
34

[Abba Macarius asked two naked men he encountered in the desert], How can I
become a monk? [They] said to him, If you do not give up all that is in the world,
you cannot become a monk.
35

In a monastic frame, the general occasions of a community meeting, a
council, an assembly, the synaxis, or per above, sitting in ones cell
might be read as similarly apt.
36

29
Hock and ONeil, Chreia in Ancient Rhetoric, 45. The eminently simple solicitation of a
word () is a particularly common prompt among the monastic Apophthegmata. In
traditional interpretations it is semantically read as marking a moment of intimate verbal
exchange between an abba and a disciple. In a wider frame it is the same term used in
reference to the sayings () of elite philosophers.
30
Hock and ONeil, Chreia in Ancient Rhetoric, 45.
31
Diogenes Laertius 2.68; Cf. Gnom. Vat. 36 (Sternbach).
32
Diogenes Laertius 6.6.
33
Diogenes Laertius 6.63; Cf. Gnom. Vat. 182 (Sternbach).
34
Joseph of Panephysis 2, ApP (PG 65: 228, Ward), 102.
35
Macarius the Great 2, ApP (PG 65: 260, Ward), 126.
36
Scenic details of mothers seeking a lost son, or town officials bringing news of some
change in a monks financial status are particularly provocative, and might be read as
similarly apt.
- 27 -
Elementary Exercises
In ancient educational manuals, variation in the attribution and presenting
circumstance of a saying accounts for only a fraction of the fluidity inherent
to the genre. In a classroom setting, instruction began with reading sayings
aloud, listening to others read, and paraphrasing models.
37
Once students
had learned the rudimentary definitions of various types of sayings, their
etymology, differentiation from related forms and classifications, they
turned to exercises involving textual and narrative manipulation. To the
end of gaining greater dexterity with the spoken and written word,
38

students learned how to recite a saying, to paraphrase it, to elaborate it, to
confirm or refute its message, [and] to change its inflection through various
cases and numbers.
39
Likened to learning pottery on a simple pot rather
than a huge storage jar,
40
gnomic sentences served as literary building
blocks for later, more advanced forms. Performed iteratively, these exer-
cises took students to the threshold of rhetoric.
41

Even recitation, the simplest of the rhetorical exercises, left a given
saying subject to considerable variation. Students were encouraged to
report an assigned [saying] very clearly in the same words or in others as
well.
42
While simply mimicking the teacher may at times have been the
norm, it is clear that more substantive changes were permissible and did
occur. As illustrated above, at this basic stage, a students verbal agility was
demonstrated in re-shaping the details of a saying, or reciting it as a dif-
ferent type of saying. More advanced iterations of expansion and
condensation imbued the form with still greater fluidity.
For example, a simple saying could be readily re-formulated by
changing voice, syntax and/or sentence structure.
A hermit said, A tree cannot bear fruit if it is often transplanted. So it is with the
monk.
43

An old man said, Just as a tree cannot bring forth fruit if it is always being
transplanted, so the monk who is always going from one place to another is not
able to bring forth virtue.
44

37
George Kennedy, Greek Rhetoric Under Christian Emperors (Princeton: Princeton
University Press, 1983), 57.
38
39
Edward N. ONeil, The Chreia in Greco-Roman Literature and Education in The
Institute for Antiquity and Christianity Report: 19721980 (M. Meyer, ed.; Claremont, CA:
Claremont Graduate School, 1981), 20.
40
Theon, Progymn. 1; Cf. Quintilian, Inst. 1.9.1; Hock and ONeil, Chreia in Ancient
Rhetoric, 21.
41
Doxaprates, Hom. 2.138 (Walz), 1617.
42
Theon, On the Chreia 195198 (Hock and ONeil), 9495.
43
Fortitude 36, VS (PL 73: 902, Ward), 72.
- 28 -
A brief response might be variously elaborated to form similar, but
nonetheless distinct, alternate narratives:
A brother who had sinned was turned out of the church by the priest; Abba
Bessarion got up and went with him, saying, I, too, am a sinner
45

In a community meeting about a brother who had sinned, the Fathers spoke, but
Abba Pior kept silence. Later he got up and went out; he took a sack, filled it with
sand and carried it on his shoulder. He put a little sand also into a small bag which
he carried in front of him. When the Fathers asked him what this meant he said, In
this sack which contains much sand, are my sins which are many; I have put them
behind me so as not to be troubled about them and so as not to weep; and see here
are the little sins of my brother which are in front of me and I spend my time
judging them. This is not right, I ought rather to carry my sins in front of me and
concern myself with them, begging God to forgive me for them. The Fathers stood
up and said, Truly, this is the way of salvation.
46

A brother at Scetis committed a fault. A council was called to which Abba Moses
was invited, but he refused to go to it. Then the priest sent someone to say to him,
'Come, for everyone is waiting for you.' So he got up and went. He took a leaking
jug, filled it with water and carried it with him. The others came out to meet him
and said to him, 'What is this, Father?' The old man said to them, 'My sins run out
behind me, and I do not see them, and today I am coming to judge the errors of
another.' When they heard that they said no more to the brother but forgave him.
47

A straightforward injunction might be iteratively paraphrased and
expanded into a series of increasingly complex narratives.
[Amma Syncletica] said: As long as we are in the monastery, obedience is prefer-
able to asceticism. The one teaches pride, the other humility.
48

Four monks of Scetis, clothed in skins, came one day to see the great Pambo. Each
one revealed the virtue of his neighbor. The first fasted a great deal; the second was
poor; the third had acquired great charity; and they said of the fourth that he had
lived for twenty-two years in obedience to an old man. Abba Pambo said them, I
tell you, the virtue of this last one is the greatest. Each of the others has obtained the
virtue he wished to acquire; but the last one, restraining his own will, does the will
of another. Now it is of such men that martyrs are made, if they persevere to the
end.
49

Abba Rufus said, 'He who remains sitting at the feet of his spiritual father receives a
greater reward than he who lives alone in the desert.' He added that one of the
Fathers said, 'I have seen four orders in heaven: in the first order is the sick man
who gives thanks to God; in the second, the man who observes hospitality and for
that reason, gets up to serve; in the third, the man who crosses the desert without

44
Nau 204, ApP (ROC 14: 369, Ward 72), 24.
45
Bessarion 7, ApP (PG 65: 141, Ward), 42.
46
Pior 3, ApP (PG 65: 373376, Ward), 199200.
47
Moses 1, ApP (PG 65: 281, Ward), 138.
48
Syncletica 16, ApP (PG 65: 425428, Ward), 234.
49
Pambo 3, ApP (PG 65: 369, Ward), 196.
- 29 -
seeing anyone; in the fourth, the man who obeys his Father and remains in submis-
sion to him for the Lord's sake. The one who was living in submission was wearing
a chain of gold and a shield and had greater glory than the others. I said to him
who was guiding me, Why does the one who is least have more glory than the
others? He answered me, He who practices hospitality acts according to his own
will; but the last one possesses obedience. Having abandoned all his desires, he de-
pends on God and his own Father; it is because of this that he has received more
glory than the others. See, my child, how good obedience is when it is undertaken
for the Lord. You have partly understood the elements of this virtue, my children.
O obedience, salvation of the faithful! O obedience, mother of all the virtues! O obe-
dience, discloser of the kingdom! O obedience, opening the heavens, and making
men to ascend there from earth! O obedience, food of all the saints, whose milk they
have sucked, through you they have become perfect! O obedience, companion of
the angels!'
50

Each of these, in turn, might be readily condensed to a variation on the brief
one-liner with which the exercise began. Consonant with the sayings
genre, this core emphasis on the importance of obedience varies little,
whether a narrative is expanded or condensed.
Re-reading Origins and Authenticity
In considering the inherent malleability of the form, classicists Edward
Hock and Eugene ONeil premise that in engaging questions of origins
and authenticity, gnomic literature can be used in reconstructing the life,
message or historical circumstance of any given individual only if one
exercises considerable caution and sophistication. In a provocative
summary, these scholars rehearse the challenges inherent in distilling
certainties from apophthegmatic texts. They suggest that:
each part of [a saying]the character, the prompting circumstance (if any), and
the [statement] or actioncan be manipulated in ways that do little to preserve
historical reminiscence. Thus attribution to a character, needing only to be apt, can
vary, so that we cannot be sure who said or did something. The prompting question
or circumstance can also vary according to the freedoms permitted in recitation and
expansion or they can simply reflect a conventional setting, so that we cannot be
sure of the exact circumstance or question that elicited the saying or action. And
finally, the saying itself can be recited in different words, so that we cannot be sure
of the exact words in the saying, only the general sentiment.
51

They likewise note, however, that if the criterion of aptness mitigates
against re-capturing the exact words or circumstances that elicited a
saying or an action, the apt circumstances that frame a particular saying
afford a rich rubric for re-imagining the general contours of the historical
settings from which a given body of apophthegmata derives. While the
question of whether the verbiage of a particular saying is specifically

50
Rufus 2, ApP (PG 65: 389392, Ward), 210211.
51
- 30 -
authentic or accurate can only be entertained as a matter of theoretical
debate, the criterion of aptness lends real weight in attaching a degree of
authenticity to a sayings descriptive details. Here, the range of
conventional circumstances that occur and recur in the narrative settings
of a given body of apophthegmata may more reliably be construed as
representing a normative spectrum of authentic praxis.
Conclusion
In both form and function, the shape and texture of the monastic
apophthegmata speak to their rootedness in broader applications of the
sayings genre. Read in light of the literary genre to which they belong,
52

these texts perhaps disclose less about the various figures they portray than
about the preoccupations and affairs of the communities in which they
served as vehicles of education and civic formation. As a case in point, in
the lengthy expansion attributed to Abba Rufus above, the concluding ode
to obedience might double as a textbook example (no pun intended) of the
rhetorical inflection of a saying into the vocative voice even as it
underscores the civic resonance of the virtue in question. In even a loosely
structured monastic frame, these emphases are hardly surprising. Under-
scoring the relationship between education and social formation, like their
Greco-Roman counterparts, monastic sayings couch a distillation of
approved communal mores in rhetorically re-iterated frames.
By training students to live well, these sayings were instrumental in for-
ming the type of citizen that this particular society needed.
53
In fact, if one
posits an integral conceptual connection between the late-antique mona-
stery and the ideal polis, the monastic apophthegmata fit rather seamlessly
into the literary trajectory of ancient gnomic articulations. In redirecting this
literary form to molding citizens of the desert, the Apophthegmata Patrum
are pedagogically consonant with wider applications of the genre. Aptly
evidencing the distillation of patently civic mores, even stories describing
monks in angelic terms, the highest compliment that could be paid a virtu-
ous member of the community, showcase exempla modeling behavior con-
ducive to peaceful co-existence in a this-worldly frame. Emblematic of an
inherently civic enterprise of morphosis,
54
these narrative articulations offer
plausible re-inventions of the ideal citizen. The exemplar is no longer a
Greco-Roman philosopher or civic leader. He or she is a monk; one whose
aptly attributed words and actions provide an authentic template for life
in this community at its best, the City of God on earth.

52
Pierre Hadot, Philosophy as a Way of Life (Oxford: Blackwell, 1995), 65.
53
Morgan, Literate Education, 242.
54
Mary Carruthers, The Craft of Thought (Cambridge: CUP, 1998), Introduction.
- 31 -
FRN DOLD HELIGHET TILL HELIG DRSKAP
*

Britt Dahlman

Guds hemliga tjnare
Var noga med att inte utfra era fromma grningar i mnniskornas syn, fr att de
skall lgga mrke till er. Annars har ni ingen ln att vnta hos er fader i himlen. Nr du
ger allmosor, lt d inte stta i basun fr dig, som hycklarna i synagogorna och p
gatorna fr att mnniskorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan ftt ut sin ln.
Nej, nr du ger allmosor, lt d inte vnstra handen veta vad den hgra gr. Ge din
allmosa i det frdolda. D skall din fader, som ser i det frdolda, belna dig.
1

S sger Jesus i Bergspredikan. Att dlja sina goda grningar och verka i det
frdolda var viktigt fr de kristna redan frn kristendomens begynnelse. I den
hagiografiska litteraturen r detta ett vanligt frekommande drag. Flera tidiga
hagiografiska berttelser beskriver personer som kallas fr ,
d v s dolda eller hemliga tjnare. Dessa tjnar Gud i det frdolda och dljer sin
rtta identitet. En vanlig fras (i olika varianter) i dessa berttelser r Endast
Gud vet hur mnga hemliga tjnare han har!. Dessa mn och kvinnor lever
ett liv i skymundan, ofta som lekmn med ett vardagligt yrke eller ibland till
och med ett fraktat yrke, men de utvar goda grningar i form av t ex
allmosegivande eller bn i hemlighet.
2

En berttelsesamling med ett genomgende tema om dold eller hemlig
helighet r de tta texter som r relaterade till en abba Daniel frn Sketis.
3
I

*
Fredrag vid den Patristiska dagen, Lunds Universitet, den 1 mars 2008.
1
Matt 6:14.
2
Fr mer om Guds hemliga tjnare, se Sergey A. Ivanov, From Secret Servants of God to
Fools for Christs Sake in Byzantine Hagiography, i The Holy Fool in Byzantium and Russia.
Papers presented at a symposium arranged by The Norwegian Committe of Byzantine
Studies, 28 August 1993 at the University of Bergen (red. Ingunn Lunde; Bergen: 1995), 517,
och Ivanov, Holy Fools in Byzantium and Beyond (vers. Simon Franklin; Oxford Studies in
Byzantium; Oxford: OUP, 2006), 4348.
3
Danielberttelserna finns utgivna med engelsk versttning och utfrlig kommentar i: Britt
Dahlman, Saint Daniel of Sketis. A Group of Hagiographic Texts Edited with Introduction,
Translation, and Commentary (Acta Univ. Ups. Studia Byzantina Upsaliensia 10; Uppsala:
2007).
- 32 -
samtliga dessa texter figurerar denne abba och hans anonyme lrjunge. I ngra
av berttelserna framstlls Daniel som en betydelsefull auktoritet i den
egyptiska monasticismen p 500-talet. Ett tydligt exempel p en hemlig tjnare
finns i den Danielberttelse som handlar om den fattige blinde tiggaren.
4

Denne man gnar dagarna t att tigga, men av de gvor han fr kper han mat
som han i hemlighet distribuerar till nnu mer behvande. Hr liksom i de
vriga berttelserna r Daniel den som knner igen hans dolda heliga natur.
Men nr hans rtta identitet blivit allmn knd, dr han. Jag skall terkomma
till fler exempel frn Danielberttelserna lngre fram.

kenfdernas andliga tvlan
I flera hagiografiska berttelser om hemliga tjnare finns ett tema om ett slags
tvlan i fromhet. Mnstret r vanligtvis detsamma: en helig man ber Gud att f
veta om det finns ngon lika helig som honom, varvid han hnvisas till en
person som anges vara lika eller mera helig, ofta en lekman som lever ett
obemrkt eller kanske till och med fraktat liv, men som tjnar Gud ppet
eller i det frdolda.
5

En av de tidigaste och mest knda texterna med detta tema r Hieronymus
biografi om Paulos frn Thebe.
6
Trots titeln r det den helige Antonios som r
huvudpersonen hr. Han frgar sig om han r den enda munken i knen. I
smnen uppenbaras det fr honom att det finns en annan eremit lngre ut i
knen som r bttre n han. Han beger sig dit och finner Paulos och de fr
samtal med varandra. Antonios tervnder till sin cell och sger till sina
lrjungar: Ve mig syndare, som med ortt br namnet munk. Jag har i knen
sett Elia, jag har sett Johannes, och jag har sannerligen sett Paulos i paradiset.
7

Han beger sig ter till Paulos och finner honom dd, varvid han begraver
honom med hjlp av tv lejon.
En annan text som har likheter med Paulosvitan finns i det grekiska verk
som brukar benmnas med den latinska titeln Historia monachorum in Aegypto

4
Berttelse nr 3, i: Dahlman, Saint Daniel of Sketis.
5
En genomgng av berttelser med detta tema finns i John Wortley, The Spirit of Rivalry in
Early Christian Monachism, Greek, Roman, and Byzantine Studies 33 (1992): 383404.
6
Vita Pauli Thebani finns i en ny textkritisk utgva: Jrme, Trois vies de moines (Paul, Malchus,
Hilarion). Introd. par P. Leclerc, E. Morales, A. de Vog, texte critique par E. Morales, trad.
par P. Leclerc, notes de la trad. par E. Morales et P. Leclerc (Sources Chrtiennes 508; Paris:
Cerf, 2007), 144183. En svensk versttning finns publicerad: Bengt Ellenberger, Den helige
Paulos liv, i: Svenskt Patristiskt Bibliotek. 2 (Skellefte: Artos, 2000), 149161.
7
Vae mihi peccatori, qui falsum monachi nomen fero. Vidi Eliam, vidi Ioannem in deserto,
et vere in paradiso Paulum vidi. Vita Pauli Thebani 13.1. vers. Ellenberger, Den helige
Paulos liv, 157.
- 33 -
(Berttelsen om munkarna i Egypten).
8
Det r berttelsen om Pafnutios i
kapitel 14 som jag nyligen studerat och drfr vill beskriva lite utfrligare.
Handlingen r i sammandrag: Eremiten Pafnutios frn Herakleopolis levde ett
asketiskt liv i mnga r och frgade sedan Gud vilket av helgonen som han
var mest lik. En ngel svarade att det fanns en fljtspelare. Nr Pafnutios
beskte honom visade det sig att fljtspelaren trots sitt syndfulla leverne hade
utfrt goda grningar. P Pafnutios order fljde han honom ut i knen fr att
uppn fullndning. Han dog efter att ha levt ett liv i askes. En andra gng
frgade Pafnutios Gud samma sak. Denna gng hnvisades han till en
byledare som utfrde goda grningar. ven han fljde Pafnutios ut i knen,
dr han dog. nnu en gng frgade Pafnutios Gud samma sak. Denna tredje
gng blev han hnvisad till en rik kpman som bedrev vlgrningar. Han
fljde Pafnutios ut i knen dr de bda dog.
Denna berttelse skiljer sig frn mnga andra berttelser om andlig tvlan.
Ingen av de tre lekmn Pafnutios trffar beskrivs som frommare n han: de r
lekmn och saknar det fullndade asketiska livet som munkar.
9

Men nu r det s att det finns en del handskrifter som innehller en del
kapitel ur Historia monachorum med andra textredaktioner n den text som
tryckts av Festugire.
10
Han har gett ut den senaste utgvan av den grekiska
texten och knner till en av dessa handskrifter, men betraktar den som
aberrante, avvikande. Texten skiljer sig mycket frn den av honom tryckta
texten och han anser att den har lite vrde fr textens traderingshistoria.
11
Det
anser nu inte jag, men det finns det inte mjlighet att g in p nu, utan vad
som r intressant i detta sammanhang gller berttelsen om Pafnutios. Vad
som r mrkligt och unikt med dessa handskrifter r att till berttelsen om
Pafnutios har fogats en text om Onoufrios.
Texter om Onoufrios (i form av vitor eller berttelser) blev tidigt populra i
kyrkan, varom mngden versioner och handskrifter vittnar. De koptiska
versionerna har gnats strst uppmrksamhet inom forskningen, men tv
grekiska redaktioner finns utgivna i ldre bristflliga editioner.
12
Handlingen

8
Historia Monachorum in Aegypto. dition critique du texte grec par Andr-Jean Festugire
(Subsidia hagiographica 34; Bryssel: 1961). Omtryck med fransk kommenterad versttning
(Subsidia hagiographica 53; Bryssel: 1971).
9
Se Wortley, The Spirit of Rivalry in Early Christian Monachism, 400401.
10
Handskrifterna r Scorialensis R.II.1 (Revilla 21), Parisinus gr. 919, Mosquensis Synod. gr.
345 (Vladimir 342), Vaticanus gr. 858 (olim 796), Athos Vatopedi 409 samt frmodligen
ytterligare ett antal.
11
Handskriften r Parisinus gr. 919; se Festugire, Introduction, i: Historia Monachorum in
Aegypto, lxixcxxxiii, srskilt cxviiicxxii. Fr en mer aktuell beskrivning av denna
handskrift, se Dahlman, Saint Daniel of Sketis, 9192.
12
Se t ex Ren-Georges Coquin, Onophrius, Saint, The Coptic Encyclopedia 6 (1991): 1841
1842. En studie och engelsk versttning av en koptisk version finns i Histories of the Monks of
Upper Egypt and The Life of Onnophrius by Paphnutius with a Discourse on Saint Onnophrius by
Pisentius of Coptos. Translated, with an introduction by Tim Vivian (Cistercian Studies 140;
- 34 -
fljer oftast detta mnster: En eremit vid namn Pafnutios berttar att han
begav sig lngre ut i knen fr att se om dr fanns ngon annan (mer perfekt)
asket. Han mtte Onoufrios, som berttar fr honom om sitt liv, sin kamp och
hur nglar ger honom daglig fda. De bda begav sig till den plats dr
Onoufrios bodde och p kvllen frsg Gud dem med mat och dryck.
Onoufrios dog och Pafnutios begravde honom och begav sig sedan ivg. Han
mtte fyra kenfder och sedan fyra ynglingar i en oas och tervnde drefter
till Egypten. Texten i dessa handskrifter bestr allts av dessa bda berttelser
(Historia monachorum, kap. 14, samt en text om Onoufrios) sammanfogade till
en, men beskrivningen av Pafnutios dd str av naturliga skl sist i
berttelsen. Den andra halvan av berttelsen, d v s episoden om Pafnutios
mte med Onoufrios, fyller en viktig funktion. Hr mter Pafnutios en eremit
som r mer fullkomlig n han sjlv.
Detta tema kan ha en frlaga i antika folkloristiska berttelser. Det finns
bevarade texter relaterade till Delfis orakel med ungefr samma mnster: en
frga till en gudomlighet, ett ovntat svar som nmner en tredje person, ett
besk hos denne person som visar sig vara lika eller mera from, lycklig, vis
eller vad det nu gller n den frgande personen. Det kan ses som ett uttryck
fr den utbredda grekiska filotomian (), d v s efterstrvan av
hedersbetygelser och ra.
13

I de flesta tidiga skildringar av hemliga tjnare r dessa inte srskilt med-
vetna om sin helighet. I senare texter kar medvetenheten, och de goda
grningar som utfrs i det frdolda minskar i betydelse och utelmnas ibland
helt i skildringen. Istllet betonas den ppna verksamheten dr beteendet blir
mer udda och provocerande fr omgivningen. I berttelser med temat andlig
tvlan frndras karaktrernas roll med tiden. Den frgande rttrdige
asketen beskrivs som mer underlgsen och hans centrala roll frsvinner,
medan den hemlige tjnaren mer och mer blir huvudpersonen och den
centrala sjlvskra helige mannen eller kvinnan. Den rttrdige asketen blir
den hemlige helige mannens eller kvinnans frtrogne, en roll som r viktig i
biografierna om klassiska heliga drar.
14
Daniel frn Sketis kan sgas ha
rollen som frtrogen t hemliga helgon i ett par av Danielberttelserna. S r

Kalamazoo, Michigan: Cistercian Publications, 2000). En kortare grekisk redaktion
publicerades i Acta Sanctorum, Iunii, 2, (Antverpen: 1698), 527533, och en lngre
publicerades anonymt i Hagioreitike Bibliotheke 5 (194041): 2335. En studie och edition av
ngra av de slaviska versionerna har nyligen publicerats i en avhandling i ryska, i vilken (i
ett appendix) ven den grekiska redaktionen frn 194041 terutges i reviderad form av
Johan Heldt, Uppsala universitet; se Karine kerman Sarkisian, itie Onufrija Pustynnika v
rukopisnoj tradicii srednevekovoj Rusi, (Uppsala: 2007).
13
Se Wortley, The Spirit of Rivalry in Early Christian Monachism, 401402, och Andr-Jean
Festugire, Lieux communs littraires et thmes de folk-lore dans lhagiographie primitive,
Wiener Studien 73 (1960): 123153, srskilt 142145.
14
Ivanov, Holy Fools in Byzantium and Beyond, 48, och Ivanov, From Secret Servants of God
to Fools for Christs Sake in Byzantine Hagiography, 14.
- 35 -
fallet i berttelsen om Anastasia Patrikia, vilken Daniel installerar som eremit
och eunuck med namnet Anastasios. Likas i berttelsen om Eulogios
stenhuggaren, vilken idkar vlgrenhet om natten som botgring fr en synd
som Daniel p ett stt r orsak till. Daniel r den ende som knner till hans
rtta identitet.

Helig drskap
En del av dessa hemliga tjnare eller helgon dljer sin identitet och
verksamhet genom att upptrda som drar. Det finns flera texter bland
Apophtegmata Patrum (kenfdernas tnkesprk) som nmner och beskriver
(helig) drskap. Ett exempel r Abba Or, som sade: Antingen br du
verkligen fly frn mnniskorna, eller ocks fr du gra narr av vrlden och
mnniskorna och gra dig sjlv till en dre p mnga stt.
15
En anonym abba
sger i ett annat tnkesprk: Om ngon blir en dre fr Guds skull, skall
Herren gra honom vis.
16
Dessa yttranden anspelar p Pauli ord i 1 Kor. 3:18:
Den av er som tycker sig vara vis i vrldslig mening mste frst bli en dre
fr att bli vis, och i 4:10: Vi r drar fr Kristi skull. Det grekiska ord fr
dre som anvnds hr r . Men det r ett annat ord som kom att bli den
vanligaste tekniska termen fr en helig dre, en person som ltsas vara
galen, nmligen , vilket ursprungligen betyder galen i negativ
bemrkelse. Detta ords ursprung r oskert. Man har freslagit att det skulle
komma frn det syriska ordet sakla som anvnds vid versttningen av det
grekiska mors i Pauli frsta brev till Korinthierna, men detta har avvisats.
17

Ordet sals i dess ursprungliga betydelse anvnds i flera texter i AP. Ngra
av dem beskriver munkar som spelar drar fr att avvrja och undg andra
mnniskors hedersbetygelser. Ett sdant exempel r texten om abba Moses: En
mbetsman begav sig till Sketis fr att beska den bermde abba Moses, men

15
, ,
. Or 14, i: Apophthegmata Patrum. Collectio Graeca
Alphabetica (AP/G), i: Cotelier, Jean Baptiste, Ecclesiae Graecae monumenta. 1, (Paris: 1677).
Omtryckt 1858, i: Patrologia Graeca (PG) 65, 440C. Svensk versttning: kenfdernas tnke-
sprk. Apophtegmata Patrum, den alfabetiska samlingen i urval (vers. Per Beskow, Skellefte:
Artos, 1982), 161.
16
. N 120, i: Apophthegmata
Patrum. Collectio Graeca Anonyma, i: Franois Nau, Histoires des solitaires gyptiens,
Revue de lOrient Chrtien 12 (1907): 403.
17
Jos Grosdidier de Matons, Les thmes ddification dans la vie dAndr Salos, Travaux
et mmoires 4 (1970): 279, n. 7, och Lennart Rydn, ... s blive han en dre, fr att han skall
kunna bliva vis. Om helig drskap i bysantinsk tradition, Religion och Bibel 39 (1980): 54.
Engelsk frkortad version: The Holy Fool, i: The Byzantine Saint. University of Birmingham
Fourteenth Spring Symposium of Byzantine Studies. (red. Sergei Hackel; Studies
Supplementary to Sobornost 5; London: 1981), 107 (inklusive n. 4). Ivanov, Holy Fools in
Byzantium and Beyond, 3132, hller dock fast vid denna teori.
- 36 -
han fanns inte i sin cell. Han trffar dock p en annan abba som svarar honom:
Vad vill du honom? Han r en dre (sals).
18
Frst eftert frstr
mbetsmannen att det var Moses sjlv som han mtt, och att han svarat s fr
att han inte ville tala med honom.
Men det finns ett tnkesprk dr sals verkar ha en positiv betydelse. I
detta sgs att folk kom till abba Ammonas fr att bli dmda av honom. Denne
spelade emellertid dre (det verb som anvnds r ), och en kvinna
sade: Denne abba r en dre (sals).
19
Han svarade: Hur mycket arbete har
jag inte lagt ned i knen fr att uppn denna drskap (salteta), och p grund
av dig har jag bervats den idag.
20
Ammonas tycks mena att det att vara en
sals r att dlja sin helighet genom att agera som en dre. Nr detta avsljats
har den mjligheten gtt frlorad. Det r just detta koncept som brukar
kategoriseras som helig drskap.
21

Den frste klassiske helige dren kan anses vara Symeon den helige
dren som levde i Emesa i Syrien p 500-talet. Hans vita skrevs av Leontios
frn Neapolis p Cypern p 600-talet.
22
Efter att ha frvrvat , en
fullstndig oemottaglighet fr sinnesintryck och drmed sjlvbehrskning, i
knen, beger sig Symeon till staden Emesa fr att verka som dre. Han
bryter mot de sociala konventionerna och chockerar sin omgivning: han svr,
str gudstjnsterna genom att kasta ntter p beskarna, gr sina behov
offentligt, umgs med prostituerade och liknande. Genom sitt ofrutsgbara
aggressiva och provocerande beteende i ord och handling mot sin omgivning
uppnr han den hgsta formen av askes. Han kan nu gra goda grningar i
det frdolda utan att drabbas av hgmod. Frst vid hans dd avsljas hans
rtta, heliga, identitet. Frfattaren Leontios karaktriserar Symeon som sals
vid flera tillfllen och i vitans titel kallas han dre fr Kristi skull.
23

Beskrivningarna av andra senare heliga drar har starkt pverkats av Leontios
vita.
Men han r som sagt var inte den frste som kallas sals. Frsta gngen
ordet anvnds, vilket r i dess feminina form , r i ett kapitel (34) i

18
; . AP/G Moses 8 (PG 65, 285A).
19
. AP/G Ammonas 9 (PG 65, 122C).
20
, ,
.
21
Se Ivanov, Holy Fools in Byzantium and Beyond, 37.
22
Lennart Rydn, Das Leben des heiligen Narren Symeon von Leontios von Neapolis, (Acta Univ.
Ups. Studia Graeca Upsaliensia 4; Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1963). ven i: Lontios de
Napolis, Vie de Symon le Fou et Vie de Jean de Chypre. dition commente par A. J. Festugire
en collaboration avec Lennart Rydn, (Bibliothque archologique et historique 95; Paris:
Geuthner, 1974).
23
. Rydn, Das Leben des heiligen Narren Symeon von
Leontios von Neapolis, 121. Symeons verksamhet kallas i 155.25156.1
(drskap fr Kristi skull).
- 37 -
Palladios verk Historia Lausiaca (Lausos berttelse), som skrevs omkring r
420.
24
Det r berttelsen om nunnan som spelade galen. Den har kallats
Egyptens askungesaga.
25
Denna berttelse har ven ett element av temat
andlig tvlan, eftersom den skildrar hur en abba Piterum blir tillsagd av en
ngel att beska en som r frommare n han sjlv: en nunna som aldrig vnt
sitt hjrta frn Gud. I nunneklostret han besker finns en kvinna som r
avskydd av alla de andra och som tillbringar all tid i kket. Hon kallas sal,
galen, av de andra. Men Piterum inser vem hon r och faller ned framfr
henne. Till de andra nunnorna sger han: Det r ni som r frryckta. Hon r
bde min och er amma.
26
Nunnorna beknner sin frdmjukande behandling
av henne. Hon str dock inte ut med all ra utan frsvinner sprlst efter
ngra dagar.
Denna kvinna har kallats den frsta heliga dren av en del forskare.
27
Men
hr anvnds inte ordet i dess senare tekniska och positiva betydelse. Att ordet
vid denna tid var ovanligt visas av att Palladios tillfogar en frklaring av dess
betydelse: s kallas de som plgas, underfrsttt av demoner.
28
Hon kan
snarare beskrivas som en hemlig tjnare.
29

Bland Danielberttelserna finns en berttelse med stora likheter med
berttelsen i Historia Lausiaca 34. I berttelsen om kvinnan som ltsades vara
drucken sgs denna vara en hemlig tjnare.
30
Hon r nunna i ett kloster dit
Daniel och hans lrjunge kommer och tvingas vernatta. Hon upptrder som
berusad mitt p dagen och de andra nunnorna irriteras av henne. Daniel anar
hur det ligger till och ser att hon tillbringar natten vid avtrdet stndigt
bedjande. Han avsljar hennes rtta heliga identitet infr vriga nunnor. Nsta
morgon r hon frsvunnen. Drefter beknner alla fr Daniel vad de syndat
mot henne. I den syriska versionen kallas hon inte drucken utan galen, vilket
troligen r den ursprungliga lsningen.
31
Detta gr likheten nnu strre med
den galna kvinnan i Historia Lausiaca.

24
Cuthbert Butler, The Lausiac History of Palladius. 12, (Texts and Studies 6:12; Cambridge:
CUP, 18981904; omtryck Hildesheim: Georg Olms, 1967).
25
Wilhelm Bousset, Der verborgene Heilige, Archiv fr Religionswissenschaft 21 (1922): 117,
srskilt 4. Fr en ingende analys av denna berttelse, se Kari Vogt, La moniale folle du
monastre des Tabennsiotes. Un interprtation du chapitre 34 de lHistoria Lausiaca de
Pallade, Symbolae Osloenses 62 (1987): 95108.
26
. Historia Lausiaca 34:6.
27
Se t ex Grosdidier de Matons, Les thmes ddification dans la vie dAndr Salos, 283
285, och Rydn, ... s blive han en dre, fr att han skall kunna bliva vis., 53/The Holy
Fool, 106.
28
. Historia Lausiaca 34:5.
29
Se Ivanov, Holy Fools in Byzantium and Beyond, 52, och Ivanov, From Secret Servants of
God to Fools for Christs Sake in Byzantine Hagiography, 10.
30
. 5:106107, i: Dahlman,
Saint Daniel of Sketis.
31
Se kommentaren till 5:55, i: Dahlman, Saint Daniel of Sketis, 216.
- 38 -
Till skillnad frn den klassiske helige dren lter de sig bli illa
behandlade utan att klaga; de r tysta. Vi vet inte ens deras namn. Deras
beteende uppvisar inte den vanliga aggressiviteten och provokationen mot
andra, utan deras tjnande av Gud i det frdolda r huvudsaken. Men en
skillnad kan sgas vara att den druckna nunnans beteende visar tecken p viss
provokation mot omgivningen. Mitt p dagen ligger hon berusad p grden
och hon sgs frarga systrarna.
32

Frn hemlig tjnare till helig dre
I senare versioner av berttelsen om den galna kvinnan i Historia Lausiaca kar
det aggressiva beteendet. Hon r inte lngre anonym: i en latinsk version har
hon ftt namnet Isidora,
33
och i de orientaliska versionerna (syriska, arabiska,
etiopiska och georgiska) kallas hon Onesima.
34
I dessa har hon frvandlats till
en mer traditionell helig dre. Onesima lmnade livet som kejsarinna och sa
till sig sjlv att hon skulle ltsas vara en dre s att hon frivilligt skulle utst
folks frolmpningar och misshandel. Efter fyrtio r i knen intrder hon i ett
nunnekloster dr hon skriker, slr systrarna och upptrder aggressivt och
provocerande tills en abba kommer dit och avsljar hennes rtta heliga
identitet. I en del versioner fortstter utvecklingen av legenden om Onesima.
Efter sin flykt frn klostret klr hon sig i mansklder och blir ledare fr en
kommunitet bestende av fyra hundra manliga eremiter som levde i knen
och kallades , vilket betyder grstare.
35
Sdana asketer nmns bl a
av tv kyrkohistoriker: Sozomenos, vars Kyrkohistoria strcker sig till r 425,
och Evagrios Scholastikos. Sozomenos nmner vid namn flera bosko som levde
i Mesopotamien.
36
Evagrios skriver att dessa asketer fanns i Palestina p 400-
talet.
37
De t endast vilda rter; de var inte bofasta utan vandrade omkring
nakna bland bergen. En del tervnde dock till stderna under fortsatt strng
askes. De kunde spela drar och drmed bryta mot den asketiska livsfringen,
som att vistas p badhusen och bland prostituerade. Detta frklaras med att de

32
5:5758, i: Dahlman, Saint Daniel of Sketis. Se ven Introduction, 7677.
33
Acta Sanctorum, Maii, 1, (Bryssel: 1968), 4950.
34
Bibliotheca Hagiographica Orientalis, Ed. Socii Bollandiani, (Bryssel: 1910,) nr 814816.
35
Se Ivanov, Holy Fools in Byzantium and Beyond, 5962, och Ivanov, From Secret Servants of
God to Fools for Christs Sake in Byzantine Hagiography, 1112.
36
Sozomenos, Historia Ecclesiastica 6.33.12, i: Sozomne, Histoire ecclsiastique. Livres 56.
Texte grec de ldition par J. Bidez & G. C. Hansen (GCS), introd. et annot. par G. Sabbah,
trad. par A.-J. Festugire & B. Grillet. Vol. 3, (Sources Chrtiennes 495; Paris: Cerf, 2005).
37
Evagrios Scholastikos, Historia Ecclesiastica 1.21, i The ecclesiastical History of Evagrius, with
the scholia. Ed. with introduction, critical notes, and indices by J. Bidez and L. Parmentier,
(London: 1898), 2933.
- 39 -
uppntt aptheia.
38

ven nr det gller Onesimas frvandling till vandrande munk kan man
kanske finna en koppling till berttelsen om den druckna nunnan. Nr denna
r p vg att fly frn klostret stjl hon Daniels stav och ytterplagg.
39
Kommer
hon i fortsttningen att leva som kringvandrande asket frkldd till munk?
En nra fregngare till de klassiska heliga drarna kan Markus den
helige dren sgas vara. Han kallas , helig dre fr Guds
skull.
40
I berttelsen om Markus den helige dren anvnds ordet sals bde
som teknisk term fr helig dre, nr ordet r epitet till Markus namn, och,
tillsammans med andra motsvarande ord, i sin ursprungliga betydelse:
galen i negativ bemrkelse. Denna berttelse, som ingr i de tta
Danielberttelserna, frtljer hur Daniel och hans lrjunge trffar p dren
Markus i Alexandria. Han sjl varor p torget, vilka han ger till andra salo,
och hr anvnds ordet i betydelsen verkliga drar.
41
Han frolmpar folk.
Men Daniel frstr vem han egentligen r och sger till folket: Det r ni som
r drar.
42
De tar honom till patriarken, dr Markus berttar att han tidigare
var munk och tjnade otuktens demon i femton r och sedan bestmde sig fr
att tjna Kristus i lika mnga r. Men nsta dag finner de att han dtt under
natten och abba Markus fr en sttlig begravning.
Markus beteende r mer aggressivt och provocerande n de tidigare
nmnda nunnornas. Hans drskap r en medveten handling och han verkar i
staden, men till skillnad frn Symeon och senare heliga drar r han inte ute
efter att hela tiden skapa skandaler. En annan viktig skillnad r att han r en
misslyckad munk som beger sig frn knen till staden fr att genom denna
botgring rdda sig sjlv. En helige dre som Symeon r en munk som har
lyckats uppn det hgsta stadiet av sjlvfrsakelse och nu vill rdda andra i
staden.
43

38
Se Rydn, ... s blive han en dre, fr att han skall kunna bliva vis., 5455/The Holy
Fool, 107.
39
5:9495, i: Dahlman, Saint Daniel of Sketis.
40
Uttrycket frekommer inte i berttelsen om Markus den helige dren (nr 2), men vl i
berttelsen om den blinde mannen (3:3637). Se ven Dahlman, Saint Daniel of Sketis, 78, n.
43.
41
Se kommentaren till 2:12, i: Dahlman, Saint Daniel of Sketis, 198.
42
. 2:29. Dialogen mellan Daniel och folket har stora likheter med den
mellan Piterum och nunnorna i Historia Lausiaca 34:6 (se ovan). Fr mer om detta samt den
typ av uttalanden som uppenbarar ombytta roller eller frhllanden, se Dahlman, Saint
Daniel of Sketis, 79, samt kommentarerna till 2:2730 och 2:29.
43
Ivanov, Holy Fools in Byzantium and Beyond, 98; Derek Krueger, Symeon the Holy Fool.
Leontiuss Life and the Late Antique City (Berkeley: University of California Press, 1996), 5960;
Claudia Ludwig, Sonderformen byzantinischer Hagiographie und ihr literarisches Vorbild.
Untersuchungen zu den Viten des sop, des Philaretos, des Symeon Salos und des Andreas Salos,
(Berliner Byzantinistische Studien 3; Frankfurt am Main: Lang, 1997), 308309.
- 40 -
Avslutande reflektion
Hur skall fenomenet med hemlig helighet tolkas? En sak r i alla fall klar: ett
viktigt budskap i alla dessa och s mnga andra av kenfdernas texter r
betonandet av dmjukhet, som beskrivs som den viktigaste dygden av alla.

- 41 -
BIBELBRUKET I KENFDERNAS TNKESPRK
I LJUSET AV FILOSOFSKOLORNAS ANDLIGA VNINGAR
*

Per Rnnegrd

Under historiens gng har man ofta liknat kloster vid skolor. Redan den allra
tidigaste egyptiska monastiska rrelsen p 300-talet och framt, med
ordningen dr en kenfader undervisar sina lrjungar, skulle p olika stt
kunna beskrivas som en skolform. I utvecklingen av denna nya skolform var
det naturligt att ta intryck av redan existerande skolformer. Det r arvet frn
filosofskolorna jag kommer att tala om idag.

Pagana filosofskolor
Filosofen och filosofihistorikern Pierre Hadot har beskrivit den antika filosofin
som ett stt att leva. Han har p ett vertygande stt visat att filosofera
() inte i frsta hand handlade om att utveckla tankesystem. Det
handlar om en krlek till visheten dr en mnniska vill frndra sitt stt att
tnka och vara. Valet att gra det r vad filosofi handlar om. Att filosofera var
ett stt att leva dr man vade sig p att leva i samklang med det man trodde
var rtt och riktigt. vningar som syftade till att uppn en sdan samklang
kunde vara vningar som man utfrde med kroppen och sjlen, eller endast
med sjlen. Mlet var alltid en frndring av sjlvet, av anden. Drfr har
Pierre Hadot kallat sdana vningar fr andliga vningar vl medveten om
att det fr mnga fr associationerna till de andliga vningar som frknippas
med Ignatius av Loyola. Han menar att Ignatius delvis rvde sina vningar
frn tidigare generationer i den monastiska traditionen som i sin tur hade rvt
dem frn de pagana filosofskolorna. Detta fredrag kommer allts inte alls att
handla om Igantius andliga vningar, utan om andliga vningar s som
praktiserades i pagana filosofskolor under antiken och, som jag tillsammans
med Hadot vill hvda, i de frsta kristna klostren, de nya filosofskolorna.

*
- 42 -
Klosterrrelsen som den nya filosofin
Kyrkohistorikern Sozomenos som skrev sin kyrkohistoria ngon gng efter r
439 talar p ett sjlvklart stt om munkar som filosofer. Efter en beskrivning
av Nitrias kenomrde och om dess utpost Kellia skriver han:
Det var i all korthet vad vi hade att sga om Sketis [sic] och om dem som lever som
filosofer (filosoferar) dr.
1

Detta r ett av mnga stllen dr kristendomen, och srskilt den monastiska
rrelsen, beskrivs som en filosofi och munkarna som filosofer.
Jag vill lyfta fram ngra sdana filosofiska eller andliga vningar som
Hadot har uppmrksammat. Och jag vill peka p paralleller i kenfdernas
tnkesprk, sdana paralleller dr kunskapen om arvet frn de andliga
vningarna hjlper oss att frst bibelbruket. De filosofiska vningar jag utgr
ifrn r srskilt stoicismens, eftersom stoicismen p mnga stt, kanske srskilt
i morallran, tycks ha inspirerat den tidiga monasticismen. Men frst vill jag
peka p ngra generella kopplingar mellan kenfdernas tnkesprk och
filosofskolornas andliga vningar.
De allra flesta av tnkesprken r utformade som ett samtal mellan lrare,
dvs fderna och mdrarna, och deras lrjungar, dr lrarens stt att agera och
vara p r minst lika viktigt som det som faktiskt sgs. S var naturligtvis
fallet i filosofskolorna. Hadot pekar p att svaren som ges till lrjungar i
filosofskolorna, och sttet som traktater r skrivna p, r konstruerade fr att
formera (franska: former) snarare n informera (informer).
2
Svaren och instruk-
tionerna som ges kan vara provocerande, gtfulla eller mlande: de r mnade
att gra ngot med hraren eller lsaren. Detsamma kan vi se i tnkesprken.
Fdernas och mdrarnas uttalanden tvingar fr det mesta mottagaren att
tnka vidare sjlv, och s formas. Ja, sjlva lsningen av tnkesprken kan
vara en andlig vning som engagerar hela personen.
Hadot pekar ocks p att man kunde anvnda sin fantasi, frestllnings-
frmga och tanke fr att medvetet frndra sitt stt att vara (Seneca, Brev,
102.21; Marcus Aurelius, Meditationer XI.1.3; VII.47.1; X.17). I min avhandling
har jag uppmrksammat tnkesprk dr lsaren uppmanas att engagera sin
frestllningsfrmga fr att stadkomma en frndring av jaget.
Till sist, nr det gller dessa mer generella reflektioner: Ett viktigt stt att
utva andliga vningar p var att se till att ha visa ord nra till hands nr man
behvde dem, fr att komma ihg dem och meditera ver dem rd som
kunde samlas i form av krior, apoftegmer eller korta berttelser, som i

1

(H.E. VI.31.5 i Sozomenus. Kirchengeschichte red av J. Bidez och G. C. Hansen, [Die griechischen
christlichen Schriftsteller 50. Berlin: Akademie Verlag, 1960]; PG 67:1388C)
2
Pierre Hadot, La philosophie comme manire de vivre. Entretiens avec Jeannine Charlier et Arnold
I. Davisson (Paris: Albin Michel, 2001), 145146.
- 43 -
Diogenes Laertios samlingar av olika filosofers uttalanden.
3
Jag r tacksam
mot Lillian Larsen som s frtjnstfullt har jmfrt kenfdernas tnkesprk
med kriasamlingar som anvndes fr preliminra retoriska vningar i det
allmnna skolsystemet. Men jag vill hr stta ljuset p hur tnkesprken
kunde anvndas i en filosofskola. Och vi kan d konstatera att sdana hr
samlingar kan hra hemma i just filosofskolor.

Andliga vningar i bibelbruket
1) Vara uppmrksam p dig sjlv ( ).
Uppmrksamheten p sig sjlv var en helt grundlggande vning fr stoiker.
Det handlade om att vara medveten om vad man gr och om vem man r,
medveten om sin plats i universum och om sin relation till Gud.
4
Hadot
skriver om en person som utvar denna vning att han:
frsker rena och frdla sina syften hela tiden. Han r stndigt uppmrksam p
tecken i sig sjlv, p motiv andra n det att gra gott.
5

Det r hos de pagana filosofskolorna vi finner denna vning tydligast uttryckt.
Sjlva verbet , att vara uppmrksam eller ge akt, frekommer
mnga gnger i bibeln, men inte som ett uttryck fr att vara uppmrksam p
sig sjlv. Det nrmaste vi kommer r ett par stllen i Jesu Syraks vishet bok,
srskilt Syr 18:27 som ger rdet att vara uppmrksam p felsteg.
6

Athanasios skriver om att ge akt p sig sjlv, i Antonios liv (3.1; 91.3), och
det finns otaliga stllen i kenfdernas tnkesprk.
Fderna sa att munken br kmpa intill dden mot akedians demon och
frsumlighetens, srskilt vid tiderna fr synaxerna. Och om han med Guds hjlp lyckas
med detta ska han vara uppmrksam p() sjlvbehagandets tankar och
lathetens och sga: Om inte Herren bygger huset, r byggarnas mda frgves,
7
ty
mnniskan r inget annat n stoft och aska.
8
Och han ska komma ihg att Herren str
emot de hgmodiga men ger de dmjuka nd.
9
(Den systematiska samlingen, AP/GS
VII. 44)
P ett stlle i kenfdernas tnkesprk citeras Andra Moseboken, dr Mose ser
sig omkring innan han hmnas p en egypter och ddar honom. Berttelsen

3
Pierre Hadot, What is Ancient Philosophy? (Cambridge: Harvard University Press, 2002), 244.
4
Se t ex Pierre Hadot, Philosophy as a Way of Life: Spiritual Exercises from Socrates to Foucault,
2nd ed. (eng. vers. A. I. Davidson och M. Chase; Oxford: Blackwell, 1995), 130.
5
Hadot, Philosphy as a Way, 130.
6
... .
7
Ps 127:1.
8
Jfr Syr 17:32.
9
Ords 3:34 (LXX) = Jak 4:6 = 1 Pet 5:5.
- 44 -
anvnds som en bild fr denna andliga vning i kapitel 10, om urskillnings-
frmgan.
En abba sade om Mose: Nr han slog ner egyptern var han uppmrksam ()
t det ena och det andra hllet och sg inte ngon, dvs. [han var uppmrksam p]
tankarna, och han sg att han inte tyckte sig gra ngot ont, utan han gjorde det fr
Herrens skull, s han slog ner egyptern. (AP/GS X. 145)
Hr har det naturliga se sig omkring (), det ord som anvnds
i Septuaginta, bytts ut mot ge akt p (), vilket underlttar fr den
figurativa tolkningen som anges i tnkesprket: bibelberttelsen blir en bild
fr en mnniska som granskar sina motiv och drivkrafter nr hon vervger
om hon ska utfra en handling.

I kapitel 11, som handlar om ndvndigheten av att stndigt vaka, finns ngot
som psts vara ett bibelcitat. Efter tv verkliga bibelcitat med citatmarkrer
( ) kommer det som den anonyme
abban pstr vara ett tredje bibelcitat:
och detta: Var uppmrksam p dig sjlv fr att kunna vara uppmrksam p Gud.
(AP/GS XI.51.3233)
10

Exakt den frasen frekommer ocks i en predikan av Basileios.
11
Han talar bl a
om att vaka ver den sknhet vi r, och inte ver det vi har, genom att
rannsaka vrt samvete. Sklet till att Basileios vill lgga ut just denna vers
tycks vara de associationer till denna vning inom filosofin som uttrycket
vcker om man tar det som en teknisk term. Liknande fraser
frekommer i Barsanufios och Johannes av Gazas brevkorrespondens.
12
Ja,
kanske var det ett s vitt utbrett uttryck att man till slut tog fr givet att det
mste vara ett bibelcitat.
Ett bibliskt uttryck som i den monastiska litteraturen kom att st fr
samma sak som att vara uppmrksam p sig sjlv, var det i Ords 4:23: Bevara
ditt hjrta ( ).
En broder frgade en abba: Vad r en god handling, [sg mig] fr att jag ska gra den
och leva genom den.
13
Och abban sade: Gud vet vad som r gott.
14
Men jag har hrt

10
.
11
Homilia in illud: Attende tibi ipsi. 8, 37 rad 1415. 5 Mos 15:9.
12
Questiones et responsiones, 237.42,46, 269.38 och 512.21. Andra stllen i Den systematiska
samlingen av kenfdernas tnkesprk (AP/GS) som talar om att ge akt p sig sjlv r:
Prologen 7.3 (nyttiga fr den som vill ge akt p sin ande, .); .19.2;
(Vaka, att ge akt p sig sjlv, och urskillningsfrmgan, dessa tre r sjlens verktyg); III.4;
V.43.37,49; VIII.12.9; X.145 (Ge akt p sina tankar), .48.18; XI.121.1; XV.1.7; XV.39.3;
XV.103.6 (Ge akt p sina synder).
13
Jfr Lev 18:5.
14
Jfr Matt 19:1622.
- 45 -
sgas att ngon av fderna frgade abba Nistheros den store, abba Antonios vn, och
sade till honom: Vad r en god grning, [sg mig] fr att jag ska gra den? Och han
svarade honom: r inte alla verk likvrdiga? Skriften sger att Abraham var gstfri
och Gud var med honom,
15
Elias lskade tystnaden och Gud var med honom
16
och
David var dmjuk och Gud var med honom.
17
Allts det som du ser att din sjl vill i
enlighet med Gud, gr detta och bevara ditt hjrta.
18
(AP/GS I.18)
19

Abba Gerontios av Petra sade: Mnga begr otukt, inte med kroppen utan i sinnet,
nr de blir frestade till kroppsliga njutningar. Medan de bevarar sina kroppar
jungfruliga, begr de otukt i sjlen. Drfr r det gott, mina lskade, att gra som det
str skrivet, och att var och en bevarar sitt eget hjrta med vaksamhet.
20
(AP/GS V.2)

2) Meditera ver sin dd
Det var viktigt att vara medveten om vem man r och vad man gr. Man
kunde va sig genom att tnka p dden, det gjorde att man blev mer
nrvarande. Handla, tala och tnk som en som kan g bort frn livet vid
vilket gonblick som helst. (Marcus Aurelius) vningen omtalas i mnga
tnkesprk.
Skrattet jagar dygderna p flykt; den br inte p hgkommelsen av dden eller
meditationen ver straffen.
21
(AP/GS II.55)
Brja p nytt varje morgon med vart och ett av Guds dygder och bud:
22
jmfr inte
dig sjlv med andra utan stll dig under allt skapat i andens fattigdom, i
beslutsamhet () i gynnsam delaktighet, i ditt hantverks stillhet,
23
i
nattliga vakor, i hunger och trst, i kyla och nakenhet,
24
i mdor, fr att stnga din grav
som om du redan var dd, s att dden tycks vara dig nra varje dag.
25
(AP/GS .13)
Det som klingar i bakgrunden hr r 2 Kor 11:27 dr Paulus fr att strka sin
auktoritet berttar att han ofta vakat, har hungrat och trstat, ofta fastat, har
knt kyla och nakenhet, och dr Paulus lite lngre fram sger: Jag glds t
svaghet, frolmpningar, svrigheter, frfljelser och nd nr det r fr Kristi

15
Jfr Gen 18:1ff.
16
Jfr 1 Kung 17:56, 19:12.
17
1 Sam 18:23 LXX, 1 Sam 18:28.
18
Ords 4:23.
19
,
.
20
.
21
.
22
ven detta r enligt Hadot en andlig vning i filosofskolor, en slags, meditation :
att redan p morgonen pminna oss om och visualisera de principer som vi vill ska styra
vra handlingar. (Philosophy as a Way of Life, 85.)
23
Jfr 2 Thess 3:12.
24
Jfr 2 Kor 11:28.
25
,
.
- 46 -
skull. Ty nr jag r svag d r jag stark. Hr anvnds Paulus ord om att erfara
lidanden, i frbindelse med vningen att pminna sig om sin egen dd. Tv
andliga vningar: att ta emot svrigheter p ett bra stt och att tnka p sin
egen dd frknippas med varandra.
I ett annat tnkesprk r det orden i 1 Joh 2:15 (lska inte vrlden och det
som finns i vrlden.) som samspelar med vningen att tnka p sin dd:

Abba Antonios sade: Med Gudsfruktan fr gonen lt oss alltid hgkomma dden ,
26
lt
oss hata vrlden och allt som r i den (AP/GS III.1)
27

3) Epiktetos lgga ett inre samtal till situationen, en inre formulering
fr att ndra sitt sinnelag
Detta att i sitt inre uttala en maxim, praktiserades inte bara av Stoiker.
Epikureer kunde till sig sjlva sga det fyrfaldiga botemedlet: Gudarna skall
man inte frukta. Dden skall man inte rdas fr. Det goda r ltt att uppn.
Det onda r ltt att bra.
28
och Skeptiker kunde sga Detta r inte bttre n
det dr, Allt vergr frstndet, Alla argument kan motsgas av ett
likvrdigt argument eller Jag upphver mitt omdme.
Han [abba Hyperechios] sade ocks: Efterlikna () tullindrivaren fr att inte bli
dmd tillsammans med Fariseen,
29
och vlj/pminn dig sjlv om () Mose
mildhet
30
fr att frvandla ditt hjrta, som r likt flinta, till vattenkllor.
31
(AP/GS
V.68)
32

Det finns gott om stllen dr bibliska personer och bibelverser anvnds p det
hr sttet, fr att skapa ett nytt frhllningsstt. Hos Evagrios blir det systema-
tiserat i det som kallas antirrhetikos: att gra motstnd med ord.

4) Den goda fresatsen
Stoikerna menade att det enda som beror av oss r vr moraliska fresats. Det
innebr att yttre omstndigheter som styrka och svaghet, hlsa och sjukdom,
egentligen r likgiltiga fr att de inte beror p oss. Det r endast den moraliska

26

27
Andra stllen i AP/GS som talar om att komma ihg sin dd r I.16.16, II.35.29,39;
XV.122.12.
28
Philodemos i Papyrus Herculan., 1005, col IV, 1014.
29
Luk 18:1014.
30
Num 12:3. (Mose var den mest mnniskan av alla.)
31
Ps 113 (114):8. Se ven Joh 4:14 (och 7:38). Andra mjliga ekon r Jes 58:11 ( ,
, )
och Hes 11:19.
32
,
.
- 47 -
fresatsen, viljan, instllningen som mnniskan kan pverka, och det r drfr
ocks det enda som r viktigt fr mnniskan att ska frndra. Det handlar
allts inte om den goda viljan som inte kan utfra s mycket nr det
kommer till kritan. Nej, det handlar om att va upp en fresats som r s
bergfast att den hller under vilka omstndigheter som helst. Marcus Aurelius
talar om att fresatsen kan bli lik en eld som frvandlar allt man kastar in i
den. Liksom den gudomliga frsynen kan ocks mnniskans goda fresats
frvandla svra omstndigheter till ngot gott (Meditationer X.31.5 och VIII.35).
Denna syn p mnniskans fresatser s som den r utformad i den stoiska
moralllran tycks ligga till grund fr fljande tnkesprk, dr ordet
anvnds nrmast som en teknisk term.
33
Adam och Job anvnds som tv
exempel p hur viktigt det r att va upp en god fresats.
34

En av Fderna sade: Om du inte hatar frst kan du inte lska; om du inte hatar
synden s handlar du inte rttfrdigt, enligt det som str skrivet: Sky det onda och
gr det goda.
35
Men det som Gud efterlngtar i allt detta, verallt, r fresatsen (
). Ty Adam vertrdde Guds bud medan han var i paradiset,
36
men Job hll
det medan han satt p sophgen.
37
S Gud nskar en god fresats ( )
frn alla mnniskor, och att de alltid skall frukta honom. (AP/GS .125)
38

Avslutning
En frsta genomgng av tnkesprken har visat att kunskapen om andliga
vningar i pagana filosofskolor kan kasta ljus ver kenfdernas bibelbruk.
Det bekrftar i sin tur bilden av de monastiska miljer dr tnkesprken vxte
fram, som en plats dr arvet frn de pagana filosofskolorna frvaltades och

33
Det sker ven p andra stllen i AP/GS, t.ex. XIII.15.10.
34
Job behandlas p ett liknande stt i frhllande till begreppet i Didymos den
blinde, Commentarii in Iob 38.1825, [ ]
[ ] . Ett annat exempel r Leontius, Homiliae in Iob,
homilia 4.230234: ,
, . ,
, ,
.
35
Ps 33(34):15 = 36(37):27.
36
Jfr Gen 3.
37
Jfr Job 2:8.
38
,
,
.
. ,
.
.

- 48 -
frvandlades. Det r onekligen s att denna nya form fr filosofskolor skiljde
sig frn sina fregngare p en rad punkter, men att beskriva de skillnaderna
skulle krva ett till fredrag. Detta tycks vara ett relativt outforskat omrde
som kan ge oss nya insikter om rtterna till klosterrrelsen: hur klostrens
frvaltning och frvandling av filosofskolornas andliga vningar kommer till
uttryck i bibelbruket i kenfdernas tnkesprk.
- 49 -
UNDER TEXTENS YTA

JOHANNES KLIMAKOS' DEN GUDOMLIGA STEGEN
OCH DEN ANTIKA BILDNINGEN
*

Henrik Rydell Johnsn

Enkla texter fr enkla lsare?
Det har lnge funnits en bild av de frsta kenfderna och kenmdrarna i
Egypten som hngivna visa kvinnor och mn, men samtidigt enkla och
opverkade av den klassiska bildningskulturen.
1
Denna bild har, menar jag, p
flera stt ven frgat av sig p det stt som man har betraktat och frsttt den
litteratur och de texter som vxte fram i den egyptiska knen, och ven senare
i Sinai och Palestina.
En stor del av de tidiga monastiska texterna som bevarats till vr tid, inklu-
sive Den gudomliga stegen av Johannes Klimakos, som jag i huvudsak tnkte
tala om hr, bestr mestadels av korta textpartier som fljer efter varandra ofta
utan, som det frefaller, ngon slags logik eller tankelinje.
2
Stilen r i regel
enkel och okomplicerad. Texterna har i mycket samma ton som vi finner i
kenfdernas tnkesprk. Och p samma stt som tnkesprken har ven
denna monastiska litteratur mer eller mindre betraktats som terspeglingar av
en muntlig sjlavrdstradition. Dessa reflexioner av monastisk praxis har
sedan satts samman till samlingar av visdomsord och andliga rd.
3
De till

*
1
Se t.ex. Karl Heussi, Die Ursprung des Mnchtums (Tbingen: Mohr, 1936). Fr ett senare
exempel, se t.ex. Douglas Burton Christie, Listening, Reading, Praying: Orality, Literacy and
Early Christian Monastic Spirituality, Anglican Theological Review 83.2 (2001): 197222.
Denna bild har sedan 1990-talet alltmer kritiserats, se t.ex. Samuel Rubenson, The Letters of St.
Antony: Monasticism and the Making of a Saint (2:a rev. uppl.; Minneapolis: Fortress, 1995).
2
Texterna benmns ofta kephalaia-texter d varje textparti ofta ses som ett sjlvstndigt
kapitel eller sektion (kephalaion p grekiska).
3
Se t.ex. Endre von Ivnka, : Eine Byzantinische Literaturform und ihre antiken
Wurzeln, Byzantinische Zeitschrift 47 (1954): 28990; Jeremy Driscoll, The Ad Monachos of
Evagrius Ponticus: Its Structure and a Select Commentary (Rome: Pontificio Ateneo S. Anselmo,
1991), 33235.
- 50 -
synes enkla texterna har drmed inte sllan betraktats som texter vilka mer
eller mindre svarar mot den frnvaro av bildning som ofta ansetts vara det
allmnna draget i den tidiga klostertraditionen.
4
Enkla texter utan litterr
ambition br ha lmpat sig vl fr munkar och nunnor utan bildning.
Traditionellt sett har man menat att Evagrios Pontikos (d.399) var den som
introducerade det hr sttet att skriva, som vi allts ven finner i Den
gudomliga stegen, i den monastiska knen. Evagrios hade en omvittnat bildad
bakgrund men var, enligt den traditionella bilden, mer eller mindre ett
undantag i knen. Med honom, har man menat, vann den litterra kulturen ett
frsta insteg i en annars i huvudsak muntlig kultur och tradition;

en tradition
dr vgledning inte skedde med hjlp av texter, utan ga mot ga mellan
abban och hans lrjunge. Vad Evagrios gjorde var att han omformade en redan
etablerad tradition bland munkarna att samla och minnas abbornas tnke-
sprk och rd till en litterr form.
5
Detta krvde, som Jeremy Driscoll har
uttryckt det, en frvandling av den bildade Evagrios. Fr att kunna skapa en
litteratur fr sina brder i knen krvdes en litteratur anpassad till den monas-
tiska miljn. Fr detta var Evagrios tvungen att dlja och avsga sig sin
retoriska skicklighet. I sin enkelhet och sin knappa form, som pminner om
kenfdernas tnkesprk, visar hans texter p just detta nya stt att skriva.
6

Vissa forskare har dock uppmrksammat spr av retorik i Evagrios texter,
p samma stt som man har gjort vad det gller Den gudomliga stegen.
7
Men
ofta har man antingen inte fst s stort avseende vid detta, eller s har man
sett retoriken som ngot oavsiktligt utan direkt betydelse fr innehllet.
8
De
litterra och retoriska dragen har inte framsttt som ndvndiga fr att lsaren
skall frst och tillgodogra sig texten. Frstelsen av undervisningen klarar
sig utan retoriken. Snarast frefaller retoriken spegla frfattaren n hans lsare.
Texternas enkla yttre har skerligen bidragit till att man knappast alls har
studerat dessa texter ur ett litterrt perspektiv. Det enda riktiga studiet av
texternas genretillhrighet r en artikel av Endre von Ivnka frn 1954.
9
I

4
Se t.ex. M.-Th. Disdier, Le tmoignage spirituel de Thalassius le Libyen, tudes Byzantines
2 (1944): 8182; William Harmless, Salt for the Impure, Light for the Pure: Reflections on
the Pedagogy of Evagrius Ponticus, i Studia Patristica 37 (red. M.F. Wiles, E.J. Yarnold och
P.M. Parvis; Leuven: Peeters, 2001), 52425; jfr ven Samuel Rubenson, Wisdom, Paraenesis
and the Roots of Monasticism, i Early Christian Paraenesis in Context (red. J. Starr och T.
Engberg-Pedersen; Berlin: de Gruyter, 2004), 522. Bland andra forskare lmnas frgan om
litterr form och lsekrets obesvarad eller s frefaller kopplingen vara mer implicit eller
tvetydig, se t.ex. Driscoll, Ad Monachos, 43 och 32325.
5
Se t.ex. Ivnka, , 289290; Driscoll, Ad monachos, 32325.
6
Driscoll, Ad Monachos, 32325, jfr Gabriel Bunge, Evagrios Pontikos: Briefe aus der Wste
(Trier: Paulinus, 1986), 8283.
7
Se nedan.
8
Se t.ex. Driscoll, Ad monachos, 323.
9
Endre von Ivnka, , 28591. Se ven Hans Urs von Balthasar, Kosmische
Liturgie: Das Weltbild Maximus des Bekenners (2:a rev. uppl.; Einsiedeln: Johannes-Verlag,
- 51 -
allmnhet har man med Ivanka ansett att den hr typen av texter var avsedd
fr meditation och memorering.
10
Vad som avses med meditation r dock inte
alltid s tydligt. Ngra forskare har menat att vissa texter av Evagrios Pontikos
har en linje som lsaren r tnkt att flja genom texten,
11
medan andra verkar
mena, och detta gller inte minst forskningen kring den Den gudomliga stegen,
att texterna r mer regelrtta samlingar av visdomsord som inte stller s stora
krav p lsaren nr det gller att flja ett logiskt resonemang.
12
Lsaren verkar
snarare fri att vlja och hoppa mellan textens olika visdomsord och andliga
rd. Texten frutstter en from lsare, men inte ndvndigtvis en lsare med
ngon srskild bildning.
Man kan frga sig om detta verkligen r fallet. Som jag nu tnkte visa, utan
att g in i detaljer, dljer sig mycket mer av en bildad kultur under texternas
till synes enkla yttre. tminstone gller detta en av de mest lsta tidiga vg-
ledningstexterna av den hr sorten: Johannes Klimakos Den gudomliga stegen.
Den gudomliga stegen r frmodligen skriven i brjan p 600-talet. Det r en
text som r tnkt att fostra sin lsare till helighet och personlig frdjupning;
det r en terapeutisk text i ordets bokstavliga bemrkelse. Texten bestr av 30
kapitel eller 30 steg som svarar mot olika dygder som en munk br strva
efter, eller lidelser som han br kmpa emot. Dygderna och lidelserna r
ordnade som en stege, frn grundlggande dygder, som att avsga sig vrl-
den, lydnad och botfrdighet, via ett strre antal steg som berr kampen mot
olika lidelser, som vrede, girighet och hgmod, till ett mindre antal steg,
slutligen, som berr de hgre dygderna t.ex. dmjukhet, urskiljningsfrmga,
inre stillhet, lidelsefrihet och krlek.
Varje steg i Den gudomliga stegen har en liknande komposition ven om
lngden p de olika stegen varierar mycket. Oftast bestr ett steg av korta
textpartier som staplas p varandra utan ngon, som det frefaller, omedelbar
logisk koppling frutom att de kanske kretsar kring samma tema. Hr r ett
exempel frn steg 23:
13

1961), 48284; Antoine and Claire Guillaumont, utg., vagre le Pontique: Trait pratique ou Le
moine (Sources Chrtiennes 17071; Paris: Cerf, 1971), 11316.
10
Ivnka, , 287.
11
Se t.ex. von Balthasar, Kosmische Liturgie, 4834; Guillaumont, Trait pratique, 116; Driscoll,
Ad Monachos, passim; Steven D. Driver, John Cassian and the Reading of Egyptian Monastic
Culture (New York: Routledge, 2002), 3536.
12
Se t.ex. Susanna Elm, Evagrius Ponticus Sententiae ad Virginem, Dumbarton Oaks Papers
45 (1991): 107. Fr Den gudomliga stegen, se t.ex. Endre von Ivnka, Aufstieg und Wende:
Zwei Aufbautypen im byzantinischen aszetischen Schrifttum, Jahrbuch der sterreichischen
Byzantinistik 19 (1970): 14243; Dimitrije Bogdanovi, Jovan Lestvinik u vizantijskoj i staroj
srpskoj knjievnosti (Jean Climaque dans la litterature byzantine et la litterature serbe
ancienne) (Vizantoloki institut: Posebna izdanja 11; Beograd: Vizantoloki institut, 1968),
13132, 135. Se ven not 1415 nedan.
13
Johannes Klimakos, Den gudomliga stegen 23.2836. versttningen baseras p Mattheus
Raders textutgva frn 1633 omtryck i Mignes Patrologia Graeca vol. 88.
- 52 -
(28) Sjlvtillrcklighet fr oss att glmma vra felsteg, men att minnas dem r
dmjukhetens upphov.
(29) Hgmod r en yttersta fattigdom i sjlen, vilken inbillar sig att det finns rikedom i
mrkret.
Den avskyvrda [lidelsen] hindrar inte bara vra framsteg, utan kastar oss ocks ner
frn hjden.
(30) Hgmod r som ett granatpple som r ruttet inuti,
men som glnser av sknhet p utsidan
(31) En hgmodig munk behver ingen demon,
fr han har blivit en demon och en fiende till sig sjlv.
(32) Mrkret r frmmande fr ljuset.
Den hgmodige r frmmande fr alla slags dygder.
(33) I de hgmodigas hjrtan fds hdiska ord.
I de dmjukas sjlar himmelska visioner.
(34) En tjuv avskyr solen. En hgmodig fraktar de saktmodiga.
(35) Jag vet inte hur, men de flesta som r hgmodiga r okunniga om sig sjlva.
De tror sig vara fria frn lidelser, men ser sin fattigdom nr de lmnar livet.
(36) Den som r fngen i detta behver Herren,
fr mnniskors hjlp r fr honom ingenting vrd (Ps. 108.13).
Fr de flesta forskare har Den gudomliga stegen snarast framsttt som en mosaik
av sentenser och rd kring vissa teman.
14
Jean-Claude Larchet har menat att
texten snarast verkar vara en snabb sammanstllning av anteckningar som
Johannes samlat under ren. Texten framstr fr Larchet mer som en ofrdig
skiss n en frdig text.
15
P ett eller annat stt frefaller texten oftast nstan
oberrd av sjlva skrivandet eller skrivprocessen. Det r som om det djupa
innehllet och den helighet som str i fokus, ntt och jmt landat i en verklig
text. I de f, och otillrckligt uppmrksammade studier,
16
dr man faktiskt sett
litterra ambitioner eller spr av retorik i Den gudomliga stegen har dessa
iakttagelser inte ndrat synen p texten som en samling med visdomsord.
Retoriken har ingen direkt betydelse fr tolkningen av innehllet i texten, utan
har snarast setts som ngot som endast frhjer uttrycket i de insiktsfulla
rden och tankarna.
17

14
Se t.ex. Guerric Couilleau, Jean Climaque (saint), Dictionnaire de Spiritualit 8:374;
Walther Vlker, Scala paradisi: Eine Studie zu Johannes Climacus und zugleich eine Vorstudie zu
Symeon dem Neuen Theologen (Wiesbaden: Steiner, 1968) 12; 72; 191. Se ven John
Chryssavgis, The Sources of St. John Climacus (c. 580649), Ostkirchliche Studien 37 (1988):
3; Bogdanovi, Jovan Lestvinik, 13132.
15
Jean-Claude Larchet, Die Leiter des Gttlichen Aufstiegs von Johannes Klimakos,
Ostkirchliche Studien 49.4 (2000): 275, 277.
16
De tv viktigaste litterra studierna r Dimitrije Bogdanovi, Jovan Lestvinik u vizantijskoj i
staroj srpskoj knjievnosti (se not 12 ovan) och John Duffy, Embellishing the Steps: Elements
of Presentation and Style in the Heavenly Ladder of John Climacus, DOP 53 (1999): 117.
17
Se Bogdanovi, Jovan Lestvinik, 135; Duffy, Embellishing the Steps, 8.
- 53 -
I det fljande tnkte jag nu diskutera Den gudomliga stegen ur ett litterrt
perspektiv, fr att se vad som dljer sig under textens yta ifrga om
bildningsarv. Jag tnkte diskutera tv aspekter: (i) Textens genre och
komposition, (ii)Textens syfte.
I bda fallen r allts avsikten att frska belysa p vilka stt som texten r
beroende av ett antikt bildningsarv.

Den gudomliga stegens komposition och genre
Vid en nrmare analys av hur de enskilda stegen i Den gudomliga stegen r
komponerade, finner vi bakom textens enkla och till synes okomplicerade
yttre inte bara retoriska figurer, som tidigare har uppmrksammats, utan en
lngt mer avancerad komposition n vad texten vid frsta anblicken ger sken
av. Texten frefaller lngt mer rotad i en bildad kultur n vad man frst
kanske tror, framfr allt i en litterr kultur knuten till den grekisk-romerska
filosofin.
Om vi ser nrmare p hur Johannes fogar samman sina visdomsord och
rd r det tydligt att han anvnder sig av flera vanliga litterra konventioner
som vi ven finner i moraltraktater inom grekisk-romersk filosofi. Fr det
frsta anvnder sig Johannes av en vanlig konvention fr hur man argumen-
terar och utvecklar ett tema i en text.

Enligt denna konvention eller modell br
det man som vill vertyga sin lsare om ges ytterligare tyngd med olika
lmpliga litterra medel. En tes br inte bara presenteras fr sig sjlv utan
ven bekrftas och broderas ut genom att man lgger till t.ex. en motsats, en
analogi, ett exempel, en text med auktoritet, eller en uppmaning till lsaren
eller hraren att flja tesens implikation.
18

Om vi nu tervnder till det textparti frn Den gudomliga stegen, som jag
anfrde tidigare, kan vi se hur texten r uppbyggd efter ett sdant mnster:

(28) Sjlvtillrcklighet fr oss att glmma vra felsteg,
men att minnas dem r dmjukhetens upphov. (motsats)
(29) Hgmod r en yttersta fattigdom i sjlen,
vilken inbillar sig att det finns rikedom i mrkret.
Den avskyvrda [lidelsen] hindrar inte bara vra framsteg,
utan kastar oss ocks ner frn hjden. (proposition)

18
Vi finner ett sdant stt att argumentera i moraltraktater av bl.a. Senenca d.y. och
Plutarchos, se Rydell Johnsn, Reading John Climcaus: Rhetorical Argumentation, Literary
Convention and the Tradition of Monastic Formation (dokt.avh, Lunds universitet, 2007),
15760. Sttet att argumentera finns ven terspeglat i grundlggande vningar (progymnas-
mata) i litterr komposition, som anvndes i dtidens skolor, se Rydell Johnsn, Reading
John Climcaus, 3037.
- 54 -
(30) Hgmod r som ett granatpple som r ruttet inuti,
men som glnser av sknhet p utsidan (analogi)
(31) En hgmodig munk behver ingen demon,
fr han har blivit en demon och en fiende till sig sjlv. (exempel)
(32) Mrkret r frmmande fr ljuset.
Den hgmodige r frmmande fr alla slags dygder. (analogi)
(33) I de hgmodigas hjrtan fds hdiska ord.
I de dmjukas sjlar himmelska visioner. (motsats)
(34) En tjuv avskyr solen.
En hgmodig fraktar de saktmodiga. (analogi)
(35) Jag vet inte hur,
men de flesta som r hgmodiga r okunniga om sig sjlva.
De tror sig vara fria frn lidelser,
men ser sin fattigdom nr de lmnar livet. (exempel)
(36) Den som r fngen i detta behver Herren,
fr mnniskors hjlp r fr honom ingenting vrd (Ps 108:13). (exempel)

I korthet kan man sga att texten snderfaller i tv motsatser (28 och 33), som
inleder var sin kedja som Johannes utvecklar s att de kompletterar varandra
och leder texten framt. I den frsta delen antyds att hgmod handlar om en
brist i medvetenhet om sina felsteg. Sedan presenteras hgmod p olika stt
som en inre tomhet eller fattigdom (2932). Sedan i den andra delen, frn och
med den andra motsatsen (33) frs argumentationen ett steg till. Tanken p
hgmod som en brist i medvetenhet om sina felsteg och som en fattigdom ut-
vecklas och knyts samman. Det inte bara s att den hgmodige glmmer sin
historia, inte heller att han eller hon inte r tillrckligt dmjuk. Den yttersta
bristen handlar om seende och sjlvinsikt, att den hgmodige verhuvudtaget
r okunnig om sig sjlv hri ligger fattigdomen; den hgmodige ser inte ens
sin egen fattigdom. Om man r riktigt fngen i en sdan bristande sjlvinsikt
hjlper det inte vad mnniskor sger. Man behver d gudomlig hjlp fr att
lra sig se, som Johannes ppekar i det sista exemplet (36).
Sdana hr textpartier fogar Johannes sedan till andra, men inte i en lst
associativ kedja som enbart kretsar kring ett visst tema, vilket vore typiskt fr
en samling visdomsord. Utan de olika bitarna blir till argument i en strre hel-
het som i sin tur fljer ytterligare en retorisk modell: mnstret fr hur man
bygger upp ett retoriskt tal, med inledning, tes, argumentation fr tesen och
konklusion. Dessa fyra delar utgr s att sga stommen fr den vriga
argumentationen i ett steg.
Vad vi har att gra med i Den gudomliga stegen r sledes inte en enkel sam-
ling visdomsord, som man ofta menat, utan en argumentativ text eller traktat.
Det r en text som krver att lsaren fljer den linje som Johannes bygger upp
i texten fr att frst vad han egentligen vill sga. Ofta antyder Johannes bara
vad han r ute efter i stegets inledande delar, men ju lngre lsaren kommer i
- 55 -
texten desto tydligare blir hans pong. Det slutliga klargrandet kommer i
stegets slutparti.
19

Om man nu jmfr det hr sttet att bygga en argumentation i texten, med
hur t.ex. Plutarchos eller Seneca d.y., tv betydande filosofer under tidig
kejsartid, skriver sina moraltraktater, visar det sig att dessa frfattare i mycket
anvnder precis samma litterra tekniker och konventioner.
20
Den betydande
skillnaden r mest en frga om stil och frsts vilka auktoritativa texter som
frfattarna beropar nr de argumenterar. Johannes text r mer uppstyckad i
sm enheter n Plutarchos och Senecas texter, ven om vi finner liknande
tendenser ven hos dem. Johannes auktoriteter r bibelns texter och texter av
andra asketiska frfattare. Auktoritativa texter fr Plutarchos och Seneca r
Homeros och andra antika poeter liksom olika grekisk-romerska filosofer.
Fr att summera vad jag sagt s hr lngt: Om man ser nrmare p Den
gudomliga stegens litterra komposition visar det sig att texten r mer rotad i en
bildad kultur n vad man frst anar. Bakom den fragmentariska och enkla
formen, liksom bakom textens enkla stil, dljer sig en mer avancerad kompo-
sition och en mer sofistikerad undervisning n vad texten ger vid handen vid
frsta anblicken. De retoriska dragen som man tidigare sett i texten r inte
bara en dekoration som frhjer uttrycket, utan de anvnds av Johannes som
ett led i att vertyga lsaren. Vad som skiljer texten frn ett mer prunkande
retoriskt tal r att retoriken r mer mttfullt anvnd och i viss mn faller ur
synfltet p grund av textens fragmentariska form och enkla sprk. Det litte-
rra kunnandet finns dr under ytan men dljs av textens enkla form och stil.
Det r ocks tydligt att texten bygger p samma litterra och retoriska kon-
ventioner som vi finner i traktater inom grekisk-romersk filosofi. Det finns
allts en ptaglig kontinuitet mellan Johannes text och litteratur knuten till
grekisk-romersk filosofi. Den gudomliga stegen r inte en enkel komposition, t-
minstone inte om man som lsare vill ta del av undervisningen i dess fullhet.
Texten verkar snarast stlla samma krav p sin lsare som filosofiska traktater
stllde p sina bildade lsare. Den gudomliga stegen frefaller allts vara fga
anpassad till en obildad lsekrets. Visserligen r textens stil enkel och reto-
riken mttfullt anvnd, men det handlar inte om att frfattaren avsttt frn
retorik och argumentation fr att anpassa texten till en monastisk milj. Reto-
riken r sjlva navet i det Johannes vill sga. Det frefaller som om vi antingen
har att gra med en text avsedd fr en delvis annan lsekrets n klostrens obil-
dade munkar eller s r de tnkta lsarna i klostren mer bildade n vad vi
vanligen frutstter.

19
Fr utfrligare diskussion, se Rydell Johnsn, Reading John Climacus, 51122.
20
Fr utfrligare diskussion, se Rydell Johnsn, Reading John Climacus, 13260.
- 56 -
Den gudomliga stegens syfte
Jag tnkte nu i korthet ven se lite nrmare p Den gudomliga stegen som helhet
och hur texten var tnkt att lsas. Vad r egentligen syftet med det som
Johannes skriver? Ofta har man betraktat Den gudomliga stegen som en
systematisering eller en sammanstllning av kenfdernas visdom, d.v.s.
som om Johannes samlat fdernas undervisning under olika teman, och sedan
ordnat dem systematiskt i form av en stege. Med f undantag har man sett
denna systematisering som en analys eller en beskrivning av den monastiska
vgen frn avsgande av vrlden till de hgre dygderna.
r detta d en rttvisande bild av Den gudomliga stegen? r detta vad
Johannes ville stadkomma med sin text? Nej, som vi ska se r texten inte s
mycket en beskrivning av munkens vg till fullkomning, som den r en del av
denna vg, i sig sjlv som text. Den gudomliga stegen r inte bara en allmn
samling med andliga rd att ta till sig under olika stadier p den monastiska
vgen, utan en text med ett specifikt syfte, att frbereda munken i klostret fr
det ensamma livet (hesychia) i cellen utanfr klostret. P detta stt r texten
inte bara en beskrivning av vgen utan en del av sjlva vgen.
Hur kan man d se detta? Om man tittar nrmare p kapitelindelningen i
Den gudomliga stegen, visar det sig att denna inte r ngot som Johannes skapat
p egen hand fr att systematisera traditionen. Om man jmfr Den gudomliga
stegen med hur man tematiskt har ordnat apophthegmerna i den s.k. grekiska
systematiska samlingen,
21
s r det tydligt att Johannes har anvnt sig av just
denna ordning, men ocks att han ndrat p den i viss utstrckning fr att
passa sin egen undervisning.
22
Den systematiska samlingen har en riktning till
munkar i ett kloster. De hgsta dygderna bland samlingens teman r
frknippade med ett sdant liv, t.ex. lydnad, tlamod, gstfrihet och
barmhrtighet. I Den gudomliga stegen dremot har dessa dygder antingen
flyttats till brjan av Den gudomliga stegen (lydnad och tlamod) eller s har de
tagits bort (gstfrihet och barmhrtighet). I slutet av Den gudomliga stegen finns
i stllet dygder mer frknippade med eremitlivet: urskiljningsfrmga, inre
stillhet och lidelsefrihet. Kapitlet om vaksamhet i slutet av den systematiska
samlingen har ocks ftt en mer specifik betydelse i Den gudomliga stegen. Hr
handlar det inte bara om vaksamhet i allmnhet utan om vaksamhet i
eremitlivet, i livet i ensamhet utanfr klostret.
23

21
Fr den grekiska systematiska samlingen, se Jean-Claude Guy, utg., Les Apophtegmes des
Pres: Collection systmatique (Sources Chrtiennes 387, 474, 498; Paris: Cerf, 1993, 2003, 2005).
22
Fr en mer utfrlig diskussion av det fljande, se Rydell Johnsn, Reading John
Climacus, 21639.
23
Med eremitliv avses hr inte bara ett liv dr munken levde i total ensamhet avskild frn
andra munkar, utan ven de eremiter som levde strre delen av veckan i ensamhet, men som
en del av en strre eller mindre grupp av munkar runt en vis abba, och som under lrdagen
och sndagen ofta samlades till en gemensam mltid och ett gemensamt gudstjnstfirande.
- 57 -
Vad innebr d de hr omflyttningarna? Jo, vad Johannes har gjort r att
han har ndrat en modell som uppmanar till dygder lmpliga i ett kloster, till
en modell som leder munken frn klostret till eremitlivet.
Om vi nu ser p vilka lsare som Johannes vnder sig till s r det tydligt,
att han riktar sig till munkar i en klostergemenskap. Det gller nu inte bara de
grundlggande stegen i brjan av texten, vilket man skulle kunna tro, utan
ven det steg som explicit handlar om eremitlivet (steg 27 om hesychia). I steg
27 riktar sig Johannes uttryckligen inte primrt till eremiter, fr att ge dem
vgledning i det liv de redan lever, utan till munkar i klostret.
24

Vad kan vi d dra fr slutsatser av detta? Jo, Den gudomliga stegen verkar
vara tnkt att lsas p samma stt som man ofta lste moraltraktater i
filosofskolorna. Hr fungerade ofta sdana texter som en slags frberedelse,
fr att va sig och skaffa sig redskap fr att hantera framtida situationer.
25
P
samma stt verkar allts Den gudomliga stegen vara tnkt att frbereda munken
i klostret fr ett liv i ensamheten (eller hesychia) utanfr klostret. Eremitlivet
var inget som vem som helst fick ge sig p, utan det krvdes att man var vl
frberedd. En sdan frberedelse skulle man skaffa sig just i klostret. Hr
skulle man trnas och va sig fr att frst nr man var mogen och vl
frberedd ta steget ut till ensamheten i en cell avskild frn det vriga klostret.
S fungerade ocks det monastiska livet p Sinai under 500- och 600-talen.
26

Till sist, kan vi g ytterligare ett steg nr det gller hur Den gudomliga stegen
verkar har varit tnkt att fungera och lsas. Om vi ser p hur Johannes an-
vnder och refererar till olika apophthegmer, d.v.s. olika tnkesprk, i sin text,
vilket han gr ganska ofta, s r det tydligt att han verkar frutstta att hans
lsare redan r bekant med de hr tnkesprken och berttelserna. Det r inte
bara s att Johannes alltid endast parafraserar eller alluderar till ett visst tnke-
sprk eller en viss berttelse i stllet fr att citera den, han terger ofta s lite
av berttelsen att lsaren mste ha lst den innan fr att verhuvudtaget frst

24
Den gudomliga stegen 27.1; 27.39. Johannes tilltalar ven sin lsare p samma stt i de
inledande stegen, som i de mer avancerade, se Rydell Johnsn, Reading John Climacus,
23435.
25
Se Pierre Hadot, Philosophy as a Way of Life: Spiritual Exercises from Socrates to Foucault (red.
A. I. Davidson; vers. M. Chase; Oxford: Blackwell, 1995), 5960; Ilsetraut Hadot, Seneca und
die griechisch-rmische Tradition der Seelenleitung (Berlin: de Gruyter, 1969), 5560, 1035.
26
Se Bernard Flusin, Le monachisme du Sina lpoque de Jean Climaque, Contacts: Revue
franaise de lOrthodoxie 214 (2006): 2034. Utifrn Anastasios av Sinai vet vi att Justinianus
kloster tog emot noviser som ett frsta steg mot eremitlivet. Frst efter det var man mogen
fr eremitlivet. Den gudomliga stegen var dock inte primrt adresserad till Justinianus kloster,
utan till munkarna i Raithu p Sinaihalvns vstra sida. Arkeologiska utgrvningar vid
Raithu har dock visat att det sannolikt fanns ett liknande kloster ven hr, se Uzi Dahari,
Monastic Settlements in South Sinai in the Byzantine Period: The Archeological Remains (Jerusa-
lem: Israel Antiquities Authority, 2000), 14041. Det r inte osannolikt att detta kloster funge-
rade p samma stt som klostret vid Moseberget, se Rydell Johnsn, Reading John
Climacus, 23739.
- 58 -
vad Johannes r ute efter.
27

Det frefaller allts vara s att Johannes i sin undervisning i Den gudomliga
stegen frutstter att hans lsare redan r bekant med de tnkesprk som han
refererar till. Den gudomliga stegen verkar allts spegla och frutstta ett mer
eller mindre formellt undervisningsprogram eller lsprogram fr munkarna i
klostret, dr de i ett frsta steg introducerades i traditionen via samlingar av
tnkesprk, fr att frst sedan frberedas fr eremitlivet, som ett nsta steg,
genom en vidare lsning av Den gudomliga stegen.
Vad som r intressant med ett sdant tvstegsprogram r, fr det frsta, att
det verkar implicera att munkarna p ett eller annat stt frutsattes ta del av
de hr texterna i klostret, d.v.s. att den monastiska miljn, tminstone p Sinai
p 600-talet, inte bara innefattade en fostran och undervisning ga mot ga
mellan abban och hans lrjunge, utan i hg grad ocks en undervisning via
texter. Fr det andra s r det intressant att se att ett sdant tvstegsprogram
ven verkar svara mot hur man undervisade sina adepter tminstone i vissa
filosofskolor. Epikuros lt sina lrjungar frst lra sig de grundlggande
filosofiska principerna genom att lsa en samling av sdana principer. Dessa
skulle mediteras ver dagligen och internaliseras fr att ltt ha till hands,
vilket inom parentes pminner om hur samlingarna med tnkesprk
frmodligen lstes i klostren.
28
Frst efter det, var den unge filosofen redo att
lsa mer omfattande traktater.
29
Det verkar allts som om vi ven i detta fall
har att gra med ngon form av kontinuitet mellan filosofskolorna och den
senare munktraditionen.

Slutsats
Fr att sammanfatta, s visar en nrmare litterr analys av Den gudomliga
stegens till synes enkla och osofistikerade yttre att texten br p mnga band
till en bildad kultur.
Fr det frsta har vi att gra med en lngt mer avancerad text n vad
texten vid frsta anblicken kan ge sken av. Den litterra kompositionen r mer
rotad i en bildad litterr kultur n vad man frst kanske tror. Texten kan
frefalla enkel och retoriken endast en oavsiktlig frukt av frfattarens
bildning, men retoriken, som texten r full av, r inte bara en dekoration utan
direkt betydelse fr innehllet, utan sjlva navet i det Johannes vill sga.
Fr det andra r bde det stt som texten r skriven p och det stt som
texten verkar var tnkt att anvndas och lsas p, p ett ptagligt stt,
frbundet med en tidigare filosofisk litterr tradition.

27
Fr exempel och vidare diskussion, se Rydell Johnsn, Reading John Climacus, 28485.
28
Se t.ex. Hadot, Philosophy as a Way of life, 133.
29
Hadot, Seelenleitung, 5355.
- 59 -
Fr det tredje ter sig textens enkla stil inte s mycket som en anpassning till
enkla obildade lsare. Bde textens avancerade uppbyggnad liksom den
lsning som den tycks frutstta, frefaller inte bara krva en mer bildad och
textberoende monastisk undervisningsmilj, utan ocks en lsare, som frnsett
mjligtvis en rik knnedom om antik litteratur, var lika bildad som en lsare
av filosofiska traktater.

- 60 -

- 61 -
BOKANMLNI NGAR OCH
RECENSI ONER

Raffaella Cribiore: The School of Libanius in Late Antique Antioch.
Princeton: Princeton University Press, 2007.
Professor Cribiore vid Columbia University (nu vid New York University)
r en av dessa formidabla kvinnliga forskare, av vilka det f.n. verkar g
tretton p dussinet i Amerika. Hon har i sina tidigare arbeten varit
intresserad av pagan och kristen paideia i det hellenistiska och romerska
Egypten (Gymnastics of the Mind, 2004).
Till Cribiores frtjnster hr att hon behrskar latin och grekiska
tillrckligt bra fr att vara i stnd att sjlvstndigt lsa de texter som hon
baserar sin idhistoriska forskning p. Att hon dessutom lser italienska,
franska och tyska strker naturligtvis hennes forskningskapacitet.
I freliggande bok har hon lst allt av retorn och kulturkritikern Libanios
(314ca 393), vilket redan det mste anses vara en bragd med tanke p den
litterra kvarltenskapens vldiga omfng (12 volymer i Foersters
normgivande edition 19031927).
Min egen lrare i grekiska Albert Wifstrand hade tre grekiska frfattare
som han betecknade som svra. Libanios var en av dem. De andra tv var
aposteln Paulus och byzantinaren biskop Arethas.
The School of Libanius ger en rundmlning av den politiska och kulturella
verksamheten i 300-talets Antiokia. Mnga har frskt skildra den tiden
tidigare: Petit 1955, Festugire 1959, Downey 1963 och Norman 2000.
Norman har ocks givit ut ett urval ur Libanios skrifter i tre Loeb-band
(talen och breven). Separat har han ederat och versatt den s.k.
Sjlvbiografin.
nd fr man sga, att Cribiore stadkommer ngot originellt. Hon
koncentrerar sig nmligen p vad Libanius brev frn tv perioder (355365
och 38893, frn mitten resp. slutet av hans karrir) har att sga om hans
verksamhet som lrare i retorik i Antiokia, dvs lrare i det mne (eller den
mnesgrupp) som frde in eleverna p lysande mbetsmannabanor. Nr det
gller eleverna Johannes (Chrysostomos), Theodoros (frn Mopsuhestia),
Basilios (den Store) och Gregorios (frn Nazianz) frde som bekant
lrdomarna frn Libanios fram dem till ledande positioner inom det sena
300-talets kyrka.

- 62 -
Cribiore publicerar i ett appendix versttningar av ca 200 brev. Dessa
brev kommenteras p olika stt boken igenom och r framstllningens
ryggrad. Tidigare hade vi ca 100 versatta brev i Festugires bok om
Antiokia. Hon uttalar sig negativt om Festugires insats som versttare,
vilket mste skyllas p den unge forskarens lust att hvda sig. Hon menar,
att hon sjlv verstter nrmre grekiskan men har trots det inte mycket att
sga om det affekterade och lite spinsa i Libanios grammatik och
sprkbehandling.
Breven r fr det mesta skolrapporter hem till elevernas frldrar.
Frldrarna mste hllas vid gott mod; det var ju de som betalade honorar
och inackorderingsavgifter. Ofta blev eleverna kvar hos Libanios i flera r.
Hr kommer tv brev till morfar Hierakion. Tyvrr trycker Cribiore inte av
det grekiska originalet, ngot som faktiskt frminskar bokens vrde och
anvndbarhet. Att sitta med 1544 brev p datorskrmen r inget vettigt
substitut, tminstone inte fr den hr anmlaren.
1. , ,
, , , ,
, . 2. .
,
. 3.
.
Cribiore 62. Foerster 601 (r 357): Till Hierakion
1. Din dotterson r sdan som hans morfar skulle nska: han r en lskare av
vltalighet men inte en lskare av kroppar; han avhller sig frn frckhet och iakttar
decorum; han behagar mig och str p mycket god fot hos sina vnner. 2. Nr jag
lade mrke till detta hos honom, kunde jag inte frhlla mig tyst. Fr jag vet hur
man skall kritisera pojkar som inte uppfr sig ordentligt, men jag vet ocks hur man
skall bermma dem som hller sig till spelreglerna. 3. Eftersom jag fann, att
Diophantos r en av dem som gr vad de br gra, s tnkte jag att det inte var ortt
att gldja ocks morfars ra.
1. , , ,
. ,
, . 2.

, .
Cribiore 63. Foerster 766 (r 362): Till Hierakion. (Hade dottersonen verkligen vistats
fem r i Libanios skola?)
1. Sdan var Diophantos alltsen barnsben: klok, juste, arbetsvillig och omtyckt av de
bsta. Om mycket av hans duglighet beror p blodsarvet, s mste bde Diophantos
och jag vara tacksamma mot dig, eftersom han rvde dina goda egenskaper genom
sin mor. 2. Jag tror att han r och kommer att vara god mot mig, men lt honom gra
en terbetalning till mig genom att han prvar p att framfra deklamationer (gr.
) och lt honom knna sig fri frn alla andra omsorger.

- 63 -
Det r inte ltt att helt frst, hur frmgan att tala vl betydde allt fr dem
som ville gra karrir i den tidens civil service. ven fr dem som aspirerade
p hgre tjnster inom kyrkan var frmgan att tala vl Alpha och Omega.
Detta senare r ngot lttare att frst fr oss i dag.
Den stora vndpunkten i Libanios liv var bekantskapen med den
blivande kejsar Julianos. Hedningen Libanios hoppades helt skert p en
pagan renssans. Drav blev som bekant intet. Den som inte vet s mycket
om kejsar Julianos rekommenderas att lsa Gore Vidals fina och i frga om
historiska fakta plitliga roman om Julianos frn 1964. Cribiore tar inte upp
den i sin litteraturlista men det gr Norman i bibliografin i Loeb-upplagan.
Heder t honom!
Libanios sista tv decennier i Antiokia blev inte lyckliga. Han blev
alltmer marginaliserad och der Welt abhanden gekommen. Hans kommentarer i
tal, brev och i den s.k. Sjlvbiografin r bittra. Ls t.ex. tal nr 2 Till dem som
kallade honom trttsam ( ).
Bcker som Cribiores kommer inte till i ett vacuum utan frutstter ett
levande universitet och kollegor med vida horisonter. Hsten 2004 tillbragte
hon vid Institute for Advanced Study i Princeton. Dr kunde hon ocks
beundra och inspireras av en vacker mosaik frn Antiokia.
Jag undrar vad Cribiore skulle sga om det Institut fr Avancerade
Studier som just nu skapas p ruinerna av den gamla Klassiska Institutionen
i Lund, dr Martin P. Nilssons ande fortfarande levde under min studietid. I
detta House of Excellence (allts f.d. Klassiska Institutionen och Antikmuseet)
skall enligt Rector Magnificus Gran Bexell och hans rdgivare sitta
toppforskare inom alla discipliner och befrukta varandras tnkande.
Martin P. Nilsson grundade i brjan av frra rhundradet universitets-
mnet Klassisk Fornkunskap och Antikens Historia. Kultur- och id-
historikern Raffaella Cribiore verkar med stor framgng - utan att knna till
denna mnesbenmning innanfr detta mnes numera enbart symboliska
murar.
LARS RYDBECK
[Bokanmlan har tidigare publicerats Aigis 8.2 (2008).]

Gregor af Nyssa: [Makrinas Liv, Om Sjlen og Opstandelsen, Den
Kateketiske Tale]. Oversttelse og indledning ved Jrgen Ledet
Christiansen. Kbenhavn: Anis 2007, 240 s.
Hvis man ser en bog med titlen Gregor af Nyssa, vil man umiddelbart for-
vente, at der er tale om en monografi om Gregor af Nyssa. Men det er der
ikke tale om her. Der er tale om en oversttelse af tre skrifter af Gregor af
Nyssa. Og Gregor af Nyssa er ikke bogens titel, men bogens forfatter.
Derfor har jeg ovenfor i skarp parentes tilfjet titlerne p de tre vrker af

- 64 -
Gregor af Nyssa, selv om titlerne ikke fremgr af bogens titelblad.
At det ikke kun er mig, der er overpertentlig, fremgr af, at det danske
bibliotekssystem (www.bibliotek.dk) er blevet forvirret og tror, at der er tale
om anden udgave af en tidligere bog fra forlaget Anis med samme titel.
Men det er ikke tilfldet. I 1994 udsendte forlaget Anis en bog med titlen
Gregor af Nyssa. Men igen var der ikke tale om en monografi om Gregor
af Nyssa, men en bog med dansk oversttelse af to vrker af Gregor af
Nyssa, nemlig Over Fadervor og Mod Skbnetroen. Sidstnvnte vrk var
oversat af Jrgen Ledet Christiansen, og han har siden arbejdet videre med
store afbrydelser p at gre Gregor af Nyssas tanker tilgngelige i
moderne sammenhng. Og det er der nu kommet denne bog ud af.
Det sidste af skrifterne, Den Kateketiske Tale (CPG 3150: Oratio catechetica
magna), har mig bekendt ikke tidligere vret oversat til noget nordisk
sprog. Skriftet kan mske betragtes som Gregor af Nyssas vigtigste
dogmatiske skrift, s det kan da kun hilses velkommen i nordisk (dansk)
oversttelse. Skriftet er ikke primrt polemisk i indhold og tone, men er et
forsg p at sammenfatte centrale punkter i den kristne tro muligvis det
vigtigste forsg i tiden efter Origenes og fr Augustin.
Som introduktion til oversttelsen har Jrgen Ledet Christiansen lavet
en indholdsoversigt. I kort form bestr skriftet af tre dele: Frste del handler
om den treenige Gud; anden del om synden, inkarnationen og menneskets
helbredelse ved Kristus, og sidste del om sakramenterne, db og nadver. Der
er ikke tale om en katekese beregnet til umiddelbar anvendelse over for
katekumener, men om en dogmatisk oversigt og introduktion beregnet for
dem, der skal st for den kateketiske undervisning.
De to andre skrifter af Gregor af Nyssa er tidligere oversat til svensk af
Sten Hidal (1999), men har ikke vret oversat til dansk. Det drejer sig om
Makrinas Liv (CPG 3166: Vita s. Macrinae) og Om Sjlen og Opstandelsen
(CPG 3149: Dialogus de anima et resurrectione).
Det har flere gange i nordisk patristisk sammenhng vret drftet, om
det ikke var tilstrkkeligt, at patristiske skrifter forel i oversttelse til et af
de nordiske sprog. Ved en koordineret indsats og aftale kunne man derved
p nordisk plan opn en bredere dkning af patristiske oversttelser. Men
et sdant marked eksisterer tilsyneladende ikke. Hvis der ikke er en
oversttelse til ens eget sprog, foretrkker de fleste tilsyneladende snarere
end oversttelse til engelsk end til et andet nordisk sprog. Og hvis det nu er
betingelserne, skal det da kun hilses meget velkomment, at engagerede
enkeltpersoner giver sig i lag med at lave moderne oversttelser af
patristiske skrifter, som de er interesserede i.
Bogen indgr som bind 5 i den rhusianske serie om Antikken og
Kristendommen. De oversatte skrifter af Gregor af Nyssa ses i denne
sammenhng som eksempler p mdet og konfrontationen med den

- 65 -
antikke verden. Det skrift der passer bedst med denne vinkling, er dialogen
Om Sjlen og Opstandelsen, der i givet fald kan lses som et eksempel p den
store pvirkning fra den antikke filosofi, herunder isr Platon. Men andre
vinklinger p skrifterne er bestemt ogs mulige. De kan fx ogs ses som
markante eksempler p matristik.
Makrina er storesster til bde Basilios den Store og til Gregor af Nyssa.
Og hun har betydet meget for begge. Det var hende, der fik Basilios til at
vende sig mod et liv i kirkens tjeneste. Og lillebroder Gregor af Nyssas vita
har til forml at fremhve ssterens liv som et eksempel til efterflgelse. I
dialogen Om Sjlen og Opstandelsen foregr samtalen mellem Gregor p den
ene side og Makrina p den anden side. Og det er ikke Makrina, der har
rollen som den der tager imod belring, men derimod Gregor af Nyssa, der
kalder hende sster og lrer og lader sig belre af hende. Og meget strre
re kan man vel ikke tilskrives, nr Gregor af Nyssa, der almindeligvis
anses for den strste teolog af kappadokierne, kalder storessteren Makrina
for sin lrer.
Bogen indledes med en kort generel introduktion p fire sider til Gregor
af Nyssa, samt to sider med litteratur. Tilsvarende model anvendes ved de
tre oversatte skrifter, som alle indledes med en kort introduktion og en
forholdsvis udfrlig litteraturliste. Mest udfrlig er indledningen p ti sider
til dialogen Om Sjlen og Opstandelsen. Selv om det altid er godt at lse
kilderne selv, ville det vre nskeligt med lidt mere hjlp til lseren til at
forst og perspektivere de oversatte skrifter.
Jeg har ikke den grske tekst i huset eller i nrheden, s jeg har ikke
gjort noget forsg p at kontrollere oversttelsen, men Jrgen Ledet
Christiansen er en erfaren overstter med en del andre oversttelser bag
sig, s jeg vil mene, at man kan vre ganske tryg ved oversttelsen.
Umiddelbart vil jeg mene, at stningerne flere steder med fordel kunne
vre gjort kortere af hensyn til forsteligheden.
At dmme efter litteraturfortegnelserne er der ikke skrevet meget om
Gregor af Nyssa af nordiske forfattere. Det holder nu ikke helt stik, hvad
man kan forvisse sig om ved et besg p Nordisk Patristisk Bibliografi p
webstedet www.patristik.dk. Men det er alligevel overraskende sent, at
Gregor af Nyssas forfatterskab er taget op til behandling i nordisk
sammenhng. Det skete frst i 1977 med Kerstin Bjerre-Aspegrens
disputats. Nu er der efterhnden ved at vre oversat en del af hans skrifter,
men vi har stadigvk en generel monografi til gode.

HOLGER VILLADSEN

- 66 -
Susanne Grimheden, Skriftens fara. Ordet och skriften i knens
tnkesprk. Skellefte: Artos & Norma, 2007. 152 sidor.
knens tnkesprk, samlade ngon gng p 400-talet, finns i urval p
svenska (t ex Per Beskow 1992). Samuel Rubenson och andra hvdar att de
obildade keneremiter, vilka orden tillskrivs, var frtrogna med teologi,
filosofi och retorik. Att de anvnde bibeln p ett medvetet stt visade Per
Rnnegrd i sin doktorsavhandling (2007); ven den aktuella boken har
visat detta. Bibeln citeras sparsamt och tolkas i nra samband med en given
situation. Tnkesprken har lnge uppskattats som andlig vgledning inom
den monastiska traditionen. Susanne Grimheden, prst i Svenska kyrkan,
lyfter genomgende fram ordens sjlavrdande funktion.
De ofta underfundiga tnkesprken talar frmst till viljan och samvetet.
De vill vara befriande ord. Det heter om en person som bett en abba om rd:
Han gjorde s och blev frlst. Amma Synkletika frstr frlsning som en
lkningsprocess. Hon sger: Liksom de beskaste medicinerna driver ut gif-
tiga kryp, s driver bn och fasta ut de onda tankarna. knens eremiter sg
livet som en kamp och en strvan efter sjlvknnedom. Drfr kunde de ge
sina medmnniskor rd, frmaning och uppmuntran p ett vertygande
stt. Skert r det ocks s att knens brist p intryck satt djupa spr hos
dem som i korta och krnfulla ord frmedlar visdom i krleksfull omsorg
om sin nsta. Krlek till nstan, Guds bud, betonas i tnkesprken. Bibeln
anvnds just fr att frmja relationerna mnniskor emellan. Hur skall man
hantera situationen nr gster dyker upp p en fastedag? Svaret blir att
Guds lag str ver mnniskornas. Drfr skall man bjuda gsterna p mat
och ven sjlv ta med dem. Ingen fastar ju d brudgummen r dr (Joh
12:8; Mark 2:19). Viktig r ocks relationen till Gud med vilken den mnsk-
liga relationen stndigt r frbunden: Tron r brjan p nstankrleken.
Slutet p nstankrleken r kunskap om Gud. Det r en fara med skriften
om man bortser frn relationerna till Gud och nstan och citerar den t ex
utan att vilja lyda dess kallelse till handling eller bara fr att visa att man r
lrd. En lrjunge berttar fr sin mstare: Nr jag lser skriften vill min
tanke fsta sig vid ordet, s att jag har ngot att sga nr jag blir tillfrgad.
Abban svarade honom: Det r inte ndvndigt. Det r bttre att du r ren i
sinnet och p det sttet blir bekymmersls och lr dig tala.
Materialet redovisas vl, men man nskar att frfattaren resonerade lite
mer om det. Dispositionen r oklar. Sakfel finns: Plutarkos (dd 120 e.Kr.)
pverkade frsts inte den forngrekiska moralfilosofin. Latinets ruminatio r
inte ett verb utan ett substantiv. Men boken har mycket att ge. Frfattaren
brjar i Gaza dr tnkesprken redigerades och avslutar dr i amma
Synkletikas anda: tappa inte modet infr det som r nu.

AGNETA ENERMALM TSIPARIS
[Bokanmlan har tidigare publicerats i Hela Jorden 162.3 (2008): 2223.]

- 67 -
Patrik Hagman, Understanding Asceticism. Body and Society in the Asceti-
cism of St. Isaac of Nineveh, bo Akademi 2008.
I sin avhandling, Understanding Asceticism. Body and Society in the Asceticism
of St. Isaac of Nineveh, undersker Patrik Hagman hur askesen motiveras i de
bevarade skrifterna av Isak av Nineve, en syrisk munk och mystiker som
under en kort tid p 600-talet var biskop i Nineve i Mesopotamien, dagens
Mosul i Irak. Avhandlingen r vl disponerad och mycket vlskriven. Lsa-
ren ges en god versikt ver den nutida debatten kring begreppet askes och
olika vgar att frst askesens roll socialt och teologiskt. Presentationen av
material och metod r tydlig. En brist r dock att det saknas tydliga biblio-
grafiska uppgifter om kllmaterialet. Avsaknaden av index ver citerade
stllen gr det ocks svrare att se hur kllmaterialet utnyttjats.
Analysen av avhandlingens primrmaterial, Isaks egna texter, r vl
genomfrd och arbetet med att systematisera Isaks begreppsvrld och
undervisning r imponerande. Den tydligt systematisk-teologiska ansatsen
innebr att de historiska omstndigheterna och frgorna kring texternas
karaktr, adressater och syfte frblir helt underordnade. Relativt stort
utrymme ges t att redovisa nutida forskning om antropologi och soteriologi
hos tre tidigare frfattare av stor betydelse fr Isak, Theodoros av Mopsues-
tia, Evagrios av Pontos och Johannes av Apamea. Det frblir dock ngot
oklart vilken roll dessa redovisningar har fr avhandlingens analytiska
arbete och fr resultaten. Det r ocks oskert om de trffar Isaks frstelse
av sina fregngare.
Avhandlingen driver tesen att askesen hos Isak primrt skall frsts som
kommunikation av ett budskap, en metod fr asketen att gestalta sin ver-
tygelse. Tesen r hmtad frn modern teoribildning, men fungerar utmrkt
som tolkningsram fr Isaks texter. Frgan r dock om tesen helt trffar den
historiske Isaks eget syfte. Bristen p tydliga och genomgende hnvis-
ningar till ett sdant kommunikativt syfte i Isaks egna texter utgr hr en
svrighet liksom att andra perspektiv som terfinns i Isaks texter, till exem-
pel askes som botgring, inte tas upp till behandling.
Ett huvudomrde fr avhandlingen r Isaks syn p kroppen och de olika
stt p vilka han refererar till kroppen. En huvudtes hr r att Isak gr en
tydlig distinktion mellan kroppen som ett neutralt verktyg understlld
sjlen och kroppen som hemvist fr lidelserna. Att denna skillnad finns i
texterna visas vertygande. Samtidigt frgar sig lsaren om inte det finns ett
nrmare samband mellan dessa tv olika stt att referera till kroppen, och
man hade nskat en nrmare diskussion kring frgor om inte det finns ett
samband mellan betoningen av kroppen som ett verktyg fr sjlen och den
tonvikt som lggs vid kontrollen av lidelserna.
Avhandlingens styrka ligger i att den tar sig an ett inom den
systematiska teologin i hg grad obearbetat flt och ifrgastter traditionellt

- 68 -
avfrdande av askes som uttryck fr kroppsfrakt. I dagens samhlle med
dess problem att hantera verfld och vlfrd, liksom frhllandet mellan
kropp och sjl r detta ytterst vlkommet. Det r ocks i hg grad lovvrt att
avhandlingen inte skyggat fr svrigheterna att arbeta med ett material p
syriska. Genom valet av Isak har frfattaren gjort en god insats i att vcka
intresse och frstelse fr den stsyriska kristenhetens bidrag till teologin.

SAMUEL RUBENSON

Gyrgy Heidl, Origen's influence on the young Augustine. A chapter of the
history of Origenism. Notre Dame Univerity, Louaize, & Gorgias Press
2003.
Hur Augustinus har pverkats av filosofiska riktningar och av tidigare
kristna exegeter r som bekant mycket omdiskuterat. Ofta framhlles i detta
sammanhang att man saknar en grundlig genomgng av vad Origenes
betytt, och mnet tycks p senare tid inte ha tilldragit sig mycket
uppmrksamhet. Desto strre anledning att ska stta sig in i Heidls bok,
men hr kan endast ges en versikt ver de problem man stlls infr och
ver verkets innehll, utan djupare diskussion om skl fr och emot Heidls
stndpunkter.
Frgorna r svra och intressanta. Det finns framfr allt tv problem. Det
ena r att det ofta r svrt att veta vad Origenes egentligen ansg. Orsakerna
hrtill r flera. En r att endast en del r bevarad av Origenes vldiga
produktion, eftersom han frdmts som kttare, en annan att man ibland
tillskrev Origenes sikter som snarare utmrkte hans lrjungar, en tredje att
Origenes ofta framlgger sina tankar som diskussionsinlgg; drvid kan
man emellertid ltt tnka sig att Origenes valt att framlgga djrva sikter
p detta stt fr att inte vcka alltfr mycket anstt. Vidare sltar Rufinus i
sin latinska versttning av den viktiga skriften Peri archn/De Principiis (se
n. 26) ver eller bearbetar stllen dr Origenes fretrder ansttliga sikter,
och Rufinus uppger sjlv att han frfarit p detta stt: han ansg nmligen
att sdana stllen hos Origenes var frfalskningar. Hieronymus och andra
motstndare vill dremot i sina Origenes-citat grna skrpa det oortodoxa.
Det andra problemet r att det r svrt att spra inflytanden hos Augustinus,
d han sllan nmner fregngare vid namn, och d han omarbetar det han
lst och gr det till sitt eget.
Det br frutskickas att man allmnt anser att Augustinus knappast lste
de grekiska fderna p originalsprket utan i stort sett var hnvisad till
latinska versttningar.
Betrffande latinska versttningar av grekiska verk finns det tminstone
tre problem: 1) fanns det verhuvudtaget en versttning?; 2) om s var

- 69 -
fallet, fanns den s tidigt att det var mjligt fr Augustinus att anvnda
den?; 3) om den fanns och om det av kronologiska skl var mjligt fr
Augustinus att f tillgng till den, har han ocks anvnt den?
Heidls arbete r indelat i tre delar: Origen and Augustines conversion,
Augustines De Genesi contra Manicheos och Augustine's early protology
and eschatology. Flera bilagor handlar om spr av Origenes hos de latinska
exegeterna.
I den frsta delen av arbetet tolkar Heidl framfr allt avsnitt av de tidi-
gaste skrifter vi har bevarade av Augustinus, dialogerna Contra Academicos
(Mot akademikerna), De beata vita (Det lyckliga livet), och De ordine
(Ordningen, i betydelsen vrldsordningen). Dessa skrifter frfattades redan
p hsten 386, allts strax efter Augustinus omvndelse. I Contra
Academicos mter uttrycket libri pleni (innehllsrika bcker), bcker som
vckt stor entusiasm hos Augustinus och hans krets. Man brukar anse att
med libri pleni avses skrifter av nyplatoniker. Heidl anser dremot att
Augustinus p detta stlle r pverkad, inte av nyplatonikerna utan av
Origenes predikningar ver Hga Visan. De paralleller som anfrs r inte
vertygande, utan den traditionella sammanstllningen av libri pleni med
nyplatonska skrifter frefaller mera slende.
I kapitlet Simplicianus and the libri pleni tnker sig Heidl att Simpli-
cianus uppmanat Augustinus att lsa Origenes; den vanliga uppfattningen
r att Simplicianus uttryckt en viss respekt fr nyplatonikerna.
Heidl finner pverkan frn Origenes i den tredje av de tidiga dialogerna,
De ordine. Det sges dr att det finns en annan vrld som ej kan ses med
kroppens gon och endast kan skdas av ett ftal som har en sund insikt
(sanus intellectus). Enligt min uppfattning rr det sig om filosofiskt och
exegetiskt allmngods.
Augustinus slutliga omvndelse till kristendomen beskrivs i den s.k.
trdgrdsscenen (Beknnelserna 8, 12) och behandlas i kapitlet St. Paul and
Rom. 13:1314 hos Heidl. Denna scen har somliga betraktat som en i stort
sett sann skildring, andra som fiktion. Heidl vill dra en parallell till Origenes
kommentar till Hga Visan, dr det talas om att Abraham fr en gudomlig
uppenbarelse sittande under ett trd i Mambre. Augustinus fr ocks ett
slags uppenbarelse i trdgrden, d han knner sig uppfylld av ljus och ser
mrkret skingras, men jag kan inte se att scenerna r srskilt lika.
I en andra del av arbetet behandlar Heidl inflytandet frn Origenes i ett
annat av Augustinus tidiga verk, De Genesi aduersus Manicheos (Mot mani-
kernas tolkning av Skapelsen), frfattat 388/389, allts strax efter omvndel-
sen. Detta verk r av speciellt intresse drigenom att det r Augustinus tidi-
gaste exegetiska arbete och avhandlar ett centralt mne; han behandlar dr
skapelsehistorien och bekmpar manikerna, som gjorde narr av Gamla
testamentets berttelser, dr det talas om Gud i mnskliga termer; har Gud,

- 70 -
som skapade mnniskan till sin avbild, ocks liksom mnniskan nsa, tnder
m.m.? Augustinus bemter detta huvudsakligen genom allegoriska tolk-
ningar, en metod som Origenes flitigt anvnder, men som Augustinus
senare delvis vnder sig emot.
I detta sammanhang br det framhllas att ett samband mellan tv exe-
geter inte ndvndigtvis bevisas av likheter hos dem. Liksom det finns ett
filosofiskt allmngods finns det ett exegetiskt allmngods.
1
Vi vet ju t.ex. att
Augustinus ivrigt lyssnat till Ambrosius predikningar, vi mste ocks fre-
stlla oss att han diskuterat tolkningsfrgor med kunniga kristna, sdana
som Simplicianus. Tanken p ett exegetiskt allmngods innebr att man
mste stlla stora krav p verensstmmelser mellan tv skrifter fr att
kunna konstatera att de r beroende av varandra. Det r min uppfattning att
Heidls paralleller mellan Origenes och Augustinus ofta faller p att det
mycket vl kan rra sig om allmngods.
I kapitlet 'The Fall' tar Heidl upp ett stlle dr han sprar inflytande frn
Plotinos, vilket man inte uppmrksammat tidigare. Bde Plotinos och Augu-
stinus framhller att man i andligt tillstnd inte har ngot behov av att tala
med varandra, ty man frstr varandra utan sprk; redan hr i jordelivet
kan vi ju ofta avlsa mnniskors tankar i ansikte och gon.
Nr det gller syndafallet sprar Heidl inflytande frn Origenes, och han
har dr frmodligen rtt i att ett samband finns, men ptalar inte de klara
skillnader som ocks framtrder.
Ett tredje avsnitt av verket heter Augustines Early Protology and
Eschatology. Det frsta kapitlet, The Initial State of Man, handlar till stor
del om Augustinus tidiga skrift De Genesi aduersus Manicheos. Jag kan inte
se att Augustinus har ngot att gra med Origenes tanke att sjlarna fanns
fre skapelsen, och inte bara som tanke eller (okroppsliga) orsaker, utan som
existerande varelser.
Det andra kapitlet i detta avsnitt heter The final State of the Creatures.
Heidl visar hr, enligt min uppfattning vertygande, att Augustinus i sin ti-
diga skrift De moribus Manicheorum (Manikernas seder) framvisar tankar
som har samband med Origenes. Augustinus menar att allt som avfaller frn
Gud finner sin rtta plats; de rationella sjlarna (rationales animae) placeras
bland lgre varelser, dr de hr hemma efter sitt avfall; Guds godhet r
emellertid sdan att allt tergr till det som en gng varit, allts ett lyckligt
tillstnd. Sdana tankar utgr frn Apg. 3, 31, apokatastasis pantn, terupp-
rttandet av allt. I sina Retractationes (Revisioner, de tillrttalgganden
som Augustinus gr p gamla dagar) tar han avstnd frn dessa tankar, fr
vilka han hnvisar till Origenes som upphovsman.

1
Se t. ex. Sancti Augustini opera: De Genesi contra Manichaeos. Edidit Dorothea Weber. Wien
1998, s. 18. (Corpus Scriptorum Ecclesiasticorum Latinorum. 91)

- 71 -
Det sista avsnittet om Augustinus tankar om skapelsen och de yttersta
tingen heter 'The Resurrection of the Body'. Heidl lyckas hr vl i att
framhlla likheter mellan Origenes och Augustinus. ven pfallande
likheter i ordalydelsen kan pvisas: dessa kroppar r lika nglarnas (angelica
corpora), de r lysande och eteriska (lucidissima atque aetheria), allt med
motsvarighet hos Origenes.
Ett fjrde avsnitt hos Heidl bestr av fyra olika bilagor, som alla handlar
om hur olika exegeter pverkats av Origenes. De r inte av direkt intresse
fr den unge Augustinus. Frgorna som tas upp har dock ett icke fraktligt
allmnintresse: ven hr stlls man infr problemet hur man skall bedma
inflytanden mellan olika frfattare. Frgorna r ven hr om det finns ett
frhllande mellan skrifterna och, om s r fallet, i vilken riktning det gr;
det gller hrvid att komma fram till en kronologi, s att man inte rkar
hvda att en yngre skrift pverkat en ldre. Och att tidsbestmma en skrift
r inte ltt. Som ett exempel kan nmnas att den s.k. Tractatus Origenis som
behandlas av Heidl daterats bde till 200-talet och till brjan av 500-talet.
Sammanfattningsvis kan sgas att mnga av Heidls teser inte r ver-
tygande. Till de mindre lyckade hr enligt min uppfattning tanken att den
unge Augustinus skulle ha knt till Origenes kommentar till Hga Visan,
och att med libri pleni syftas verk av Origenes. ven om Heidl inte sger
rent ut, skulle hans teser leda till att Ambrosius inflytande minskar och
Origenes kar, men jag kan inte se att detta intrffat. Goda ppekanden
finns bl.a. i skildringen av mnniskans tillstnd efter teruppstndelsen. En
konkret verensstmmelse med Plotinos r ett gott fynd.
Allmnt sett ligger det svagheter dri att Heidl inte tillrckligt beaktar att
vr kunskap om den tillgngliga litteraturen r hgst ofullstndig och att det
finns ett exegetiskt allmngods som dyker upp hr och dr. Egentligen
borde den som sysslar med inflytanden mellan filosofer och exegeter ha allt
vad som skrivits mellan frsokratikerna och Augustinus p sina fem fingrar.
Vr kunskap r tyvrr ett styckeverk, ven nr det gller det som verkligen
finns bevarat. Det skall dock framhllas att Heidl r synnerligen lrd och har
en beundransvrd verblick. Hans bok r mycket tankevckande. Den fr
tas med ngra nypor salt, men den tvingar till eftertanke och vidgar i hg
grad lsarens insikter.
2

Det stora verket om Origenes och Augustinus torde lta vnta p sig.
Med tanke p de ovan nmnda svrigheterna frgar man sig om det
ngonsin dyker upp.
BENGT ALEXANDERSON

2
Den enda av mig knda recensionen av Heidls arbete r mera positiv n min bedmning.
Se Joseph W. Trigg i Journal of Early Christian Studies 12, 2004, 364366.

- 72 -
Johannes Damaskenos, Tre frsvarstal mot dem som frkastar de heliga
bilderna. Svensk versttning av Olof Andrn. Inledning av Anne Kara-
han, Skellefte, Artos & Norma bokfrlag, 2008. 130 s.
Det r ngot av dets ironi att en person som i s hg grad pverkat synen
p bildernas plats i den bysantinska kyrkan kanske aldrig satt sin fot p
bysantinskt omrde. Johannes kom frn Damaskus, dr han frst verkade i
kalifens administration under en tid. Senare blev han munk i Jerusalem-
regionen, kanske i Mar Saba-lavran, helt utanfr bysantinsk politisk
jurisdiktion. I bildkonsten upptrder han drfr som arab i elegant knuten
turban, oftast i sin kapacitet som hymndiktare. Tre frsvarstal... r ett mindre
verk i Johannes produktion, men har blivit ett av de mest knda, inte minst
genom det vxande intresset fr bysantinsk konst. Det skrevs mot bakgrund
av den frdande bildstriden (726843) i det bysantinska imperiet och
betraktas idag tillsammans med Theodoros Studitens skrifter och framfr
allt besluten frn Nicaeakonciliet 787 som ett grundlggande iddokument
om ortodoxins bildsyn och frsvaret av denna.
De tre frsvarstalen har nu gjorts tillgngliga p svenska i versttning
av Olof Andrn. Tolkningen av den grekiska texten bygger delvis p en
kritisk utgva frn 1975 av Dom Bonifatius Kotter, men fljer inte dess
tematiska komposition, utan terger texten i dess ursprungliga ordningsfljd
frn den grekiska upplagan (Migne PG 94, 12271420), vilket torde vara
lmpligt fr att bst flja argumenteringen. Den tidigare paragraf-
indelningen har dessbttre ftt vika fr rubriker och en flytande text i
modern och tillgnglig sprkdrkt. En kringsynt och informativ inledning
av Anne Karahan leder lsaren in i historia och idvrld. Fylliga noter,
register med skriftstllen och med citerade kyrkofder r ytterligare ett plus.
Redan i det frsta talet finner lsaren ngra av Johannes mest anslende
och poetiska formuleringar, ofta citerade i verk om ikonkonsten: Jag
hedrar inte skapelsen i stllet fr Skaparen, men jag hedrar den skapare som
skapats som mig och stigit ned utan att frringas eller frminskas fr att ra
min natur och ge den del av gudomlig natur... Drfr gr jag frimodigt en
bild av Gud den osynlige, men inte som osynlig utan som en, vilken har bli-
vit synlig fr vr skull och ftt del av ktt och blod (s.45f). Gud sjlv hade
gett Israel freskrifter om bilder, pminner Johannes, som keruberna och
krlen i templet och han har givit de kristna en bild: den enfdde Sonen. Jo-
hannes uppmanar de kristna att st fast vid traditionen och fdernas lra i ti-
der av oro. Nr Johannes frsvarar bilderna ser han ortodoxin som en hel-
het, dr frkastandet av en del (bilderna) innebr ett frkastande av det hela.
I det andra talet fortstter Johannes att betona arvet frn Israel, som av-
stod frn avgudarna, men vrdade skuggorna, prefigurationerna till det
som skulle komma. Det tredje talet argumenterar systematiskt utifrn
Skriften och lter framstllningen stdjas av fderna i ett florilegium.

- 73 -
Tre frsvarstal mot dem som frkastar de heliga bilderna kommer att lsas
med gldje av alla dem som sysslar med bysantinsk konst och intresserar sig
fr dess teologiska frankring.
CHRISTINA SCHLDSTEIN

Henrik Rydell Johnsn: Reading John Climacus. Rhetorical Argumentation,
Literary Convention and the Tradition of Monastic Formation. Lund 2007.
Henrik Rydell Johnsn forsvarede 8. december 2007 med succes sin
disputats Reading John Climacus. Rhetorical Argumentation, Literary Convention
and the Tradition of Monastic Formation. Som opponent ved denne disputation
giver jeg her et sammendrag af bogens emne, metode og resultater.
Disputatsen handler om det vrk der ofte henvises til som Stigen
eller Stigen til Paradis, p svensk Stegen eller p engelsk The Ladder.
P grsk hedder en stige Klimaks, og det er dette der ogs er gledet ind i
navnet p forfatteren til vrket. Forfatteren hedder Johannes, p grsk
Ioannes, p engelsk John, og han fr sdvanligvis tilnavnet Klimakos eller
Climacus. Den stige, som der sledes henvises til, er den metafor som
vrket er bygget op om, nemlig de 30 trin (alts konkret 30 trin p en stige)
der i Johannes fremstilling kan lede til frelse. De 30 trin bliver i Johannes
fremstilling til 30 kapitler der hvert handler om en dyd eller en last, og om
hvordan man enten tilegner sig den pgldende dyd eller modsat undgr
lasten. Mange ogs Johnsn har dog bemrket hvordan Johannes p en
og samme tid taler om trin og en tydelig opadstigning, samtidig med at
vrket ikke har karakter af en lrebog med entydige forskrifter eller faste
bestemmelser. Bogen samlede op p en lang tradition inden for den kristne
asketiske praksis, samtidig med at den grundlagde en ny stil i sin mde at
fremstille asketens mulige vandring. Bogen blev hvad vi m kalde en succes
i rhundrederne efter dens fremkomst, men hvad angr tilblivelsen af
vrket kan vi faktisk ikke give noget srlig prcis rstal eller sted, men det
mest sandsynlige er begyndelsen af det syvende rhundrede, p Moses-
bjerget (Jebel Musa) p Sinai. Johannes Klimakos str ogs som forfatter til
en rkke mindre skrifter, inkl. nogle breve. Disse omtales ogs i disputatsen,
men hovedemnet er Johannes Stige.
Emnet for disputatsen er som det ogs fremgr af dens undertitel at
sammenkde eller forbinde vrket med tre tilgange: retorik, litterr
analyse og en placering af vrket i den monastiske dannelsestradition. De
tre nvnte tilgange bringes i bogen op i nvnte rkkeflge, sdan at vi efter
en kortere introduktion har fire kapitler; det frste er centreret omkring
retoriske analyser, kapitel 2 beskftiger sig med litterr form, kapitel 3 ser
p litterr stil med sttte i retoriske kategorier, mens det sidste kapitel
kapitel 4 placerer vrket i den monastiske tradition. Samlet set kan man
sige at afhandlingens sigte er at ndre synet p Johannes Stige, sdan at den
ikke lngere anses for at vre en tilfldig og lidt rodet samling tanker og

- 74 -
udsagn fra den kristne, asketiske tradition, men i stedet fremstr som en
sammenhngende, argumenterende tekst, der har lnt trk fra den filoso-
fiske, moralske afhandling, der kendes ikke mindst fra den pagane tradition.
Man kan sige at Johnsns retoriske lsning af Johannes Stige skal lede til en
faktisk lsning af vrket, i stedet for at man blot gennempljer vrket for
teologisk-opbyggelige tanker. Denne kurs fremgr af afhandlingens titel:
Reading John Climacus. Johnsn vil have os til at lse Johannes Stige
som sammenhngende, dynamisk tekst. Her flger et kort resum af kapit-
lernes indhold:
Det frste kapitel handler om argumentation i Stigen, alts om
hvordan argumenter stning for stning, eller afsnit for afsnit er
opbygget. Fremstillingen bygger op fra observationer p laveste niveau til
argumentation inden for et helt trin, alts et kapitel i Johannes vrk. Som
grundlag for denne diskussion anvendes i udprget grad den klassiske
retorik, isr i den udformning den fik hos senantikke retorikere som Her-
mogenes og Aphthonios. I Johnsns udlgning kan der spores en tydelig
pvirkning fra den retoriske tradition, ogs selvom det iflge ham ikke
drejer sig om direkte anvendelse af retoriske lrersystemer eller om en
retorisk uddannelse hos Johannes.
Ud fra dette gr kapitel 2 videre og ser p tekstens litterre form
(literary form, som det kaldes). Man kunne ogs kalde det tekstens genre-
tilhrsforhold. Efter en kort parallelisering med andre monastiske tekster
ikke mindst de skaldte kephalaia-tekster gr afhandlingen over til at
sammenholde Johannes tekst med antikke afhandlinger om moral, ssom
Senecas og Plutarchs moralske skrifter. Der lgges her i Johnsns afhandling
stor vgt p lighederne mellem disse antikke skrifter og Johannes Stige,
ogs selvom lighederne stort set er af helt generel karakter. Ligheden mel-
lem den antikke tradition for moralske afhandlinger gr alts iflge Johnsn
snarere p genren generelt end p specifikke tekster, som Johnsn da heller
ikke mener at Johannes kan have lst. Dette kapitel 2 tjener i den over-
ordnede opbygning af afhandlingen til at videreudbygge tesen fra det frste
kapitel om at Johannes tekst str i gld til den antikke retoriske tradition,
ogs hvad formen eller genre angr.
Det tredje kapitel handler om litterr stil og bygger dels p en analyse af
Johannes stil ud fra Hermogenes kategorier (primrt kategorierne
rlighed, kompleksitet og evne), dels p en sammenligning af Johannes stil
med andre senantikke forfattere, hvor Johnsn fremviser passager fra
Johannes Stige der byder p den samme slags ord-mnstre og prosarytmer
som hos hans samtids forfattere. Disse pvisninger bruger Johnsn til at
foresl at det er i disse stilistiske srtrk at Johannes tekst adskiller sig fra
de antikke moral-afhandlinger, som f.eks. Senecas og Plutarchs.
Endelig forholder det sidste kapitel kapitel 4 sig til vrkets anknyt-
ning til den monastiske tradition. I denne sammenhng undersges tekstens
Sitz im Leben, alts hvem der lste det eller skulle lse det, og i hvilken
forbindelse og med hvilke specifikke forml den blev skrevet. Johnsn ser

- 75 -
her p detaljer og rkkeflge i prsentationen af dyder og laster i Johannes
Stige og sammenligner dette med hvordan disse er fremstillet i andre monas-
tiske tekster. Der sammenlignes primrt med to kendte forgngere, dels
den systematiske grske samling af Apophthegmata patrum, alts den
tematiske samling der indeholder rkenfdrenes ord og handlinger, dels
med den opstilling af otte hovedsynder det man i en vestlig sammenhng
kommer til at kalde ddssynder som var opstillet af Evagrius Ponticus i
det fjerde rhundrede. Dette fjerde afsluttende kapitel omhandler sledes
bde sprgsmlet om forgngere og udvikling inden for den monastiske
tradition, og den brug af vrket som Johannes sigtede efter. Jeg skal vende
tilbage til denne lidt intrikate opbygning.
Afhandlingen er forsynet med omfattende og kyndige henvisninger til
sekundrlitteraturen, der hvad angr Johannes Stige specifikt, ikke er s
stor. Der er generelt anvendt en konsekvent og fornuftig terminologi. Hvad
angr den grske tekst, er der valgt et pragmatisk og velbegrundet forhold
til de eksisterende tekst-udgaver, hvoraf ingen er tilstrkkeligt filologisk
underbygget. Og selvom Johnsns hensigt ikke er tekstkritik eller en tekst-
udgave, s er han lbende opmrksom p forskellige lsninger og har gode
overvejelser om forskellige lsemders kvaliteter.
Hvad angr afhandlingens overordnede sigte og opbygning kan man
bde ud fra hvad der siges i den og ud fra den vrige forskning p omrdet,
notere sig at den forsger at vre anderledes, ja man kunne nsten sige at
den insisterer p ikke at g i vante spor. Johannes Stige er afgjort litteratur
der hrer til en kristen, asketisk sammenhng. Dette bengter Johnsn ikke,
men han insisterer p at begynde diskussionen af Stigens form og indhold
med udgangspunkt i antikke, ikke-kristne tanker og tekster. I den tidligere
forskning er Johannes Stige i udprget grad blevet lst i forlngelse af en
kristen, asketisk tradition, uden baggrund i pagan, retorisk skoling. Det er
sdanne ambitioner og evner som Johnsn nu forsger at lse ind i teksten.
Man kunne ogs sige at han forsger at gre Johannes vrk til fin litteratur.
Dette gres med stor insisteren og med en disposition der helt entydigt er
bundet til dette forml. Afhandlingen pviser dermed nye strukturer i
Johannes tekst, der er knyttet til almene retoriske og populr-filosofiske
fremstillingsformer, der var kendt i antik og senantik, samtidig med at den
p fornem vis anskueliggr Stigens plads i en monastisk dannelsestradition.

CHRISTIAN HGEL

Kjetterne og kirken. Fra antikken til i dag. Redigerat av Tomas Hgg. Oslo:
Scandinavian Academic Press 2008. 255 ss.
Denna samlingsvolym r en produkt av forskningsprojektet Vei og villstr
som drevs av Institutt for klassisk filologi, russisk og religionsvitenskap vid
Universitetet i Bergen 20042006 med finansiering av Norges forskningsrd.

- 76 -
Den innehller elva bidrag frn tio forskare, varav de flesta varit knutna till
projektet, samt en inledning av redaktren. Avsikten r inte att ge en
kronologisk eller systematisk redogrelse fr samtliga kttarrrelser utan att
gra nedslag i ngra viktiga och intressanta sdana. Tyngdpunkten ligger p
hur kyrkan formas i mtet med avvikande lror och oppositionella rrelser.
Boken spnner ver tiden frn antiken till idag och innehller fljande
bidrag: Kjetteribegrepets opprinnelse og de frste kjetteriene (Einar
Thomassen), Biskop Epifanios fra Salamis og Medisinskrinet mot kjettere
(Ingvild Slid Gilhus), Kjetterretorikk og definisjonsmakt: kristologiske
konflikter i senantikken (300450) (Jan-Eric Steppa), Kjetteri i middelalderen:
katarene (Einar Thomassen), Kjetteri og sodomi (Jostein Brtnes), Luther
som kjetter (Tarald Rasmussen), Heksen som kjetter: demonologi og
trolldom i tidlig nytid (Nils Gilje), Kampen mot skadelige bker (15001800)
(Gina Dahl), Norsk teologisk kjetterdiskurs (19201957): Kristian Schjelderup
mot Ole Hallesby (Karstein Hopland), Sex, nattverd og menneskerettigheter:
nye utfordringer for den katolske kirke (Dag istein Endsj), Regnbuens
skjulte farer: trusselen fra New Age (Lisbeth Mikaelsson).
Fr en patristiskt intresserad lsare r naturligtvis de tre frsta artiklarna
av strst intresse. Det var under senantiken som den religisa intoleransen
skapades genom maktkampen mellan huvudfran och de alternativa rikt-
ningarna av kristendomen. Nya tankemnster fr hur den kristna tron
skulle definieras med starka grnsdragningar mellan rttrohet och ktteri,
d.v.s den tro som avvek frn den officiella lran, utvecklades. Som en fljd
utvecklades ven en speciell kttarretorik. Detta var ngot nytt bland
antikens religioner, och det har sedan fljt kristendomens historia fram till
idag. Boken visar tydligt kyrkopolitikens betydelse genom historien. Den
som har makten eller beskyddas av den definierar vad som r den rtta
lran och vad som r ktteri.
BRITT DAHLMAN

Henning Lehmann, Students of the Bible in 4th and 5th Century Syria.
Seats of Learning, Sidelights and Syriacisms. Aarhus: Aarhus University
Press, 2008. 256 s.
Bogen indeholder en samlet genudgivelse af en rkke artikler, der er
udgivet over en lngere periode fra 1969 til 2005. Alle bogens artikler er p
engelsk, der for det meste ogs er det sprog, som artiklerne oprindelig blev
publiceret p. To af artiklerne har dog hidtil kun vret publiceret p dansk,
en enkelt kun p spansk, og endelig er der en artikel, der er under trykning
og her publiceres for frste gang.
Bogens titel, Students of the Bible in 4th and 5th Century Syria, angiver, at
en fllesnvner for artiklerne er, at de i et eller andet omfang vedrrer

- 77 -
bibelbrug og bibelfortolkning i Syrien i 300-tallet og 400-tallet. Der er ikke
tale om oversigtsartikler, men om akademiske detailstudier vedrrende tre
syriske biskopper, nemlig Euseb af Emesa (ca. 300 ca. 359), Severian af
Gabala (dd efter 408) og Theodoret af Kyrrhos (ca. 393 ca. 466).
Bogens undertitel, Seats of Learning, Sidelights and Syriacisms, antyder
synsvinkler og metoder i artiklerne. De tre bibelfortolkere tilhrer alle den
antiokenske skole, s det er bibelbrugen i denne skole, der bliver analyseret.
Men samtidigt reprsenteret de tre biskopper tre forskellige perioder, ca.
350, 400 og 450. Den historiske kontekst er derfor forskellig, og det er denne
forskellighed, der isr lgges vgt p at belyse.
De analyserede tekster er primrt armenske oversttelser af tekster, der
oprindeligt var formuleret p grsk, men i et eller andet omfang hrte hjem-
me i en syrisk kultursammenhng. Det flger heraf, at de filologiske
analyser ofte medfrer inddragelse af flere sprog. Sidelyset kommer vel
blandt andet af, at teksterne ikke primrt behandles p det oprindelige
sprog, men i oversttelse. Og sidelyset herfra giver undertiden mulighed for
at se og opdage ting, som ikke kan ses i direkte belysning.
Henning Lehmann er vist nok den eneste i Norden, der har haft en
ordinr universitetsstilling i patristik. En stor del af tiden har dog vret
brugt til administrative opgaver, herunder stillingen som dekan for Det
teologiske Fakultet i Aarhus i to perioder og som universitetsrektor i 18 r
fra 1983 til 2002. Artiklerne er i stort omfang blevet holdt som foredrag p
internationale konferencer (og faglige ferier), herunder ogs
patristikerkonferencerne i Oxford. Udgangspunktet for foredragene har i
mange tilflde vret den analyse af en samling armenske homilier, som
blev fremlagt i disputatsen fra 1975 med titlen Per Piscatores.
En bibliografisk oversigt over forfatterskabet kan findes i festskriftet
Dannelse, Uddannelse, Universiteter (red. af Carsten Bach-Nielsen, Aarhus
2001). En nogenlunde opdateret version af den patristiske del kan findes p
internetadressen: www.patristik.dk/DP60/Lehmann.htm. Sidstnvnte sted
er indarbejdet en prcis oversigt over artikler i samlevrket fra 2008.

HOLGER VILLADSEN

Mellem venner og fjender. En folkebog om Judasevangeliet, tidlig
kristendom og gnosis. Redaktion Anders Klostergaard Petersen, Jesper
Hyldahl og Einar Thomassen. (Antikken og Kristendommen 6), Kben-
havn: Anis 2008. 335 s.
I forret 2006 blev Judasevangeliet prsenteret for offentligheden; det skete
under stor opmrksomhed fra fjernsyn og aviser. I august samme r af-
holdtes i rhus det halvrlige seminar for en lille skare srligt interesserede

- 78 -
i Forum for Patristik. Temaet var det nyudgivne Judasevangelium, og semina-
ret havde overskriften: Judas helt eller forrder? Ren Falkenberg fremlagde
en forelbig oversttelse af Judasevangeliet, Jesper Hyldahl s nrmere p
skriftets gnostiske mytologi og Nils Arne Pedersen diskuterede dannelsen af
den nytestamentlige kanon i forhold til det netop offentliggjorte Judas-
evangelium. Ved den lejlighed opstod tanken om at arbejde videre p emnet
og udsende en bog om Judasevangeliet. Efterflgende blev emnet og bogen
udvidet til ogs at omfatte en redegrelse for gnosticismen i de frste kristne
rhundreder og den aktuelle forskningsdiskussion om fnomenet
gnosticisme. Og det er s denne bog, der i 2008 er udsendt som bind 6 i
tilknytning til det rhusianske forskerseminar om Antikken og kristendommen.
I bogen bruges den aktuelle offentlige interesse for Judasevangeliet som
springbrt for en bredere redegrelse for den tidlige kristendom, herunder
isr gnosticismen, som Judasevangeliet er en del af. Bogen betegnes i titlen
og i forordet som en folkebog. Den planlagte modtagergruppe er alts
ikke andre specialister i Judasevangeliet og gnosticismen, men en bredere
offentlighed. Bogen skal ses som et led i kampen om offentlighedens
opmrksomhed, hvor det kan give anledning til en vis frustration over, at
offentlighedens opmrksomhed tilsyneladende meget lettere fanges af vidt-
lftige konspirationsteorier end af solid forskning inden for omrdet.
Kampen vindes ikke med denne bog alene, men der gres da et godt og
relevant forsg.
Bogens karakter af folkebog giver sig blandt andet udslag i, at der ikke
indgr citater p fremmede sprog; alle citater er oversat til dansk. Antallet af
fodnoter er endvidere sgt begrnset, men alle kapitler afsluttes med en
litteraturfortegnelse, og der henvises lbende i teksten til kilder og litteratur,
sdan at interesserede har mulighed for selv at kontrollere fremstillingen og
lse videre. Til slut i bogen findes en nyttig bibliografisk vejledning af Einar
Thomassen for dem, der nsker at fordybe sig videre i studiet af antikkens
gnostikere. Denne oversigt er nu nok mest nyttig for dem, der vil studere
videre p universitetsniveau. Selv om bogen kaldes en folkebog og
forfatterne mange steder gr sig umage med at forklare ord og begreber og
personer, som det p universitetsniveau normalt vil blive betragtet som
undvendigt at redegre nrmere for, er den ogs tnkt som en bog, der vil
kunne finde anvendelse i undervisningssammenhng p universiteterne.
Og det er realistisk set nok p dette niveau, at den vil finde strst
anvendelse.
Bogen bestr af kapitler skrevet af forskellige forfattere, isr med tilknyt-
ning til forskergruppen ved Aarhus Universitet om Antikken og kristen-
dommen, men ogs til det fllesnordiske Nordic Hammadi and Gnosticism
Network. Fra Norge bidrager Einar Thomassen med to kapitler, samt Hugo
Lundhaug med et kapitel. Fra Finland bidrager Antti Marjanen med et

- 79 -
kapitel. De udenlandske bidrag er oversat til dansk af Anders Klostergaard
Petersen.
Udgangspunktet for bogen er en dansk oversttelse af Judasevangeliet.
Denne oversttelse er foretaget af Ren Falkenberg p grundlag af den sene-
ste kritiske udgave af den koptiske tekst ved Rodolphe Kasser og Gregor
Wurst (The Gospel of Judas, 2007). Der er tilfjet overskrifter for at lette
lserens forstelse af teksten, og efter oversttelsen flger nogle udfrlige
sproglige noter. Senere i bogen har Ren Falkenberg et forsg p en fortolk-
ning af Judasevangeliet med srligt fokus p skriftets forstelse af
kongeriget (basileia).
Frste hoveddel af bogen handler om Judasevangeliet, og til denne del
bidrager udover Ren Falkenberg Nils Arne Pedersen, Einar Thomassen
og Anders Klostergaard Petersen. Nils Arne Pedersens kapitel har
overskriftet Historien om Judasevangeliet og handler om fundet og
karakteren af hndskriftet, som har fet navnet Codex Tchacos, og hvori
Judasevangeliet findes sammen med tre andre gnostiske skrifter. Endvidere
behandles mulige referencer hos kirkefdrene med henblik p en datering
og indplacering af skriftet i dets historiske kontekst. Han mener, at en date-
ring til 3. rh. er mest sandsynlig, og at skriftet i vrigt nppe kan vre s
eksistentielt relevant for moderne mennesker som introduceringen i
psken 2006 prvede at stille i udsigt.
Einar Thomassens bidrag vedrrer specielt Judasevangeliets forhold til
andre gnostiske skrifter og grupper. I den sammenhng gives til indledning
et elementrt overblik over gnosticismens kendetegn og de forskellige
hovedgrupper. Hvad angr Judasevangeliet konkluderes, at det modsvarer
den generelle holdninger blandt gnostikere, samt at vi ledes i retning af
den skaldte setianske gren af gnosticismen.
Anders Klostergaard Petersens frste bidrag til bogen er et kapitel om
Judas Iskariots stilling som fortalt og som historisk figur i de nytestament-
lige skrifter, samt i Judasevangeliet. Konklusionen p gennemgangen er, at
den historiske Judas ikke er kommet meget nrmere, men at de forskellige
Judastraditioner bruges til forskellige teologiske forml som led i en
grandis form for mytedannelse.
Sidste hoveddel af bogen handler om gnosticisme. De to frste kapitler er
skrevet af Jesper Hyldahl og Antti Marjanen. Sidstnvntes kapitel er en
oversttelse af et afsnit i The Oxford Handbook of Early Christian Studies
(Oxford 2008). Begge artikler er orienteret mod moderne forskningshistorie
og kredser om problemerne med at definere gnosticismen. Jesper Hyldahl
betegner gnosticisme som en problematisk kategori, og Antti Marjanen
har 'gnosticisme' i anfrselstegn i titlen og skriver, at definitionen af 'gnosti-
cisme' i lbet af de sidste 20 r er blevet det vanskeligste sprgsml i studiet
af 'gnosticismen'. De to kapitler giver en god oversigt om studiet af gnosti-

- 80 -
cisme, men m nok siges at vre mere rettet mod andre forskere end mod
folket og den almene offentlighed.
De nste to kapitler har ogs et flles tema, nemlig sprgsmlet om
sand og falsk kristendom, og de er flles om at hvde, at sprgsmlet ikke
kan besvares ad historisk vej. Anders-Christian Jacobsen beskriver i sit
kapitel, hvordan proto-ortodokse forfattere i 2. og 3. rh. forsger at
etablere forskellige kriterier for, hvad der er sand kristendom.
Grundlggende beskriver 'kirkefdrene' sand kristendom som den
tradition, der er i overensstemmelse med den apostolske tradition. Kriterier-
ne er kirkens enhed, kanon, bekendelsen og bispeembedet (apostolsk succes-
sion). Anders Klostergaard Petersens andet kapitel i bogen har karakter af et
eksperiment. Eller en akademisk leg mske? Titlen p kapitlet er 'Gnostisk
kristendom' som kristendom. Og legen gr vel nrmest ud p at forsge at
fremstille den gnostiske kristendom som sand kristendom. Formuleringen
'sand kristendom' bruges ikke, men der bruges andre udtryk, der implicit
har en tilsvarende normativ karakter. Han skriver eksempelvis i konklu-
sionen, at en skaldt kristen gnosis uproblematisk kan forsts som en na-
turlig videreudvikling af nytestamentlige tanker og at den er en naturlig
og fuldgyldig del af det andet og tredje rhundredes kristendomsformer.
I 2007 forsvarede Hugo Lundhaug en doktorafhandling ved Bergen
Universitet om bl.a. Philipsevangeliet. Denne afhandling danner grundlag
for et kapitel, der gr i dybden med et mere specielt emne inden for bogens
overordnede ramme, nemlig Filipsevangeliets rituelle fortolkning af
Johannesevangeliet.
Bogens sidste kapitel er et aktuelt kapitel af Marie Vejrup Nielsen om
kristne konspirationer. Kapitlet handler om den populrkulturelle interesse
for alternative og nye vinklinger af Jesus-historien, herunder fx Dan Browns
fiktive roman fra 2004 om Da Vinci Mysteriet, som bl.a. inddrager Maria-
evangeliet og Filipsevangeliet. I denne sammenhng indgr ogs en nrmere
analyse af prsentationen i de offentlige medier i forret 2006 af Judas-
evangeliet. Offentlighedens interesse hnger sammen med en generel
mangel p viden om de kristne tekster. Og hun beskriver, hvordan fagfolk i
den situation ofte forsger at gyde olie p vandene ved at forsge at komme
med saglig og afbalanceret information.
Folkebogen om Judasevangeliet er et sdant forsg p at vinde offentlig-
hedens opmrksomhed ved at komme med saglig og afbalanceret infor-
mation om emnet. I stort omfang forekommer det mig, at projektet lykkes
ganske fint, men visse steder bliver sagligheden strre end folkeligheden.
Og andre steder kan jeg vre usikker p, om olien bliver brugt til at dmpe
oprrte vande, eller om den snarere bliver hldt p et brndende bl.

HOLGER VILLADSEN

- 81 -
Niketas Siniossoglou, Plato and Theodoret: The Christian Appropriation of
Platonic Philosophy and the Hellenic Intellectual Resistance (Cambridge
Classical Studies), Cambridge: Cambridge University Press, 2008.
Det var frmodligen i ren innan Theodoretos kom att bli en av
kristenhetens mest knda personer, genom att han frsvarade Nestorios i
den kristologiska striden p 400-talet, som Theodoretos skrev sin bot mot
de hellenska sjukdomarna, Graecarum Affectionum Curatio (eller egentligen
, utg. av Pierre Canivet i SC 57). D var
han nnu inte biskop av syriska Kyrrhos, utan befann sig lngre sderut,
som munk i klostret i Nikertai. Det var i hgsta grad en symbolisk ort att
skriva p eftersom klostret befann sig p platsen fr ett antikt tempel, och
var ett synligt vittne till kristnandeprocessen. I sin avhandling om Curatio
pekar Niketas Siniossoglou p att ocks nrheten till Apamea, som var ett
centrum fr platonismen i samtiden, utgr ett incitament till att en skrift mot
den hellenska religionen kom just frn detta kloster. Han tecknar en kon-
fliktfylld bild av relationen mellan samtidens icke-kristna platoniker och de
kristna som anvnde sig av samma bildning och tradition, och menar att
redan titeln till Theodoretos skrift r en hnvisning till kejsar Julianos, som
ocks anvnde bilden av sjukdomen fr att beskriva den kristna tron, nr
denne attackerade kristendomen bara drygt femtio r tidigare.
I Curatio inte bara citeras ett hundratal antika frfattare och filosofer (jfr
Klemens och Eusebios samlingar av citat), utan de kommenteras ocks i en
argumentativ apologi fr den kristna tron. Men den stora stjrnan av filoso-
ferna r Platon, vars lra frst kommer till sin rtt i den kristna filosofin,
enligt Theodoretos. Det Siniossoglou gr r en filosofisk och historisk analys
av Theodoretos anvndning av Platon, i relation till de vittnesbrd som
finns av senantika platonikers lsning, som Proklos och Damaskios. I fyra
huvudkapitel behandlas frgor om den filosofiska monoteismen (kap. 2), om
platonsk resp. kristen askes (kap. 3), om skapelselra vs. kosmologi (kap. 4),
samt om den kristna monoteismens politiska implikationer (kap. 5).
Jmfrelsen skulle kunna tnkas ge en annorlunda vinkel p vad den
antiokenska exegesen, som hade kritiserats av kejsaren Julianos, kunde
innebra, men Siniossoglous slutsats r annorlunda. Som han ser det tolkar
Theodoretos Platon i stort sett p samma stt som Theodoretos sjlv
kritiserar heretikerna fr att tolka Skriften, och hans knnedom om Platon
leder inte till att han lser Platon intertextuellt, som nyplatonikerna gr, utan
anvnder lsryckta citat fr sina syften. Nr det gller begreppet askesis
menar frfattaren exempelvis att Theodoretos bervar det sin socio-politiska
betydelse genom att visa upp ideal som transcenderar mnniskan och
staden, istllet fr att finnas i dem. Sammanfattningsvis s ser Siniossoglou
ngot framtrda, som r starkare n en apologi: en polemik, dr det
platonska sprkbruket r ett medel fr att verta en diskurs och infoga den i

- 82 -
den kristna hegemonin, men som inte berr den platonska filosofins
egentliga innehll (titelns Appropriation kan ju betyda stld). Det hr r en
slutsats som gr att diskutera. Underskningarna, som genomfrs i
avhandlingen r bde relevanta och noggrant genomfrda. Men slutsatserna
r prglade av den normativa ambition som avhandlingen har, och som
slutar i en apologi fr att skilja det hellenska och det kristna t igen. Denna
ambition spetsar till texten, men r inte sjlvklar fr undertecknad.

ANDREAS WESTERGREN

Mikael Sundqvist, The Christian Laws in Paul: Reading the Apostle with
Early Greek Interpreters. Joensuu: University of Joensuu 2008. 316 sidor.
Mikael Sundqvists avhandling r resultatet av en mycket ambitist och
omfattande arbete som r i hgsta grad relevant svl inom nytestamentlig
som patristisk forskning. Utgngspunkten r det problem det utgr att
Paulus p fyra stllen talar om lagen som Kristi lag, trons lag eller
Andens lag i kontrast till den vanliga hnvisningen till Mose lag. Dessa
stllen betecknas som gllande den kristna lagen. Sundqvists bidrag till
den omfattande debatten bland nytestamentliga forskare om vad Paulus
menar med lagen, och srskilt dessa stllen, r att ta hjlp av hur de
fornkyrkliga frfattarna tolkar dem. Avsikten r inte frmst att belysa hur
kyrkofderna tolkade stllena utan att anvnda kyrkofdernas tolkningar
fr att f hjlp att idag tolka Paulustexterna.
Sundqvist identifierar tv grundlggande frhllningsstt bland
nutidens exegeter, att antingen frska se samman Paulus olika bruk av
lagen i sina brev, eller se den kristna lagen som stende i konflikt med
hnvisningarna till Mose lag p samma stt som det jordiska och det
himmelska Jerusalem kan sgas st i motsats till varandra. versikten ver
forskningen och diskussionen ger en god inblick i debatten om lagen hos
Paulus och en god grund fr avhandlingens huvuddel.
Den tyngsta delen utgrs av en genomgng av alla stllen hos
kyrkofderna som p ngot stt tar upp den kristna lagen hos Paulus. Vi
fr hr en mycket imponerande och tidvis mycket detaljerad genomgng av
alla belggstllen. Problemet r att ambitionen att behandla alla stllen gr
att redovisningen blir ondigt repetitiv, att mycket av starkt begrnsad
betydelse kommer med, och att det hela blir mycket svrverskdligt.
Medan det kan fungera vl fr en patristiker intresserad av Paulusrecep-
tionen fungerar det enligt min mening smre fr en exeget som vill ha hjlp
att tolka Paulus.
Avhandlingens resultat visar att nr kyrkofderna tar upp de
Paulusstllen som hnvisar till en kristen lag s lser de antingen dessa

- 83 -
stllen som polemiskt riktade mot den mosaiska lagen, eller s bortser de
frn denna och tolkar dem i en specifik egen kontext. Den mosaiska lagen
fungerar frmst som bakgrund och den kristna lagen ses som den
egentliga innebrden i Mose lag. Ngon djupare reflektion kring frgan om
lag, eller varfr samma ord brukas av Paulus bde fr den mosaiska lagen
och fr en kristen lag lyckas Sundqvist inte finna.
Intressant r den avslutande diskussionen om skillnaden mellan modern
och patristisk tolkningspraxis. Sundqvist ser den moderna som skandet
efter ursprunglig mening medan den patristiska sker efter dogmatisk inne-
brd. Distinktionen bryter dock samman eftersom den moderna exegetiken i
lika hg grad talar om vad texten betyder s att sga fr sig sjlv, det vill
sga fr lsaren, och den patristiska frutstter att den dogmatiska tolk-
ningen gller texternas yttersta syfte. Man hade nskat att dessa frgor kring
bibelhermeneutikens villkor ftt ett lite strre utrymme.
Avhandlingen r ett imponerande arbete som behandlar Paulus ur en
ovanlig vinkel. Den bygger p ett stort material som behandlats mycket
sjlvstndigt och med sker hand. Det r ingen tvekan om att frfattaren lrt
knna materialet vl och r helt hemtam i den grekiska sprkvrlden. Hr
finns mycket att hmta fr den som r intresserad av hur kyrkofderna
anvnde Paulus och hur de sg p lagen som ngot sjlvklart ven fr den
kristne. Utan att ha det syftet lyckas Sundqvist dessutom kraftigt punktera
den traditionella lutherska uppfattningen om lag och evangelium.

SAMUEL RUBENSON

Til forsvar for kristendommen. Tidlige kristne apologeter. (red. Jakob
Engberg, Anders-Christian Jacobsen og Jrg Ulrich). Kbenhavn: Anis,
2006. 379 sider.
Denne antologien utkommer som tredje bind i serien Antikken &
Kristendommen. Den springer ut av Aarhus Universitets forskerseminar ved
samme navn og deres flerrige satsning p feltet apologetikk. Boken er p
dansk, og alle de ti forfatterne er p ett eller annet vis knyttet til rhus.
Hovedbolken i boken bestr av ni artikler som presenterer og analyserer
ni kristne apologeter/apologier i rhundret fra Aristides til Minucius Felix.
Ved siden av de to er Justin, Tatian, Athenagoras, Theofilus, Diognet-brevet,
Tertullian og dessuten Klemens av Alexandria med p listen. Artiklene tar
for seg argumentative, retorisk og litterr aspekter, men ogs utenom-
tekstlige og teologiske sprsml.
Foruten denne delen inneholder boken Ulrichs grundige introduksjon til
feltet. Han trekker opp de historiske rammene rundt og forutsetningene for
den apologetiske litteraturen. Videre drfter han (den jevnt over slette)

- 84 -
apologet-resepsjonen i den moderne protestantiske verden. Vesten er idag er
et sted hvor de kristne p ny m forsvare seg, slik han ser det; dermed skulle
apologetene igjen kunne bli aktuelle for oss i vr vidt udbredte teologiske
hjlpelshed. Denne iden leser jeg som et slags motto for hele utgivelsen.
Antologien avrundes med to overgripende artikler: Engbergs artikkel om
hedensk kritikk av de kristne i det andre og tredje rhundre konkluderer
med at apologiene var svar ikke p tenkt polemikk men p reelle angrep.
Marie Verdoner analyserer Eusebius bruk av apologetene og argumenterer
for at kirkehistorikeren har bidratt til farve vr oppfatning av apologetene
og tilskyndet lesningen av dem som en krets eller gruppe; selv bruker han,
mener hun, apologiene i sin egen kirkehistoriske apologi for vise hvorledes
kirken har beveget seg fra kamp til seier.
Til forsvar for kristendommen er et svrt oversiktlig verk, formodentlig
ment som en presentasjon for mere alment studerende enn spesialister p
apologetikk; som sdan fungerer det godt til tross for at de apologetiske
grunntekstene i seg selv ikke er med i boken. Fortjenstfullt er det jo forvrig
at en fr til en slik utgivelse basert p nyere patristisk forskning p et
skandinavisk sprk.
THOMAS ARENTZEN

MCPL23 D 14 Dec

Diunggah oleh

Informasi Dokumen

Judul Asli

Hak Cipta

Format Tersedia

Bagikan dokumen Ini

Bagikan atau Tanam Dokumen

Opsi Berbagi

Apakah menurut Anda dokumen ini bermanfaat?

Apakah konten ini tidak pantas?

Hak Cipta:

Format Tersedia

MCPL23 D 14 Dec

Diunggah oleh

Hak Cipta:

Format Tersedia

INNEHLL

Anda mungkin juga menyukai