Motorik och sekretion

Denna sammanfattning utgr i s stor utstrckning som mjligt frn de detaljerade

lrandemlen, och baseras p Stefans frelsningar och p innehllet i Medical Physiology.
mnet r svrt, och jag kan inte garantera att allt blir helt rtt, men jag kommer gra mitt
bsta. Mycket nje, lycka till! (Mnniskans fysiologi som ligger p dropboxen
rekommenderas ocks, fr er som inte sett den!)
Enteriska nervsystemet
Mag-tarmkanalen pverkas av det enteriska nervsystemet (ENS), ofta kallat the brain of the
gut, eftersom det p flera stt kan verka utan inblandning frn centrala nervsystemet. ENS r
en del av det autonoma nervsystemet, men str ven under kontroll av den sympatiska och,
framfr allt, den parasympatiska grenen. De ingende komponenterna i ENS r alla de
nervplexa som finns i hela mag-tarmkanalen. De tv klart viktigaste r Meissners plexus i
submukosan, och Auerbachs plexus mellan det cirkulra och det longitudinella muskellagret i
tunica muscularis externa. ENS har som uppgift att pverka muskulaturen, krlen och
krtlarna i mag-tarmkanalen, och det grs med hjlp av dessa fiskntsliknande nervplexa.
ENS pverkas av autonoma nervsystemet. Den parasympatiska grenen utgrs av vagusnerven
och pelvicusnerven, dr vagusnerven innerverar frn esophagus till distala colon, och
pelvicusnerven (frn S2-S4) innerverar frn och med distala colon och resten av tarmen. Den
sympatiska grenen leds via sympatiska grnsstrngen till splanchnicusnerver som omkopplas
till postganglionra trdar i prevertebrala ganglier. Det r alltid postganglionra nervtrdar
som innerverar ENS, bde i sympatiska och parasympatiska grenen! De nr ENS via
tarmmesenteriet.
Parasympatiska grenen anvnder sig av acetylkolin som postsynaptisk neurotransmittor,
medan den sympatiska grenen huvudsakligen anvnder norepinefrin (noradrenalin).
ENS utgrs dock inte bara av motoriska stimuli, utan det finns ven sensorik. I magtarmkanalen finns olika receptorer, ssom kemo- och mekanoreceptorer, som kan skicka
sensoriska signaler till CNS via ex. vagusnerven. Vagusnerven r allts bde efferent och
afferent.
Tre niver av motorik
Det finns tre niver av motorik i mag-tarmkanalen. Den frsta nivn r spontanaktivitet i den
glatta muskulaturen som orsakas av cajalceller. Cajalceller kan sprida en elektrisk aktivitet
vidare till glatta muskelcellerna i deras syncytium. Denna spontana aktivitet kallas slow waveaktivitet. Nsta niv av motorik utgrs av ENS samordning av kontraktionerna i magtarmkanalen, och tredje nivn r ANS kontroll, dr parasympatiska grenen kar den motoriska
aktiviteten och sympatiska grenen minskar den. Det omvnda kan dock ske, vilket man br ha
i tanke.

Motilitet i mag-tarmkanalen
Motiliteten i mag-tarmkanalen kan induceras p olika stt. Den spontana slow waveaktiviteten kan n ett trskelvrde och drmed leda till en aktionspotential i den glatta
muskulaturen, om den stimuleras av den parasympatiska grenen, som frsker ka antalet
utlsta aktionspotentialer. Detta leder till kad muskelaktivitet. Den sympatiska grenen
fungerar omvnt, och minskar muskelaktiviteten. De tidigare nmnda mekanoreceptorerna kan
ppnas genom mekaniska tryckfrndringar i tarmvggen, och drmed inducera ett svar i
form av muskelkontraktion.
Motiliteten i mag-tarmkanalen har tre huvudsakliga funktioner: mekanisk blandning av fdan
fr underlttad digestion och absorption av nutrienter, framtdrivning av fdan i kaudal
riktning, och sfinkterreglering, vilket mjliggr lagring av innehllet i lumen d detta r
ndvndigt. Viktigt att minnas r att mag-tarmkanalen till stor del styrs genom inhibition av
muskulaturens aktivitet!
Intestinal pseudoobstruktion r ett gemensamt namn fr sjukdomar vars gemensamma
nmnare r att de utmrks av en strd eller delvis frlorad motorik i mag-tarmkanalen.
Symtomen liknar de fr tarmvred, men det r inte frga om ett hinder i tarmkanalen, utom om
en motorisk strning i musklerna.
Sekretion
Sekretionen i mag-tarmkanalen sker bde med hjlp av organen i sjlva kanalen, men ven av
vissa accessoriska organ. De sekretoriska organen r spottkrtlarna, ventrikeln, pankreas och
tunntarmen (och ven levern, som inte tas upp hr). De viktigaste typerna av signalering i
digestionen r endokrin, parakrin och neurokrin signalering.
Funktionella faser av sekretionen
De tre faserna r: cephal fas, gastrisk fas och intestinal fas.
1. Cephala fasen: Aktiveras via sinnena (syn, hrsel, lukt, smak, tanke p fda), och
aktiverar d sekretion i munnen, ventrikeln, pankreas och gallblsa. Aktiverar ven
viss motorik.
2. Gastriska fasen: Aktiveras lokalt i ventrikeln, d intagen fda pverkar
mekanoreceptorer som i sin tur pverkar motorik och sekretion.
3. Intestinala fasen: Aktiveras d fda nr duodenum. Sammansttningen av fdan,
mngden saltsyra och osmotiska frhllanden mellan duodenum och ventrikeln avgr
feedbacken frn duodenum, som har inverkan p ventrikelns tmning och sekretion
(och ven p andra sekretionsorgans sekretion).
Spottkrtlarna
De tre spottkrtlarna r glandula parotis (parotidea), glandula submandibularis och glandula
sublingualis. Gl. parotis r den strsta krteln, och r helt sers. Glandula submandibularis r

huvudsakligen sers, men med muksa inslag. Den producerar huvuddelen av saliven, 60-70
%.
Totalt bildas ungefr 1,5 liter saliv per dygn. Saliven bestr i till stor del av vatten,
elektrolyter, mucin och -amylas. Saliven har ett flertal funktioner, bland annat fr talet,
tuggning, svljning, smakupplevelse (d saliven interagerar med papillerna och dessas
smaklkar under cephala fasen), pH-reglering, kolhydratnedbrytning, och fr att erstta
urlagrad tandvvnad med kalcium. Smrjande mucin produceras av muksa celler i gl.
sublingualis och submandibularis, och underlttar svljning, medan sersa celler, exempelvis
de i gl. parotis, producerar enzymer ssom -amylas.
Efter att saliven bildats av de acinra cellerna kommer modifieringar av salivens
sammansttning ske under sjlva sekretionen, allts i utfrsgngarna. Olika elektrolyter
kommer trnga igenom utfrsgngen t bda hllen, vilket ndrar salivens
elektrolytsammansttning.
Salivsekretionen regleras av det autonoma nervsystemet. kad aktivering av parasympatiska
grenen leder till kad mngd vattnig, vtekarbonatinnehllande saliv, medan kad aktivering
av sympatiska grenen kar mngden mucinrik saliv.
Muntorrhet orsakas av att fr lite saliv produceras, och kan resultera i flera olika problem.
Man fr svrt att tala och svlja, pH-balansen i munnen strs, tnderna tar skada med mera.
Ventrikeln
Ventrikeln har flera olika celler som tillsammans producerar magsaft. Magsaften har flera
olika komponenter och flera olika funktioner. Muksa celler producerar mucin som fortstter
smrjningen och utspdningen av fdan, vilket behvs d magen bearbetar fdan motoriskt.
De producerar ven bikarbonat som skyddar slemhinnan frn den sura saltsyran. Huvudceller
bildar pepsinogen, som sedan kommer aktiveras till pepsin av den sura magsaften.
Parietalceller producerar saltsyra, som frutom ovan nmnda effekt ven r bakterieddande.
Parietalcellerna bildar ven intrinsic factor, som behvs fr upptaget av vitamin B 12 i distala
ileum. Magsaften reducerar ven dietrt Fe3+ till Fe2+.
Dessa celler r lokaliserade i typiska kryptor i magscken, men sammansttningen av
celltyperna i kryptorna varierar beroende p i vilken del av magscken kryptan sitter. Vid
cardia finns flest huvudceller, i corpus och fundus finns alla celltyper, men huvudsakligen
parietalceller, och i pylorus/antrum finns mycket muksa celler. I fundus finns ven celler
som producerar hormonet ghrelin, som stimulerar aptiten.
Utver magsaftproduktionen bearbetar ven ventrikeln fdan, detta med hjlp av ett extra,
glatt muskellager innanfr det cirkulra muskellagret, som ligger snett. Denna
trelagersmuskulatur mjliggr ventrikelns kraftfulla bearbetning av fdan.

Mekanismen fr saltsyrasekretion
Saltsyra sekreteras av parietalceller i ventrikeln. Sekretionen r beroende av olika pumpar. En
ATP-driven natrium/kalium-pump fr in K+-joner och ut Na+-joner, och dessa K+-joner frs ut
genom en kanal till ventrikellumen. Drefter frs K+-jonerna tillbaka in i parietalcellen genom
en ATP-driven antiport som samtidigt pumpar ut H+-joner. Vtejonerna bildas frn koldioxid
och vatten, som reagerar till vtejoner och HCO3-. HCO3- behvs fr en antiport som pumpar
in kloridjoner, som till sist frs ut genom en kanal mot lumen, dr saltsyra bildas.
Saltsyra frn parietalcellerna produceras ofta gemensamt med basiskt sekret frn muksa
halsceller, som drmed skyddar krtelrren och ventrikelslemhinnan frn saltsyrans frtande
egenskaper.
Reglering av magsaftsekretionen
Den cephala fasen str fr 30 % av magsaftsekretionen. Denna sekretion initieras av
vagusnerven, som d stimulerar parietalceller att producera saltsyra och G-celler i antrum att
producera gastrin, som ocks stimulerar parietalcellerna. Den gastriska fasen av
magsaftsekretionen initieras lokalt i ventrikeln av fdan, och str fr 60 % av sekretionen.
Den intestinala fasen utgr de sista 10 %, eftersom det ven finns G-celler i duodenum.
Huvudfunktionen fr den intestinala fasen r dock som nmndes ovan kontroll av ventrikelns
sekretion och tmning genom feedback och hmning.
Nr det gller reglering av saltsyrasekretionen r mnga celltyper inblandade i ett komplext
ntverk (se bild 18 i sekretionsfrelsningen). Vagusnerven pverkar dessa celler (med
acetylkolin), som bde finns i corpus/fundus och i antrum av ventrikeln. Dessa celler inverkar
sedan p varandra, bde genom parakrin och genom endokrin signalering. Vagusnerven kan
som sagt signalera direkt till parietalcellerna, vilket leder till syrasekretion, men den kan
ven signalera till ECL-celler, D-celler i corpus och antrum, och G-celler i antrum.
D ECL-celler stimuleras av vagusnerven fristter de histamin, som stimulerar
parietalcellerna till sekretion. Vagusnerven inhiberar D-celler i corpus, som drmed inte kan
fristta somatostatin. Somatostatin hade annars parakrint inhiberat ECL-cellernas
histaminproduktion, och drmed hmmat saltsyrasekretionen. I antrum stimulerar
vagusnerven G-celler och inhiberar D-celler. De stimulerade G-cellerna fristter gastrin, som
leder till saltsyrasekretion med hjlp av tv endokrina vgar: antingen genom direkt
stimulering av parietalceller, eller indirekt genom stimulering av histaminfristtande ECLceller. Om D-cellerna inte inhiberades skulle de i sjlva inhibera saltsyrasekretionen genom
att parakrint inhibera G-celler, eller genom att endokrint inhibera parietalceller. D-cellerna
stimuleras att fristta somatostatin av kad vtejonkoncentration i antrum (vilket allts
genererar negativ feedback).

Tillgngen p saltsyra reglerar ju sedan i sin tur

aktiveringen av pepsinogen till pepsin.
Dyspepsi r ett annat ord fr knslig mage,
och ett sorts samlingsnamn fr olika
magrelaterade symtom, dribland
smrta i vre delen av buken,
hungersugningar,
illamende,
halsbrnna och sura uppsttningar. En
mjlig orsak kan vara magsr. Magsr orsakas
vanligtvis av
bakterier (helicobacter pylori) och leder till att
saltsyran
i
magen frter p slemhinnan. Det kan behandlas p flera
olika stt, bde ickefarmakologiskt, med antibiotika, med
syrahmmande medel, eller med olika mediciner som p olika stt
hmmar
saltsyrasekretionen. Detta kan gras genom att blockera receptorerna
hos
de
+
+
endokrina och parakrina cellerna, eller genom att inhibera H /K -pumpen i
parietalcellerna (ex. med omeprazol). Magsr kan ven orsakas av olika slemhinneskadande
lkemedel.
Pankreas
Pankreas funktion i mag-tarmkanalen r att neutralisera innehllet i duodenum, och att
tillgodose duodenum med enzymer fr digestion. Pankreas utsndrar tv typer av sekret ett
tunnflytande sekret rikt p NaHCO3, och ett mer tjockflytande, enzymrikt sekret. Bland dessa
enzymer finns proformerna av de olika proteaser som behvs vid proteindigestionen. Dessa
aktiveras frst i duodenum, och inte i pankreas.
Pankreas bestr bde av exokrina och endokrina krtlar, men de exokrina krtlarna dominerar.
Det finns tv typer: acinra krtelceller och celler i utfrsgngarna. De acinra cellerna r
enzymproducerande, och pverkas av CCK och vagusnerven. Cellerna i utfrsgngarna
producerar bikarbonat (med natrium, NaHCO3), och denna produktion stimuleras av sekretin.
Bde enzymerna och bikarbonatet tms i duodenum genom papilla duodeni major via ampulla
hepatopancreatica. Ampulla hepatopancreatica omges av sfinktermuskler (sphincter Oddi)
som reglerar tmningen i duodenum.
Pankreas sekretion vid fasta och efter mltid
Under fasta sekreteras mycket sm mngder enzymer jmfrt med efter en mltid. Under
fasteperioden varierar pankreassekretionen cykliskt, och denna variation str i relation till
aktiviteten i tunntarmen under fasta (MMC, se nedan). D MMC r i den lugna fasen, frsta
fasen, r pankreassekretionen minimal. Drefter kar den i samband med att aktiviteten i
MMC kar under fas tv, och nr maximum under fas tre. Under fas fyra gr
pankreassekretionen ned. Maxvrdet under fasteperioden r dock endast 10-20 % av det efter
en mltid. Att det cykliska mnstret fljer tunntarmens aktivitet verkar styras av det
autonoma nervsystemet.

Efter intag av fda kommer det under den cephala fasen ske en blygsam sekretion av
elektrolyter och vtska frn pankreas, men en ngot strre mngd enzymer. Cephala fasen r
dock kortlivad. Under gastriska fasen stimuleras pankreassekretion genom att hormoner
fristts, att nervbanor pverkas, och av att tillgngligheten p fda och pH i tunntarmen
frndras. Den viktigaste regleringen av pankreassekretionen precis efter en mltid sker dock
i den intestinala fasen.
Nr fdan och saltsyra frn ventrikeln nr vre duodenum kommer saltsyra och lipider
stimulera S-celler till att utsndra sekretin, som kommer ka utsndringen av bikarbonat frn
pankreas och lever. Bikarbonatet neutraliserar saltsyran. Sekretin pverkar ocks ventrikeln
genom att minska motiliteten och saltsyrasekretionen (se bild 29 i sekretionsfrelsningen).
Ett annat viktigt hormon som reglerar pankreassekretionen r CCK, som utsndras av I-celler
efter d de stimuleras av lipider och peptider. CCK stimulerar acinra celler i pankreas att
utsndra enzymer fr digestionen, och fr ven gallblsan att kontrahera och drmed
utsndra galla. CCK snker ven saltsyrasekretion och ventrikelns motilitet1 (se bild 30 i
sekretionsfrelsningen). CCK fr ocks sphincter Oddi att relaxera, vilket gynnar infldet av
galla och pankreassaft till duodenum.
Hormonet pankreatisk polypeptid utsndras av pankreas och inhiberar pankreas egen
sekretion, men ven ventrikeltmningen och ventrikelsekretionen.
Pankreatit
Pankreatit r en inflammatorisk komma som ofta orsakas av alkohol eller gallsten. Det
karakteriseras av autodigestion av pankreasvvnaden, eftersom de enzymer som normallt
syntetiseras som zymogener i de acinra cellerna nu syntetiseras som aktiva. Dessutom
inhiberas sekretionen av enzymerna frn de acinra cellerna vid sjukdomen, och de aktiva
enzymerna angriper d den egna pankreasvvnaden.
Vtske- och elektrolytomsttningen i tunn- och tjocktarmen
I tunntarmen och tjocktarmen sker upptag av vatten och elektrolyter, och i tunntarmen sker
ven upptag av nutrienter. I tunntarmen sker ven en viss vtskesekretion. Det sker varken
vtskesekretion eller nutrientupptag i tjocktarmen. I bde tunn- och tjocktarmen sker aktiv
Na+-absorption, men endast i tjocktarmen sker aktiv K+-sekretion. I powerpointen finns en
lista ver de olika organens kvantitativa vtskeabsorption och -sekretion.2
I tunntarmen nettoabsorberas vatten, Na+, K+ och Cl- och nettosekreteras HCO3-. I tjocktarmen
nettoabsorberas vatten, Na+ och Cl- och nettosekreteras K+ och HCO3-. Denna terabsorption
1 Enligt Biochemistry i alla fall.
2 Siffrorna skiljer sig lite frn de i Medical Physiology jag vet inte vilka man
ska utg ifrn

av elektrolyter r ndvndig, d kroppen annars skulle frlora dessa elektrolyter nr det

utsndras frn saliven, ventrikeln, pankreas och levern. ven vattnet i fdan och vattnet frn
dessa ovan nmnda sekretoriska organ mste reabsorberas. Vid diarr finns bland annat en
kad risk fr frlust av vtekarbonat.
Absorptionen och sekretionen av elektrolyter sker genom olika membranmekanismer.3
Absorptionen av natrium r indirekt beroende av en ATP-driven natrium/kalium-pump som
mjliggr absorption p flera olika stt, genom att minska natriumkoncentrationen i
epitelcellerna. Denna koncentrationsskillnad driver sedan de olika membranmekanismerna.
Vid mltid r den vanligaste absorptionsmekanismen fr Na + upptag kopplat till
glukosupptag. Det sker ven absorption av Na+ via en Na+/H+-antiport, som tas i bruk d det
basiska HCO3- i tarmlumen mste neutraliseras med vtejoner.
Under fasta r den vanligaste absorptionsmekanismen fr Na+ absorption med Na+/H+antiport parallellt med absorption av Cl- via en Cl/HCO3-antiport. Detta r ven den
vanligaste absorptionsformen fr Cl- under fasta. Cl- kan ven ske passivt genom kanaler i
epitelcellerna. Det sker dessutom aktiv sekretion av Cl- i bde tunn- och tjocktarm, men denna
sekretion vervgs av absorptionen.
K+ absorberas i tunntarmen genom solvent drag, vilket betyder att K+-jonerna dras med av
vattnet som absorberas. I distala colon sker aktiv intransport av K + i cellerna genom en
H+/K+-pump. K+ sekreteras ven, antingen passivt (huvudsakligen) eller aktivt, vilket i
tjocktarmen leder till en nettosekretion av K+.
Tuggning
Tuggningen utgr den frsta finfrdelningen av fdan, innan den svljs och frs via
esophagus till ventrikeln. D tuggmotoriken stimuleras kommer detta leda till en reflexmssig
tuggning. Tiden fr tuggning varierar beroende p fdan.
Svljning
Vid svljningen pressas fdan (bolus) bakt av tungan mot mjuka gommen och mot baksidan
av munhlan, vilket triggar svljreflexen. Det fr den vre esophagussfinktern, som normalt r
stngd, att slappna av och ppna sig, samtidigt som epiglottis stngs. Direkt efter passagen
kommer vre esophagussfinktern stnga igen. Bolus kommer sedan rra sig ned genom
esophagus med hjlp av en primr peristaltisk vg och gravitationen.
Kort efter att vre esophagussfinktern ppnats och stngts kommer den nedre
esophagussfinktern relaxera genom reglering av vagusnerven (med NO-transmittor). Den
nedre esophagussfinktern fungerar, frutom som en reglering av fdans transport frn
esophagus till ventrikeln, ven som en barrir mot reflux av magsaft upp i esophagus.
Relaxeringen av nedre sfinktern sker som respons p antingen svljning eller vidgning av
3 Str mer detaljerat i Medical Physiology, kapitel 44. Vet inte hur noga vi ska
kunna det hr.

esophagus. Om fda fastnar p vgen ned, eller om reflux av magsaft upp i esophagus sker,
kommer en sekundr peristaltisk vg induceras. Skillnaden mellan en primr och en sekundr
peristaltisk vg r att den primra vgen orsakas av svljning, medan den sekundra orsakas
av en vidgning av esophagus.
Akalasi drabbar esophagus, och karakteriseras av att nedre esophagussfinktern inte kan
relaxera, och att peristaltiken i distala tv tredjedelarna av esophagus r frsmrad. Detta
leder ltt till dysfagi, allts att mat fastnar i esophagus p grund av svljningsproblem.
Orsaken till sjukdomen r frmodligen en viss frlust av ganglier i det enteriska nervsystemet
i esophagus.
Reflux av magsaft frn ventrikeln till esophagus sker d den nedre esophagussfinktern r mer
avslappnad n den borde vara. Saltsyran i magsaften kan d irritera slemhinnan i esophagus.
Ventrikelns motorik
Ventrikelns motorik har tre funktioner: att lagra fdan i fundus, att mala och blanda fdan,
och att tmma ventrikelinnehllet i duodenum. Ventrikelns funktion och motorik ser dock
olika ut vid fdointag respektive fasta. Vid fasta knnetecknas rrelsemnstret av MMC (se
nedan). Detta mnster upphr dock vid fdointag. Under fasteperioden finns ven ett
vilotonus i fundus.
Vid fdointag skiljer man fr det frsta mellan receptiv och adaptiv relaxation. Den receptiva
relaxationen sker som respons p svljning, och syftar till att frbereda ventrikeln p att fyllas
av fda. Relaxationen regleras av en vagovagal reflex, dr en afferent impuls snds via
vagusnerven till CNS och ger upphov till en efferent impuls som via vagusnerven fr
ventrikeln att relaxera. Den adaptiva relaxationen sker lokalt, och stimuleras av att ventrikeln
fylls av fda. Ventrikeln relaxerar d som respons p utfyllningen, vilket leder till en kad
volym i ventrikeln utan att trycket i ventrikeln kar. Ventrikelns maximala volym r ungefr
1,5 liter.
Lagringen sker huvudsakligen i den proximala delen av ventrikeln, medan den distala delen
av ventrikeln ansvarar fr malning av fdan. Det r ocks hr som utportioneringen till
duodenum sker, genom pylorussfinktern. I corpus startar en peristaltisk vg som kar i styrka
mot antrum. Detta kallas propulsion. Innehllet i corpus blandas, och nr vgen nr antrum
kommer bolus pressas mot pylorus, vars sfinktermuskulatur precis slutits till innan. Detta
utgr den koordinerade motoriken mellan antrum, pylorus och duodenum. Bolus som ntt
antrum lcker ut i mycket liten mngd genom pylorus (6-8 ml) och mals samtidigt av
propulsionen och motstndet som den i princip stngda pylorussfinktern utgr. (Ibland lcker
inget ut till duodenum.) Nr den peristaltiska vgen mter den stngda pylorus kommer en
retropulsion av bolus ske i antrum, och bolus ker upp mot proximala delen av ventrikeln
igen. Detta rrelsemnster upprepas i antrum tills magscken tmt sitt innehll i duodenum,
dock sker det aldrig mer n 3 sammandragningar av ventrikeln per minut. Styrkan p
sammandragningarna varierar dock.

Partiklar vars diameter r strre n ungefr 2 mm kan inte lmna ventrikeln under
mltidsfasen, utan kan frst ta sig genom pylorusppningen under fasta. Tmningen av dessa
partiklar sker d med hjlp av MMC.
Reglering av ventrikelns tmning
Tmningen av ventrikeln regleras av flera feedback-mekanismer, varav de flesta verkar
hmmande p tmningen. Det mesta av feedbacken uppstr frn duodenum, som reagerar p
syrainnehllet och sammansttningen av fdan. Mekano- och kemoreceptorer knner av
saltsyra, den kemiska sammansttningen av innehllet (ex. lipider och peptider) eller
osmotiska skillnader mellan ventrikeln och duodenum, och kommer drmed utlsa
mekanismer som minskar tmningshastigheten. Detta kan ske via vagusnerven eller med hjlp
av CCK och sekretin. Tmningshmningen kan till exempel ske genom att den motoriska
aktiviteten i antrum minskar, eller genom inverkan p pylorussfinktern. Ventrikelns tmning
kan ven regleras av pankreas (se ovan).
Gastropares innebr frdrjd ventrikeltmning p grund av att rrelsen i ventrikeln r nedsatt.
Detta beror p nedsatt knslighet i vagusnerven, och leder vanligen till symtom som
illamende, krkningar, uppsvlld buk med mera.
Krkning
Krkning delas in i tv faser: prodromalfas och tmningsfas. Prodromalfasen initieras av olika
stimuli som pverkar krkcentrumet i medulla oblongata (heter area postrema) i
hjrnstammen. Dessa stimuli kan vara lukter, smaker, synintryck, rubbad balans, intrakraniellt
tryck, smrta, hormonella frndringar vid exempelvis graviditet med mera. Dessa stimuli
leder till aktivering av bde parasympatiska och sympatiska nervsystemet, vilket leder till
olika prodromala tecken, som vidgade pupiller, svettning, illamende, kad andningsfrekvens
och blodtryck, salivering och s vidare.
Dessa tecken r frvarningar om den drp fljande tmningsfasen, som inleds d medulla
oblongata utlser krkreflexen. D kontraherar bukmusklerna och ven ventrikeln, samtidigt
som diafragman spnns. Detta gr att ventrikelinnehllet pressas uppt med ett mycket hgt
tryck genom den relaxerade, nedre esophagussfinktern och esophagus.
Den vre
esophagussfinktern slappnar av, samtidigt som epiglottis (struplocket) stngs, vilket frhindrar
andning. Blodtrycket snks ven, p grund av minskat venst terflde.
Tillstnd frknippade med krkning r framfrallt irritation i ventrikeln av olika anledningar,
illamende frorsakat av ksjuka, och bieffekter av vissa mediciner (ex. kemoterapeutiska
mediciner mot cancer).
Tunntarmens motorik
Det pgr flera olika, integrerade typer av motilitet i tunntarmen. Peristaltik bedrivs av bde
de longitudinella och de cirkulra musklerna i tarmvggen, och det r denna rrelse som fr
bolus att drivas framt. I rrelsen sker en kontraktion bakom bolus, och en vidgning framfr.

I tarmlumen finns receptorer som r knsliga fr tryck, som kommer signalera till de
longitudinella och cirkulra musklerna via olika komplicerade omkopplingar i Auerbachs
plexus. De cirkulra musklerna bakom bolus kontraherar, medan longitudinella muskler
bakom bolus relaxerar. ver och framfr bolus relaxerar de cirkulra musklerna, vilket
minskar passagemotstndet. Samtidigt sker en kontraktion av de longitudinella musklerna
ver bolus, som drmed hller emot det tryck bolus utvar p tarmvggen.
Segmenteringsrrelser har som funktion att blanda tarminnehllet fr kad digestion och
absorption. I dessa rrelser kontraheras i princip bara de cirkulra musklerna, som d trycker
innehllet framt och bakt om vartannat. Ingen nettofrflyttning framt sker dock.
Rrelser i muscularis mucosae bidrar till kad yta och till en viss blandning. Detta tunna
muskellager gr upp i villi i tarmen, och vid kontraktion fr det villi att rra sig.
Vid pendelrrelsen kontraheras bara de longitudinella musklerna, som d frlngs och
frkortas. Detta bidrar ocks till blandning och malning.
Generellt kar frekvensen av kontraktioner i tunntarmen ju lngre ned i tarmen man kommer.
Frflyttningen av innehllet r dock mycket lngsam.
Det finns flera olika metoder fr att mta tunntarmsmotoriken. De viktigaste r manometri
och scintigrafi, men man anvnder sig ven av bland annat rntgen.
MMC
I ventrikeln och tunntarmen sker ven en specialiserad rrelse d tunntarmen r s gott som
tom mellan mltiderna, som brukar kallas migrerande motorkomplex (MMC). Denna rrelse,
en rytmisk vg av elektrisk och motorisk aktivitet, fungerar som en gatusopning av
tunntarmen, och gr s att mnen som inte kan absorberas av tunntarmen och som inte fljt
med det vriga tarminnehllet rensas bort (dda tarmceller, odigererat material och s vidare).
Rrelsen transporterar ven bakterier frn tunntarmen till tjocktarmen. Den sker dock inte
hela tiden, utan i 90-120 minuters intervall. Fr det mesta r ventrikeln och tunntarmen stilla
under fasta.
Det verkar finnas en koppling mellan kade halter av hormonet motilin i blodet och kningen
i vgens styrka. Vgen kan delas upp i fyra faser, med olika kraft i varje fas.
Passagetider
Passagetiden genom mag-tarmkanalen varierar beroende p fdans sammansttning, men
generellt sker en relativt snabb processning i munhlan (tuggning), en snabb passage genom
den 20 centimeter lnga esophagus (upp emot 10 sekunder), och sedan lmnar den ventrikeln
efter 2-4 timmar, tunntarmen efter 7-9 timmar, tjocktarmen efter 25-30 timmar och rectum
efter 30-120 timmar.

Intag av kostfibrer pskyndar passagetiden genom mag-tarmkanalen. ven fdans

komposition inverkar som sagt p passagetiden, speciellt genom ventrikeln. Genom ventrikeln
passerar vatten naturligtvis snabbast, drefter fljer kolhydrater, proteiner och sist lipider.
Colons motorik
Passagen genom colon r lngsam, endast ett par centimeter i timmen.
Kontraktionerna i colon kontrolleras bde av nerver och av hormoner, precis som tunntarmen,
men motoriken ser annorlunda ut. I proximala colon finns tv typer av motorik: icke
framtdrivande segmenteringsrrelser genereras av slow-wave-aktivitet som orsakar
kontraktion av det cirkulra muskellagret. Detta blandar innehllet och pressar det bakt i
tjocktarmen, mot caecum, s att absorption av vatten och elektrolyter sker. En till tre gnger
per dag sker dock en s kallad massperistaltisk vg, som induceras av att tryckreceptorer i
ventrikeln reagerar p fdointag och signalerar till colon via en lng tarmreflex. Det medfr
att den peristaltiska hastigheten i colon kar, och innehllet drivs en bra bit framt.
De lnga tarmreflexerna r reflexbgar mellan ventrikeln och distala ileum och colon, som
inverkar p tarmens motorik vid fdointag, och som frflyttar tarminnehllet i anal riktning.
Det finns ven en reflexbge som gr frn colon till ventrikeln, samt andra lnga tarmreflexer.
De lnga tarmreflexernas funktion r att koordinera aktiviteten i mag-tarmkanalens olika
delar.
I distala colon sker huvudsakligen ingen framtdrivande rrelse. Hr lagras avfringen i
vntan p en massperistaltisk vg som fr den vidare till rectum.
Vid diarr r avfringen ls, eftersom upptaget av vtska i tarmkanalen r decimerad. Detta
leder till uttorkning p grund av den kade vtskefrlusten, och rubbningar i
elektrolytbalansen. Colon irritabile (ven kallat irritabel tarm, tjocktarmsbesvr, IBS) r en
komma med strningar i tarmmotoriken som inte har ngon klarlagd orsak, och som leder till
exempelvis magsmrta, uppblsthet och diarr.
Rectum
I rectum finns det tryckreceptorer som har en funktion som liknar de i ventrikeln. De reagerar
p utfyllnad, men rectum kan utvidgas till en viss grns utan att svara med en motkontraktion,
precis som ventrikeln. Till slut sker dock en motkontraktion av den rektala, glatta
muskulaturen, och genom en reflex kommer samtidigt den inre analsfinktern, allts den inre
glatta sfinktermuskulaturen, relaxera. Det resulterar i nedflde av avfringen, som kan hllas
emot av den tvrstrimmiga, delvis viljestyrda muskulaturen (yttre analsfinktern) som omger
den inre glatta. Denna muskel, och ven m. puborectalis, motverkar defekation tills detta r
nskvrt. Genom att huka sig vid tmning minskas vinkeln mellan rectum och anus, vilket
underlttar tmningen.
Vid Hirschsprungs sjukdom, som ofta drabbar rectum, r det enteriska nervsystemet i rectum
inte intakt, och drfr kan den inre analsfinktern inte relaxera d rectum fylls. Detta leder till

frstoppning och en vidgning av rectum, dr avfringen ansamlas. Sjukdomen orsakas av att

neurallistcellerna, som migrerar och bildar ganglierna i Meissners och Auerbachs plexa, inte
vandrat till rectum. Den drabbade fr ett s kallat aganglionrt tarmsegment.
Frstoppning definieras som oregelbunden tarmtmning, dr tmningen ofta r trg.
Frstoppning behandlas med bulkmedel, laxativ, som gr avfringen lsare och som hjlper
till att relaxera tarmarna.