Joacim Sprung

Avd. konsthistoria och Visuella Studier

Lunds Universitet
Ordlistan nedan är inte en komplett ordlista för KOVA14:2 utan blott en skiss över de mest
frekventa termerna som återfinns i litteraturen och i mina föreläsningar. För en vidare förståelse
av termerna rekommenderar jag kurslitteraturen, specialiserade lexikon och Internet.

Mvh Joacim Sprung

Abbozzo – monokrom undermålning som uppvisar målningens komposition.

Akt – Konstnärlig gestaltning av den nakna människokroppen, ofta i studiesyfte.

Al fresco - Muralmålning på ännu fuktig kalkputs. Termen kommer av italienskans fresco, vilket betyder
"på färsk [mur]". Med freskoteknik används pulvriserat färgpigment blandat med vatten, som målas direkt
på fuktig, nylagd kalkputs. Se även Mezzo-fresco och Stucco lustro.

Al secco – Muralmålning på torr kalkputs. Al secco-målningar är inte lika hållbara som freskomålningar,
eftersom färgpigmenten inte förmår tränga in i den torra kalkputsen. Hållbarheten förutsätter dock att
använda färger är kalkäkta, det vill säga inte förändras av kalken. Se även Mezzo-fresco och Stucco lustro.

All’antica – It. i antik stil eller i antikt manér. All’ antica var populärt i Italien mellan 1350 fram till slutet
av 1400-talet. Denna konstnärsideologi hävdade att man skulle efterbilda klassiska, ofta romerska, förlagor
för sitt arbete. På svenska kan vi säga att denna konstriktning är antikiserande.

Allegori – Allegori är ett konsekvent genomfört utbyte av ett egentligt budskap mot en metafor. En
allegori är en berättelse eller bildframställning vars olika detaljer har en dold innebörd, som dock kan
tolkas relativt entydigt. Inom målarkonsten och skulptur används allegori för att ge abstrakta begrepp som
exempelvis naturkrafter personligt liv. Avbildning görs i människor eller djurgestalter för att åskådliggöra
begreppet och förklaras med ett attribut. Attributen kan till exempel vara ett timglas eller en lie för döden
och en vågskål för rättvisan. Allegoriska skulpturer användes särskilt på offentliga byggnader för att
redogöra för vilket myndighetsutövande byggnaden uppfördes till. Ett bra exempel här är Justitia som
nästan alltid återfinns på domstolsbyggnader. Hennes attribut är vågskålen, svärdet samt hennes bindel för
ögonen.

Artefakt – Konstprodukt, motsats till naturprodukt. Av latinska ars=konst och facere=göra.

Ars Memoria – Minneskonst som utvecklas under antiken men som exploderar under Renässansen i takt
med att Jesuiterna implementerar den i sin orden. Ars Memoria ges också en visuell form i emblem,
minnesteatrar och i de begynnande museerna.

A tergo – It. I uttryck som ”signerad a tergo” vilket innebär att konstverket är signerat på baksidan.

Attribut - Föremål som är ett igenkänningstecken för tex en gud eller helgon i ett konstnärligt verk.

Attributering - Att hänföra ett anonymt konstverk till en viss konstnär. Latinska attribuera=tillskriva.
Bel Composto – Bel Composto var en konstteori som Bernini utvecklade under 1600-talet. Teorin
förespråkade en harmoni mellan måleri, ornamentik, skulptur och arkitektur. Ett bra exempel på denna
konstteori är Berninis kyrka Sant'Andrea al Quirinale i Rom.

Bosse – Bosse (från franska ordet för buckla) är en modell för målare eller bildhuggare, utförd i
rundplastik av vax eller annat mjukt ämne, vanligen kring en kärna av trä. Bossera är att forma modeller i
mjukt material på en trästomme.

Bottega – verkstad under Renässansen. Kan också betyda att målningen är gjord av en mästares verkstad
och inte av mästaren själv.

Bozzetto – Bozzetto (av ital. bozzo "grov sten") är en liten, tredimensionell skiss i vax eller lera som
förarbete till en större modello, efter vilken den slutliga skulpturen utförs. Även kallad maquette på
franska och engelska. Bozzetto betecknar även en snabb skiss i oljefärg.

Cameo – en graverad eller på annat sätt formad relief av ädelsten, glas eller ett snäckskal. Motsats till
intaglio. Se även kamé

Camera obscura – en mörklagd låda med ett litet hål som möjliggör projektion.

Camera picta – Bemålad kammare/rum

Camera degli Sposi - Brudkammare, jmf. Andrea Mantegnas takmålning i Hertigpalatset i Mantua.

Campanile – klocktorn

Campo santo – kyrkogård

Capriccio – en målning eller grafiskt tryck som uppvisar ett landskap eller arkitekturscen med inslag av
verkliga och imaginära ting. Kallas även vedutà ideata, motsats till vedutà.

Cartellino – ursprunglig bet. litet papper. En trompe l’oeilmålat papper eller pergament i en målning. Ofta
prydd med signatur eller devis.

Casino – litet hus eller hus byggt inuti ett större hus. Under 1700-talet = offentlig danssalong.

Cassone – It. Kista. En italiensk brudkista, ofta i arkitektonisk form samt bemålad. Under 1400-1500 ofta
med elaborerat måleri i dess paneler, sk. cassonimåleri.

Cavo rilievo, se intaglio

Chiaroscuro – It. Ljus-mörker. I måleri, den teknik som modellerar fram form med nästan osynlig
gradering. Låter sig användas i oljemåleri.

Chiaroscuro träsnitt – träsnitt tryckt i flera färger genom att använda sig av flera tryckstockar.
Churrigueresk – en extravagant substil av barockarkitektur som låter sig finnas i Spanien, Latin Amerika
och Portugal. Namngiven efter arkitekten José Benito de Churriguera, 1665-1725.

Cinqocento – 1500-1600talet på italienska.

Cire perdu – förlorat vax, en enkel gjutteknik.

Concetto – it. Koncept. Under renässansen och mannierismen ett vanligt begrepp som betecknade idéen
bakom ett verk, dvs. det som ger verkets mening. Concetto påminner om Disegno men med den
skillnaden att concetto ofta antyder något överraskande eller paradoxalt.

Decorum - - Istoria är en term som Leon Battista Alberti använder i sitt traktat om Målarkonster (De
Pictura 1436). Albertis retoriskt präglade konstsyn ger sig även till känna i begreppet decorum som Alberti
ser som ett kriterium för en lyckad komposition eller istoria. Målningen, dess motiv och framställning bör
uppfylla kraven för det passande, eller med ett annat uttryck, decorum. Detta innebar i klartext att
konstnären bör hålla sig inom de gränser som naturen och den sociala konvenansen uppställer. Således
bör kroppen och dess lemmar framställas i naturlig storlek, form, färg, och ålder, och enligt sin normala
funktion.

Dekalkomani - Metod att överföra bilder. Av franska décalquer=trycka av.

Desco da parto – it. Födelsetallrik. En dekorerad tallrik som användes under medeltiden och renässansen
i Italien för att frambringa sötsaker och frukt eller andra gåvor i en ceremoniell visit till en kvinna som
precis fött barn.

Diptyk - Tudelad tavla eller tudelad altartavla.

Disegno – it. Design, teckning. Under renässansen låg konstens grund i teckningskonsten, disegno,
teckningen och kompositionen. Disegno inom mannierismen ansågs vara konstverkets ideala form, dess
platonska form, vilket aldrig lät sig framställas helt och hållet, utan existerade blott i konstnärens huvud.
Disegna under denna period leder senare fram till begreppet om konstnärlig idé.

Di sotto in sù (ellersotto in su) – It – sedd under eller sedd underifrån och upp. Di sotto in sù är en
illusionistisk perspektivteknik som utvecklades under 1400-talet. Tekniken möjliggör extrema och
oväntade perspektiv, jmf. Andrea Mantegnas takmålning i Hertigpalatset i Mantua är ett bra exempel på
denna teknik. Di sotto in sù utvecklas senare under 1600-talet till en teknik som kallas Quadratura.
Quadratura följer alla de regler inom barockens perspektivkonst men tekniken fokuserar med på att skapa
illusionistisk arkitektur än på en berättelse eller mening. Ett bra exempel på Quadratura är Andrea Pozzos
takmålning i San Ignazio i Rom.

Duecento – it. 1200-1300-talet

Duomo – it. Katedral eller större kyrka, en dom.

Écorché – Fr. flådd. En teckning, gravyr eller skulptur där en människa eller djurkropp uppvisas flådd för
att visa den underliggande muskulaturen.
Emblem - Är ett märke eller en bild med en symbolisk funktion. Ett emblem kan ha en heraldisk karaktär
men skiljer sig från ett heraldiskt vapen genom att det inte är inplacerat i en vapensköld. Ofta har
emblemen en devis under eller i bilden, dvs. ett motto. Text och bild samsas och kreerar därmed en
mening som varken bild eller text enskilt kan förmedla.

Empati – Empati är en term som Leon Battista Alberti använde i sitt traktat Om Målarkonster (De
Pictura 1436). Enligt Alberti skall ett konstverk även ge uttryck för känsloinlevelse eller empati. Det bör
innehålla en berättelse ( se istoria) uppbyggd kring ett antal figurer vars "blottlagda själar" förmår sätta
betraktarens egen själ i rörelse. Men eftersom konstnären givetvis inte är i stånd att avbilda sina figurers
själar i egentlig mening, bör han istället inrikta sig på att låta deras inre sinnestillstånd avspeglas i
ansiktsuttryck, kroppshållningar och gester. Alberti synes därmed betrakta ansiktet och kroppen som
själens spegel.

Epigon - Osjälvständig konstnär eller efterföljare.

Eurytmi - Harmonisk enhet mellan detaljer och helhet i ett konstnärligt verk.

Ex-voto – objekt eller bild som ges till en helgedom såsom votivgåva.

Fête champêtre . fest utomhus, fransk rokokogenre inom måleri

Fête galante, kärleksfest, fransk rokokogenre inom måleri.

Fond – Bakgrund.

Formalestetik - Konstuppfattning som framhåller konstverkets synlighet och form i motsats till den
estetik som betonar inlevelse och känsla.

Frontal - Sedd framifrån.

Gesso - Gesso (av det italienska ordet för gips och krita) används inom målarkonst för grundering av
underlaget, så att ytan blir slät, lagom absorberande och ger bra grepp för färgen. Den fungerar också som
en skyddande barriär mellan färg och underlag.

Glyptik - Glyptik, konsten att genom gravering förse stenar (oftast ädelstenar), vaser och skålar med
ornament och bilder.

Gobeläng - Vävnad utförd enligt viss teknik med stående eller liggande varp. Gobelänger används ofta
som term för vävda tapeter gjorda i Frankrike. Andra vävda tapeter kallas bara tapeter.

Grisaille - Grått i grått målning. Förr ofta en teknik för undermålning.

Grundering - Behandling av bottenmaterialet genom grunderingsfärg. Ibland kallad Gesso.

Ikon - Kultbild i bysantinsk eller österländsk konsttradition av Kristus, Maria eller ett helgon. Kan också
vara en företeelse som har stort värde som samlande symbol.

Ikonografi - Ikonografi är en konstvetenskaplig term som syftar på undersökningen av idéer och

motiviskt innehåll i ett konstverk.

Ikonologi - Ikonologi, grekiska εικών och λόγος vilket ungefär betyder bildlära, är en del av en
tolkningsmodell för att undersöka ett konstverks allmänna betydelse, sett i ett historiskt och kulturellt
sammanhang. Termen introducerades av den tyske konsthistorikern Aby Warburg år 1892 och utvecklades
av Erwin Panofsky år 1939.

Impasto - Metod att lägga på tjock målarfärg.

Istoria - Istoria är en term som Leon Battista Alberti använder i sitt traktat om Målarkonster (De Pictura
1436). Istoria är delvis en berättelse (istoria) uppbyggd kring ett antal figurer men åsyftar ofta det vad vi
idag kallar för komposition.

Kamé - Kamé är en typ av gravyr i relief i till exempel en ädelsten, oftast onyx, jade eller agat, men även i
snäckskal. Man har även tillverkat kaméer av glas eller av keramik.

Karnation - I porträtt och figurmålning framställningen av hudfärg.

Kavalett - Vridbar platta som en skulptör placerar sitt verk på under tiden han arbetar med det.

Klassicism – Återkommande konststil som har som ideal den antika grekiska och romerska konsten, jmf.
All’antica.

Komposition - Konstverkets uppbyggnad och delarnas förhållande till helheten. Kan även ibland ses
användas som benämning på en konstskapelse.

Kopia - Föremål som är en avbildning av ett annat föremål, i motsats till ett original eller replik.

Kredering - Kredering, eller kritgrund, är en gammal metod för att preparera träytor på exempelvis
skulpturer, ramar eller möbler, för att få bort ojämnheter och minska risken för oönskade färgskiftningar
vid målning, och inför förgyllning.

Kroki - Figurteckning i studiesyfte. Av franska croquis.

Kunstkammer – ett rum, skåp eller kabinett där värdefulla ting placerades. Kan också betyda en tidig
modern samling.

Matiére - Stoff. Används om strukturen hos en målnings färgyta. Ofta ”La belle matiére”, den sköna ytan
i en målning.
Majolika - Majolika är tenn-(oftast även bly- ) glaserat lergods i starkeldsfärger som producerades sedan
1500-talet.

Metafor - är ett bildligt uttryckssätt där ett begrepp tillfälligt byts ut mot ett begrepp som liknar det
ursprungliga. Likheten är beroende av sammanhanget och metaforer fungerar därför endast då lyssnaren
har tillgång till sammanhanget. Ordet metafor kommer från grekiskans metapherein där meta betyder "över"
och pherein betyder "att bära".

Memento mori – Memento mori är en latinsk fras som betyder "kom ihåg att du är dödlig" är en genre
inom konst som varierar stort men har ett gemensamt syfte, nämligen att påminna folk om deras egen
dödlighet. Denna genre är mycket vanlig i holländskt stillebensmåleri.

Mezzo-fresco – Mezzo-fresco är en muralmålningsteknik där pigmenten läggs på en halvtorkad kalkputs.

Mezzo-fresco är därmed en variant mellan Al fresco och al secco. Denna teknik utvecklas under 1500-talet
bla. Michelangelo och Giambattista Tiepolo använde sig av denna teknik då den möjliggjorde ändringar
samt torkade snabbare än Al fresco samt var mer beständig än Al secco

Mimesis - Mimesis är en estetisk term som betecknar det som visas underförstått är en avbild av
verkligheten eller naturen. Mimesis anses inom klassisk estetik vara konstens väsen.

Naturalism - Strävan att skildra verkligheten, den som man kan uppleva genom sinnena, ofta med
betoning av det vanliga, vardagliga och autentiska.

Nature Morte - Detsamma som stilleben. Av franska natur morte=död natur. Se även stilleben.

Palette - Skiva, vanligen av trä, som målaren lägger upp och blandar färg på.

Pannå - Skiva av trä eller papp som är preparead för målning. Kan var masonite, mdf-board, spånplatta,
plywood etc.

Paragone – Paragone (It. Jämförelse) var en konstnärlig debatt under den italienska renässansen som
debaterade vilken konstform (arkitektur, skulptur och måleri) som var den främsta . Leonardo da Vincis
traktat Om måleri är ett känt exempel som för fram måleriet som den främsta konsten. Giorgio Vasari
menade att teckningskonsten (se disegno) var den främsta. Paragonestriden innefattade även en diskussion
kring vad som var viktigast inom måleriet: colore (färg) eller disegno (teckningen, konturen). Colore och
disegno kan därmed även sägas vara en debatt mellan Venedig (ex. Titian) och Florens (ex. Michelangelo)
olika sätt att måla.

Pastiglia - Pastiglia är en låg reliefstruktur för exempelvis dekoration av trämöbel eller träram, eller detalj
i konstverk, uppbyggd av gesso eller av blyvitt med äggbindemedel, ofta täckt med färg eller förgyllning.
Tekniken var särskilt populär i renässanstidens Italien under 1300- till 1500-talet

Pastos - Tjockt pålagd färg.

Patina - Beläggning på ett föremåls yta som uppkommit genom tiden.

Patinering - Metod att på mekanisk eller kemisk väg åstadkomma en beläggning på ett föremåls yta.

Plastisk - Formbar. Motsats till stabil. Kan även användas om icke-skulpturala framställningar, t.ex.
målningar eller teckningar som framhäver illusionen av en volym.

Polyptyk - Polyptyk är ett bildkonstverk, en målning eller relief, på fler än tre pannåer. Vanliga exempel
på polyptyk är altarskåp, Jmf Jan van Eycks altarskåp i Ghent.

Proveniens - Proveniens är ett begrepp inom konstvetenskap och i musei- och arkivverksamhet som
innefattar uppgifter om ett värdefullt objekts ursprung samt ägar- och annan historia.

Putto - Putto (italienska, plural putti, liten pojke) är en benämning på de oftast nakna barngestalter i
konsten som redan under antiken och sedermera alltifrån renässansens början användes i dekorativ plastik
och målning. De bär oftast sköldar, blommor och fruktgirlander. De kallas ofta felaktigt keruber.

Replik - Efterbildning eller upprepning av ett konstverk. Replik, förr även replika, är en kopia av ett
föremål som avses efterlikna originalet så långt som möjligt. Ofta används begreppet då kopian, till
skillnad från en förfalskning, inte är skapad för att medvetet försöka lura betraktaren om att det rör sig om
ett original.

Reproduktion - Mångfaldigad återgivning av en målning eller teckning.

Repoussoir - Repoussoir (av franska: repousser "tränga tillbaka", "avskräcka") är en beteckning för figurer
eller föremål i en bilds förgrund, till exempel trädstubbar eller arkitekturfragment. Dessa tjänar till att
förstärka känslan av djup i bilden och leder eventuellt blicken mot det något tillbakaträngda
huvudskeendet. Se även Staffage.

Salomonika – vriden kolonn, jmf. Kolonerna på Berninis Baldakin i St. Peterskyrkan

Schablon - Form av trä, plast, papper, metall e.d. som fungerar som mall eller mönster för
massproduktion av en viss bild eller ett visst mönster på t.ex. keramik eller tyg. I överförd betydelse-
rutinmässigt förfarande, förenklad föreställning.

Sfumato - Sfumato, av italienska fumo som betyder "rök", är en karakteristisk teknik inom måleri för konst
från Renässansen. Det är en blandning av färger och nyanser som är så subtil, att allt smälter samman och
ger en "disig" effekt. Jmf. Leonardo da Vincis Mona Lisa.

Signatur - Konstnärens namn eller namnförkortning på konstverket.

Skiktmåleri - Färg i olika lager på varandra. Motsats till ”a la prima”.

Skiss - Utkast eller studie till ett konstverk.

Spännram - Används för att spänna målarduk på. Andra namn kan vara kilram, blindram eller träram.
Staffage - Bifigurer i en målning. Staffage (av gammalfranska estoffer och franska étoffer "förse med tyg") är
en benämning främst inom bildkonst på smyckande tillbehör, kompletterande utrustning. I landskaps- och
arkitekturbilder är staffage ofta symboliskt menade figurer och djur som livar upp bilden. Särskilt under
barocken kunde dessa berika kompositionen, ge färgaccenter och understryka djupet klarare (repoussoir).
Barockmålare som Nicolas Poussin och Claude Lorrain använde ofta staffage.

Stilisera - Förenkla eller schematisera.

Stilleben - Motiv av av arrangerade föremål. Se nature morte. Av nederländska stilleven, stil=stilla och
leven=liv.

Stucco lustro - Stucco lustro är en variant av freskoteknik. Färgpigmenten blandas med släckt kalk och
tvättvål för siden. Målningens yta poleras också, ofta med varma små strykjärn, för att bli blank.

Stuck - Stuck, efter italienska stucco, är ett samlingsnamn för olika blandningar av gips, marmormjöl och
lim som används för att framställa dekorativa ytor och detaljer inom arkitektur och konst. Ett särskilt
vanligt användningsområde för stuck är taklister och rosetter i interiörarkitektur. Tillämpat på detta sätt
kallas stuck för stuckatur.

Symbol - Symbol, från grekiska σύμβολον, symbolon - "tecken". En symbol är en representation av en

(annan) sak, ett abstrakt begrepp, en idé eller egenskap.

Textur - Ytmönster eller ytstruktur.

Tondo - Tondo (it. "kula", "tallrik", "rundmedaljong" av lat. rotundus "rund") är en cirkelrund målning
eller relief.

Trompe l'œil - Trompe l'œil (franska ’som bedrar ögat’, av tromper ’bedra’ och œil ’öga’), synvilla, eller
illusionsmåleri. Detta är sedan antiken inom konsten ett utbrett framställningssätt som försöker göra det
omöjligt för ögat att skilja mellan ett målat och ett verkligt föremål.Trompe l'œil kan användas som
bildmotiv eller, från mitten av 1400-talet och framför allt i det holländska 1600-talsmåleriet, utgöra en
egen bildtyp.

Undermålning - Det första förberedande färgskiktet på en målning.

Valörmåleri - Måleri som främst utnyttjar färgens ljusvärde. Valörmåleri är måleri där samma och
närbesläktade färgtoner i olika valörer - grader av ljus och mörker - samspelar. Detta till skillnad från
måleri där man istället använder mer varierade färgtoner för att uppnå färgklanger och färgkontraster.
Valörmåleri har förekommit sedan slutet av 1500-talet och används både för att skapa en verkan av
modellering och för att uppnå effekter av ljusspel och atmosfär.
Varietas – Varietas är en retorisk term som Leon Battista Alberti använder i sitt traktat om Målarkonster
(De Pictura 1436). För att ge liv och rörelse åt kompositionen, hävdar Alberti, bör konstnären sträva efter
att framställa sitt motiv med så stor rikedom (copia) och med så stor variation (varietas) som möjligt.

Quadratura, se Di sotto in sù.