ْ َأ ْل ُخ
َواَ ْشهَ ُد َأ َّن اَل اِلَهَ ِإال, فَا ْنتَه ُْوا َع َّما نَهَى َع ْنهُ َو َح َّذ َر,اَ ْل َح ْم ُد هَّلِل ِ َح ْم ًدا َكثِ ْيرًا َك َما اَ َم َر
ِ َوَأ ْشهَ ُد َأ َّن َسيِّ َدنَا ُم َح َّم ًدا َع ْب ُدهُ َو َرس ُْولُهُ َسيِّ ُد ااْل َب َْر,ُاح ُد ْالقَهَّار
ار ِ هَّللا ُ ْال َو,
َ ات هَّللا ِ َو َساَل ُمهُ َعلَى َسيِّ ِدنَا ُم َح َّم ٍد َو َعلَى آلِ ِه َو
صحْ بِ ِه َو َم ْن تَبِ َع هُ َداهُ اِلَى يَ ْو ِم ُ صلَ َوَ
ِ ث َو ْالقَ َر
ار ْ
ِ البَ ْع.
Kematian mboten perlu dipun ajrihi, amargi mesti bade terjadi. Sampun
dados sunnatulloh, menawi ajal dumugi mboten saget dipun penggak utawi
dipun undur malih. Kados firman ipun Alloh SWT :
فَا ِ َذا َجا َء اَ َجلُهُ ْم اَل يَ ْستَْأ ِخر ُْو َن َسا َعةً َواَل يَ ْستَ ْق ِد ُم ْو َن
“Ari kolo wes tumeko ajale, mongko ora biso diundur (ditundo) lan ugo
ora biso dimajukne”. (QS. an-Nahl: 61)
Wekdal sak meniko kathah kito pireng soho kito persani tiyang bunuh diri,
wonten ingkang ajrih mati tuwin wonten ingkang wantun mati utawi cepet-
cepet mati. Wonten masalah meniko, kekalih ipun sami mboten beres.
Setunggal, jalaran rumahos kathah doso lajeng ajrih pejah. Kalih, pengen
cepet-cepet mati jalaran jiwonipun frustasi, mboten kranten kathahipun
amal.
Bodo sanget, bilih wonten manungso ingkang dereng saget yakin bilih sak
sampun ipun sedo bade dipun bangkitaken malih dateng akhirat.
َ ُأ ْولَِئ,ُاس َأ ْكثَ ُرهُ ْم ِذ ْكرًا َواَ َش ُّدهُ ْم اِ ْستِ ْع َدا ًدا لَه
َذهَب ُْوا, ُك هُ ُم ااْل َ ْكيَاس ِ َّاَ ْكيَسُ الن
ف ال ُّد ْنيَا َو َكرا َم ِة اآْل ِخ َر ِة
ِ بِ َش َر.
“Manungso paling cerdik, yo iku tiyang ingkang paling kathah emutipun
dateng kematian lan paling siap (cepak-cepak) ngadepi kematianipun.
Nikilah tiyang-tiyang engkang paling cerdik, dewekne mati gowo
kemulian dunyo lan akhirat”.
َوهُ َو ْال َع ِز ْي ُز ْال َغفُو ُر,ًو ْال َحياةَ لِيَ ْبلُ َو ُك ْم اَيُّ ُك ْم اَحْ َس ُن َع َمال.
َ
َأ ْل ُخ ْ
طبَةُ الثَّانِيَّةُ
َ .شيَّ ُد ْوا ال َّدي َْن بِ َع ْز ٍم قَ ِويٍّ َو َع ِزي ِْز ْال َم َد ِد
ت َوتَرْ ِك ص ْي ُك ْم َون ْف ِسى بِتَ ْق َوى هَّللا ِ ِبفِع ِْل ْال َمْأ ُم ْو َرا ِ
اضر ُْو َن! ُأ ْو ِ أ َّما بَ ْع ُد :فَيَاأيُّهَا ْال َح ِ
ب ْال ُج ْم ِعيَّ ِة َو َكَأنِّى أ ْنظُ ُر فِى أ ْس َماِئ ُك ْم بِهَا
ع ْال ُخطَ ِ ْال َم ْن ِهيَّا ِ
ت .قَ ْد أ ْشبَ َع لَ ُك ْم أ ْن َوا ُ
ك ْال ُخطَبُ
ْق .قَلَّ َما تُ َغيِّ ُر أ ْع َمالَ ُك ْم ِت ْل َ
أرى ِم ْن ُك ْم اِأّل َعلَى ُج ُم ْو ٍد َع ِري َِمآْل نَ .ولَ ِك ْن َما َ
انَ .و َما اُ َمثِّلُ ُك ْم اِاَّل َك ْال َح ِد ْي ِد ْالبَ ِ
ار ْد ح ْال َجنَ ِ
وصاَل ِ
ال َ .اِلَى تَرْ قِيَ ِة اأْل ْع َم ِ
صر ُْوا َواَفِ ْيقُ ْوا ثُ َّم أحْ ِسنُ ْوا ,اِ َّن هَّللا َ ي ُِحبُّ يُضْ َربُ ُك َّل َو ْق ٍ
ت لِيَ ْمتَ َّد فَلَ ْم يَ ْمتَ ِد ْد .فّتَبَ َّ
ْ
.ال ُمحْ ِسنِي َْن